Under 2019 startade en intensiv och mångbottnad mediedebatt i Finland. En debatt som är mycket välkommen eftersom vi för en gångs skull ser raka puckar. Ekonomi och konkurrensvillkor diskuteras, frågan om mångsidig och modig nyhetsbevakning ställs i centrum, liksom tillpassningen av ett – med tanke på publikens storlek – unikt medieutbud till en ny digital medievärld. Men medan diskussionens vågor går höga om hur en etablerad svensk mediepublik i Finland skall betjänas och fördelas, saknas det framtidsperspektiv som kunde stärka ett svenskspråkigt mediebeteende hos den unga generationen. Vi närmar oss inte ens målet att gemensamt utveckla en framtidsstrategi för att säkra svenskan som mediespråk i Finland. På ett sätt som är inkluderande och mångsidigt även för en ung generation. Och samtidigt ekonomiskt genomförbart. Medierna, som det kitt som håller Svenskfinland samlat, lever farligt. I vinddraget från debatten flämtar ljuset i tunneln, men frågan återstår: tillförs mera syre, eller blåses ljuset ut?