Browsing by Subject "betydelse"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-4 of 4
  • Lindström, Malin (2008)
    Syftet med pro gradu- avhandlingen är att med hjälp av levnadsberättelser få en större förståelse för traumatisk hjärnskada och anhöriga till traumatiskt hjärnskadade, samt att undersöka hur användbart ett narrativt anhörigperspektiv är i socialt arbete. Kan det sociala arbetet synliggöras med hjälp av levnadsberättelser och kan det narrativa perspektivet fungera som ett slags arbetsredskap i socialt arbete? Undersökningen fokuserades på nära anhöriga till traumatiskt hjärnskadade och gjordes med hjälp av fem enskilda narrativa intervjuer samt en narrativ gruppintervju med anhöriga. Undersökningen är relaterad till praktikforskning, eftersom jag undersöker hur användbart det narrativa perspektivet är i mitt eget arbete. Intervjuerna analyserades med hjälp av "berättelseanalys och "narrativ analys, som baserar sig på Jukka Valkonens (2007) analysmetod. I Vilma Hänninens (1998) och i Kirsi Nousiainens (2004) doktorsavhandlingar är begreppen "det narrativa perspektivet" och "identitet" i fokus. Dessa avhandlingar har varit centrala i min avhandling, liksom även Anna Johanssons (2005) bok om narrativ teori och metod. Andra centrala begrepp är "biografiskt arbete" och "upplevelse av sjukdom" och "betydelse". Begreppet "rehabiliterande socialt arbete" beskrivs i min avhandling med hjälp av Eeva Liukkos (2006) bok, "Kuntouttavaa sosiaalityötä paikantamassa". Resultaten från intervjuerna påvisar att de anhöriga till hjärnskadade har ett stort behov att få berätta om sina upplevelser i anslutning till hjärnskadan. I berättelserna förekommer olika upplevelser av sjukdom, bland annat olika känslor, sorg och stress. Resultaten tyder på att det biografiska arbetet som de anhöriga gjort, handlar både om att innefatta hjärnskadan i sin biografi och om att försöka anpassa sig till situationen. I viss mån handlar det biografiska arbetet också om att acceptera det som hänt. Identiteten hos de anhöriga påverkas främst av rollförändringar. Trots att traumatisk hjärnskada klingar negativt, har den inte enbart en negativ betydelse för de anhöriga, eftersom berättelserna också handlar om att växa som människa, om att hitta sig själv, samt om att hitta nya möjligheter i livet. Tidigare forskning, bla Strandberg (2006), har påvisat de anhörigas betydelse för de hjärnskadades bemästrande av sin livssituation. Min studie tyder på att ett narrativt perspektiv inom hjärnskadevården, i form av enskilda samtal eller samtal i grupp, som tar tar de anhöriga i beaktande, är användbart i socialt arbete och kan underlätta helhetssituationen för familjer med traumatisk hjärnskada.
  • Häger-Kantola, Bodil (Helsingin yliopisto, 2019)
    Den centrala forskningsfrågan för magisteravhandlingen är: ”Hur upplever äldre klienter hemvården?” Syftet med studien är förutom att ta reda på hur klienterna upplever hemvården också att ta reda på vilka faktorer som bidrar till att klienterna inom hemvården upplever en känsla av sammanhang? Samtidigt vill jag också få klienternas uppfattning om begreppet tid, både då de har hemvård och den övriga tiden. Genom intervjuer som datainsamlingsmetod har de äldre getts möjlighet att berätta om sina upplevelser av hemvården. Informanterna är fem äldre hemvårdsklienter i åldrarna 73 - 88 år och de har alla använt sig av hemvård under en längre tid. Antalet hemvårdsbesök varierade mellan 2 – 4 besök per dag. Alla klienter var ensamstående men hemmaboende. De centrala teman som vi reflekterade kring i intervjuerna är; personligt nätverk som resurs, upplevelser av hemvård och dess förändringar över tid, upplevelser av tid både med hemvård och i vardagen i övrigt, delaktighet i beslut som gäller den äldre själv kontra delaktighet som en förutsättning för att utföra dagliga aktiviteter. Vi diskuterade också kring temat egenvårdare, som är en del av verksamhetsprinciperna för hemvården inom Social- och hälsovårdsverkets område. Reflektioner kring hemvårdens betydelse var genomgående i flera teman. Kopplingen mellan tid och meningsfullhet kom tydligt fram; om det finns något meningsfullt att sysselsätta sig med så blir upplevelsen av tid mera positiv. Den slutsats som har kunnat dras från analysen av intervjuerna är att hemvården förutom att vara en praktisk resurs för klienterna också kan vara betydelsefull i sig genom att bidra med en känsla av sammanhang. Om den salutogena teorin finns med i planeringen och utförande av hemvården kan det stärka Kasam och bidra till att göra livet mera hanterbart, begripligt och meningsfullt för de äldre.
  • Alm, Katarina (Helsingin yliopisto, 2019)
    Tiivistelmä/Referat – Abstract Åren 1939-1944 genomled Finland två krig mot Ryssland. Då utfördes en omfattande barnevakuering under vilken omkring 80 000 barn evakuerades till olika nordiska länder, främst Sverige. Denna barnevakuering har gått til historien som den största genom tiderna. Mycket har skrivits om hur evakueringen logistiskt sköttes, av vem och hur det politiska läget i Finland gentemot övriga Norden påverkade den. Mindre har dokumenterats om hur de evakuerade finländska barnen upplevde evakueringen och allt den medförde i form av separationer från den egna famliljen, hemmet, vänner samt möte med fosterföräldrar, nytt hem, skola och språk. Syftet med denna uppsats är att utreda krigsbarnens egna, unika upplevelser, minnen och tankar angående fosterföräldrarna och fosterhemmet i Sverige och genom forskningsfrågorna belysa hurudan mening krigsbarnen tillskriver sina fosterföräldrar, sitt fosterhem och sin vistelse i Sverige samt hur deras språk påverkades emedan mitt forskningsmaterial enbart består av finskpråkiga krigsbarn. Materialet utgörs av en enkätundersökning utlyst år 2010 av Centralförbundet för krigsbarnsföreningarna i Finland rf. Det insamlade materialet består av omkring 550 enkätsvar på ett frågeformulär med 41 öppna frågor. I denna magisteravhandling har jag utnyttjat mig av 110 av dessa enkätsvar gällande 10 av de 41 enkätfrågorna. Teoretiskt stöder sig avhandlingen på Alfred Schützs begrepp ”hem”, i vilket hemmet inte enbart utgör en fysisk plats utan står även för symboliska och känsloladdade aspekter som inbegriper bland annat familj, vännner, modersmålet, men också alldagliga saker såsom mat och seder. Uttrycket att ”känna sig hemma” står för ett tryggt och intimt mönster. Även begreppet ”anknytning” (Bowlby 1907-1990) ) )och speciellt en emotionell anknytning är vägledande i mitt arbete. Analysen bygger metodologiskt främst på en kvalitativ innehållsanalys vilka kompletteras med en kvantitativpresentation. Studiens resultat visar att krigsbarnen, då de beskriver och minns sin vistelse i Sverige under krigstiden, rör sig mellan två olika kontexter. Dels en där minnena och upplevelserna styrs av återgången till krigsbarnstiden och komponenter sammankopplade med den, såsom kriget, hemmet och fattigdomen i Finland, de finländska föräldrarna och syskonen samt fosterföräldrarna, fosterhemmet och ett nytt språk; dels till det levda livet efter krigsbarnstiden. I det studerade forskningsmaterialet ger krigsbarnen överlag uttryck för positiva minnen. I materialet återfinns få synpunkter som bottnar i negativitet eller ett svart-vitt synsätt. Krigsbarnen behandlar frågeställningarna ur ett brett perspektiv och resultaten visar att de de flesta krigsbarn som besvarat enkäten uppger att de blev väl bemötta; många kände sig även som ”riktiga” familjemedlemmar i sina svenska fosterfamiljer. I materialet kastar dock hemkomsten och språksvårigheterna i samband med den en skugga på evakueringen. Det gör även de uppslitande separationerna från fosterhemmet även om resultaten i denna studien visar att för många krigsbarn var separationen inte slutgiltig utan kontakten till fosterhemmet i Sverige fortsatte även efter hemkomsten till Finland. Krigsbarnen tillskriver även en betydelse åt det skedda genom att reflektera över hur man i dag gör - eller kanske borde göra - med tanke på aktuella krig och frågor om ”barnets bästa” i krig och vid evakueringar.
  • Backman, Tobias (Helsingin yliopisto, 2019)
    Till Wittgensteins huvudverk räknas i vanliga fall Tractatus logico-philosophicus och Filosofiska undersökningar som båda granskar språket och dess roll som aktivitet. Båda verken är revolutionerande på var sitt unika sätt. Tractatus presenterar en teori om förhållandet mellan språk och verklighet. I Filosofiska undersökningar ser Wittgenstein språket som primärt och inte som ett uttryck för något underliggande. I båda verken presenterar Wittgenstein idéer om hur det meningsfulla språket är möjligt, vad ord betyder och vilka regler som förvaltar språket, för att nämna några teman som anknyter till det meningsfulla språket. Syftet med min avhandling är att ge en överblick över det Wittgenstein presenterar angående det meningsfulla språket, med betoning på bildteorin samt idén om det som kan sägas och det som måste visas i Tractatus. Bildteorin är ett försök att förklara hur språket förenas med de objekt som orden i satsen står för. I Filosofiska undersökningar koncentrerar jag mig på språkspel, förståelse, förklaring, livsform, familjelikhet, grammatik och följandet av regler. Ett huvudsakligt tema i Filosofiska undersökningar är att språket inte står för något annat än den aktivitet som är användning av språket. I en tvådelad behandling ser jag först kort på Tractatus för att sedan granska Filosofiska undersökningar med viss jämförelse av de två verken. I min forskning förlitar jag mig på en handfull Wittgensteinexperter för tolkningen av dessa krävande filosofiska verk. Jag utgår huvudsakligen från Erik Stenius läsning av Tractatus och Gordon Bakers och Peter Hackers läsning av Filosofiska undersökningar, som jag jämför med vad andra Wittgensteinforskare sagt, som Hans-Johann Glock, Georg Henrik von Wright, Howard Mounce och David Stern. På så vis strävar jag efter att skapa en uppfattning om och en förståelse för en standardläsning av Wittgenstein. Det innebär att jag inte strävar efter att dra nya slutsatser om innehållet, snarare att lyfter jag fram meningsskiljaktigheter i tolkningar av Wittgenstein och presenterar vad de beror på. Det som närmast kunde ses som slutsatser är hur olika läsningar av Wittgenstein förhåller sig till varandra. De olikheter jag presenterar här bygger långt på skillnader i tolkning av Wittgensteins filosofiska ambitioner och av hans avvikande sätt att skriva. Dessa skillnader gäller i huvudsak Filosofiska undersökningar, då boken i jämförelse med Tractatus är oteknisk och lämnar mera utrymme för tolkning. I huvudsak presenterar jag Tractatus och Filosofiska undersökningar som kontrasterande verk, men jag för även fram vissa likheter mellan verken, som gäller likheter i satskonstruktion, grammatik och syntax, bestämmandet av sanningsvärde samt avgörandet av meningsfullhet. Den huvudsakliga skillnaden i tolkning som jag för fram gäller frågan om Wittgenstein ämnar skapa en bättre filosofisk metod, eller om Wittgenstein försökt visa att filosoferandet som aktivitet är dömt att misslyckas.