Browsing by Subject "Nordisk litteratur"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-20 of 31
  • Westerlund, Lotta (Helsingin yliopisto, 2021)
    Avhandlingen undersöker förhållandet mellan text, bild och musik i barnlyrik, med fokus på rytmik. Forskningsfrågan är ”Hur bidrar en förståelse av olika nivåer av rytmik till tolkningen av barnlyriken?”. Syftet är att jämföra textens, musikens och bildens rytmer för att kunna visa hur de samarbetar eller motverkar varandra i den rytmiska helheten. Som teoretisk bakgrund används Eva Liljas, Northrop Fryes och Jørgen Fafners olika teorier om rytmikens olika beståndsdelar. Baserat på dessa tre teoretikers texter är det möjligt att analysera tre olika mediers förhållande till varandra. Lilja och Fafner skriver om hur till exempel text och bild skiljer sig som medium på ett strukturellt plan medan Frye skriver om det auditivas versus det visuellas roll i verket som helhet. Dessa teorier tillämpas på de olika materialens olika medium genom att jämföra mönstret av grundläggande faktorer som betoningar och riktningar. Förhållandet mellan text och bild är en gammal klassiker inom barnlitteraturforskningen som gavs uppmärksamhet redan i forskningsgrenens vagga på 1980-talet, men förhållandet mellan text och musik är relativt outforskat. Detta trots att text och sång så gott som alltid hört ihop. Att lägga bilderbokens olika medium bredvid varandra genom rytmiken är någonting som inte gjorts förut, och samtidigt någonting som behandlar barnlyrikens allra mest grundläggande byggstenar. Materialet för undersökningen är tre dikter av Lennart Hellsing; ”Här dansar Herr Gurka”, ”Det var så roligt”, och ”Krakel Spektakel” (1947), och tre dikter ur Ulf Starks och Linda Bondestams Djur som ingen sett utom vi (2016). I analysen av Hellsings dikter ligger fokuset på förhållandet mellan text och musik, och i analysen av Djur som ingen sett utom vi är fokuset på text och bild. Hellsings dikter är gamla klassiker som redan länge forskats i, medan Djur som ingen sett utom vi är bara några år gammal och inte ännu givits så stor uppmärksamhet. Genom att använda dessa två material får undersökningen bredd inte bara i tema utan också i tiden då materialet varit aktuellt. I analysen ser vi hur musiken påverkar textens rytmer och struktur, till exempel då ”Herr Gurka” som i originalet är 6 versrader lång blir 8 rader för att passa ihop med musikens struktur. I ”Det var så roligt” ser vi exempel på hur musikens rytmiska struktur flyttar på textens prominenser, och i ”Krakel Spektakel” diskuteras vilken effekt det har på texten att tas ut ur sitt sammanhang och upplevs i form av en visa istället för dikt. Gemensamt för dessa delar av analysen är att resultaten visar på ett ojämlikt förhållande mellan text och musik där musiken påverkar texten men inte tvärtom. Däremot visar analysen av förhållandet mellan text och bild inte på ett ensidigt dominant förhållande. Analysen av text-bildförhållandet i Djur som ingen sett utom vi visar att dessa två medier kan existera betydligt mer jämlikt, så att texten kan påverka uppfattningen av bilden lika väl som vice versa. Till skillnad från musiken som flera gånger ändrar materialets grundläggande struktur fungerar bilden mer som ett komplement, eller en riktlinje till hur texten kan läsas. Orsaken till detta kan ligga i att både text och musik är vad Fafner kallar serierytmer, de existerar på en tidsaxel och uppfattas i form av detaljer som tillsammans bildar en helhet. Bilden däremot är en proportionsrytm, någonting som existerar i rummet och uppfattas som helhet först, och sedan i detaljer. Detta motsatsförhållande mellan text och bild gör att de inte konkurrerar lika starkt med varandra, som text och musik, och istället kompletterar varandra. Analysen i sin helhet visar att bilderbokens olika medier kan ha avgörande inflytande över texten på flera olika spännande sätt. Insikten är någonting som jag tror kommer bli allt viktigare i en litteraturmarknad som blir allt mer mångsidig för varja dag som går.
  • Grönqvist, Kristina (Helsingin yliopisto, 2020)
    Syftet med denna pro gradu-avhandling är att granska hur ljuden och ljudlandskapen i Monika Fagerholms roman Den amerikanska flickan (2004) formar och beskriver karaktärerna och om gestaltningen av ljudlandskapen har en betydelse för handlingen. Detta analyseras utgående från de fyra centrala karaktärerna Doris Flinkenberg, Sandra Wärn, Bengt och Eddie de Wire. Som teoretisk utgångspunkt används begrepp från ljudlandskapsforskning ur Murray R. Schafers lexikon i The Soundscape: Our Sonic Environment and the Tuning of the World samt begrepp ur lexikonet i Huutoja Hiljaisuuteen. De utvalda begreppen har anpassats för att fungera som begreppsapparat för en analys av litterära ljudlandskap. För att avgöra vem som hör och vem som hörs har jag använt mig av det narratologiska begreppet fokalisering, myntat av Gérard Genette. Jag har närmat mig romanen genom närläsning, och har valt ut relevanta ljud genom att se vilka som upprepas och är närvarande under utmärkande händelser för de här fyra karaktärerna då de hör och hörs. Analysen visar att ljudlandskapen har en betydelse för hur karaktärerna formas, samt för hur de beskrivs. Doris härmar och beskriver andra karaktärer, Sandra tar till sig den amerikanska flickans röst och sång, Bengt blir stum av sorg och Eddie de Wire spelar in sin röst på skiva vilken senare kommer att fungera som språngbräda för en av Sandras och Doris’ lekar. Gestaltningen av ljudlandskap har en betydelse för romanens handling. Ljudet kan förklara sådant som inte kan beskrivas i ord. Ljuden är ändå inte helt och hållet meningsbärande i sig själv, utan fungerar i symbios med den övriga handlingen. Alla fyra karaktärer har sina egna ljudmärken, och samtliga är kopplade till deras röst och tonfall. Hur de säger det de säger är det som ljuder och har en mening. Några av karaktärernas ljudmärken förändras under berättelsens gång och markerar en skiftning i karaktären. Förändringen i en karaktärs ljudlandskap beskriver alltså också en förändring i karaktären. Flera av ljuden i romanen är ständigt återkommande, vilket resulterar i en ekande effekt. Även om endast ett ljud är beskrivet i ett avsnitt, kan där finnas ett underliggande större ljudlandskap. Det ekar med andra ord, bland sidorna i Den amerikanska flickan.
  • Korpisola, Sissel (Helsingfors universitet, 2017)
    Kerstin Söderholm hör till den finlandssvenska modernistgenerationen. I denna uppsats analyserar jag tematiskt Kerstin Söderholms debutsamling Röster ur tingen. Jag drar även paralleller till de senare diktsamlingarna. Jag undersöker begrepp som natur och skapande. Dessa begrepp betraktar jag som teman. I enlighet med Willie van Peers definition på vad ett litterärt tema är, är dessa begrepp i Söderholms texter framträdande, fyllda med mening samt känslomässigt laddade. Inspirerad av Jean Pierre Richard skriver jag även om dikotomiers betydelse. Jag tar upp motsatsparen värme-kyla och ljus-mörker. Jag undersöker också vattnets tematiska funktion och dess sammankoppling med skaparkraften. Genom att granska den beskrivning av människo- och diktarrollen som framkommer i både debutsamlingen och de senare diktsamlingarna undersöker jag den konstnärliga skaparprocessen, dess förutsättningar och förverkligande i Söderholms diktvärld. Redan i debutsamlingen formar Söderholm ett ”konstnärligt manifest” gällande livet och skapandets förutsättningar. Människan intar rollen av en förmedlare mellan jord och himmel, mellan det mörka och det ljusa, mellan tingens värld och de högre sfärerna. I denna uppsats granskar jag även ingående Söderholms naturlyrik. Jag undersöker naturens funktion, hur naturen gestaltas, och relationen mellan människan och naturen i Söderholms fem diktsamlingar. Jag lyfter fram exempel på naturmystik, besjälning av naturen, kärlekslyrik förknippad med naturen samt trädens tematiska funktion i Söderholms lyrik. Rudolf Steiners naturbetraktelser har mycket gemensamt med Söderholms syn på naturen, där lyssnande och inlevelse är av största vikt för att uppnå en stark gemenskapskänsla och andlig insikt. Istället för en nära samhörighet till andra människor beskriver Söderholms diktjag en tät närhet och samhörighet med tingen i naturen. Naturens förknippas även starkt med skaparakten och sagans värld. Man kan hos Söderholm märka en stark idealism och vissa symbolistiska drag, hit kan räknas fokuseringen på det inre livet och det mänskliga medvetandets förmåga att sudda ut gränsen mellan sig själv och naturen. Fastän ett inkännande förhållande till naturen dominerar förekommer även vissa nietzscheanska drag hos Söderholm, speciellt gällande det inre livets styrka samt det konstnärliga skapandet, som sätts i centrum. Söderholm väver i sin diktning ihop smärta och glädje på ett komplext sätt. I Söderholms dikter förekommer tanken att för att något nytt skall kunna födas måste det gamla gå under. Denna offertematik anknyts till skaparakten, där smärta och eufori sammantvinnas. Eftersom Söderholms diktning har många beröringspunkter med romantiken vill jag även ge diktningen en romantisk kontext. Romantikens kärlek till och idealisering av naturen har sin parallell i Söderholms naturdiktning. Söderholm delar också romantikernas längtan bort från verkligheten här och nu. Idén om det förlorade paradiset och vägen tillbaka, som går genom konsten, återfinns också hos Söderholm. Det konstnärliga skapandet upphäver alienationen. Liksom romantikerna prioriterar Söderholm den inre världen framom den yttre och kreativiteten framom de rådande fysiska omständigheterna. Söderholm betonar även starkt drömlivet samt känslans och längtans betydelse i det konstnärliga skapandet.
  • Kamaja, Aino (Helsingin yliopisto, 2018)
    Tutkielmani käsittelee ruotsalaisen artistin Håkan Hellströmin rock-kappaleita ja sanoituksia aikavälillä 2000–2005. Tutkielman tarkoituksena on selvittää, miten valitut sanoitukset ja niissä olevat intertekstuaaliset viittaukset suhteutuvat rockin autenttisuuskäsityksiin ja rocktraditioon. Analyysissä on käytetty apuna musiikintutkija Lars Lilliestamin kuutta teemaa, jotka ovat keskeisiä autenttisia artisteja ja bändejä kuvailevissa rockjournalistisissa teksteissä. Autenttisuus ei ole sisäänrakennettu ominaisuus tekstissä tai musiikissa, vaan konstruktio ja yksi rockin arviointikriteereistä. Lilliestamin teemat ovat alkuperä, yhteisö, ”sex and drugs and rock n’ roll”, riippumattomuus artistina, spontaani luominen sekä tekstien realismi. Tutkimusaineistona on kolmen kappaleen sanoitukset, yksi jokaiselta Hellströmin tuotannon kolmelta ensimmäiseltä albumilta. Analyysin tukena on käytetty myös haastatteluja ja levyarvioita. Tutkimuksesta käy ilmi, että Hellströmin sanoitukset ovat monilta osin yhteneväisiä rockin autenttisuuskäsityksien kanssa. Paikoittain ne ovat myös ristiriidassa niiden kanssa. Kaikki Lilliestamin kuusi teemaa esiintyvät sekä Hellströmin sanoituksissa että lausunnoissa. Intertekstien käyttö tukee näitä rockdiskurssille tyypillisiä keinoja esittää ja luoda autenttista kuvaa, mutta luo samalla säröjä tähän kuvaan. Erityisesti suoraan muista kappaleista lainattujen säkeiden määrä riitelee autenttista ja luovan neron kuvaa vastaan. Ne säkeet, jotka ovat lainattu sanatarkkaan, eivät puolestaan vastaa spontaania luomista. Viittaukset homoseksuaalisuuteen sekä sanoituksissa että julkisissa esiintymisissä eivät myöskään tue rockin heteronormatiivista diskurssia. Hellströmin sanoitukset siis sekä seuraavat että kyseenalaistavat rocktraditiota ja sen kuvaa autenttisuudesta. Toisaalta kappaleet ovat traditionmukaisia sekä musiikillisesti että tekstillisesti. Toisaalta taas ironia, sanoituksien ja musiikin keveys sekä edellä mainitut intertekstien röyhkeäkin käyttö ja viittaukset homoseksuaalisuuteen haastavat perinteisiä käsityksiä autenttisuudesta. Samalla ne myös uudistavat perinteisiä käsityksiä sekä rock-artistiudesta että autenttisuudesta.
  • Lietsala, Leena (Helsingfors universitet, 2010)
  • Kuhlefelt, Eva (Helsingin yliopisto, 2018)
    In this thesis I study decadent and queer themes in four novels by the Finnish modernist author Hagar Olsson (1893-1978): Lars Thorman och döden (“Lars Thorman and Death”, 1916), På Kanaanexpressen (“On the Kanaan-Express”, 1929), Det blåser upp till storm (“A storm is brewing”, 1930) and Chitambo (1933). The aim of the study is to continue the earlier feminist research on gender and identity in Olsson’s prose by focusing on mismatches between sex, gender and desire in the texts. My aim is to show how the decadence presented in the first of the four novels develops into a more precise, queer approach in the later works written around 1930. Contextualization is used to show the connection between the texts and the literary and psychoanalytic ideas and the discussions of the time, concerning decadence, femininity, masculinity and same-sex desire. Cultural materialism, as a theoretical background, allows a form of close reading where both the contemporary context of the literary work and the context of the reader is taken into consideration simultaneously, and where the obvious “intention” of the text is questioned. The working method used here is the so called queer reading, with a particular focus on how the heteronormative starting point in the text is actually “leaking”, allowing normality to break down through different dissonant and ambivalent details. The word queerness in the title refers to details concerning both plot and form, as well as style and voice. In the thesis I discuss three types of mismatches: female masculinity and male femininity, so called queer moments during which heteronormativity is briefly challenged, and cross-dressing. In Lars Thorman and death the masculine “New woman” and the feminine man are introduced as a decadent couple who destabilize traditional gender norms. Consequently, hegemonic masculinity is presented as something that is in fact possible to parody, through different themes related to degeneration. The same phenomenon occurs in The Kanaan-Express in a more dissonant, and queer manner. The bourgeois values and the notion of a coherent lifestyle for settled couples is questioned through complex characters with chaotic desires for each other and through the representation of a contemporary society in constant flux. Femininity leaves the female body and/or transforms into different camp representations such as the Diva, the Dandy or la Garconne; the masculine woman expressing desire for other women. In both A storm is brewing and Chitambo the female protagonist incorporates masculinity in a way that has both personal and political implications as the process disturbs the very idea of coherent and natural identity formation. This disturbance creates something I have chosen to call the masculine mother, a figure both subversive and conservative. Chitambo can be read as an identity experiment during which different genders are being tried on in a literary dressing room. The romantic, heterosexual plot exposes itself as constantly collapsing. My main focus is on the thematic aspects of the texts, but I also consider the ethical consequences of the narration. Hegemonic masculinity becomes a subject of parody through shifting perspectives.The superiority and power of the woman who incorporates female masculinity is established through subtle switches between different modes of focalization, allowing the narrator full access to the story world and her own perspective, while also giving her access to the inner secrets of the other characters.
  • Aaltonen, Patrik (Helsingfors universitet, 2013)
    I denna uppsats undersöker jag hur tre finlandssvenska essäister – Werner Söderhjelm, Sigurd Frosterus och Rolf Lagerborg – uppfattat och använt genrebeteckningen essä under åren 1900–1920. Min avsikt är att granska frågan 'Vad är en essä?' ur ett nytt perspektiv; att ta avstånd från alla förutfattade definitioner av essän och i stället undersöka hur tre framstående essäister själva uppfattat och använt genrebeteckningen. Jag undersöker också vilka slags essäer Söderhjelm, Frosterus och Lagerborg själva har skrivit, samt huruvida och i vilken utsträckning de använt genrebeteckningen essä om sina egna texter. För att finna svaret på dessa frågor granskar jag ett antal av Söderhjelms, Frosterus och Lagerborgs texter från tidsperioden 1900–1920. Det analyserade materialet består av böcker, tidnings- och tidskriftsartiklar, litteraturkritiker och diverse andra uppsatser från åren 1900–1920. Min studie visar att Werner Söderhjelm, Sigurd Frosterus och Rolf Lagerborg varit mycket förtjusta i essän som genre. Alla tre har dock uppfattat och använt begreppet essä på något olika sätt. Om Werner Söderhjelms essäer kan räknas till den (dominerande) litteraturkritiska essätraditionen och Sigurd Frosterus essäer uppvisar en släktskap med den engelska essäistiken, så kunde Rolf Lagerborg betraktas som en av den subjektiva, montaignska essätraditionens första representanter i Finland. Min undersökning visar också att ingen av de tre författarna kallat sina egna texter från 1900–1920 för essäer, utan föredragit genrebeteckningar som uppsats, studie och kritik.
  • Assmuth, Lari (Helsingfors universitet, 2012)
    Thomas Wulffs roman En Hjälte för Vår Tid Fragment, incidenter och andra fantasier ur Ivarlassys liv är den första delen av en planerad trilogi som baserar sig på en relativt okänd historisk person, Ivar Lassy. Huvudpersonen i romanen, Ivarlassy, är dock en markerat skönlitterär karaktär och parodisk hjälte. Romanens förhållande till historia är också problematiserande och lekfullt, och gränserna mellan fakta och fiktion suddas ut med parodiska och metafiktiva berättargrepp. I denna avhandling analyseras två huvudspår i En Hjälte för Vår Tid. För det första behandlas berättandet, som präglas av en parodisk imitation av äldre historieskrivning där berättaren både föreställer historiker och samtidigt markerar att berättelsen är en skönlitterär text. Vissa av romanens paratexter granskas också, och de visar sig ha en liknande dubbel effekt. För det andra analyseras blandningen av fakta och fiktion genom att se på ämnesvalet i romanen, granska Ivarlassy som romankaraktär och otypisk hjälte, och ställa romanen i relation till några intertexter. Bland intertexterna granskas både fiktiva texter som Michail Lermontovs roman Vår tids hjälte, och icke-fiktiva texter som skrifter om och av den historiske Ivar Lassy och historiska förlagor till andra romankaraktärer. Teoriramarna jag använder mig av är huvudsakligen Linda Hutcheons och Elisabeth Wesselings teorier om historiografisk metafiktion, det som Wesseling kallar för den postmoderna historiska romanen. Historiografisk metafiktion är en typ av metafiktion som kritiskt granskar gränsen mellan historieskrivning och skönlitteratur, fakta och fiktion. Historiografiska metafiktioner anknyter till en värld utanför fiktionen, t.ex. genom att använda sig av karaktärer som baserar sig på historiska personer, men gör det på ett sätt som problematiserar förhållandet mellan fiktionen och det den refererar till. I fallet med En Hjälte för Vår Tid betyder det bl.a. att det på olika sätt poängteras att romankaraktären Ivarlassy inte är identisk med Ivar Lassy, fast det samtidigt också finns ett samband mellan dem. En sådan här paradoxal dubbelhet som bejakar motsägelsefullhet är typisk för den postmoderna kulturen och för historiografisk metafiktion. Andra teorier som används, främst för att analysera berättandet i En Hjälte för Vår Tid, är bl.a. Simon Dentiths inkluderande teori om parodi och Sanna Nyqvists teori om pastisch, mera specifikt om pastischer som är imitationer av en viss tidsperiods stil. I En Hjälte för Vår Tid är objektet för den parodiska eller pastischartade imitationen nämligen en rätt så odefinierad ålderdomlig stil att skriva historia. Jag har valt att exemplifiera denna äldre stil med Bernhard Estlanders biografi över Eugen Schauman från 1924. Vid en jämförelse mellan Estlanders verk och Wulffs roman kan man se vissa likheter, som sättet att idealisera huvudpersonerna och att se teleologiska samband mellan karaktärsdrag som de visar som barn och deras senare livsöden. Samtidigt presenteras den pacifistiske Lassy som en radikalt annorlunda hjälte än Schauman och de övriga aktivisterna som var redo att gripa till våld för att nå sina mål. En Hjälte för Vår Tid presenterar på ett lekfullt vis en alternativ hjältetyp och tar upp relevanta teman som politiskt våld och terrorism och kulturell pluralism. Samtidigt väcker romanen epistemologiska frågor om hur historia skapas och förmedlas.
  • Blauberg, Rolf (Helsingfors universitet, 2014)
    I denna avhandling pro gradu utför jag, för att undersöka förhållandet mellan kategorierna etnicitet, klass och kön i den sverigefinska litteraturen, en intersektionellt filtrerad analys av tre skönlitterära verk; Susanna Alakoskis Svinalängorna, Antti Jalavas Asfaltblomman och Eija Hetekivi Olssons Ingenbarnsland. Mitt mål är att visa att de tre kategorierna tillsammans skapar det fiktiva svenska samhälle som läsaren möter i romanerna. På ett teoretiskt plan tar min avhandling avstamp i den tanke om ett etniskt filter genom vilket all litteratur skriven av invandrare betraktas, som presenteras i Astrid Trotzigs essä "Makten över prefixen" och i Magnus Nilssons Den föreställda mångkulturen: klass och etnicitet i svensk samtidsprosa och i intertextualiteten, en teori som stipulerar att makt konstrueras i samverkan mellan olika kategorier. Min analysmetod, intersektionell filtrering, bygger på en kombination av intersektionell teori och en vidareutveckling av tanken om etniskt filtrerade läsningar. I denna vidareutveckling skapar jag tre filter, ett för kategorin etnicitet, ett för kategorin klass och ett för kategorin kön. Dessa filter tillåter mig att dekonstruera det skönlitterära materialet, genom att utgående från på förhand bestämda kriterier fokusera just det stoff som är relevant för en specifik analyskategori. Genom att utföra intersektionellt filtrerade läsningar av Svinalängorna, Asfaltblomman och Ingenbarnsland visar jag att det tre författarna visserligen fokuserar var sin kategori - Alakoski tar avstamp i klass, Jalava fokuserar invandringen och Hetekivi Olsson infallsvinkel är kön - men att den bild av det svenska samhället som presenteras i de tre verken skapas i samverkan mellan kategorierna etnicitet, klass och kön.
  • Luoma, Maria (Helsingfors universitet, 2015)
    Tutkielmani tavoitteena on selvittää millä tavoin ruotsin opettajat ottavat maahanmuuttajataustaiset oppilaat huomioon ruotsin kielen opetuksessa ja kuinka tietoisia opettajat ovat maahanmuuttajaoppilaiden kieli- ja kulttuuritaustoista. Tavoitteena on myös tutkia opettajien näkemyksiä monikulttuurisuuden vaikutuksista opetukseen ja kouluyhteisöön, ja millaisia valmiuksia he kokevat omaavansa monikulttuuristen ryhmien tarpeiden kohtaamiseksi. Teoriaosiossa käsittelen ruotsin kielen näkökulmaa suomalaisessa koulutusjärjestelmässä, maahanmuuttajia koulukontekstissa ja suomalaisen peruskoulun opetusta ohjaavissa dokumenteissa sekä opettajan interkulttuurista kompetenssia. Aiempi tutkimustieto tuki omaa käsitystäni, jonka mukaan monikulttuurinen opetus asettaa haasteita opetukselle sekä opettajan ammattitaidolle. Tutkimus on laadullinen, ja sen aineisto koostuu neljästä kvalitatiivisesta puolistrukturoidusta haastattelusta. Tutkimuksen informantteina toimi neljä Helsingissä työskentelevää naispuolista ruotsin opettajaa. Opettajat työskentelevät peruskouluissa, joissa on tavanomaista suurempi määrä maahanmuuttajataustaisia oppilaita. Halusin haastatella monikulttuurisissa kouluissa työskenteleviä opettajia varmistaakseni, että saan tutkielmani tavoitteen kannalta olennaista tutkimustietoa. Haastattelin opettajia tutkimusta varten joulu tammikuussa 2014 2015. Nauhoitin ja litteroin haastattelut, jonka jälkeen analysoin aineiston laadullisin menetelmin. Tutkimuksestani käy ilmi, että opettajilla on hyvin vaihtelevasti tarpeellisia monipuolisia tietoja tai työkaluja maahanmuuttajaoppilaiden huomioonottamiseksi ruotsin opetuksessa. Ruotsin kielen näkökulma opettajien vastauksissa jäi varsin vähäiseksi. Tämä on mahdollisesti merkki siitä, että heterogeenisten ryhmien opetus asettaa niin monia haasteita opettajalle, etteivät he ole miettineet monikulttuurista opetusta syvällisemmin ruotsin kielen näkökulmasta. Käytänteet koulujen ja opettajien välillä vaihtelivat suuresti. Opettajat eivät kokeneet, että suomalainen aineenopettajakoulutus olisi tarjonnut heille tarvittavat työkalut maahanmuuttajataustaisten oppilaiden opettamiseen vaan he ovat omaksuneet ne käytännön kautta. Tutkimustulosteni perusteella esitän, että onnistunut monikulttuurinen opetus edellyttää sekä opettajalle että koko koulun työyhteisölle suunnattua lisäkoulutusta sekä opettajakoulutuksen muokkaamista nykypäivän monikulttuurista koulua yhä paremmin vastaavaksi. Koulutusta ja käytänteitä on myös syytä monipuolistaa ja yhtenäistää, jotta maahanmuuttajaoppilaat voivat kehittyä yhteiskunnan täysipainoisiksi jäseniksi, ja jotta heidät koetaan luokkahuoneessa voimavarana eikä ylimääräistä työtä aiheuttavana tekijänä.
  • Forsén, Madeleine (Helsingin yliopisto, 2018)
    Syftet med den här uppsatsen är att närläsa Johanna Boholms prosalyriska verk Jag är Ellen (2015) för att få syn på vad det är som berättas, varför berättelsen ser ut som den gör och hur den berättas. Inga vetenskapliga analyser har tidigare gjorts av Jag är Ellen, men recensenter har lyft upp teman som tid, rum, skapelseberättelse, kvinnlig kollektivitet och fåglar. Jag tar i min analys fasta på dessa teman och granskar dem genom feministisk filosofi och ekofeminism. Huvudfokus i min analys är den feministiska mönstervarseblivningen som jag hävdar finns såväl i form som i innehåll. Med ekofeministisk teori granskar jag på vilket sätt Boholm skriver om kvinnorna och fåglarna och jag kan urskilja en kamp för naturen, kvinnobilden och fågelheten och en kamp mot en snäv patriarkalt kvinnobild såväl i nutiden som historiskt. Genom mannens avstånd till och oreflekterande av naturen hittar jag en antropocentrisk syn på naturen som är kopplad till den mansbild som porträtteras i verket. Som metod använder jag mig av onaturligt narrativ och feministisk narratologi. Onaturligt narrativ är Jan Alder, Brian Richardson, Stefan Iversen och Henrik Skov Nielsens svar på Monica Fluderniks teori om ett naturligt narrativ och har mycket likheter med magisk realism. Jag visar hur Boholm med ett onaturligt narrativ dekonstruerar tid, fysiska lagar och logiska principer och hur hon genom detta skapar en ny norm för kvinnans varande i sin fågelhet. Eftersom mannen inte passar in i detta onaturliga narrativ skapas ett utanförskap samtidigt som en patriarkal norm kritiseras och ifrågasätts. Det onaturliga narrativet möjliggör dessutom för Boholm att inte skriva tiden som linjär och genom detta blir mönstervarseblivningen ytterligare synlig. Boholm inleder sitt verk med en skapelseberättelse, och det faktum att många av karaktärerna dör och återuppstår lockar till en jämförelse med Bibelns skapelseberättelse. Också här kommer jag fram till att det Boholm gör är dekonstruktion av kunskapsarvet och det normativa narrativet. En viktig del i min analys är den feministiska filosofins motstånd mot den manliga traditionen av metaforfilosofi. Genom en granskning och närläsning av Boholms upprepningar av framförallt fåglar och en sidenhandske får jag syn på hur Boholm raserar de bilder och metaforer som vanligtvis är knutna till dessa ting och hur hon skapar sin egen definition av dem. Dessa blir ett sätt för kvinnorna i verket att frigöra sig från en snäv kvinnobild och här lutar jag mig framförallt mot feministiska filosofer som Phyllis Rooney, Marilyn Frye, Susan Sherwin och Toril Moi och deras teorier om ett manligt språk och den feministiska strategin att ta tillbaka ord. Jag knyter ihop alla delar i min analys till en helhet som är mönstervarseblivning. Onaturligt narrativ, ekofeminismen, metaforfilosofin och skapelseberättelsen är alla delar av denna helhet som jag menar inte kan lösgöras från varandra. Resultatet blir en kritik mot en antropocentrisk verklighetsuppfattning och en alternativ feministisk tillvaro blir möjlig.
  • Köhler, Sebastian (Helsingfors universitet, 2015)
    Denna pro gradu-avhandling undersöker framför allt det historiska, men också det filosofiska i Fredrik Långs roman Mitt liv som Pythagoras (2005). Romanen är en fantasifull berättelse om den antika filosofen och matematikern Pythagoras liv. Avhandlingens syftet är att genom en genreanalys reda ut vilket slags historisk roman det är frågan om, hur romanen förhåller sig till sin genre, vilken uppfattning av historien som romanen förmedlar, och vilken dess funktion som historisk roman är. Därtill analyserar jag de idéer som romanen bär på och som är centrala för verket. Jag undersöker romanens etiska budskap och dess tematisering av frihet och slaveri med målet att genom en tolkning finna en övergripande idé som binder ihop verket som helhet. Min läsning av Mitt liv som Pythagoras grundar sig på en kontextbaserad och hermeneutisk metod där jag också fäster uppmärksamhet vid strukturer i texten och berättandet. Den teoretiska referensramen utgörs i första hand av den historiska romanens genreteori. Med stöd i Ansgar Nünnings, Linda Hutcheons och Elisabeth Wesselings teoribildning om den postmoderna historiska romanen argumenterar jag för att Mitt liv som Pythagoras är en postmodern historisk roman. Romanen förenar på ett finstilt sätt en hel samling drag som är kännetecknande för den postmoderna historiska romanen, till exempel en utpräglad intertextualitet, marginaliserade folkgruppers historia (i det här fallet slavarnas i det antika grekiska samhället), parodiering av klassiska konventioner, och kunskapsteoretiska frågor. Den uppfattning av historien som romanen mångfacetterat förmedlar är att historien är ett narrativ, en konstruktion skapad av människan. Romanens funktion är framförallt att vara kritisk mot den traditionella historieskrivningen, absoluta sanningar, det antika grekiska samhället, men också vårt samhälle idag. Jag anser att romanens kritik av slaveriet inte i första hand innebär ett frihetsidealiserande, utan en kamp för jämlikhet, som berör även nutiden. Vid sidan om jämlikhet framhåller jag att ansvar, och i synnerhet att ta ansvar över sitt eget liv, är den andra etiska idén som romanen förfäktar. Slutligen argumenterar jag för min tolkning att romanens centrala och sammanbindande idé är den, att varje ideal ofrånkomligt är bundet vid sin motsats och bär motsatsen inom sig. Jämlikhet, sanning, kunskap, och i viss mån frihet är således ideal som vi bör eftersträva, men som vi aldrig fullt kan nå.
  • Forss, Henri (Helsingfors universitet, 2017)
    Kjell Westö är en av Finlands främsta författare av historiska romaner. I den här avhandlingen analyseras romanen Hägring 38 (2013) med tanke på hur romanen placerar sig bland andra historiska romaner. Romanen analyseras mot en samling typiska drag för klassiska, modernistiska och postmoderna historiska romaner. Dessa drag hämtas ur den teoretiska litteraturen om historiska romaner, som har författats av forskare som Georg Lukács, Elisabeth Wesseling och Linda Hutcheon. Målsättningen är att förstå på vilket sätt Hägring 38 använder den historiska romanens olika grepp. Analysen visar att Hägring 38 plockar fritt bland den historiska romanens olika grepp. Romanen utnyttjar flera tekniker som ursprungligen lanserats inom den klassiska och modernistiska historiska romanen. Romanen utnyttjar även tekniker som lanserats inom den postmoderna historiska romanen, men inte i lika hög grad. Till exempel bär romanens manliga hjälte, advokat Thune, flera likheter med den klassiska historiska romanens hjälte medan romanens kvinnliga hjälte, fru Wiik, mera påminner om modernismens romanhjältar. Ett exempel på ett postmodernt drag i Hägring 38 är det flitiga refererandet till andra kulturprodukter, bland annat film och musik.
  • Sjöblom, Heidi (Helsingfors universitet, 2008)
    I denna avhandling undersöker jag hur modersmålslärare inom den grundläggande utbildningen (åk 7–9) undervisar i litteratur. De frågor jag ställer mig är: Hur förverkligar lärarna sin litteraturundervisning i praktiken, hur förhåller de sig till den nya läroplanen i ämnet, Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen 2004, samt med vilken ämnes-, litteratur- och kunskapssyn utgår de från i sin undervisning? Undersökningsresultatet analyseras utifrån läroplan och utifrån en läsarorienterad, sociokulturell och funktionell litteratursyn och litteraturpedagogik. Undersökningen är kvalitativ och riktar sig i form av ett frågeformulär till alla modersmålslärare i högstadierna i huvudstadsregionen. Tretton lärare deltar slutligen och åtta av dessa svar uppföljs genom en tematisk intervju. Undersökningen sker våren 2005. Forskningsresultatet visar på att flera av lärarna till stor del bygger upp sin undervisning utifrån färdiga uppgifter och koncept och att undervisningen styrs av metoden, av frågan hur. Dessa lärares undervisning sker således inte utgående från en enhetlig ämnes-, litteratur- och kunskapssyn, utan ämnessynen varierar beroende på uppgift. Recensionen är den arbetsuppgift som är vanligast bland lärarna, även om flera lärare ställer sig tveksamma till den. Övriga uppgifter som förekommer bland flera lärare är uppgiftskoncept kring klassiker och litterära samtal inför klass. Tematisk litteraturundervisning används även av flera lärare, liksom Netlibris, som innebär att två klasser från olika skolor över nätet diskuterar en skönlitterär text. Både Netlibris och tematisk litteraturundervisning är metoder som lärarna förhåller sig positiva till och ser pedagogiska fördelar med. Den tematiska undervisningen sker emellertid ofta i form av koncept som återkommer i samma form år efter år. Två lärare strävar dock efter att arbeta utifrån en enhetlig ämnessyn – den erfarenhetspedagogiska. Dessa lärare använder sig av färre koncept i sin undervisning. De bygger snarare upp sin undervisning utifrån frågan varför än hur, vilket innebär att de i högre grad har möjlighet att beakta elevernas intressen och behov i utformandet av undervisningen. Detta syns bland annat i valet av böcker och teman. En av dessa lärare använder sig även av portfölj- och loggboksmetodik och låter, i enlighet med läroplanen, eleverna själva vara med och utvärdera undervisningen och den egna utvecklingen. Lärarna verkar överlag förhålla sig mera positiva till de uppgifter som bygger på dialog och som tar fasta på läsaren i läsprocessen. Trots att lärarna betonar dialogens betydelse i litteraturundervisningen, bygger undervisningen ändå ofta, och i flera fall helt och hållet, på uppgifter som saknar dialog. En av orsakerna till detta kan vara att gamla koncept, trots nya uppgifter, lever kvar i undervisningen. Att lärarna framhåller de uppgifter som utgår från läsning av gemensamma texter och som tar fasta på en läsarorienterad och sociokulturell litteratursyn, visar dock på att de nya uppgifterna håller på att omkullkasta de gamla; lärarnas litteraturundervisning befinner sig således i förändring. Samtliga lärare förhåller sig positiva till litteraturundervisning och framhåller att litteraturen sedan deras egen skoltid fått en mera framträdande roll i undervisningen. De påpekar också att modersmålsundervisningen idag är mindre färdighetsinriktad och går mot en ökad dialog.
  • Forss, Hilda (Helsingin yliopisto, 2019)
    Syftet med denna pro gradu-avhandling är att undersöka hur poeten och konstnären Cia Rinnes produktion speglar en digital mediekultur, och hur mediet inverkar på hennes diktverk. Analysen utgår från en komparativ metod, och materialet består av sammanlagt fem verk. Dessa är boken zaroum (2001) som jämförs med det elektroniska verket archives zaroum (2008), boken notes for soloists (2009) som jag jämför med ljudverket sounds for soloists (2009) och slutligen boken l'usage du mot (2017), som ställs upp mot de två andra tryckta böckerna zaroum och notes for soloists. Som teoretiskt ramverk används Anders Skare Malviks begrepp gränssnitt. Termen används för att analysera sammanhangen mellan bland annat mediet, betraktaren och konceptuella grepp inom verket. Genom gränssnittskonceptet ser jag på hur Rinnes verk remedierar olika mediegränssnitt. Remediering innebär att olika medieformer representeras i verken, och detta skapar kopplingar från Rinnes verk till andra medier, till exempel programmeringskod, sökmotorer, skrivmaskinstext och fysiska arkiv. Dessa gränssnitt etablerar en viss typ av analog eller digital materialitet men skapar även gränssnitt mot kulturformer och tidpunkter bortom det egna verket. Analysen visar att mediet, och dess begränsningar och möjligheter, har en stor inverkan på hur verket upplevs. Jag belyser också hur verken i viss mån går emot sina egna mediegränssnitts logik. Vid en jämförelse mellan zaroum och archives zaroum kan man till exempel se att det elektroniska verket archives zaroum är mycket mer narrativt till sin struktur än vad den tryckta boken är. För att synliggöra hur mediet kan påverka upplevelsen diskuterar jag även två kommentarer från sounds for soloists Youtubesida, som påvisar att mediet kan ha stor inverkan på hur man upplever ett verk. Undersökningen påvisar att Rinnes produktion fungerar i växelverkan mellan en pre-digital och en digital mediekultur. Verken tar starka intryck från digital teknologi, både explicit i att de experimenterar med nya digitala format och mediegränssnitt, men också i sättet som dikterna imiterar programmeringskod och algoritmer, och har multimodala komponenter. Parallellt med dessa digitala drag lever de analoga aspekterna, och de är extra tydliga i de verk som drar nytta av digitala teknologier, till exempel arkivestetiken i archives zaroum. Rinnes verk kan ses som en förlängning av vår samtida digitala mediekultur, där digital och analog kultur lever sida vid sida i ständig växelverkan, utan att det nödvändigtvis går att separera dem från varandra.
  • Lind, Ida-Lotta (Helsingfors universitet, 2015)
    I denna avhandling behandlar jag den åldrande Elmer Diktonius (1896–1961). Min övergripande fråga är: hur behandlas Diktonius fysiska förfall, död och minnet av honom i biografiska och litteraturhistoriska texter? Mitt material består av Jörn Donners biografi Diktonius. Ett liv (2007) och Thomas Warburtons författarporträtt av Diktonius i Åttio år finlandssvensk litteratur (1984) samt i förorden till Diktonius Dikter och prosa (1975) och Samlade dikter (1987). Jag analyserar historiebruket, dvs. hur delar av det förflutna iscensätts i förhållande till samtiden, i texterna. Även minnesplatser i form Diktonius vistelseorter Tuomistonoja i Nurmijärvi, Villa Golicke, Grankulla och Nickby sjukhus analyseras i texterna, speciellt i Donners essäistiska biografi för att knyta Diktonius till en viss tidsperiod. Ur ett historiebruksperspektiv är litterariteten, biografens narrativa teknik, texternas narrativa mönster och associativa ordfält en väsentlig del av historiebruket. Jag använder mig av de berättartyper som Ira Bruce Nadel presenterar i sitt verk Biography. Fiction, Fact and Form (1984): den akademiskt-objektiva berättaren som håller ett visst avstånd, den analytiskt-tolkande berättaren som är en guide i texten och den dramatiskt-expressiva berättaren som ofta framhäver sin egen relation till den biograferade och ibland även blir en karaktär i boken. De associativa ordfälten lyfter fram specifika egenskaper eller värderingar i texten. I alla texter som analyserades finns kopplingar mellan Diktonius liv och dikt. Både Warburton och Donner berättar om sin egen relation till Diktonius. Berättelsen om Diktonius varierar. Den dominerande berättartypen i Donners biografi är den dramatiskt-expressiva som också blir en hjälte i biografin, medan Warburton i inledningen till Dikter och prosa blir en försvarsadvokat. Diktonius vistelseorter skildras på olika sätt beroende på vilken text man läser. Grankulla beskrivs i Warburtons texter som en stabil och fast punkt för Diktonius. I Donners biografi skildras Grankulla som ett instängt köping där både omgivningen och Diktonius familjeliv är förödande för hans författarskap. Gemensamt för både Warburton och Donner är att Nurmijärvi skildras som en bra plats. I Donners biografi är Nurmijärvi rent av ett idylliskt dödslandskap. Till skillnad från Nurmijärvi blir Nickby sjukhus är en tragisk plats för Diktonius. Både Donner och Warburton använder sig av narrativa stilmedel för att skapa stämningar i texten. Bland annat blir Diktonius oanvända fiol en symbol för den konst som han inte längre kan utöva. I Donners biografi är det märkbart att biografens egna intressen styr hur Diktonius blir skildrad. Sådana element i den åldrande Diktonius liv som inte passar in i berättelsen som Donner berättar om sig själv och sin protagonist tonas ner eller tas inte upp i biografin.
  • Ray, Sissel (Helsingfors universitet, 2016)
    I den här avhandlingen granskar jag äktenskapen som beskrivs i Märta Tikkanens två senaste verk, Två. Scener ur ett konstnärsäktenskap och Emma & Uno. Visst var det kärlek. Två är ett öppet självbiografiskt verk om Tikkanens eget äktenskap med Henrik Tikkanen. Emma & Uno är en biografisk roman om hennes morföräldrars äktenskap. Båda äktenskapen beskrivs som parrelationer i obalans där Tikkanens äktenskap får sin ände i och med Henriks död, medan äktenskapet mellan Emma och Uno slutar i skilsmässa. Syftet med min avhandling är att påvisa att båda verken trots att de hör till olika genrer kan granskas som delar av Tikkanens självbiografiska projekt. Vidare granskar jag hur männen och kvinnorna i relationerna beskrivs samt vad som är kärlekens roll i äktenskapen. För att identifiera Två och Emma & Uno som självbiografiska verk har jag till stor del använt mig av Margaretha Fahlgrens Det underordnade jaget: En studie i kvinnliga självbiografier från 1987. Med hjälp av hennes utredning, samt tidigare forskning i kvinnliga självbiografier, redogör jag för hur Tikkanen gör sig själv till en typ av underordnad berättare för att kunna granska äktenskapen utgående från sin egen erfarenhet. Både i Två och i Emma & Uno delar hon protagonistrollen med huvudkaraktärerna och för berättelserna framåt genom att delge historien ur sitt eget perspektiv. Metoden som jag använder mig av när jag jämför männen, kvinnorna och kärlekens roll tar avstamp i komparativ analys, det vill säga jag granskar litteratur i ljuset av annan litteratur. Eftersom jag granskar två verk inom samma författarskap kan man tala om en typ av inomkomparativ analys, som beskrivs av Sven Linnér i hans artikel ”Komparativ litteraturforskning”. I min analys av hur männen i relationerna beskrivs använder jag mig av Ebba Witt-Brattströms texter om Kulturmannen i Kulturmannen och andra texter från 2016. Jag fastlår att Henrik och Uno beskrivs som Kulturmän. Genom att skildra dem som Kulturmän avslöjar Tikkanen även det sociala spelet som upphöjt dem. Det sociala spelet beskrivs i min avhandling med hjälp av Pierre Bourdieus term illusio, som även används för att visa hur kvinnorna i relationerna investerar sin kärlek i spelet, i hopp om att männen är värda den investeringen och kan återbörda den. Tikkanen etablerar sin egen berättare som en Kulturkvinna som kämpar för att få utrymme och möjlighet att förverkliga sig själv som författare. Kulturkvinnan ger sig in för att skildra Kulturmännen med ett genuint intresse för deras mångsidiga personligheter och yrkesutövning. Berättaren lyckas inte visa samma intresse när hon beskriver sin mormor. Emma skildras istället som en kvinna vars största ambition är familjen och äktenskapet, hennes ambitioner utanför hemmet får mycket lite plats. På så sätt förstärker berättaren den helgonbild som Uno målar upp av Emma. Kärleken i båda relationerna skildras som belöningen för den uppoffring kvinnorna i verken gör för sina män. I ljuset av Aleksandra Kollontajs artikel ”New Woman” från 1913 om kärleken som förslavar kvinnan, kan jag visa på en atavism som sträcker sig genom historien och inkluderar både Tikkanens och mormor Emmas upplevelser. Berättarens förhoppning att männen trots allt förtjänar kvinnornas kärlek och förtroende kan också kopplas samman med 1970-talets feminism och dess tro på mannen som medkämpe.
  • von Bonsdorff, Anna (Helsingfors universitet, 2015)
    Det förra sekelskiftet kan betecknas som en dynamisk period då fasta föreställningar kring kön och könsroller sattes i rörelse, omförhandlades och debatterades både i samhället och i litteraturen. Syftet med denna avhandling är att genom en typologisk analys undersöka fyra olika slags representationer av kön i Gerda von Mickwitz skönlitterära texter, för att därigenom påvisa hur von Mickwitz skildrar normbrott, driver med, kritiserar och problematiserar sin tids könsroller. Med utgångspunkt i von Mickwitz svenskspråkiga litterära produktion och med fokus på novellsamlingen Solglöd och andra skizzer (1885) och romanerna Ett giftermål (1889) och Kärleken: en utvecklingshistoria i episoder (1892), samt novellen Messling (1886), behandlar jag två slags kvinnliga och två slags manliga litterära gestalter som upprepade gånger förekommer i von Mickwitz texter. Dessa benämner jag dockhustrun, den borgerliga mannen, förförerskan och dekadensmannen. Jag behandlar dem i tur och ordning och uppmärksammar hur von Mickwitz gestaltningar uppvisar skeva drag, det vill säga hur det finns element som bryter mot gängse föreställningar om könsroller, kvinnlighet och manlighet. Därutöver uppmärksammar jag även de litterära gestalternas förhållningssätt till sedlighet och sexualitet eftersom detta hör till tidens omdebatterade ämnen, samt på vilket sätt von Mickwitz författarskap platsar in i en nordisk litterär kontext. I von Mickwitz författarskap finns två huvudspår att ta fasta på; genombrottstendenser och dekadens. För att behandla genombrottstematiken i von Mickwiz texter använder jag mig främst av Gunnar Ahlströms övergripande forskning i perioden. I min analys följer jag Arne Toftegaard Pedersens tes om att den genombrottslitteratur som skrevs på svenska i Finland under det sena 1800-talet bör läsas som en integrerad del av den nordiska genombrottslitteraturen. För att lyfta fram dekadensen i von Mickwitz texter stöder jag mig på Claes Ahlunds och Ebba Witt-Brattströms forskningsinsatser. I min typologiska analys uppmärksammar jag även hur von Mickwitz nyttjar ambivalens, ironi och könsbytesteknik när hon skildrar de litterära gestalterna. Ingeborg Nordin Hennel och Yvonne Leffler har lyft fram detta som utmärkande komponenter i det sena 1800-talets kvinnliga författares texter. I analysen framhävs hur von Mickwitz litterära gestalter bär på drag som bryter mot gängse normer och uppfattningar om könsroller. Dockhustrurna tillskrivs en självutplånande hustruroll och skildras på ett sätt som förmedlar en undertryckt känsla av olycka i äktenskapet. I skildringarna av de borgerliga männen ironiserar von Mickwitz över tidens manlighetsideal. Genom förförerskornas handlingar antyds det att även 1800-talskvinnan bär på sexuella begär och dekadensmännen representerar en vek och passiv maskulinitet som inte klarar av att bemöta verklighetens kvinnor. Resultatet av min studie åskådliggör hur von Mickwitz litterära gestalter representerar två olika världar och därmed hör hemma i två olika litterära riktningar. Berättelserna om dockhustrun och den borgerliga mannen är stadigt förankrade i det moderna genombrottets kontext och i samband med dessa litterära gestalter behandlar von Mickwtz typiska genombrottsteman så som äktenskap, flickuppfostran, dubbelmoral, sedlighet och syfilis. Förförerskan och dekadensmannen hör däremot hemma i en dekadensinfluerad kontext där pessimistiska stämningar och sexuella spänningar utgör framträdande drag i texterna och då skriver von Mickwitz om begär, lidelse, förtärande fantasier och kärleksillusioner. Jag påvisar även likheter mellan von Mickwitz och de svenska dekadensförfattarna Stella Kleve och Ola Hansson och argumenterar för att von Mickwitz hör till de tidigaste dekadensförfattarna på svenska.
  • Öhman, Vilhelmina (Helsingin yliopisto, 2019)
    Syftet med den här avhandlingen är att genom en etisk läsning, i kombination med en närläsning, av Matilda Södergrans Maror (ett sätt åt dig) spåra förtvivlan i diktsamlingen. Det har aldrig tidigare skrivits längre avhandlingar om Matilda Södergran och jag hoppas att den här blir den första i raden i ett utforskande av ett mycket komplext författaskap som i över tio år behandlat teman som kropp, kön och existens. Recensenterna har lyft fram det kroppsliga, det våldsamma och det groteska i Maror (ett sätt åt dig), men jag har valt att fokusera på förtvivlan (läst som ett begär efter en annan ordning där historisk, politisk och ekonomisk subalternisering av den andra har upphört) som en källa till kunskap. Etisk läsning, som formulerats av Elisabeth Hjort, handlar om att lyssna efter de marginaliserade och deprivilegierade rösterna och de normer som den skönlitterära texten beskriver som förtryckande. Den etiska läsningen kan tolkas som förberedande och förpolitisk för att den arbetar i läsarens medvetande. Den är en övning i mottaglighet och en metod i att utvidga sin etiska kompetens. Eftersom etisk läsning handlar om att som läsare rannsaka sig själv och låta sig förändras av en text handlar den här avhandlingen begripligen också om läsaren och läsning. Att läsa (etiskt) handlar om att vända sig mot någon, sträcka sig efter någon. Men du är också den som blir läst tillbaka. Södergrans poesi ser på dig och vill dig något. Utöver förtvivlan analyserar jag också diktsamlingens paratexter, kropp, syftet med maran och djuren (fåglarna, kreaturen, hästen och orangutanghonan) och maran som monsterflicka med all hennes skevhet och subversiva motståndspotential. Det är enbart i titeln som ordet maror förekommer, men min analys visar att dikterna är fulla av dem. I folktron tar maran kvinnogestalt men även skepnad av djuren som återfinns i diktsamlingen. Dikterna som innehåller djur visar på likheten i det strukturella förtrycket av djur och kvinnor, avhumaniseringen av kvinnor, uteslutningen av djur ur en gemenskap av värde och rättigheter och förmedlar känslan av stumhet och förtvivlan. En viktig del i min analys är stumhet som ett uttryck för förtvivlan. Läpparna, munhålan, gommen och svalget återkommer ständigt i diktsamlingen. Munnen har en komplex och betydelsebärande närvaro eftersom den är början till talet och poesin. Det finns en vilja hos diktjaget att tala. Men jagets mun är fylld av materia: hö, sand, hår, plast eller snäckor, eller är täckt av en munkavel, en hand, papper eller sidenband. Diktjagets stockade mun beskriver känslan av att vara tystad och förtvivlad. Först i de sista dikterna är munnen fysiskt större och talet brett. Jagets efterlängtade frigörelse finns i de sista stroferna, men också jagets död. Maror (ett sätt åt dig) rör sig i ett mardrömslandskap mellan begär och rädslor och mellan anpassning och revolt. Diktjaget rör sig mellan att vara fullständigt maktlös till att hitta ett motstånd i sig själv. Diktjaget försöker hitta en väg ut ur det tysta och förtvivlade, men slungas ständigt tillbaka. Kvinnan och djuren i diktsamlingen är fängslade i ett patriarkalt våld. Södergran beskriver våldet genom kroppen: händer som glöms bort, en mun som fylls med hö, hår, plast och sand, hår som rakas, klipps och söndras, ett diktjag som inte kan tänka. Allt detta beskriver en förlust av kroppen till tänkandet, vilket underminerar en hel identitet. Eftersom alla dikter är riktade åt ”dig” analyserar jag också tilltalet och vad det har för funktion. Tilltalet är ett sätt för diktjaget att närma sig förtvivlan på avstånd. Men det direkta tilltalet är också ett sätt att skapa närhet till läsaren och åberopa det etiska ansvaret. Diktjaget vill dig något. Lyssna på mig, säger hon.
  • Vidberg, Maria (Helsingfors universitet, 2007)
    Avhandlingen är en socioonomastisk studie av officiella och inofficiella s.k. stadsnamn i Nykarleby. Materialet för undersökningen består av 19 intervjuer som 25 nuvarande eller tidigare Nykarlebybor deltog i. Såväl kvinnor som män i olika åldrar och med olika bakgrund och utbildning intervjuades. Inspelningarna transkriberades och materialet kategoriserades i huvudkategorierna Områden, Byggnader, Förbindelseleder, Grönområden och idrottsanläggningar, Naturnamn samt Andra namn. Syftet med undersökningen är att klargöra Nykarlebybornas relation till stadsnamnen i sin hemstad: hur de använder namnen och hur de förhåller sig till dem. Först analyseras namnen enligt de nämnda kategorierna. Därefter analyseras de ur olika perspektiv; bland annat hur informanterna förhåller sig till nya namn, om de känner till och/eller använder namn som har endast en begränsad användargrupp samt om det finns något som kan kallas ett passivt namnförråd. Även informanternas identitetsaspekt som Nykarlebybor undersöks. Materialet i studien består av 664 ortnamn med 337 referenter; många orter har alltså flera namn. Det antal namn som informanterna kan eller minns varierar men det blir tydligt att antalet namn informanterna ger belägg för inte har något direkt samband med kvaliteten av och kvantiteten på den tilläggsinformation om namnen som informanten ger i intervjun. Av informanternas kommentarer och synpunkter framgår tydligt att stadsnamnen är viktiga för Nykarlebyborna.