Browsing by Subject "demokrati"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-16 of 16
  • Hätinen, Miika (Helsingin yliopisto, 2021)
    Syftet med denna pro gradu -avhandling är att undersöka om graden av ansvarstydlighet i politiken spelar en roll i hur nöjda medborgarna är med det demokratiska systemet i Finland. I allmänhet är de medborgare som i riksdagsval röstat på ett regeringsparti mer nöjda med demokratin än de som inte gjort det. Orsaken bakom detta antas vara att då medborgarna representeras av ett regeringsparti i politiken, får de med större sannolikhet sina politiska preferenser tillfredsställda genom den förda politiken, vilket i sin tur leder till att de är mer nöjda med det demokratiska systemet i det hela. I Finland består regeringar i regel av olika koalitioner, både breda och snäva samt till den ideologiska uppsättningen varierande. Detta leder till att regeringarna uppvisar också varierande grad av tydlighet i de politiska ansvarsförhållandena. Ansvarstydlighet är bland de viktigaste faktorerna som påverkar hurdana möjligheter medborgarna har för att utkräva ansvar av de politiska partierna vid val. I denna avhandling undersöks om otydliga eller alternativt tydliga politiska ansvarsförhållanden påverkar hur medborgarna utvärderar demokratin. Är otydliga politiska ansvarsförhållanden en fallgrop ur perspektivet av medborgarnas nöjdhet med det demokratiska systemet? Vidare undersöks effekten av en intressant faktor på individnivå, politisk medvetenhet, som visat sig vara en inflytelserik faktor som påverkar hur medborgarna utvärderar frågor i politiken. Undersökningen görs med statistiska metoder och inkluderar enkel deskriptiv statistik samt regressionsanalyser på datamaterial från European Social Survey (år 2012 & 2016), där regering Katainen (otydliga ansvarsförhållanden) jämförs med regering Sipilä (tydliga ansvarsförhållanden). Resultaten visar i linje med tidigare forskning att de medborgare som röstat på ett regeringsparti och anses därmed vara representerade i politiken, är betydligt mer nöjda med demokratin än de som inte är representerade. Analysen bekräftade inte att ansvarstydlighet skulle ha en avgörande roll i hur nöjda med demokratin de medborgare är som är representerade av ett regeringsparti jämfört med de som inte är. Också mycket breda koalitioner med otydliga ansvarsförhållanden kan tillfredsställa väljarna. Politisk medvetenhet som en intressant faktor bekräftades och det visade sig att då de politiska ansvarsförhållandena är tydliga, förstärks den positiva effekten av att vara representerad av ett regeringsparti hos de med hög politisk medvetenhet jämfört de med låg medvetenhet.
  • Sarvimäki-Paananen, Liisa (2007)
    I en fungerande demokrati har medborgarna möjlighet att konkret medverka i det offentliga beslutsfattandet och de bästa förutsättningarna för deltagandet har medborgarna på lokal nivå där människorna i allmänhet är bäst insatta i de frågor som är under behandling. Syftet i avhandlingen är att undersöka det medborgerliga deltagandet genom en jämförelse mellan finlandssvenskarna och den finskspråkiga majoriteten. Avhandlingen utgår från tre frågeställningar: 1) Hurdana skillnader kan man finna då man jämför de finsk- och svenskspråkiga medborgarnas deltagardemokratiska aktivitet?; 2) Inverkar modersmålet på det deltagardemokratiska deltagandet och ändrar effekten då man jämför språkvariabeln med andra tänkbara förklarande variabler? och 3) Deltar medborgarna genom olika typer av deltagandekanaler utgående från språkgruppstillhörighet?". Den sista frågeställningen hör ihop med avhandlingens hypotetiska antagande om att finlandssvenskarna skulle oftare, än den finskspråkiga majoriteten, delta genom sådana kanaler som grundar sig på kollektivt deltagande. Den teoretiska referensramen består av litteratur inom forskningsområdena för avhandlingens beroende variabel deltagardemokrati (till exempel Pateman och Barber) samt de oberoende variablerna socialt kapital (Putnam och Rothstein) och finlandssvenskarna (till exempel Allardt & Starck och Sundberg). Avhandlingens empiriska material baserar sig på en del av en postenkätunderökning i Kommunförbundets digra forskningsprogram KommunFinland 2004. Undersökningen grundar sig på en statistisk jämförelse på individnivå och analysinstrumenten som används är ett antal olika korstabeller mellan modersmål och det deltagardemokratiska deltagandet för att undersöka skillnaderna språkgruppen emellan, samt logistisk regression för att undersöka modersmålets effekt på deltagandet. Resultaten i analysen tyder på att det finns vissa skillnader språkgruppen emellan då det gäller det deltagardemokratiska deltagandet på lokal nivå. Finlandssvenskarnas deltagande verkar ha en starkare koppling till närdemokratin, då den finskspråkiga majoriteten i sin tur verkar delta i en större grad i egenskap av kund eller konsument i samhället. Resultaten visar även att modersmålet i många fall spelar en roll i deltagandet på lokal nivå. Modersmålets effekt minskar dock i de flesta fallen då andra variabler inkluderas i undersökningen. Däremot tyder resultaten inte på att finlandssvenskarna skulle delta genom s.k. kollektiva kanaler i en högre grad än den finskspråkiga majoriteten. Undersökningens hypotes måste med andra ord förkastas.
  • Mikander, Pia (2003)
    I denna avhandling undersöks hur man lär ut demokrati i grundskolan i Finland och Sverige både i teorin och i praktiken. I inledningen klargörs skillnader mellan demokratidebatten i de två länderna. Det konstateras redan inledningsvis att man i Sverige har satsat mera på utredningar om demokrati. Därefter behandlas bakgrunden till demokrati i skolan. Den teoretiska referensramen består av de tre demokratimodellerna representativ, deltagande och deliberativ demokrati samt hur dessa kan tillämpas på avhandlingen. Förekomsten av demokratimodellerna samt andra intressanta drag påpekas i empiridelen, som består av tre delar. I den första granskas de dokument som styr demokratin i undervisningen, från regeringsnivå och hela vägen ner till detaljerade läroplaner. Det konstateras att Sverige överlag har utrett frågan i större utsträckning än vad man har gjort i Finland. Följande kapitel behandlar en internationell studie om elevers kunskaper i och attityder till samhällslära. I det sista empiriska kapitlet redogörs för en mera detaljerad undersökning av fyra utvalda skolor. Det kan konstateras att den svenska skolundervisningen i demokrati har drag av deltagande och deliberativ demokrati medan den representativa synen är den mest framträdande i Finland. Denna tendens visar sig förutom i genomgången av styrdokumenten också i resultaten från undersökningarna. Den internationella studien visar att de finländska eleverna är i toppklass vad gäller kunskapsfrågor medan de svenska eleverna klarar tolkningsfrågor bättre. Undersökningen visar dessutom att eleverna i de finländska skolorna lägger mindre vikt än de svenska vid socialt ansvar, både i skolan och i samhället. I undersökningen av de fyra skolorna stärks vissa av de resultat som redan kommit fram, och de finländska elevernas representativa och de svenska elevernas mera deltagande demokratisyn kommer ytterligare fram. Både i den internationella studien och i den mindre undersökningen av de fyra skolorna beaktas också lärarnas syn på demokrati i skolundervisningen.
  • Hobbs, Carl (Helsingin yliopisto, 2019)
    Syftet med avhandlingen är att kartlägga demokratiska preferenser bland finska medborgare för att undersöka vilken demokratisk modell de föredrar, genom att se om flera påverkanorsaker kan möjligen påverka deras åsikter och inställning. De demokratiska modeller som undersökt är representativ demokrati, deltagardemokrati, direktdemokrati och expertdemokrati. Strukturella och materiella faktorer i samhället ha gett medborgaren flera möjligheter att förstå och engagera sig i politiska processer som har lett till nya politiska värderingar. Det politiska deltagandet har blivit mer individualiserat där utbildning, ålder, politisk kunskap och politiskt intresse påverkar medborgarnas åsikter. Teoretiskt bygger avhandlingen delvis på tidigare forskning av Bengtsson och Christensen (2014) som visar att det finns ett samband mellan medborgarnas åsikter och deras politiskt deltagande. Avhandlingens grundläggande antagande bygger främst på att bättre individuella förutsättningar leder till självständiga politiska värderingar där medborgare föredrar deltagardemokrati eller direktdemokrati än representativ demokrati eller expertdemokrati. Resultatet visade att finländare har olika demokratiska preferenser där stöd för modellerna påverkas av påverkanorsakerna. Däremot så visar resultatet att medborgarnas åsikter påverkan är varierande och efterliknar resultat från tidigare kartläggningar av demokratiska preferenser.
  • Hokkanen, Hanna (2004)
    Syftet med avhandlingen är att undersöka demokratiseringen i Latinamerika, närmare sagt om man med hjälp av vissa socioekonomiska faktorer kan förklara demokratins framåtskridande. Avhandlingen är förklarande och teoriprövande och målet är att åstadkomma en övergripande analys av Latinamerika. Teorierna som prövas i avhandlingen är S. M. Lipsets moderniseringsteori och Tatu Vanhanens resursdistributionsteori. Främst refereras till verken ”The Political Man” (Lipset 1981) och ”Prospects of Democracy, a Study of 172 Countries” (Vanhanen 1997). Metoden i avhandlingen är komparativ men vissa delar har betydande deskriptiva inslag. Det centrala begreppet demokrati behandlas utifrån teorier och definitioner av Robert Dahl och Axel Hadenius. Det andra centrala begreppet demokratisering definieras först allmänt och diskuteras sedan utförligt ur Lipsets och Vanhanens perspektiv. Dessutom tas några andra teorier upp såsom Huntingtons demokratiseringsvågor (1991) och Diamonds analys av den fysiska livskvalitetens inverkan på demokrati (1992). I avhandlingens empiriska del prövas om fem utvalda oberoende variabler - ekonomisk välfärd, industrialisering, urbanisering, utbildning och socialt välstånd - kan förklara demokratiseringsprocessen i Latinamerika. Den beroende variabeln är således demokratigraden i länderna. Undersökning utförs för åren 1975, 1980, 1990 och 2000 och omfattar 18 latinamerikanska länder. För operationaliseringen används dataprogrammet SPSS (Statistical Package of the Social Sciences) som möjliggör ett flertal olika analyser av materialet. Materialet för de oberoende variablerna är tagna ur olika statistiska rapporter och för att fastställa graden av demokrati används uträkningar av frihetsgraden i alla världens länder som den politiskt oberoende organisationen Freedom House årligen publicerar. Avhandlingens resultat visar att de fem oberoende variablerna korrelerar starkt sinsemellan, vilket är en av orsakerna till att utfallet delvis kan ifrågasättas. Ingen av de fem variablerna klarar helt av att determinera demokratins framåtskridande i Latinamerika, men med undantag av urbanisering bidrar de till att förklara demokratiseringen. Undersökningens utfall ger emellertid varken Lipsets eller Vanhanens variabler det starkaste stödet. Tvärtom tillskrivs den klart starkaste förklaringskraften en variabel som valts utöver de två ovan nämnda teorierna, nämligen socialt välstånd. Konklusionen är således att en hög grad av socialt välstånd frambringar en signifikant högre sannolikhet av demokratiska styren, men att ett flertal variabler bidrar till att förklara demokratiseringen.
  • Fredriksson, Mikael Karl-Johan (2007)
    Syftet med avhandlingen är att göra en komparativ studie av demokratiseringsprocessen i Spanien och Portugal under perioden 1974 - 1986. Studien fokuseras på den politiska transitionen från diktatur till demokrati och speciellt konsolideringen av demokratin i de berörda länderna. Avhandlingen är förklarande och teoriprövande, vilket betyder att en eller flera teorier i form av konkreta hypoteser prövas på ett empiriskt material. Frågan jag undersöker är således om man med hjälp av vissa faktorer kan förklara demokratins framåtskridande i de berörda länderna samt huruvida konsolideringen varit framgångsrik eller inte. Rent konkret innebär det att två demokratiseringsteorier står i centrum och att jag testar dem på demokratiseringsprocessen i de bägge länderna. Först behandlas Dankwart Rustows transitionsteori som utgår ifrån politiska processer och eliten som aktiva aktörer i demokratiseringsprocessen och sedan tar jag upp Juan Linz och Alfred Stepans tredimensionella definition av konsoliderad demokrati. Mitt val motiverar jag med att eftersom de undersökta länderna, Spanien och Portugal, båda är ekonomiskt utvecklade länder, går det inte att använda den traditionella moderniseringsskolan och enbart ekonomiska variabler som förklaring till demokratiseringen. Avhandlingen består av en deskriptiv teoretisk del och en analytisk empirisk del. I den teoretiska delen redogörs först allmänt om vilka olika syner på demokrati som finns och hur man kan mäta graden av demokrati. Vidare beskrivs själva demokratiseringsprocessen som består av övergången, det vill säga transitionen, från diktatur till demokrati samt konsolideringen av demokratin. Den empiriska delen av avhandlingen, som egentligen är tvådelad behandlar först transitionsprocessen i de båda länderna och sedan själva konsolideringen av demokratin. De oberoende variabler jag analyserar i den empiriska delen är i stort sett de variabler som Linz och Stepan använder i sin teori, förutom att jag har velat ta med en internationell dimension av demokratins konsolidering i de bägge länderna. De sju undersökta variablerna är: 1) Statsbildning och nationell identitet, 2) Civilsamhälle, 3) Politiskt samhälle, elitförhållanden och ändrade strukturer, 4) Rättsstat, 5) Statsbyråkrati och statens roll, 6) Ekonomiskt samhälle och ekonomisk utveckling samt 7) Geopolitiska och internationella faktorer. Utfallet av den empiriska undersökningen visar att även om utgångsläget var liknande för både Spanien och Portugal, var slutligen skillnaderna fler än likheterna när man jämför demokratiseringsprocessen i de bägge länderna. Man talar om den spanska reformen i motsats till den portugisiska sönderbrytningen. Trots de stora skillnaderna kan man konstatera att den empiriska analysen har visat att både Spaniens och Portugals demokratier bör anses vara väl konsoliderade och att de uppfyller de krav på en konsoliderad demokrati som Linz och Stepan ställer.
  • Kuorikoski, Sanna (2002)
    I denna pro gradu avhandling utreds i vilken utsträckning den Europeiska unionen (EU) uppfyller kännetecknen för en federation och huruvida EU är på väg att utvecklas mot federalism. Ända sedan efterkrigstiden har det i EU pågått en politisk och akademisk diskussion om uppkomsten av en europeisk federation. Denna debatt är även mycket aktuell idag eftersom det anses att federalism kan vara en lösning till de problem som EU lider av. För tillfället har den Europeiska unionen ingen fast form, den är både inneffektiv och odemokratisk. Med hjälp av den federala modellen skulle man kunna skapa en klarare kompetensfördelning mellan unionen och dess medlemsstater, stärka medborgarnas ställning samt unionens demokratiska drag. Flera av problemen som de europeiska nationalstaterna traditionellt brottas med har blivit sådan till sin karaktär att de bättre kunde lösas av ett överstatligt samarbetsorgan såsom EU. Pro gradu avhandlingen är deskriptiv till sin karaktär och det mesta av materialet som använts finns i litteratur av olika slag som ansluter sig till ämnet. Den teoretiska referensramen utgår från olika författares, bl.a. William Rikers, definitioner på federala stater. Teoridelen förklarar vilka de centrala kännetecknen för federationer är. I den empiriska delen granskas huruvida dessa centrala kännetecken för federalism existerar inom EU och i vilken utsträckning de tillämpas inom unionen. Avhandlingens slutresultat visar att den Europeiska unionen uppfyller de centrala kännetecknen för uppkomsten av en federation och att unionen på många sätt redan är en federal helhet. I EU har medlemsstaterna till skillnad från federationer dock fortfarande en stark ställning och beluter om många viktiga frågor, som t.ex. utrikes- och säkerhetspolitiken, beskattningen och miljöpolitiken, vilka i federla stater sköts på federationsnivå, inte av medlemsstaterna. För att EU mera skulle likna en federation bör man för den skapa en grundlag, vilken mera exakt skulle definiera kompetensfördelningen mellan EU och dess medlemsstater. Dessutom borde det institutionella systemet och beslutfattningssystemet reformeras samt medborgarnas roll stärkas. Den Europeiska unionen är ingen federal stat och kommer möjligen aldrig att bli det heller. Unionen lider dock av brister som en federalisering kunde åtgärda. Det verkar som om problemen, utmaningarna, globaliseringen och internationaliseringen samt den framtida utvidgningen av unionen för den i riktning mot ett system med allt starkare federalal drag
  • Henriksson, Mikaela (Helsingin yliopisto, 2020)
    Denna magistersavhandling studerar om det finns könsstereotyper bland de kandidater som ställde upp i riksdagsvalet i Finland år 2019. Med stereotyper menas i detta fall en generalisering av karaktärsdrag av en grupp, som inte tar i beaktande de individuella skillnaderna inom gruppen. Stereotyper är en kognitiv struktur som påverkar hur vi tar in och använder oss av information. Stereotyper hänger på det sättet ihop med diskriminering samt att stereotyper kan användas för att rättfärdiga diskriminering. Könsstereotyper kan leda till ojämlik representation och ojämlikt deltagande i politiken. Denna forskning är baserad på Riksdagskandidatundersökningen 2019. Forskningsfrågan som studeras är ”Finns det könsstereotyper bland politikerna i Finland? Vilka faktorer påverkar dessa antaganden?”. Utöver denna forskningsfråga studeras fem följande hypoteser: H1: Äldre personer har mera stereotyper än yngre. H2: Kandidater från högerpartier har mera stereotyper än kandidater från vänsterpartier. H3: Män har mera könsstereotyper än kvinnor. H4: Högutbildade har mindre stereotyper än lågutbildade. H5: Invalda i riksdagen har mindre stereotyper än icke invalda kandidater. Resultaten visar i likhet med teorin kring stereotyper och könsstereotyper samt tidigare forskningsresultat att det finns könsstereotyper bland riksdagskandidaterna i Finland och därmed i politiken. Det finns dock skillnader mellan könsstereotyper om policyområden samt karaktärsdrag. Resultaten för när vi studerar policyområde visade att tre av fem hypoteser är sanna. Det vill säga bland riksdagskandidaterna i Finlands riksdagsval år 2019 visade det sig att äldre har mera stereotyper än yngre samt att män har mera stereotyper än kvinnor. Utbildningsnivån bland kandidaterna är även det en påverkningsfaktor som tyder på att kandidater med högskoleutbildning har mindre stereotyper än de med lägre utbildningsnivå. Resultaten visar att kandidaterna från partierna Sannfinländarna, Centern och de små partierna som inte är representerade i riksdagen har mera stereotyper än de andra partiernas kandidater. Däremot är det anmärkningsvärt att ingen av de fem hypoteserna kunde konstateras signifikanta för karaktärsdrag.
  • Svanström, Maria Elisabeth (2005)
    Avhandlingen är ett normativt arbete om global deliberativ demokrati. Deliberativ demokrati framhäver kommunikationens betydelse i demokratiska processer och innebär i praktiken att demokratiska beslut fattas utgående från en diskussion som äger rum både i institutionella organ och i medborgarsamhällets offentligheter. Demokratimodellen diskuteras i förhållande till tre andra normativa demokratimodeller: den liberala demokratin, vars förespråkare ser demokrati främst i termer av att summera ihop enskilda individers preferenser, den republikanska demokratin, där det primära politiska subjektet utgörs av ett kollektiv samt den agonistiska demokratin, vars förespråkare ser det politiska som en kamp. Anförandet följer Jürgen Habermas' och Seyla Benhabibs indelning av de normativa demokratiteorierna. Fokuset ligger på frågor om det politiska subjektet. I avhandlingen konstateras att globaliseringen lett till att allt fler beslut fattas på global nivå utan att globala demokratiska strukturer existerar, vilket motiverar till att dryfta frågor om demokrati på global nivå. I avhandlingen konstateras också att det politiska subjektet som den liberala demokratimodellen utgår ifrån – det vill säga en transcendental individ med förmågan att välja – inte motsvarar de flesta individers verklighet. Istället föreslås att den ontologiska utgånspunkten för demokratin bör vara en individ, vars preferenser uttalat är beroende av andra människor och som inkluderar alla de identiteter som verkligheten av i dag omfattar. Avhandlingens andra normativa implikation är att demokratiska procedurers mål bör vara att genom deliberation komma fram till konsensus, men att detta inte får ske på bekostnad av att olika synpunkter exkluderas från beslutsfattningen. Förutom Habermas' och Benhabibs tänkande har Iris Marion Youngs teori om deliberativ demokrati, Chantal Mouffes postmoderna kritik mot deliberativ demokrati och Tuija Pulkkinens diskussion om ontologier fungerat som centrala inspirationskällor för arbetet. I slutet av avhandlingen konstrueras en konkret utopi – det vill säga ett reformförslag, vars möjligheter till politiskt stöd tagits i beaktande – för Värlshälsoorganisationen WHO. I avhandlingen konstateras att WHO:s mål om att uppnå världsomfattande fysisk, psyksisk och social hälsa skulle stödjas av att organisationen skulle definiera sin uppfattning om demokrati i deliberativa termer. Den partikulära kontexten visar också var det finns glapp mellan den normativa teorin och verkligheten. Avhandlingen hör till den feministiska traditionen i forskningen i världspolitik.
  • Rantamäki, Ronny (Helsingin yliopisto, 2018)
    Under en längre tid har de sjunkande röstningstalen väckt oro och åtgärder för förstärkningen av demokratin i Finland har genomförts i huvudsak i kommunerna. Nya demokratiska mekanismer för direkt deltagande och påverkan har introducerats via kommunallagen 1995 och 2015. Sedan 2006 har det också varit möjligt för kommunerna att välja borgmästare istället för kommundirektör. Borgmästarmodellen i kommunal styrning är ämnad att förstärka den representativa demokratin. 1.6.2017 var kommunerna tvungna att genomföra en reform av sina styrdokument och i samband med detta har omstruktureringar av organisationen och verksamheten gjorts. De olika styrmodellerna, borgmästare och kommundirektör, har olika utgångslägen för användning av de demokratiska mekanismerna. Tammerfors med borgmästare och Vanda med stadsdirektör är jämförbara till stadsstrukturen, invånarantal och ekonomiska läget. Syftet med denna avhandling är att svara på följande frågor: Hur påverkar styrningsmodellen mekanismerna för det demokratiska deltagandet i kommunerna, vad förklarar skillnaderna och vilken påverkning har styrningsmodellen haft på genomförandet av de demokratipolitiska målen på kommunal nivå? För att svara på frågorna redogörs det för demokratins mekanismer och kommunal styrning och teoretiska modeller om demokratimekanismernas förhållande till styrningsmodellerna skapas. Med en genomgång av kommunernas centrala styrdokument och intervjuer med nyckelpersoner samlas relevant data för jämförelsen. Enligt styrningens och demokratins teoretiska modeller förväntas de representativa och deliberativa demokratins mekanismer vara starkare i borgmästarmodellen, medan associativa, direkta och brukarorienterade är starkare i kommundirektörsmodellen. I praktiken finns element av alla demokratimekanismer i båda modellerna, men i huvudsak motsvarar resultaten förväntningarna.
  • Slotte, Martin (2000)
    Den centrala frågeställningen är om kommunstorleken kan förklara politiskt deltagande. Sambandet mellan kommunstorlek i termer av invånarantal och invånarnas politiska deltagande granskas i ljuset av erfarenheter från mitten av 1990-talet. Utgångspunkten utgörs av Dahls och Tuftes klassiska resonemang om relationen mellan deltagandets effektivitet och systemkapaciteten samt de optimalitetsproblem som resonemanget innefattar, framförallt i förhållande till systemets storlek. Grunden för denna komparativa studie utifrån storleksdimensionen utgörs främst av surveydata om medborgardeltagande på lokal nivå. Detta empiriska material kompletteras med statistik från kommunalvalet år 1996. Vad den teoretiska ramen beträffar utgör Dahls och Tuftes verk Size and Democracy en viktig utgångspunkt. Likaså presenteras några av de viktigaste demokratiteoretikernas idéer. Även litteratur om den kommunala demokratins uppbyggnad är väsentlig för detta arbete. Den egentliga analysen av sambandet mellan kommunstorlek och deltagande baserar sig på resultaten från en medborgarundersökning som genomfördes inom ramen för forskningsprogrammet KommunFinland 2004 hösten 1996, efter kommunalvalet. Frågeformuläret skickades till 25 400 personer i åldern 18-70 år i de 47 kommuner som ingick i undersökningen. Av de tillfrågade besvarade ungefär 60 procent enkäten. Arbetets teoretiska del är deskriptiv. Den byggs upp kring demokratibegreppet. Dessutom beskrivs olika deltagandekanaler inom den kommunala demokratin. Arbetets empiriska del är å sin sida mera komparativ. Kommuner av olika storlek jämförs med varandra. Resultatet av analysen är att det finns vissa samband mellan kommunstorlek och politiskt deltagande. Vad valdeltagandet beträffar konstateras att det i 1996 års kommunalval var högst i de små urvalskommunerna med färre än 5 500 invånare och lägst i de stora urvalskommunerna med över 20 000 invånare. Då det gäller andra former av deltagande är bilden mera nyanserad. Förmedlande mekanismer, deltagandeformer som förmedlar krav och önskemål till beslutsfattarna, används mer i små kommuner än i stora kommuner. Förhållandet är det omvända beträffande påtryckningsformer med inslag av protest. Dessa utnyttjas mera aktivt i de stora kommunerna.
  • Ryytty, Eeva Agneta (2008)
    Ett världsomfattande fenomen är underrepresentationen av kvinnor på positioner av politiskt beslutsfattande. En av de tydligaste indikatorerna på kvinnors politiska deltagande är deras närvaro i de nationella parlamenten. Men av de 189 länder som finns listade på Inter-Parliamentary Unions hemsida på Internet är det endast 17 länder som har en andel på 30 % eller mer kvinnliga parlamentsledamöter. Varför finns det så få kvinnor i de nationella parlamenten? Syftet med denna pro gradu-avhandling är att granska fyra faktorer som inverkar på i vilken utsträckning kvinnliga kandidater blir invalda i nationella parlament. De fyra faktorerna är: valsystem, religion, utbildning och förvärvsarbete. Jämförelsen gjordes mellan olika västerländska demokratier.Metod: most similar systems design. Valsystem kan uppdelas grovt i majoritetsval, semi-proportionella val och proportionella val. I dagsläget är det proportionella valsystemet i snitt mest framgångsrikt med att få in kvinnor i det nationella parlamentet, semi-proportionella system är på andra plats och på tydlig sista plats finns majoritetsval. Ser man däremot på variansen mellan olika länder med samma valsystem ser man att de största skillnaderna står att finna mellan länder med proportionellt valsystem. Medeltalet säger alltså inte hela sanningen i det här fallet. I endast 2 av de 25 länder som är med i uppsatsen, fanns det en betydande mindre andel kvinnor med högskoleutbildning (i arbetskraften) än män och samma med kvinnors förvärvsarbete; i endast 2 av 25 länder fanns det en betydligt mindre andel kvinnor i arbetskraften än i de övriga länderna. Både i de länder med mest kvinnor i parlamentet och i de länder med minst kvinnor i parlamentet fanns betydande andelar kvinnor med högskoleutbildning och i förvärvsarbete. Med avseende på detta borde kvinnorna som grupp tillhandahålla kunskaper och färdigheter som är till nytta i det politiska livet. I övervägande protestantiska länder är andelen kvinnor högt i det nationella parlamentet men bilden av de övervägande katolska länderna är mer varierande. I vissa starkt katolska länder är andelen kvinnor lågt men det finns också katolska länder med hög andel kvinnor i det nationella parlamentet. Också bland med länder med religiöst blandad befolkning varierar andelen kvinnor i det nationella parlamentet stort. Beträffande religionen var skillnaden mellan de övervägande protestantiska länderna och de övervägande katolska länderna tydlig gällande medeltalet för andelen kvinnor i det nationella parlamentet. Däremot fanns det både övervägande protestantiska länder, länder med religiöst blandad befolkning och övervägande katolska länder som kunde uppvisa över 30 % kvinnor i det nationella parlamentet. Däremot verkar skillnaden i kvinnorepresentation vara tydligare då det gäller valsystem. Det är visserligen sant att länderna med proportionellt valsystem uppvisade en betydande skillnad sinsemellan vad gäller andelen kvinnor i det nationella parlamentet. Men av de tio länder, av de länder som är med i uppsatsen, som uppvisar flest kvinnor i parlamentet använder ett land semi-proportionellt valsystem och övriga nio proportionellt system. Inget av länderna med majoritetsval har över 30 % kvinnor i det nationella parlamentet medan nio länder med proportionellt valsystem har över 30 % kvinnor i det nationella parlamentet. Källor Duverger, M. (1955). The Political Role of Women. Unesco, Frankrike. Farrell, D.M. (2001). Electoral Systems. A Comparative Introduction. Palgrave, New York. Galligan, Y. & Trembley, M. (eds.) (2005). Sharing Power. Women, Parliament, Democracy. Ashgate Publishing Limited, Aldershot, England. Inglehart, R. & Norris, P. (2003). Rising Tide. Gender Equality and Cultural Change around the World. Cambride, UK. ILO (2006). Key Indicators of the Labour Market. Fourth Edition. ILO, Geneva. Norris, P. & Inglehart, R. (2004). Sacred and Secular. Religion and Politics Worldwide. Cambride, UK. Stokes, W. (2005). Women in Contemporary Politics. Cambridge, UK. Wirth, L. (2001). Breaking through the glass ceiling. Women in managment. ILO, Geneva.
  • Liesaho, Julia (2004)
    Detta är en undersökning om kvinnors andel i 18 västeuropeiska länders regeringar under tidsperioden 1970-2003. Undersökningen baserar sig på tidigare forskningsresultat av Pippa Norris, Andrew Reynolds och Rebecca Howard Davies om sambandet mellan kvinnors andel i parlament och i regeringen. Syftet med undersökningen är att ta reda på i vilken utsträckning kvinnors andel i regeringen hänger ihop med kvinnors andel i parlamenten i Västeuropa mellan åren 1970 och 2003. Det mer långtgående målet är att förklara för vad kvinnors låga, eller höga andel i Västeuropas regeringar beror på. Som bakgrund till undersökningen använder jag Anne Phillips och Iris Marion Youngs diskussioner om demokrati, politiskt deltagande och representation. Min metod är kvantitav och jämförande. Jag jämför kvinnors andel i regeringen med kvinnors andel i parlamenten, men i viss utsträckning jämför jag även länderna i studien sinsemellan. Jag har använt mig av det statistiska dataprogrammet SPSS, och närmare bestämt sambandsmåttet korrelationskoefficienten Pearsons r för att räkna ut sambandet mellan kvinnors andel i regeringarna och i parlamenten. Datan som jag analyserar, statistiken över andelen kvinnor i Västeuropas parlament och regeringar, har jag samlat ihop från olika databanker och politiska årsböcker. Undersökningen påvisar ett starkt samband mellan kvinnors andel i regeringarna och i parlamenten i 16 av de 18 länder som studien gäller mellan åren 1970 och 2003. Avvikelserna behandlas i undersökningen mer ingående och de belyser betydelsen av enskilda politiska aktörers beslut och handlingar, men ger inga slutgiltiga svar på varför kvinnors andel i regeringen och i parlamentet inte korrelerar med varandra i vissa länder.
  • Sonck, Fredrik (2008)
    Avhandlingen diskuterar, med utgångspunkt i Nya Ålands sms-forum Messa Nyan, hur ny kommunikationsteknologi har möjliggjort nya former för publiken att interagera och samtala i media samt hur denna nya interaktion kan förstås ur ett demokratiskt perspektiv. Messa Nyan är ett forum dit Nya Ålands läsare kan skicka sms som sedan publiceras i relativt oredigerad form i den tryckta tidningen. Forumet har fått ett stort genomslag på Åland och påminner både om en traditionell insändarsida och om ett Internetbaserat diskussionsforum. Avhandlingens litteraturdel har två tyngdpunktsområden: Först ligger fokus på olika former för publik interaktion i media. Messa Nyan positioneras i förhållande till diskussionsforum på Internet, bloggar, sms-forum, insändare, telefonprogram och pratshower. Litteraturdelens andra tyngdpunktsområde berör de demokratiska möjligheterna hos interaktiv media – hur offentliga samtal kan göras tillgängliga för andra än samhällets eliter. Här har den deliberativa idétraditionen, där Habermas varit en förgrundsgestalt, fungerat som teoretisk klangbotten och avhandlingen diskuterar teorier och tidigare forskning om forum med deliberativa egenskaper. Arbetets empiriska del beskriver Messa Nyan såväl med en kvantitativ innehållsanalys som med en kvalitativ analys av åtta sms-diskussioner med avseende på samtalens narrativer och deltagarnas roller. Den kvantitativa analysen visar att Messa Nyan är ett anonymt forum som fyller många olika funktioner och uppvisar tematisk bredd. Den offentliga sfären, med temaområden som politik, näringsliv, media och kultur behandlas i 44,6 procent av sms:en, medan 39,2 procent av texterna berör den privata sfären och till exempel är inriktade på dejting. Språket i Messa Nyan är otypiskt för dagstidningen och bär drag av talspråk samt är ibland inspirerat av en elektronisk språkdiskurs. Den kvalitativa analysen är inriktad på olika samtal som förts i Messa Nyan och visar hur användarna positionerar sig i samtalen genom att anta ett stort antal olika roller eller funktioner. Metodologiskt har Greimas aktantmodell varit ett viktigt verktyg i denna analys. Också Goffmans idé om social interaktion i en främre och en bakre region har varit en metafor för samtalens kontext. Anonymiteten gör att användarna kan agera som om de befann sig i en bakre region trots att deras budskap får synlighet i en främre region.
  • Sandberg, Marie Elisabet (2008)
    Syftet med den här pro gradu-avhandlingen är att klargöra vilken inverkan kommunstorleken har på det lokala medborgarinflytandet samt vilka skillnader det förekommer i kommuninvånarnas deltagande i sex kommuner av olika storlek. Den beroende variabeln utgörs av kommuninvånarnas deltagande medan den oberoende variabeln är kommunstorlek (invånarantal). Avhandlingen tar sin utgångspunkt i de kommunalpolitiska deltagandekanalerna med en närmare granskning av valdeltagandet i kommunalvalen 1996, 2000 och 2004, medborgarinitiativen under åren 1996–2006 och förtroendeuppdragen (fullmäktige-, styrelse- och nämndeuppdrag) under åren 1997–2008. Kommunerna är indelade i tre storlekskategorier. Kategori I (pyttesmå kommuner) består av Västanfjärd och Korpo, i kategori II (små kommuner) ingår Pojo och Ingå och till kategori III (stora kommuner) hör Hangö och Ekenäs. Pro gradu-avhandlingens teoretiska struktur är uppbyggd kring diverse begreppsdefinitioner, participationsmöjligheter samt relevanta diskussioner om kommunstorlek och demokrati. Ifråga om storleksaspekten utgör Robert A. Dahl och Edward R. Tuftes resomang om små samhällen grunden för den empiriska analysen. Metoden som tillämpas i avhandlingen är i första hand deskriptiv och i andra hand jämförande. Deltagarundersökningen indikerar att kommunstorleken har en inverkan på medborgardeltagandet och därmed möjligheter till inflytande. Följande iakttagelser kan göras på basis av resultatet. Valdeltagandet tenderar att vara högst i den minsta kommunkategorin. Ju mindre kommunen är desto större är sannolikheten att valdeltagandet är högre. Initiativbenägenheten är däremot lägst i den minsta kommunkategorin, vilket tyder på att kommuninvånarna upprätthåller direkta kontakter till de förtroendevalda. Ju större kommunen är desto större är sannolikheten att invånarna utnyttjar initiativrätten oftare. Ju större avstånden är mellan kommuninvånare och förtroendevalda, desto viktigare blir tillgången till andra former för deltagande, som initiativrätten. Jämförelsetalet som anger antalet förtroendevalda i relation till invånarantalet är lägst i den minsta kommunkategorin. Ju större kommunen är desto komplexare är organisationsstrukturen och därmed försämras möjligheterna till deltagande och inflytande via förtroendeuppdrag. Utöver kommunstorleken, beaktas även politiska och språkliga styrkeförhållanden i respektive kommun för att bättre förklara skillnader i deltagande och inflytande. Pro gradu-avhandlingen är aktuell eftersom den samtidigt tangerar tre kommunfusioner (Raseborg, Kimitoön och Väståboland) som träder i kraft år 2009. Avhandlingen innehåller värdefull information om medborgarnas deltagande som väl kan användas i fortsatta närdemokratidiskussioner och vid upprättandet av kommundelsförvaltningar i de här kommunerna.
  • Krokfors, Linda Johanna (2005)
    Latinamerika demokratiserades i samband med den tredje demokratiseringsvågen. Efter demokratisering är det viktigt att landet bryter med ickedemokratiska procedurer och inkorporerar demokratiska principer istället. De latinamerikanska länderna har varken brutit med de tidigare procedurerna eller arbetat för att konsolidera de nyformade demokratiska institutionerna. Många länder har därför ickekonsoliderade demokratiska system. Organisationen för de amerikanska staterna (OAS) är en mellanstatlig regional organisation som främst har liberala karaktärsdrag. Arbetsfältet är brett och OAS arbetar bl.a. med fredlig konfliktlösning och för att hjälpa staterna forma gemensamma normer och principer. Noninterventionsprincipen har en stark ställning i OAS stadga, men efter det kalla krigets slut har den fått ge vika för demokratiprincipen. OAS medlemsländer har 1991 beslutat om att tillåta ett kollektivt ingripande i en medlemsstats interna angelägenheter när den konstitutionella demokratiska ordningen är allvarligt hotad eller bruten. Enligt resolution 1080 kan OAS permanenta råd sammankallas till möte för att diskutera hur OAS bäst kan ingripa för att hjälpa landet återgå till normal demokratisk ordning. Det permanenta rådet kan ta vissa kollektiva åtgärder och kan antingen sammankalla det konsulterande utrikesministermötet eller generalförsamlingen som fortsätter konfliktlösningen. I undersökningen granskas OAS ingripande vid konstitutionella kriser i de ickekonsoliderade latinamerikanska länderna åren 1991-2001. De ickekonsoliderade länderna påträffas genom att analysera kvantitativ data framställd av Cynthia McClintock, som baserar sig på Freedom House data och Latinobarometros opinionsundersökningar. Först identifieras alla konstitutionella kriser där den demokratiska ordningen varit hotad eller bruten genom litteraturstudier av Economist Intelligence Units analyser. Därefter presenteras de konstitutionella kriser som inträffat under den undersökta tidsperioden och OAS ingripande granskas kvalitativt. OAS har ingripit vid konstitutionella kriser enligt dess mandat med både lyckad och misslyckad framgång. Fyra ingripandena har skett i enlighet med resolution 1080 och ett ingrepp berättigades specifikt av OAS generalförsamling för att konsolidera demokratin. Vid en identifierad konstitutionell kris ingrep inte OAS. OAS insats kan vara viktig och organisationen kan försvara demokratin i medlemsländerna om kommunikationen löper, det permanenta rådet sammankallas snabbt och länderna är eniga om hur man bäst ska ingripa för att hjälpa landet återgå till demokratisk ordning.