Browsing by Subject "KASAM"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-5 of 5
  • Eklund, Ellen; Matintupa, Viktor (Helsingfors universitet, 2017)
    Denna pro gradu-avhandling är en fallstudie där vi undersökt mottagande av asylsökande i en lokal kontext. Pro gradu-avhandlingen är skriven som ett pararbete. För att få en bredare och djupare förståelse för fenomenet har vi belyst det vardagliga arbetet med asylsökande i två skilda analysenheter där vi sett på hur aktörer bildar expertis och hur ensamkommande beskriver sin tillvaro och framtid på Röda Korsets mottagningscentral i Kristinestad samt det tillhörande stödboendet för ensamkommande minderåriga. Fallstudiens övergripande syfte var att beskriva och analysera vilka utmaningarna är i mottagande av asylsökande i en lokal kontext i en tid som präglas av förändring och högt tryck. Målsättningen var att söka mönster om de komplexa fenomen som mottagande av asylsökande möter på en lokal nivå. Vi utgick från socialkonstruktionism som övergripande metateoretisk utgångspunkt för vår fallstudie, där vårt intresse var att granska hur olika aktörer konstruerar sin verklighet. Kaosteorin bildade en övergripande referensram för att förstå den osäkerhet och komplexitet som präglar både praktikernas arbete och de ensamkommande minderårigas livssituation. De två analysenheterna i fallstudien krävde även specifika teorier för att tillföra djup och förståelse till analyserna. Vi utgick från Anne Edwards relationella expertis för att se hur praktiker skapar expertis och Aron Antonovskys teori om känsla av sammanhang för att se hur de ensamkommande minderåriga skapar ordning i vardagen. Materialet till fallstudien består av tre (3) halvstrukturerade intervjuer med praktiker, en (1) fokusgruppintervju med praktiker, nio (9) halvstrukturerade intervjuer med ensamkommande minderåriga, en (1) observationsdagbok, en (1) fältdagbok samt en (1) forskningsdagbok. Materialet har analyserats med hjälp av tematisk innehållsanalys. Vid utförandet av fallstudien präglades verksamhetens av negativa och uttröttande utmaningar i och med åtstramningarna inom asylpolitiken som skapar stor oro och ångest hos klienterna. Personalen upplever att de har för lite kunskap om psykiska åkommor och att de arbetar på gränsen av sin kunskap. De frånvarande direktiven för hur de nya åtstramningarna efterföljs och ovissheten angående de papperslösas situation sprider också oro inom personalen. Fallstudiens centrala resultat visar att mottagningscentralens verksamhet präglas av motstridigheter, osäkerhet och etiska konflikter som uppstår i och med den förändring flyktingströmmar och flyktingpolitik ger upphov till samt de avvikande värderingar som finns på mottagningscentralen och Migrationsverket. På mottagningscentralen finns ändå en öppen stämning som ger möjlighet till dialog, och är en förutsättning för skapande av kunskap. Genom att dra nytta av den kunskap och det stöd som finns hos kolleger, klienter och experter utanför mottagningscentralen lyckas praktikerna skapa kunskap och ordning i en levande miljö. De ensamkommande minderårigas upplevelser av den första tiden i den lokala kontexten delar sig där vissa av ungdomarna upplever att de trivs, medan andra upplever kulturkrocken och tristessen som svår. Trots att flera ensamkommande ungdomar upplever att de har en trygg vuxen att vända sig till med sina problem, finns det även de ungdomar som upplever att de inte överhuvudtaget har någon vuxen att vända sig till på stödboendet. Det är svårt för de ensamkommande att skapa kontakt till lokala ungdomar, trots den naturliga och nära miljö de befinner sig i. Här kan brister i språkkunskap, attityder och den tillfällighet som asylmottagning utgör vara orsakande faktorer. Asylprocessen bekymrar de ensamkommande, och de är oroade och nervösa över beslutet de ska få. Ungdomarna förmår i vissa fall inte tänka på framtiden, då det enda de kan fokusera på är om de får ett positivt eller negativt asylbeslut. De ensamkommande visar i fallstudien ändå tecken på en stor anpassningsförmåga och flera lyckas skapa ordning i kaoset, då de finner mening i t.ex. den trygga miljön och möjligheten att få gå i skola. De ensamkommande har även skapat starka vänskapsband till övriga ensamkommande på stödboendet. Vi kan konstatera att praktikernas och de ensamkommande minderårigas tillvaro liknar varandra i mycket och kan karaktäriseras som att befinna sig på randen av kaos, som präglas av en föränderlig situation som de har lite kontroll över, där yttre faktorer såsom politik och attityder avgör. Positionen på randen av kaos präglas av faktorer som påverkar både asylbesluten och verksamheten. Ungdomarna lever i osäkerhet tills de fått sitt asylbeslut och situationen kan präglas av oro även efter beslutet, då beslutet kan vara negativt. Vid positivt beslut finns också saknaden efter familj och vänner kvar och nya utmaningar möter de unga. För praktiker inom mottagande av asylsökande kommer politiska förändringar och nya flyktingvågor fortsätta prägla och förändra verksamheten, varpå praktikerna ständigt arbetar på gränsen av sin kunskap. Stridande värderingar mellan praktiker och Migrationsverket kommer även ge upphov till etiska dilemman bland praktikerna.
  • Matintupa, Viktor; Eklund, Ellen (Helsingfors universitet, 2017)
    Denna pro gradu-avhandling är en fallstudie där vi undersökt mottagande av asylsökande i en lokal kontext. Pro gradu-avhandlingen är skriven som ett pararbete. För att få en bredare och djupare förståelse för fenomenet har vi belyst det vardagliga arbetet med asylsökande i två skilda analysenheter där vi sett på hur aktörer bildar expertis och hur ensamkommande beskriver sin tillvaro och framtid på Röda Korsets mottagningscentral i Kristinestad samt det tillhörande stödboendet för ensamkommande minderåriga. Fallstudiens övergripande syfte var att beskriva och analysera vilka utmaningarna är i mottagande av asylsökande i en lokal kontext i en tid som präglas av förändring och högt tryck. Målsättningen var att söka mönster om de komplexa fenomen som mottagande av asylsökande möter på en lokal nivå. Vi utgick från socialkonstruktionism som övergripande metateoretisk utgångspunkt för vår fallstudie, där vårt intresse var att granska hur olika aktörer konstruerar sin verklighet. Kaosteorin bildade en övergripande referensram för att förstå den osäkerhet och komplexitet som präglar både praktikernas arbete och de ensamkommande minderårigas livssituation. De två analysenheterna i fallstudien krävde även specifika teorier för att tillföra djup och förståelse till analyserna. Vi utgick från Anne Edwards relationella expertis för att se hur praktiker skapar expertis och Aron Antonovskys teori om känsla av sammanhang för att se hur de ensamkommande minderåriga skapar ordning i vardagen. Materialet till fallstudien består av tre (3) halvstrukturerade intervjuer med praktiker, en (1) fokusgruppintervju med praktiker, nio (9) halvstrukturerade intervjuer med ensamkommande minderåriga, en (1) observationsdagbok, en (1) fältdagbok samt en (1) forskningsdagbok. Materialet har analyserats med hjälp av tematisk innehållsanalys. Vid utförandet av fallstudien präglades verksamhetens av negativa och uttröttande utmaningar i och med åtstramningarna inom asylpolitiken som skapar stor oro och ångest hos klienterna. Personalen upplever att de har för lite kunskap om psykiska åkommor och att de arbetar på gränsen av sin kunskap. De frånvarande direktiven för hur de nya åtstramningarna efterföljs och ovissheten angående de papperslösas situation sprider också oro inom personalen. Fallstudiens centrala resultat visar att mottagningscentralens verksamhet präglas av motstridigheter, osäkerhet och etiska konflikter som uppstår i och med den förändring flyktingströmmar och flyktingpolitik ger upphov till samt de avvikande värderingar som finns på mottagningscentralen och Migrationsverket. På mottagningscentralen finns ändå en öppen stämning som ger möjlighet till dialog, och är en förutsättning för skapande av kunskap. Genom att dra nytta av den kunskap och det stöd som finns hos kolleger, klienter och experter utanför mottagningscentralen lyckas praktikerna skapa kunskap och ordning i en levande miljö. De ensamkommande minderårigas upplevelser av den första tiden i den lokala kontexten delar sig där vissa av ungdomarna upplever att de trivs, medan andra upplever kulturkrocken och tristessen som svår. Trots att flera ensamkommande ungdomar upplever att de har en trygg vuxen att vända sig till med sina problem, finns det även de ungdomar som upplever att de inte överhuvudtaget har någon vuxen att vända sig till på stödboendet. Det är svårt för de ensamkommande att skapa kontakt till lokala ungdomar, trots den naturliga och nära miljö de befinner sig i. Här kan brister i språkkunskap, attityder och den tillfällighet som asylmottagning utgör vara orsakande faktorer. Asylprocessen bekymrar de ensamkommande, och de är oroade och nervösa över beslutet de ska få. Ungdomarna förmår i vissa fall inte tänka på framtiden, då det enda de kan fokusera på är om de får ett positivt eller negativt asylbeslut. De ensamkommande visar i fallstudien ändå tecken på en stor anpassningsförmåga och flera lyckas skapa ordning i kaoset, då de finner mening i t.ex. den trygga miljön och möjligheten att få gå i skola. De ensamkommande har även skapat starka vänskapsband till övriga ensamkommande på stödboendet. Vi kan konstatera att praktikernas och de ensamkommande minderårigas tillvaro liknar varandra i mycket och kan karaktäriseras som att befinna sig på randen av kaos, som präglas av en föränderlig situation som de har lite kontroll över, där yttre faktorer såsom politik och attityder avgör. Positionen på randen av kaos präglas av faktorer som påverkar både asylbesluten och verksamheten. Ungdomarna lever i osäkerhet tills de fått sitt asylbeslut och situationen kan präglas av oro även efter beslutet, då beslutet kan vara negativt. Vid positivt beslut finns också saknaden efter familj och vänner kvar och nya utmaningar möter de unga. För praktiker inom mottagande av asylsökande kommer politiska förändringar och nya flyktingvågor fortsätta prägla och förändra verksamheten, varpå praktikerna ständigt arbetar på gränsen av sin kunskap. Stridande värderingar mellan praktiker och Migrationsverket kommer även ge upphov till etiska dilemman bland praktikerna.
  • Hannula, Maria (Helsingin yliopisto, 2019)
    Denna magisteravhandling lyfter fram fem unga mäns upplevelser och erfarenheter av psykisk ohälsa. Avhandlingens centrala frågeställningar är: ”Hur upplever ungdomarna att deras psykiska ohälsa började och hur beskriver ungdomarna att illamåendet visade sig?” samt ”På vilket sätt har ungdomarna hanterat ohälsan och hur har de kommit ut ur illamåendet”. Syftet med avhandlingen är att skapa en större förståelse för hur det är för unga män att leva med psykisk ohälsa och att kämpa mot illamåendet. Genusaspekten i studien är viktig eftersom detta är en avhandling som lyfter fram specifikt hur det är att vara ung man och lida av psykisk ohälsa. Jag har samlat in avhandlingens forskningsmaterial med hjälp av narrativ metod och livsberättelseintervjuer, under hösten 2018. De fem ungdomarna jag intervjuat är alla unga män som själva upplever att de lidit av psykisk ohälsa och som alla anser att de nu mår bättre och därmed kan göra en tillbakablick på den tunga tiden bakom dem. Jag har huvudsakligen analyserat ungdomarnas berättelser med hjälp av narrativ innehållsanalys. Därefter har jag framställt berättelserna i fem tematiska helheter som följer berättelsernas tidsmässiga ordning, från berättelsernas början till berättelsernas slut. För att förstå ungdomarnas berättelser av psykisk ohälsa har jag tillämpat Antonovskys (2005, 126–128) teori om salutogen hälsa. Med hjälp av ett genusperspektiv har jag identifierat möjliga genusmönster i ungdomarnas berättelser. De slutsatser jag har kunnat dra från analysen av de fem unga männens berättelser är för det första att ungdomarnas bakgrund och uppväxt har påverkat deras psykiska hälsa. Jag har kommit fram till att ohälsan resulterade i ett destruktivt beteende och/eller destruktiva tankegångar för ungdomarna. Den psykiska ohälsan har varit en hemsk upplevelse och för att klara av illamåendet har ungdomarna använt sig av olika hanteringsstrategier. För att börja må bättre har ungdomarna gått igenom en process där de först varit tvungna att inse att de mår dåligt för att sedan kunna samla tillräckligt med styrka för att söka hjälp. Hur de unga männens psykiska ohälsa har uttryckt sig och hur de ha försökt hantera sitt illamående har enligt resultatet med stor sannolikhet påverkats av samhällets genusordning.
  • Lehtikangas, Lenita Christina (Helsingin yliopisto, 2020)
    Syftet med denna lösningsinriktade avhandling är att beskriva fenomenet föräldraalienation och vilka konsekvenser det kan ha för barnet. Med föräldraalienations avses att den ena föräldern hindrar barnet från att träffa den andra föräldern, pratar illa om den andra föräldern och påverkar barnet så att barnet vänder sig mot den andra föräldern och relationen mellan barnet och den andra föräldern förstörs. Föräldraalienation är ett komplext fenomen med omfattande och skadliga följder i all synnerhet för barnet. Genom denna kvalitativa studie granskas, med hjälp av innehållsanalys fyra barns klientberättelser (totalt 462 sidor) och hur socialarbetare inom barnskyddet uppmärksammar barnets perspektiv i dessa. Forskningsfrågorna är: ”Hur synliggörs det utsatta barnet i barnskyddets klientberättelser? ” och ” ” På vilket sätt framkommer det ur klientberättelserna lösningar och överlevnadsstrategier som förbättrar situationen för de involverade?” Teoretiskt stöder sig avhandlingen på anknytningsteorin liksom det salutogena perspektivet och känslan av sammanhang. Barnskyddets dokumentation har en stor betydelse i barnskyddsarbetet och framför allt i ett målinriktat förändringsarbete. Studiens resultat visar dock att en stor del (462/154) av de studerade dokumenten inte handlade om barnet utan om de vuxna och deras konflikter och problem. Även om denna begränsade studies resultat inte går att generalisera väcker studien frågan om barnskyddets arbete direkt med barnet kunde utvecklas och utökas. De professionella förefaller behöva mera kunskap och handlingsmodeller i sitt arbete med föräldraalienation och även det multiprofessionella samarbetet bör effektiveras. Satsningar på det förebyggande arbetet efterlyses så att interventioner kunde göras tidigare för att undvika att situationen blir allvarlig och svår att reparera.
  • Siegfrids, Anna (Helsingin yliopisto, 2018)
    Denna pro gradu är en kvalitativ fallstudie som handlar om unga arbetslösa kvinnors upplevelser av pilotprojektet ”Kuntopaja”, en motionsinriktad arbetsverkstad. Syftet med avhandlingen var att ta reda på ifall motion kan tänkas fungera som en motvikt till arbetslöshetens negativa inverkan på hälsan. Detta är intressant att studera eftersom det i en finländsk kontext inte finns någon annan arbetsverkstad som fokuserar på motion och för att studien kan bidra till insikter om hur man kunde stöda arbetslösa mer helhetsmässigt, och på andra sätt än via åtgärder med fokus på sysselsättning och utbildning. Som informanter i studien fungerade fem unga kvinliga deltagare i åldern 18-29. Därtill intervjuades två ledare vid motionsverkstaden. De unga kvinnorna har alla varit arbetslösa mellan ett och tre år. Deras psykiska hälsa har varit så svag att de antingen har varit tvungna att avbryta sin utbildning, eller att de inte har varit kapabla att börja någon utbildning eller ta emot arbete. De unga kvinnornas fysiska hälsa har också orsakat problem där orörlighet och övervikt på olika sätt har försvårat vardagen. Individer som har problem med både sin psykiska och fysiska hälsa tenderar lätt ses som en riskfylld och sjuk grupp. Istället för att ta fasta på dessa ”risk- och sjukfaktorer” var jag intresserad av de arbetslösa unga kvinnornas upplevda hälsa i och med deras deltagande i motionsverkstaden ”Kuntopaja”. Aaron Antonovskys hälsoteori om salutogenes och känsla av sammanahang; ”KASAM”, gav goda verktyg för detta och fungerade som den teoretiska referensramen för min studie. I och med att mitt intresse riktade sig på upplevelser har jag tillämpat fenomenologisk hermeneutik som infallsvinkel. För att nå upplevelserna av motionsverkstaden har jag använt tre olika typer av datamaterial; två semistrukturerade gruppintervjuer med fem deltagare av motionsverkstaden, frågeformulär riktade till deltagarna och en semistrukturerad parintervju med motionsverkstadens två ledare. Som analysmetod har jag använt kvalitativ innehållsanalys. Mina forskningsfrågor var; 1: Varför deltog de unga arbetslösa kvinnorna i Kuntopaja- projektet? 2: Hurudana upplevelser har deltagarna av Kuntopaja-projektet? Hur såg ledarna på verksamheten? 3: Hurudan inverkan upplever deltagarna och ledarna att Kuntopaja-projektet haft på deltagarnas liv, speciellt gällande hälsomässiga aspekter? Den slutsats som har kunnat dras från analysen är att motion kan fungera som en motvikt till arbetslöshetens negativa inverkan på hälsan. Att Kuntopaja var ett halvfärdigt pilotprojekt hade stundvis bidragit till känslor av osäkerhet, frustation och motivationsbrist vilket understryker vikten av att verksamhet för individer och grupper som inte mår bra bör vara noga planerad och strukturerad. Frånsett detta var de arbetslösa unga kvinnornas upplevelser av Kuntopaja väldigt positiva; gruppen upplevdes trygg vilket hade sporrat dem att utmana sig själva såväl fysiskt, psykiskt som socialt. Att de vid sidan om den vanliga arbetsverkstadsverksamheten hade fått fokusera på sig själva och sin hälsa istället för arbetslöshet hade även skapat en balans i vardagen. Resultatet av detta var en ökad fysisk och psykisk hälsa; vikten hade gått ner, dygnsrytmen och humöret hade blivit bättre och självförtroendet hade ökat. För en del deltagare innebar Kuntopaja en mer bestående förändring också efter verksamhetsperioden; motionen hade blivit en central motståndsresurs som de hade fortsatt med efter att Kuntopaja tagit slut. Detta hade hjälpt dem att uppnå en starkare KASAM över sina liv och de hade börjat söka sig vidare i livet. För några andra var förändringen mer temporär; ensamheten, psykisk ohälsa och kostnader var hinder för motionsutövandet efter Kuntopaja och deras fysiska och psykiska hälsa hade återgått till samma nivå som den varit innan Kuntopaja. En mer kontinuerlig insats kunde ha fungerat bättre i detta fall. Alla de fem arbetslösa unga kvinnorna upplevde ändå att tiden som de spenderade i Kuntopaja var meningsfull och bidrog till en bättre hälsa. Denna studie framhäver således vikten av att arbetslösa ungdomar skulle erbjudas jämlika möjligheter till motion och användning av motionsutrymmen, varpå arbetslösa ungdomars möjligheter till en meningsfull fritid också skulle öka och de negativa effekterna av arbetslöshet skulle minska.