Browsing by Subject "2000-talet"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-4 of 4
  • Leidenius, Kia (2007)
    Europaparlamentet lider av en låg kontinuitet, d.v.s. en för hög rotation bland dess medlemmar. En hög rotation leder till instabila strukturer, brist på erfarenhet och kunnande och dessutom är det dåligt för folkets demokratiska kontroll i fall ledamöterna inte vill sitta kvar. Den höga rotationen i Europaparlamentet beror både på ett lågt omval bland de sittande ledamöterna och på att många parlamentariker avgår mitt i en valperiod före deras mandat gått ut. Mitt syfte är att undersöka vad det höga avbrytandet beror på och vad som karaktäriserar de europaparlamentariker som avbryter mitt i perioden. Analysen sträcker sig över de två senaste valperioderna 1994 – 1999 och 1999 – 2004. Min undersökning är en förklarande, kvantitativ och delvis teoriutvecklande analys. Jag börjar med att kartlägga omval och avbrytande i Europaparlamentet för tiden 1979 – 2004, alltså sedan Europaparlamentet valts genom öppna val. Därefter koncentrerar jag mig på avbrytandet. Jag försöker med hjälp av ett antal hypoteser hitta skillnader mellan de som avbryter och inte avbryter. Mina hypoteser baserar sig på följande variabler; nationalitet, kön, ålder, utbildning, parti, nationell politisk bakgrund, aktivitet i Europaparlamentet och om man tidigare har suttit med i Europaparlamentet. Dessutom undersöker jag om valsystemen (om länderna använder slutna eller öppna listor) och lönenivån, som är nationellt bunden, har någon påverkan. Under den första valperioden 1979 – 1984 var antalet som avbröt över 25 %, vilket är mycket högt. Därefter har antalet sjunkit och ligger nu på lite under 15 %. Den starkaste hypotesen visade sig vara nationaliteten. Skillnaderna mellan medlemsländerna är stora både gällande omval och gällande avbrytande. De länder som har flest avbrytare är Luxemburg, Frankrike, Portugal och Spanien. Det visade sig att mest benägna att avbryta är parlamentariker i åldern 30 – 50 år som tidigare haft en hög position inom den nationella politiken. Det här kom tydligast fram hos länder med många parlamentariker som avbryter. Majoriteten av dem som avbröt gjorde det för att inta en post i den nationella politiken, oftast som parlamentariker eller minister. Påståendet att många använder Europaparlamentet som en springbräda till den nationella politiken stämmer alltså.
  • Beurling, Juha Tuomas (2005)
    Syftet med undersökningen är att undersöka hurdana viktiga och betydande integrationsåtgärder Helsingfors stad har implementerat för invandrare under tidsperioden 1997-2004. Jag undersöker också inverkan av dessa integrationsåtgärder på utvecklingen av arbetslösheten bland invandrare i Helsingfors. Invandrarpolitiken i Helsingfors behandlar jag också i korthet samt olika hinder som invandrare möter på sin väg till integration. Som mått för att mäta utvecklingen av invandrares integration använder jag utvecklingen av arbetslösheten bland invandrare. Som teori använder jag implementeringsteori och jag koncentrerar mig på nätverksimplementeringen. Som ett viktigt antagande har jag att utfallen av olika integrationsåtgärder bevisar om informella nätverken bland invandrare och myndigheter fungerar. Som källor använder jag flera olika forskningar om mätning av integration. Lennart Lundqvists bok Implementation Steering samt Bo Rothsteins bok Politik som organisation är viktiga verk för att bygga den teoretiska referensramen i undersökningen. Helsingfors utlänningspolitik från år 1995 och Helsingfors stads integrationsprogram är också centrala källor i denna undersökning. Arbetslösheten bland invandrare har avsevärt minskat och skillnaden mellan arbetslöshetsprocenten bland invandrare och bland så kallade stamfolket är bara några procent. Detta betyder i alla fall inte att integrationen bland alla nationaliteter skulle ha skett med samma takt eller lika bra. I alla fall på grund av detta faktum drar jag slutsatsen att invandrare har integrerar sig bättre i slutet av forskningsperioden än i början av perioden I Nils Herttings normativa tes om nätverksstyrning ses lokala samverkansnätverk kring avgränsande samhällsproblem som nödvändiga instrument för att säkerställa legitim och effektiv offentlig politik. Alla de nya samarbetsformerna i invandrarärenden i Helsingfors som har kommit fram i denna undersökning hänvisar till att nätverksstyrningens normativa idé gäller i Helsingfors invandrarpolitik. Enligt implementeringsteori som förutsätter att tillämparen skall kunna och vilja implementera beslutet samt förstå beslutet kan man säga att de tillämpande myndigheterna i Helsingfors har uppfyllt dessa kriterier åtminstone delvis. Detta bevisar utfallen av de betydande integrationsåtgärder som jag presenterat i min undersökning.
  • Högström, Anna (2005)
    Syftet med den här avhandlingen är att granska hur Svenska handelshögskolan, Hanken, behandlades i Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Helsingin Sanomat vårarna 2001 och 2004. Våren 2001 inträffade händelser på högskolan som visade drag av en skandal, medan våren 2004 var en s.k. normal vår. Jag har räknat antalet artiklar i de tre dagstidningarna under tidsperioderna 26.2.2001-1.6.2001 och 26.2.2004-1.6.2004, och jämfört de två vårarna genom att kategorisera artiklarna. Jag har också analyserat rubrikerna för att få reda på om de förmedlat ett positivt, negativt eller balanserat intryck av Hanken. De traditionella nyhetskriterierna (nyheten ska överraska, vara aktuell, negativ och beröra eliten) visade sig stämma. Hufvudstadsbladet och Vasabladet skrev betydligt fler artiklar om Hanken 2001 än de gjorde 2004. År 2001 var artiklarna längre och mer varierande: förutom nyhetsartiklar publicerades också insändare och ledare, och Hanken fick paradplats flera gånger. Vasabladet och Hufvudstadsbladet förmedlade genom sin rubricering i många fall ett negativt intryck av högskolan år 2001. Tidningarna använde sig av ord som "skandal" och "förödande" i rubrikerna. I fråga om Helsingin Sanomat var artikelantalet så litet att liknande slutsatser inte kan dras. Hankens otillräckliga informationsverksamhet kan ha varit en orsak till mediepubliciteten våren 2001. I februari 2001 dröjde Hanken för länge med att informera sina anställda och medierna om vad som hade hänt, och informationen i de få pressmeddelandena var bristfällig. En viktig slutsats är att alla organisationer borde vara konsekventa och öppna i både sin interna och externa information. Ändå verkar inte skandalen ha skadat Hanken på lång sikt. Tvärtom är det möjligt att den till och med gagnade Hanken. Mediernas intresse för högskolan vaknade år 2001. År 2004 skrevs det fortfarande om Hanken men den negativa tonen var bortglömd. Hanken borde dock se över sin informationspolitik för att undvika dylika situationer i framtiden.
  • Kotka-Bystedt, Anna (2006)
    Avsikten med denna pro gradu-avhandling var att undersöka hur den officiella säkerhetspolitiken presenteras och artikuleras. Forskningsfrågan var följande: Hur har säkerheten artikulerats i Finland respektive Estland under tidsperioden 2000-2005 och hur skiljer sig den här artikuleringen av säkerhet sig? Hypotesen utgick från att Finland i mindre utsträckning än Estland låter sig påverkas av Ryssland som en säkerhetspolitisk faktor. Hypotesen prövades mot bakgrund av Köpenhamnsskolans referensram. Köpenhamnsskolan utgår, till skillnad från traditionella uppfattningar av säkerhet, från ett ”vidgat säkerhetsbegrepp”. Skolan definierar fem säkerhetspolitiska sektorer: den militära-, politiska-, ekonomiska-, sociala- och miljösektorn. Dessa sektorer tillämpades vid analysen av undersökningsmaterialet. En av huvudtankarna i Köpenhamnsskolan är säkerhetiseringsbegreppet, vilket innebär att en fråga lyfts från den rutinmässiga hanteringen av frågor inom dagspolitiken och med argument som handlar om överlevnad hanteras denna fråga med extraordinära medel och metoder. Detta leder till att frågan säkerhetiseras. Frågor blir alltså säkerhetsfrågor genom säkerhetiseringsprocessen. Den empiriska undersökningen i avhandlingen utgjordes av en kvalitativ och komparativ jämförelse av skriftliga källor från utrikesministeriet (UM) i Finland och Estland. Undersökningsmaterialet bestod av 17 olika uttalanden i form av pressmeddelanden, dagböcker och tal från Finlands UM och 18 anföranden och uttalanden från Estlands UM. Därtill analyserade jag Statsrådets redogörelse för Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2004 och Republiken Estlands nationella säkerhetskoncept 2004. Analysen av materialet på basen av den teoretiska referensramen visade på att det traditionella geopolitiska säkerhetstänkandet är mera framträdande i Finland än i Estland. Det estniska säkerhetstänkandet identifierade sig starkt med medlemskapet EU och Nato medan det säkerhetspolitiska tänkandet i Finland i större utsträckning påminde om det traditionella geopolitiska tänkandet. Med andra ord, tyder undersökningen på att hypotesen förkastades eftersom Finland i större utsträckning än Estland förefaller vara återhållsammare i sitt säkerhetspolitiska tänkande.