Browsing by Subject "Latinamerika"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-2 of 2
  • Hokkanen, Hanna (2004)
    Syftet med avhandlingen är att undersöka demokratiseringen i Latinamerika, närmare sagt om man med hjälp av vissa socioekonomiska faktorer kan förklara demokratins framåtskridande. Avhandlingen är förklarande och teoriprövande och målet är att åstadkomma en övergripande analys av Latinamerika. Teorierna som prövas i avhandlingen är S. M. Lipsets moderniseringsteori och Tatu Vanhanens resursdistributionsteori. Främst refereras till verken ”The Political Man” (Lipset 1981) och ”Prospects of Democracy, a Study of 172 Countries” (Vanhanen 1997). Metoden i avhandlingen är komparativ men vissa delar har betydande deskriptiva inslag. Det centrala begreppet demokrati behandlas utifrån teorier och definitioner av Robert Dahl och Axel Hadenius. Det andra centrala begreppet demokratisering definieras först allmänt och diskuteras sedan utförligt ur Lipsets och Vanhanens perspektiv. Dessutom tas några andra teorier upp såsom Huntingtons demokratiseringsvågor (1991) och Diamonds analys av den fysiska livskvalitetens inverkan på demokrati (1992). I avhandlingens empiriska del prövas om fem utvalda oberoende variabler - ekonomisk välfärd, industrialisering, urbanisering, utbildning och socialt välstånd - kan förklara demokratiseringsprocessen i Latinamerika. Den beroende variabeln är således demokratigraden i länderna. Undersökning utförs för åren 1975, 1980, 1990 och 2000 och omfattar 18 latinamerikanska länder. För operationaliseringen används dataprogrammet SPSS (Statistical Package of the Social Sciences) som möjliggör ett flertal olika analyser av materialet. Materialet för de oberoende variablerna är tagna ur olika statistiska rapporter och för att fastställa graden av demokrati används uträkningar av frihetsgraden i alla världens länder som den politiskt oberoende organisationen Freedom House årligen publicerar. Avhandlingens resultat visar att de fem oberoende variablerna korrelerar starkt sinsemellan, vilket är en av orsakerna till att utfallet delvis kan ifrågasättas. Ingen av de fem variablerna klarar helt av att determinera demokratins framåtskridande i Latinamerika, men med undantag av urbanisering bidrar de till att förklara demokratiseringen. Undersökningens utfall ger emellertid varken Lipsets eller Vanhanens variabler det starkaste stödet. Tvärtom tillskrivs den klart starkaste förklaringskraften en variabel som valts utöver de två ovan nämnda teorierna, nämligen socialt välstånd. Konklusionen är således att en hög grad av socialt välstånd frambringar en signifikant högre sannolikhet av demokratiska styren, men att ett flertal variabler bidrar till att förklara demokratiseringen.
  • Krokfors, Linda Johanna (2005)
    Latinamerika demokratiserades i samband med den tredje demokratiseringsvågen. Efter demokratisering är det viktigt att landet bryter med ickedemokratiska procedurer och inkorporerar demokratiska principer istället. De latinamerikanska länderna har varken brutit med de tidigare procedurerna eller arbetat för att konsolidera de nyformade demokratiska institutionerna. Många länder har därför ickekonsoliderade demokratiska system. Organisationen för de amerikanska staterna (OAS) är en mellanstatlig regional organisation som främst har liberala karaktärsdrag. Arbetsfältet är brett och OAS arbetar bl.a. med fredlig konfliktlösning och för att hjälpa staterna forma gemensamma normer och principer. Noninterventionsprincipen har en stark ställning i OAS stadga, men efter det kalla krigets slut har den fått ge vika för demokratiprincipen. OAS medlemsländer har 1991 beslutat om att tillåta ett kollektivt ingripande i en medlemsstats interna angelägenheter när den konstitutionella demokratiska ordningen är allvarligt hotad eller bruten. Enligt resolution 1080 kan OAS permanenta råd sammankallas till möte för att diskutera hur OAS bäst kan ingripa för att hjälpa landet återgå till normal demokratisk ordning. Det permanenta rådet kan ta vissa kollektiva åtgärder och kan antingen sammankalla det konsulterande utrikesministermötet eller generalförsamlingen som fortsätter konfliktlösningen. I undersökningen granskas OAS ingripande vid konstitutionella kriser i de ickekonsoliderade latinamerikanska länderna åren 1991-2001. De ickekonsoliderade länderna påträffas genom att analysera kvantitativ data framställd av Cynthia McClintock, som baserar sig på Freedom House data och Latinobarometros opinionsundersökningar. Först identifieras alla konstitutionella kriser där den demokratiska ordningen varit hotad eller bruten genom litteraturstudier av Economist Intelligence Units analyser. Därefter presenteras de konstitutionella kriser som inträffat under den undersökta tidsperioden och OAS ingripande granskas kvalitativt. OAS har ingripit vid konstitutionella kriser enligt dess mandat med både lyckad och misslyckad framgång. Fyra ingripandena har skett i enlighet med resolution 1080 och ett ingrepp berättigades specifikt av OAS generalförsamling för att konsolidera demokratin. Vid en identifierad konstitutionell kris ingrep inte OAS. OAS insats kan vara viktig och organisationen kan försvara demokratin i medlemsländerna om kommunikationen löper, det permanenta rådet sammankallas snabbt och länderna är eniga om hur man bäst ska ingripa för att hjälpa landet återgå till demokratisk ordning.