Browsing by Subject "1969-1999"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-1 of 1
  • Hongell, Buster (1999)
    Syftet med denna undersökning är att beskriva orsakerna och aktörerna som gav upphov till en ny narkotikalag 1972 samt att analysera narkotikakontrollens utveckling och implementering fram till 1990-talet. Ett ytterligare syfte är att jämföra narkotikapolitiken som bidrog med den nya narkotikalagen 1972 och narkotikapolitiken på 1990-talet. Avhandlingen baserar sig på ett deduktivt tillvägagångssätt. Vidare antas ett aktörsperspektiv, eftersom en del av avhandlingen utgår från riksdagsmännens argument och val i omröstningen. Som hjälpmedel används en rationalistisk teori och aktörsansats av Lewin (1985). I den teoretiska delen ringas aktörerna in och policyprocessen beskrivs som ett redskap för dem empiriska studien. I den empiriska delen beskrivs narkotikakontrollens utveckling i Finland utgående från Premfors' (1989) och Bengtssons (1995) beskrivning av policyprocessen. Policyprocessen följs systematiskt från initiering till utvärdering. Det empiriska avsnittets källmaterial består av riksdagshandlingar, lagtext, narkotikastatistik och litteratur. Resultaten och slutsatserna från den empiriska undersökningen kan kort sammanfattas i följande: 1) Orsaken till att man började planera en ny narkotikalag var det allt högre narkotikamissbruket i slutet av 1960-talet, 2) den politiska tvistefrågan låg huruvida man skulle kriminalisera bruket eller inte, 3) debatten präglades av partiernas ideologier och av att det samtidigt skulle hållas val, 4) aktörerna som låg bakom brukets kriminalisering kunde indelas mellan höger- och vänsterinriktade partier där vänstern var emot och högern för, 5) narkotikafrågan kom i första hand att definieras som ett ordnings- och säkerhetsproblem och man sökte en lösning på problemet i en kontrollpolitisk modell av straffrättslig karaktär, 6) den nya narkotikalagen som trädde i kraft 1972 kriminaliserades bruket och var mycket restriktiv, därtill tilldelades polismyndigheterna huvudansvaret för skötseln av narkotikakontrollen, 7) utvecklingen av lagstiftningen visar att Finlands narkotikapolitik följer både en medicinsk vårdmodell och en straffrättslig sanktionsmodell från att på 1970 talet bara använt en straffrättslig sanktionsmodell, 8) på 1990-talet har det förekommit en gemensam politisk önskan till ökad vård, ökad kontroll och ökad preventiv narkotikabekämpning pga. av ett ökande narkotikamissbruk i samhället.