Intercultural Communication Education (ICE) is occurring in different departments and faculties of higher education around the world. Yet, there is a lack of research on how this complex field is perceived by both teachers and students. The same goes for the perceptions of the ideal teacher of the subject. This article proposes to fill these gaps by problematizing current discussions about ICE. First the article presents an overview of the field and shows how polysemic, and ideologically and politically oriented ICE is. Based on focus groups with Chinese students of Business English at a Chinese university, this case study examines how they discuss, construct, and perceive, on the one hand, the idea of intercultural communication as a subject, and on the other, those who teach it. ICE is multifaceted in Chinese higher education and we do not claim to generalize for the field as a whole in this paper. Based on a dialogical approach to students’ discourses, the results show that they do not seem to have a uniform and coherent way of representing intercultural communication. As far as teachers of the subject are concerned, the native/non-native and Chinese/non-Chinese dichotomies seem to dominate. Implications are discussed for the future of ICE in higher education.

Jag har skrivit min pro gradu som ett pararbete med Kerstin Johansson-Juup. Arbetet grundar sig på ett intensivt samarbete. Det är omöjligt för någon enskild av oss att sätta sin stämpel på egna textavsnitt. Vi har reflekterat tillsammans under alla skeden av den här långa processen. Vårt gemensamma arbete började 2001 och under åren har vi tillsammans skapat den slutliga produkten av våra reflektioner. Vi har forskat i samarbetet mellan skola och socialbyrå. Vi har båda en lång erfarenhet som socialarbetare inom skola och socialbyrå. Det huvudsakliga syftet med forskningen har varit att granska, om vi genom att använda oss av dialogbaserade möten med framtidsperspektiv kan förbättra samverkan mellan skola och socialbyrå. Samarbete mellan skola och socialbyrå är av stor betydelse vid planeringen av övergången från grundskola till andra stadiets utbildning, då det gäller elever med särskilda behov. Vi har närmat oss vårt forskningsområde via fokusgruppintervjuer, intervjuer med det privata nätverket, utvärderingsblanketter och egna reflektioner. Det handlar om praktikforskning. Vi har använt oss av dialogbaserade möten som en intervention. Vår kontext bestod av ett projekt under läsåret 2005-2006. Vi har utvärderat effekterna av interventionen i förhållande till samverkan i gränslandet mellan skola och socialbyrå. I vårt sökande efter teorier har viktiga nyckelbegrepp varit samarbete och samverkan, gränsöverskridande, reflektion och reflexion, dialog och dialogism, framtidsdialogmöten och självvärdering. Vi har i vår avhandling beskrivit de dialogbaserade mötena som metod eftersom den blev vårt viktiga redskap under vårt projekt. Viktiga källor var Tom Arnkil, Esa Eriksson och Robert Arnkil (2001) samt Jaakko Seikkulas och Tom Arnkils bok Sociala nätverk i dialog (2005). Vi har även fått inspiration av Satka, Karvinen-Niinikoski, Nylund, Hoikkala i boken Sosiaalityön käytäntötutkimus (2005) och i Minna Kivipeltos Sosiaalityön kriittinen arviointi (2006). Förutom att det är viktigt att nå ett professionellt gränsöverskridande samarbete är det viktigt att få dem som berörs av våra hjälpinsatser med i planeringen så, att det uppstår en delad expertis. Vår forskning visar, att dialogbaserade möten är en bra metod i samverkan mellan skola och socialbyrå, speciellt då det gäller elever i specialundervisningen och det stöd de behöver på sin väg ut ur grundskolan.

This study deals with social representations of social order in Finland. While empirically testing a recent theoretical model of social order representations (Staerklé, 2009), I also investigated the role of values in social representation. Additionally, by including a group diagnosed with autism spectrum disorders (ASDs) into my study, I explored the roles that reflexivity and perspective taking on the one hand, and marginalisation on the other, have in representing social order. I therefore compared social order representation contents and processes of an undefined group of Finnish people (N = 281) with a group of Finnish people diagnosed with ASDs (N = 36), using a mixed method, questionnaire-based design, which included both open and closed questions. Quantitatively, my methods were based primarily upon confirmatory factor analyses and correlation procedures. Qualitatively, I used discourse analysis based in Hallidayan (1978) linguistics, rhetorical analyses based in the methods outlined by Burke (1945; 1950), and Greimas’s (1966/1983) actantial model. While focusing upon the dialogism paradigm within social representations theory (Marková, 2003), I had two theoretical aims. First, I began an articulation of treating values as part of the meaning in representation. Second, I explored the development of a social semiotic approach to representation, which included power dynamics as part of representation processes. Empirically, the Staerklé model held up well and largely conformed to its theoretical underpinnings. The participants demonstrated all of the social order conceptions proposed by Staerklé. Based upon the results, I did, however, suggest some modifications to the model due to some awkwardness related to marginalisation, Finnish-style liberalism, and the welfare state. Results showed that overall, Finnish people conceptualise social order in terms of an equality/inequality thema influenced heavily by security value expressions and power dynamics, while anchoring that understanding in the modern welfare model. Differences in positioning towards that common understanding were related to marginalisation, differences in perspective taking, and different ways of expressing power. I concluded by suggesting that representation is very much a motivated process with value-laden contents, and that social representations research needs to better incorporate these dimensions into its agenda.