Browsing by Subject "Helsingfors"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-8 of 8
  • Rönnberg, Oskar (Helsingin yliopisto, 2020)
    Segregation is usually treated as a place-based phenomenon based on residential locations, but during the last ten years more emphasis has been put on understanding segregation as a multi-contextual phenomenon, where mobility in urban space affects the individual’s exposure to segregation. Such research has not yet been done in Helsinki, where socio-economic and ethnic segregation has been on the rise since the 1990’s, but there is anecdotal evidence of for example young people from disadvantaged neighbourhoods not being as mobile in the urban space as others. The aim of this study is to find out how socioeconomic differences and experiences from the past are linked to how people move around and use urban space in Helsinki. A survey study was carried out (N=1 266) in spring 2020 for the purposes of this research. The study is based on a self-selected sample, so the results cannot be generalized for the whole population. Spatial mobility is analyzed with four measures: which parts of the city the respondent usually moves around in, how often they visit the city center, how many of their everyday activities are located near their home, in the city center and in other neighbourhoods and municipalities, and how many of the listed places in the survey they had visited during the last year. The main research methods are linear regression, correlation analyses and statistical tests. Spatial mobility varies based on education, age, family background and mobility practices in the youth. These factors explain at most a quarter of the variance in mobility. Cultural and economic capital also correlates with mobility, but their explanatory power diminishes when education and age are controlled for. The spatial mobility is low for them who had small activity spaces in their youth, and especially for them who still live in the same neighbourhood. Those who live in the outer suburbs are among the least mobile and many of the respondents in Northeastern and Eastern Helsinki do not regularly visit Southern Helsinki. Even though there are many different factors that influence the level of mobility that are not ad-dressed in this study, the results confirm that family background and past experiences affect the individuals’ mobility practices. The results indicate that people who live in disadvantaged neighbourhoods risk exposure to segregation in different contexts of everyday life as a result of low mobility. As people with low education are underrepresented in the study, it is possible that there are some kind of immobilities in the city that have not been covered in this study. The results underline the need for more research in multi-contextual segregation and the experiences and conceptions of the city, especially regarding children and young people.
  • Beurling, Juha Tuomas (2005)
    Syftet med undersökningen är att undersöka hurdana viktiga och betydande integrationsåtgärder Helsingfors stad har implementerat för invandrare under tidsperioden 1997-2004. Jag undersöker också inverkan av dessa integrationsåtgärder på utvecklingen av arbetslösheten bland invandrare i Helsingfors. Invandrarpolitiken i Helsingfors behandlar jag också i korthet samt olika hinder som invandrare möter på sin väg till integration. Som mått för att mäta utvecklingen av invandrares integration använder jag utvecklingen av arbetslösheten bland invandrare. Som teori använder jag implementeringsteori och jag koncentrerar mig på nätverksimplementeringen. Som ett viktigt antagande har jag att utfallen av olika integrationsåtgärder bevisar om informella nätverken bland invandrare och myndigheter fungerar. Som källor använder jag flera olika forskningar om mätning av integration. Lennart Lundqvists bok Implementation Steering samt Bo Rothsteins bok Politik som organisation är viktiga verk för att bygga den teoretiska referensramen i undersökningen. Helsingfors utlänningspolitik från år 1995 och Helsingfors stads integrationsprogram är också centrala källor i denna undersökning. Arbetslösheten bland invandrare har avsevärt minskat och skillnaden mellan arbetslöshetsprocenten bland invandrare och bland så kallade stamfolket är bara några procent. Detta betyder i alla fall inte att integrationen bland alla nationaliteter skulle ha skett med samma takt eller lika bra. I alla fall på grund av detta faktum drar jag slutsatsen att invandrare har integrerar sig bättre i slutet av forskningsperioden än i början av perioden I Nils Herttings normativa tes om nätverksstyrning ses lokala samverkansnätverk kring avgränsande samhällsproblem som nödvändiga instrument för att säkerställa legitim och effektiv offentlig politik. Alla de nya samarbetsformerna i invandrarärenden i Helsingfors som har kommit fram i denna undersökning hänvisar till att nätverksstyrningens normativa idé gäller i Helsingfors invandrarpolitik. Enligt implementeringsteori som förutsätter att tillämparen skall kunna och vilja implementera beslutet samt förstå beslutet kan man säga att de tillämpande myndigheterna i Helsingfors har uppfyllt dessa kriterier åtminstone delvis. Detta bevisar utfallen av de betydande integrationsåtgärder som jag presenterat i min undersökning.
  • Wahlbeck, Östen (Gidlunds förlag, 2015)
    Antalet svenska medborgare som flyttar till Finland har stadigt ökat. Inflyttad från Sverige förklarar dynamiken i den nya svenska migrationen till Finland. Inflyttares erfarenheter analyseras med hjälp av teorier inom migrations- och etnicitetsforskningen. I boken presenteras en intervjustudie med svenska medborgare bosatta i Helsingfors. I fokus för studien står erfarenheter av sociala integrationsprocesser och etniska gränsdragningar i en lokal kontext. I Helsingfors utgör svenskspråkiga en språkminoritet. Analysen ger en förståelse för hur svenskar positionerar och orienterar sig i denna nya sociala och språkliga kontext. Boken är ett unikt bidrag till både invandringsforskningen i Finland och forskningen om utvandring från Sverige.
  • Andtfolk, Maria (2006)
    I barnskyddet gors standigt utredningar, kartlaggningar och bedomningar av olika slag. Sarskilt da en ny anmalan inkommer till barnskyddet fines ett behov av att utreda det berorda barnets och familjens situation, for att kunna bedoma ett potentiellt behov av stodatgarder och interventioner fran barnskyddets sida. Under de senaste wren liar man alit nier borjat soka former for att systematisera och forcnhetliga praxis kring bedomningsarbetet i barnskyddet i Finland. Avcn i huvudstadsregionens kommuner har man implernenterat en ny initial bedomningsmodelI for det inledande skedet av klientskapet mom barnskyddets oppenvard. (Nousiainen 2005, 5; Pietila 2005b, 3.) Genom att systematisera arbetssatten, har man velat svara pa den kritik som framtorts i forskning, om att bamskyddets arbete ar ostrukturerat och svart att synliggora for saval klienter som samarbetspartners. Aven i media har barnskyddet anklagats for att vara godtycklig och grundlos verksamhet, som styrs av socialarbetarnas egna intressen och deras synvinklar pa arbetets innehall och mal (MO1ler 2005, 11; Makelainen 2003). Genom att lyfta fram barnperspektivet i initialbedomningsarbetet stravar man samtidigt efter att mota den kritik om foraldracentrering och barnets osynlighet i arbetet som framforts i barnskyddsforskning (bl.a. Hurtig 2003; Andersson 2000; Forsberg 1998). Syftet med denna pro gradu-avhandling ar att ur ett klientperspektiv utvardera hur initialbedomningen i barnskyddet torverkligats med hjalp av den nya initialbedomningsmodellen. Undersokning av klientperspektivet har jag preciserat som undcrsokning av klientcrs upplevelser, vilket jag anknyter till ctt fenomenologiskt perspektiv. Min huvudsakliga forskningsfraga lyder: Hur har klienter, barn och vuxna, upplcvt irritialbcSimningen i barnskvddc't? Eftersom ctt av de huvudsakliga malen med den nya initialbedomningsmodellcn har varit att gora arbetet mer strukturerat och systematiskt, har jag sarskilt velat undersoka upplevelser kring detta. Mitt forhandsantagande har varit att klienter vars initialbedomning gjorts med hjalp av den nya modellen upplevt en storre tydlighet, an om arbetet skullc ha utfOrts utan en sarskild modeil for bcdomningsarbetet. Jag jamfor resultaten med tidigare forskning. For att svara pa forskningsfragan har jag intervjuat nio personer, sex vuxna och tre barn, som belt eller delvis genomgatt en initialbedomning vid Enheten for barn- och familjearbete vid Svensk socialservice 1
  • Dikert, Vilhelm Oskar (Helsingin yliopisto, 2017)
    I slutet av januari 1918 erövrade Helsingfors rödagardister Helsingfors. Erövringen skedde snabbt och utan större motstånd från den vita sidan. En av orsakerna till att de röda lyckades erövra staden var att de vita trupperna i Helsingfors fått order om att lämna staden. Efter erövringen av Helsingfors försökte den röda ledningen kontrollera staden och krigets gång genom löften om livsmedel och en bättre framtid för det finska folket. Detta ledde också till att man spred falsk information och propaganda, vilket huvudsakligen spreds via tidningen Työmies. Vardagen för Helsingfors invårnare förändrades radikalt, då de rödas trupper började patrulera längs med Helsingfors gator och den röda ledningen inledde utegångsförbud för stadens invånare. Rykten om vad som höll på att ske i Finland spred sig bland invånarna, men ingen visste med säkerhet vilkendera sida skulle vinna, samtidigt som oron för våld och hungersnöd växte. Denna avhandling behandlar vardagen i Helsingfors under inbördeskriget genom att granska tidningen Työmies , fyra dagböcker och en brevväxling skrivna av personer som bodde i Helsingfors eller stadens närområden under inbördeskriget. Juha Siltalas verk Sisällissodan psykohistoria fungerar som avhandlingens teoretiska ram. Boken behandlar orsakerna till varför ett inbördeskriget uppstod i Finland och varför inbördeskriget var så brutalt. Siltala går in på den mentalabild, som de båda sidorna i kriget skapade av varandra. Han analyserar också varför det var problematisk för de båda sidorna att skapa en fredlig dialog och en förståelse för varandra. Källmaterialet jag använder mig av innehåller flera konkreta exempel på vad som tänktes om de som inte var på den egna sidan. Det som enar aktörerna i mina källor är att de alla läser Työmies. Avhandlingen baserar sig på fyra dagböcker, en brevväxling och tidningen Työmies publikationer under tidsperioden från den 25 februari till den 13 april 1918. Dagboksskribenterna kommer från olika bakgrunder och de ser på inbördeskriget ur olika synvinklar. Viljo Sohkanen var en ung man som under hösten 1917 blir medlem i Dickursbys rödagarde. I hans dagboksanteckningar framkommer det att han i början av inbördeskriget tror på den röda ledningens agenda, men att hans huvudsakliga orsak till att gå med i det röda gardet är möjligheten att få lön och mat. Sohkanen vägrar dock att bära vapen och skickas ut till fronten för att jobba som sanitär. Sohkanen verkar anpassa sig till inbördeskrigets olika förhållanden fast han i bland berättar att tillgången på livsmedel är mycket dålig. Sohkanen beskriver rädslan för att inte veta när fienden kommer att anfalla och en osäkerhet om de tyska truppernas ankomst. Gerda Schybergson var en musiklärarinna från Sibbo som bodde i Helsingfors under hela inbördeskriget. Hon beskriver hur hon upplevde de patrullerande rödgardisterna som hotfulla och om osäkerheten i staden efter att de röda tagit makten. Det som stärker hennes negativa känslor var mordet på hennes yngre bror, vilket fick henne att känna hat mot de röda. Anna Rydman var en kvinna med borgerlig bakgrund. Hon är gift och har flera barn. Under inbördeskriget brevväxlar hon med sin mor. I brevväxlingen framkommer hennes oro för att livsmedlen inte kommer att räcka och en osäkerhet för framtiden. Hon som alla de borgerliga skribenterna uttrycker ett hopp om tyskarnas ankomst och ser dem som en lösning på konflikten. Tekla Hultin fungerade som politiker före inbördeskriget bröt ut. Hennes dagboksanteckningar tar upp förföljelsen av de lantdagsmän som inte lyckades lämna Helsingfors före de röda hade tagit makten. Hultin berättar om hur det kändes att bli förföljd och om känslorna om att inte kunna lita på andra människor i det vardagliga. Av alla skribenter är hon den som aktivast tar upp läget utanför Finland och den som spekulerar mest om tyskarnas ankomst. Anna Forsström jobbade under inbördeskrigets gång i Finlands Folkkommissariats Notisblad. I början på inbördeskriget tror hon starkt på den röda ledningen och på att Finlands arbetare kommer att få en bättre framtid tack vare konflikten i landet. Anna Forsström är den bland skribenterna vars tankar och åsikter förändras mest under inbördeskriget gång. I början av kriget tror hon på den röda agendan, men efter att den röda ledningen flytt från Helsingfors i april och tyskarnas närvaro i Finland var bekräftad inser hon att den röda ledningen hade ljugit för henne så känner hon sig förrådd. De olika källorna ger en bild av vad människorna i Helsingfors kände och upplevde under inbördeskriget. Genom att jämföra dem med varandra får man en bild av hur vardagen i Helsingfors kunde upplevas av de olika parterna i inbördeskriget. Dessutom ser man hur stark den röda ledningens inflytande var i börja av kriget men man ser också hur snabbt den röda ledningens makt tog slut. Avhandlingen ger en bild av de vardagliga känslorna som upplevdes i Helsingfors under inbördeskrigets gång.
  • Parviainen, Pessi (2020)
    Acta Scenica
    Sellainen taiteellinen toiminta, jota voidaan nimittää sekä musiikiksi että ei-musiikiksi, osoittaa ongelman kielenkäytössä. Emme saata kunnolla puhua tällaisista tapauksista, koska 'musiikki' ei ole siihen sopiva sana. Väitöskirja esittelee joukon esimerkkitapauksia, epätavallisista soittimista ja esittämistavoista sävellettyyn teatteriin, sisältäen esimerkkejä Parviaisen omasta toiminnasta. Ongelman tarkastelu lähtee liikkeelle musiikki-sanan alkuperästä. Tästä edetään käsitehistorialliseen tarkasteluun, joka tapahtuu poikkeuksellisesti keskittyen musiikki-sanaan ja edeten menneisyydestä kohti nykyaikaa, eikä päinvastoin niin kuin yleensä on tehty. Tällä tavoin tulee ilmi musiikki-sanan ja käsitteen dogmaattisuus, joka on yllättävän vakava eettinen ongelma – ongelma, joka näkyy kautta historian, jopa nykyäänkin. Luciano Berio ja Jean-Jacques Nattiez ovat huomauttaneet että musiikki on vain sitä, mitä kutsumme musiikiksi. Tämä huomio on linjassa musiikki-sanan uskonnollisten ja dogmaattisten juurten kanssa. Mutta entäpä jos emme nimittäisikään mitään musiikiksi? Miten sellainen muutos vaikuttaisi käsityksiimme ja toimintaamme? Lera Boroditsky ja eräät muut ovat tuoneet esille päivitettyjä todisteita lingvistisen relativismin puolesta: kieli vaikuttaa kognitioon, joskus yllättävin tavoin. Osin näihin tukeutuen, käsillä oleva tutkimus esittää että taiteellista toimintaa koskeva diskurssi hyötyisi suuresti jos siinä vältettäisiin tyystin dogmaattisten käsitteiden, kuten musiikin, käyttö. Ei-dogmaattinen kielenkäyttö olisi paremmin linjassa käytännön kanssa. Erilaiset luovuuden alueet toimisivat paremmin yhteen, kun keinotekoiset esteet olisivat poissa. Tällöin avautuu myös mahdollisuuksia ennennäkemättömään yhteispeliin kulttuurin ja yhteiskunnan osa-alueiden välillä laajemminkin. Väitöstyön taiteellinen osio on essee-elokuva, joka esittää Töölönlahden vertauskuvallisena maisemana. Kaikki aluetta varten tehdyt kokonaissuunnitelmat ovat epäonnistuneet. Elokuva esittää neljä soittajaa suhtautumassa tähän maisemaan omilla tavoillaan, pienessä mittakaavassa. Elokuva on tarkoitettu ilmaisemaan kirjallisen osion teemoja omasta näkökulmastaan käsin.