Browsing by Subject "diskurs"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-12 of 12
  • Olsoni-Broman, Anna (2004)
    Avsikten är att granska pressens rapportering av händelserna kring den detaljplaneändring och de marketplaner Sibbo kommun föreslagit i Östersundom år 2000. Förslaget ledde till stor invånaraktivitet ss. demonstrationer och alternativa förslag och år 2004 är ärendet ännu under behandling. Genom kvantitativ analys av det redaktionella materialet ur tidningarna Hufvudstadsbladet, Helsingin Sanomat, Borgåbladet, Sipoon Sanomat och Keski-Uusimaa har 28 tidningsartiklar valts ut för kvalitativ analys genom närläsning. Syftet är att granska vilka huvudaktörerna är, hur de framställs, och om någon av dem styr diskursen. Kan man säga något om växelverkan mellan kommunen och invånarna och hurdana är artiklarna till sin natur? Vilken är inramningen som pressen använder sig av för att beskriva “fallet Östersundom”? Mediernas roll, journalisternas inflytande, den politiska kommunikationen och medborgarens roll främst inom kommunaljournalistiken granskas. Metoden närläsning baserar sig på diskursanalys, argumentanalys och också inramning, för att få fram helheterna i rapporteringen. Genom att granska hur händelserna inramas kan man peka på tre ramar: “kampen”, “ödet/hotet” och “alternativet”. Genom hela skeendet inramas händelserna som en kamp, ett ofta använt sätt att framställa konflikter i pressen. Hotets ram är också rätt övergripande medan alternativet är mera diffust. Huvudaktörer är beslutsfattarna och invånarna. Först domineras texterna av experter och beslutsfattare, sedan av invånarna under den intensiva demonstrationsperioden sommaren 2001. Efter detta är de aktiva invånarna/motståndarna en ständig aktör i pressen, jämsides med beslutsfattarna. Invånarna/motståndarna dominerar argumenteringen, de beskrivs som målmedvetna, aktiva i motsats till velanda och osäkra beslutsfattare. Växelverkan mellan kommunen och invånarna fungerar inte när det gäller fallet Östersundom – kommunikationen uppfattas i båda lägren som bristfällig. Mediernas roll har inte varit aktiv i bemärkelsen medborgarjournalistisk, dock är rapporteringen frekvent. Invånarnas egna erfarenheter inverkar, men medieinflytandet inte kan bortses ifrån. Aktiva motståndare lyckas skapa en egen agenda, som gör att pressen inte enbart följer den kommunala verksamheten utan också motståndsrörelsens agenda. De viktigaste källorna gällande medborgaren och det kommunala samhället är Kent Asp, Bengt Johansson & Larsåke Larsson "Nära nyheter- studier om kommunaljournalistik" (1997) samt Bengt Johanssons "Nyheter mitt ibland oss”(1998), gällande forskningsmetoder Teun van Dijk, "News as discourse" (1988) och Esa Väliverronen "Ympäristöuhkan anatomia" (1996).
  • Nyroth, Camilla (Helsingin yliopisto, 2020)
    Rasism är ett vidsträckt samhälleligt och socialt problem. Inom finskt socialt arbete, är rasism fortsättningsvis en relativt lite studerad fråga. I Finland, där rasism studerats i relation till människor från majoritetsbefolkningen, har man ofta intresserat sig för så kallade extrema ”vita” grupperingar. Det har emellertid hävdats att också så kallade vanliga ”vita” finska människor påverkas av och medverkar till rasism. Avhandlingen intresserar sig för hur socialarbetare, företrädesvis vita, skapar mening om ras och rasism. Avhandlingen utgår från en förståelse där rasism anses som ett relationellt fenomen, varmed ingen kan skriva sig ut från rasism. Avhandlingen har vidare inspirerats av fältet för vithetsstudier. Att tala om socialarbetarna som företrädesvis vita, är inte att tala om vithet som deras essens, men som ett sätt att synliggöra den (makt)position de intar i relationer av rasism. Materialet utgörs av sex individuella intervjuer som har granskats med hjälp av ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt. I enighet med den diskursanalytiska traditionen ligger intresset på meningsskapande praktiker, alltså vad som görs med hjälp av språket. Intresset ligger på de sätten hur socialarbetarna talar om ras och rasism. Utifrån de olika sätten socialarbetarna talar om ras och rasism konstrueras diskurser, genom vilka man försöker synliggöra hur socialarbetarna skapar mening om ras och rasism. Analysen av materialet visade att mening skapades om ras och rasism genom tre diskurser: den ambivalenta, den undvikande och den antirasistiska. Den ambivalenta diskursen konstrueras av en kluvenhet mellan vikten att lyfta fram rasism och viljan att upprätthålla goda relationer med kollegor. I relation till klienter konstrueras kluvenheten mellan vikten att erbjuda rätt sorts stöd men oron att inte kunna göra det. I den undvikande diskursen konstrueras ras till en obetydlig fråga genom betoning på allas likhet och unikhet. Möjlig förekomst av rasism på arbetsplatsen minimeras genom att bortförklara rasismkritik som allt annat än rasism. I den antirasistiska diskursen diskuteras ras i relation till socialarbetarna. Att tala om sig i rasifierade termer synliggör den (makt)position som socialarbetarna intar i relationer av rasism, samtidigt som detta talande kan återskapa (makt)positionen man försöker motstå. Utifrån analysresultaten kan det konstateras att kampen mot rasism blir viktig samtidigt som kritiskt förstådda sätt att tala kan återskapa rasifierade maktrelationer.
  • Sjölinder, Elina (Helsingin yliopisto, 2021)
    Trots att det senaste årtiondet (2011–2020) var Den biologiska mångfaldens decennium, då särskilda insatser för mångfalden skulle åstadkommas, har inget av de 20 Aichimålen som FN:s konvention om biologisk mångfald satte för perioden nåtts. I stället fortsätter förlusterna av biodiversitet snabbare än någonsin förr, främst till följd av mänskliga aktiviteter. Det första Aichimålet gick ut på att människor skulle göras medvetna om den biologiska mångfaldens värden och hur man kan bevara och använda mångfalden hållbart, men i dag brister allmänhetens kunskaper om biologisk mångfald. En del av problematiken ligger i att biologisk mångfald är ett komplext begrepp, som forskare inte klarat av att kommunicera till allmänheten på ett tillräckligt informativt och engagerande vis. En annan aktör som inte kunnat informera människor ordentligt om biologisk mångfald är journalister. Medier utgör en viktig aktör såväl som arena när det gäller att medvetandegöra allmänheten om miljöfrågor, men den biologiska mångfalden är ett fenomen som inte passar det typiska medieformatet. Klimatfrågan har däremot lyckats etablera sig i den offentliga debatten, men i stället för att denna fråga kopplas ihop med den nära förbundna biodiversitetsfrågan, blir biodiversiteten överskuggad av klimatet i medierna. Avhandlingens källmaterial är således hämtat från medier, med utgångspunkt i 26 texter på svenska. Texterna är publicerade mellan år 2010–2020 och har rubriker som innehåller antingen ”biologisk mångfald” eller ”biodiversitet”. Studien består i en diskursanalys, eftersom diskurser illustrerar hur språk och kunskap hänger samman. Diskursanalysen tar avstamp i en kvalitativ innehållsanalys, utifrån ett frågeschema om sex frågor som kartlägger frekvensen av biologisk mångfald samt begreppsförklaringar, bildliga uttryck, teman och aktörer i rapporteringen av ärendet. Frågorna besvarar den mer övergripande forskningsfrågan ”Vad, på vilket sätt, hur mycket och enligt vem rapporterar Dagens Nyheter vad gäller biologisk mångfald?”. På det sättet syftar avhandlingen till att utreda språkbruket i förhållande till biologisk mångfald, mot bakgrund av samhällets otillräckliga insikt i och intresse för ämnet. Den ideationella funktionen fokuseras, då denna uttrycker kunskaper och värderingar. Det ideationella relateras dock till det textuella, då text manifesterar kunskaperna, och till det sociokulturella, som villkorar människors språkbruk och medvetenhet, med hänsyn till de ömsesidiga sambanden däremellan. I resultatet framgår att Dagens Nyheter rapporterar om biologisk mångfald i allt högre grad och utifrån ett antropocentriskt perspektiv, baserat på dess nytta för människor. Diskursen bottnar i vetenskap, där olika aktörer utnyttjar forskning i enlighet med sina egna intressen. Därtill lyfts ofta arter fram i biodiversiteten, samtidigt som vissa förkunskaper krävs av texternas mottagare.
  • Österberg-Englund, Lotta Marie (2006)
    Avsikten med denna avhandling är att undersöka bilden av bostadslösheten i finländsk press, närmare bestämt den bild som förmedlas av de två morgontidningarna Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet. Undersökningen utgår från att tidningarnas rapportering är en av många faktorer som påverkar vår uppfattning och vår bild av det samhälle vi lever i. Avhandlingen kritiserar myterna om bostadslösheten som självvald eller enbart självförvållad och visar på hur strukturella faktorer ofta utgör den grundläggande orsaken till bostadslösheten. I avhandlingen diskuteras också hur vår bild av bostadslösheten påverkar arbetet för att minska densamma. Bilden kan antas påverka såväl politiska beslut som den enskilde myndighetspersonens, till exempel socialarbetarens, handlande. Miss­upp­fatt­ningar och felaktiga antaganden kan därför få ödesdigra följder. Den empiriska analysen bygger på de artiklar om bostadslöshet som publicerats i Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet mellan åren 1990 och 2001. Undersökningen visar på en stor bredd i tidningarnas rapportering. Båda tidningarna ger också såväl strukturella som individcentrerade förklaringar till bostadslösheten. Fördelningen mellan strukturell respektive individcentrerad problembild är ganska jämn om man ser till antalet artiklar. Däremot syns en skillnad i den grafiska utformningen av de olika artiklarna. Artiklar med individcentrerad problembild får ofta mera utrymme, innehåller fler bilder och ser rent layoutmässigt mera "spännande" ut än artiklar som behandlar bostadslösheten ur ett mera samhällsinriktat perspektiv. Det är alltså möjligt att en läsare som inte är specifikt intresserad av ämnet i högre grad väljer att läsa artiklarna med individcentrerade problembilder. I förlängningen kan det betyda att medelläsarens bild av bostadslösheten snedvrids och att de individcentrerade faktorerna lyfts i förgrunden, medan de strukturella faktorerna hamnar i skymundan. Den empiriska delen omfattar också en genomgång av vem det är som får komma till tals i tidningarna och ge sin syn på bostadslösheten. Det visar sig att bostadslösa och statliga och kommunala tjänstemän är de som oftast kommer till tals. Däremot lyser politikerna med sin frånvaro, vilket är en tydlig skillnad mot resultaten av en liknande undersökning av pressens rapportering kring välfärdsservicen i allmänhet.
  • Wuori, Naomi Mathilda (Helsingin yliopisto, 2021)
    Avhandlingen består av en diskursanalys av intervjuer med kvinnoidentifierade personer verksamma inom startupekosystemet i Finland. Syftet med avhandlingen är att utforska kvinnornas tolkningar av startupekosystemets kultur från ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Avhandlingen bidrar med ett kritiskt perspektiv på startupkulturer och ämnar inspirera till nya synvinklar på sociologisk forskning om startupekosystem. De huvudsakliga forskningsfrågorna lyder: ”Hur förstår och tolkar kvinnor verksamma inom det finska startupekosystemet startupkulturen?”, ”Hur tolkar kvinnorna entreprenörsfiguren i rollen av det ideala startupsubjektet?” och ”Hur upplever kvinnorna jämställdhets- och mångfaldsdiskurser inom kontexten av det finska startupekosystemet?”. Det empiriska materialet består av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra kvinnor som på ett eller annat sätt är verksamma inom det finska startupekosystemet. Intervjuerna analyseras genom diskursanalys. Det teoretiska ramverket för avhandlingen består av synen på startupekosystem som performativa diskurser – diskurser som konstruerar de verkligheter de beskriver – och entreprenören som en performativ figur och det ideala startupsubjektet. Det teoretiska ramverket betonar vikten av att inkludera ekosystemet som en forskningsparameter i kulturell forskning om startupkulturer. Avhandlingen hämtar inspiration från akademiska diskussioner om den diskursiva konstruktionen av startup, entreprenörskap och teknologifältet. I avhandlingen framhävs i enlighet med forskning tre diskursiva teman som beskriver startupkulturen: öppenhet och hierarkilöshet; passion och heroism; samt rationalitet och hårt arbete. Samtliga diskursiva teman bidrar till en hegemonisk förståelse om startupkulturen som inkluderande, jämlik och rättvis. Avhandlingen ifrågasätter dessa premisser och argumenterar för att startupdiskurser bidrar till att reproducera en förgivettagen sanning om inkludering och jämlikhet som osynliggör maktstrukturer och förhindrar att status quo ifrågasätts. Dessa diskursiva formationer konstruerar entreprenörsfiguren, som representerar ett demokratiserat och jämlikt ideal inom en objektiv marknadsekonomi. Analysen påvisar att entreprenören, trots sina neutrala premisser, är könad och rasifierad, och lättare fäster sig vid maskulint kodade kroppar. Slutligen påvisar avhandlingen att respondenterna blivit marginaliserade som kunskapsinnehavare när det gäller frågor om jämställdhet och likabehandling. Avhandlingen föreslår att startupdiskurser och konstruktionen av entreprenörsfiguren påverkar hur jämställdhet och mångfald förstås inom fältet och skapar en förutsättning för icke-performativa diskurser och tystnader gällande jämställdhet och mångfald.
  • Sjögren, Hanna (Helsingin yliopisto, 2020)
    Vårdarbetet har utgjort ett centralt forskningsområde inom stressforskningen. Få studier på området har ändå utförts ur ett diskursivt perspektiv. Syftet med den här undersökningen var att undersöka hur vårdpersonal inom den institutionella äldreomsorgen diskursivt konstruerar stress och stresshantering samt att granska ett hurdant agentskap vårdarna tillåts genom dessa konstruktioner. Materialet bestod av 20 semistrukturerade intervjuer som utförts med vårdare inom en offentlig äldreboendeorganisation i Nyland. Intervjuerna analyserades med hjälp av den foucauldianska diskursanalysen. Ur materialet växer det fram två dominerande diskurser: en normaliserande stressdiskurs och individualiserande stresshanteringsdiskurs. Genom dessa diskurser subjektspositioneras vårdarna till subjektspositionen av en professionell och handlingskraftig vårdare: en vårdare som förväntas se stress i vårdarbetet som normalt och hantera eventuell stress på egen hand. Vårdarna identifierar samt disidentifierar sig med den erbjudna subjektspositionen men saknar makt i att motsätta sig de diskursiva konstruktionerna helt. De dominerande diskurserna är så pass starka att de låser in vårdarna i den erbjudna subjektspositionen trots motstånd. Implikationerna för vårdarnas agentskap är att agentskapet begränsas till en individuell nivå. Vårdarna kan välja mellan att acceptera att stress är en del av arbetet och hantera eventuell stress på egenhand eller att lämna arbetet/branschen, men har inte möjlighet att ändra på arbetets uppläggning eller kräva mer stöd från organisationen. Studien lyfter ändå fram hur saker och ting kunde vara annorlunda. Vårdarbetet kunde vara upplagt på ett sätt som motarbetar/minskar stress och organisationer kunde ta till effektivare alternativ för att motarbeta/minska arbetstagares stress.
  • Baarman-Englund, Sonja (Helsingin yliopisto, 2021)
    Tiivistelmä – Referat–Abstract Den snabba digitaliseringen i samhället har aktualiserat diskussioner kring olika gruppers jämlika möjligheter till digital delaktighet. Frågor kring detta tema har även tidigare varit aktuella men det speciella pandemiläget har medfört att detta tema blivit mer angeläget. Att få tillgång till viktig information förutsätter tillgång till modern digital teknik och besittande av sådan kunskap som utgör förutsättning för digital delaktighet och därmed även delaktighet i samhället. Syftet med den här avhandlingen är att utforska hur äldre konstrueras i samband med digitaliseringen och vilka konsekvenser detta har. Tidigare forskning kring ämnet har pekat på att äldre ofta konstrueras enligt polariserade bilder och då såsom antigen positivt eller negativt och att detta sammanfaller med den dominerade samhällsdiskursen (Forsman & Nordmyr, 2020). Materialet i studien omfattar texter utifrån vilka äldre konstrueras på olika sätt. Jag använder mig av ett diskursanalytiskt sätt att närma mig materialet för att kunna analysera hur man talar om de äldre i texterna. En diskurs kan beskrivas som ett specifikt sätt att tala om något, en diskussion som går att utmärka i olika sätt att använda språk och begrepp. Metoden bygger på diskurspsykologi samt kritisk diskurspsykologi. Det innebär att studien även bygger på att äldre kan välja identitet och därmed de sätt de positionerar sig på. I analysen identifierades tre tolkningsrepertoarer: den resursstarka, den resurssvaga samt den normbrytande och utifrån dessa konstruerades olika subjektspositioner Analysen kunde även identifiera en mera allmän och därmed även en mer dominerande tolkningsrepertoar genom vilken äldre positionerades utifrån varierande subjektspositioner. Analys av diskurser möjliggör fokus på språkets betydelse och utforskandet av hur de sätt vi uttrycker oss på både i tal och skrift inverkar på hur vi tänker kring men framförallt formar betydelsefulla sociala handlingar. Tolkningsrepertoarerna visade hur äldre konstrueras i relation till andra grupper men även utifrån skillnader bland de äldre i samhället. Resultaten av denna forskning kontribuerar till tidigare forskning genom att visa på betydelser av diskursiva kontraktioner av äldre i samband med digitaliseringen. Det kritisk diskursanalytiska begreppet hegemoni användes för att lyfta fram betydelsen av den dominerande tolkningsrepertoaren men även äldres valmöjligheter beträffande identitetsskapande. Resultaten lyfter fram språkets centrala roll i hur vi förstår vår sociala verklighet men även hur dessa förståelser visade höra samman med tidigare kulturellt bundna formuleringar kring äldre. Framtida forskning kunde undersöka ifall pandemin förändrat på förhållandet mellan äldre och yngre grupper i samhället beträffande digital teknologi.
  • Ahtola, Sandra (Helsingin yliopisto, 2019)
    I avhandlingen analyseras hur två olika finländska partiers kvinnoförbund, Gröna Kvinnorna och Centerkvinnorna, tolkar begreppet jämställdhet. Syftet är att studera och få svar på frågan hur kvinnoförbunden konstruerar avsaknaden av jämställdhet som ett politiskt problem. Utgångspunkten i avhandlingen är att jämställdhet förstås som ett diskursivt producerat begrepp. Den teoretiska referensramen utgår från två diskursanalytiska teoriskolor: Carol Lee Bacchis policy-konstruktivistiska ”What’s the Problem”-approach och Lombardo et al.:s kritiska ramanalys. Som metod tillämpas komparativ diskursanalys. I avhandlingen jämförs de politiska programmen med varandra både inom och mellan förbunden. Utgående från de två metoderna ovan har tre frågebatterier skapats. Dessa tar fasta på problemrepresentationer av ojämställdhet och lösningar till dem, vems röst som inkluderas eller exkluderas inom dem och vem som gynnas eller missgynnas av dem samt hur begreppet jämställdhet fastställs genom att det avgränsas, utvidgas och anpassas i olika sammanhang. Som material används kvinnoförbundens politiska program. Utgångspunkten i avhandlingen är att kvinnoförbundens politiska program presenterar förbundens syn på jämställdhet. Analysens resultat visar att skillnader i konstruerandet av jämställdhet som ett politiskt problem framkommer både inom kvinnoförbunden och mellan förbunden. Ur analysen framkommer en försvagning av jämställdhetsperspektivet i det senaste politiska programmet för båda kvinnoförbundens del. Som helhet är skillnaden beträffande hur kvinnoförbunden konstruerar ojämställdhet stor mellan förbunden, även om konsensus kring flera jämställdhetsfrågor förekommer och flera kategorier av lösningar återfinns hos båda förbunden. För Gröna Kvinnornas del genomsyrar ett jämställdhetsperspektiv nästan alla de olika temaområdena som de lyfter upp. Gröna värderingar och intersektionalitet betonas också. Centerkvinnorna förespråkar framför allt en politik som tar fasta på bland annat familjers och äldre personers välmående, utan att tillämpa ett specifikt jämställdhetsperspektiv. När ett jämställdhetsperspektiv väl tangeras gäller det bland annat familje- och arbetslivsfrågor. Analysen visar också hur språket på flera sätt kan ha en begräsande verkan för jämställdhet och hur det kan medföra diskursiva motsättningar, som både policyaktörer och forskare behöver ta ställning till. Analysens resultat bekräftar Lombardo et al.:s teori om jämställdhet som ett omstritt koncept och belyser det i en finländsk kontext. Jämställdhet bör förstås som ett begrepp som inte har en fastställd definition, utan som något som ständigt genomgår förändringar vilket har olika åverkningar i olika sammanhang.
  • Weurlander, Matts Henrik (2007)
    I denna avhandling berör den primära forskningsfrågan hurudana diskurser och representationer som förekommer i Finska notisbyråns notiser om korruptionen i Finland. Frågan har sin upprinnelse i ett intresse att förstå hur korruptionen som ett socialt fenomen uppfattas i ett land som år efter år har klassificerats till det minst korrumperade landet i världen. Vid sidan av det primära syftet är mitt mer generella mål att beskriva korruptionen som ett komplext och mångfacetterat socialt fenomen med kopplingar till centrala sociologiska begrepp och frågeställningar. Min metod för att besvara frågan är en kvalitativ textanalys baserad på tematisering och med fokus på kulturella kategoriseringar. Materialet utgörs av notiser insamlade ur Finska notisbyråns elektroniska artikelarkiv. Avhandlingens huvudsakliga sociologiska källor med vilka jag försöker öka den teoretiska förståelsen av ämnet formas av Émile Durkheim, Marcel Mauss och Mary Douglas. Vidare använder jag samtida författare på området, bland andra Peter Bratsis, Bo Rothstein och Mark E. Warren för att belysa den finländska korruptionsdiskursen mot ett vidare internationellt underlag. Därutöver fungerar Max Weber och byråkratibegreppet som en bakgrund mot vilken hela diskussionen förs, den är så att säga diskussionens och de däri framträdande problemens förutsättning. Analysen antyder att den dominerande diskursen om korruptionen i Finland är nedtonande och bortförklarande. Diskursen verkar vara influerad av internationella undersökningar som dock kan kritiseras och borde mottas med reservationer. Analysen indikerar de facto att det finländska förhållningssättet till korruptionen är sammanbundet med den nationella självuppfattningen. Analysen antyder vidare att diskursen om korruption långt kretsar kring företaget med att etablera en gräns mellan tillåten gästfrihet och förbjuden mutning. Utifrån Mauss (1972) analys av gåvoinstitutionens sociala logik argumenterar jag för att gränsdragningens svårighet kan ses uttrycka ett grundläggande missförhållande mellan den moderna samhällsordningen och fortfarande igenkännbara förmoderna strukturer av reciprocitet. Slutligen antyder analysen att uppfattningen om att korruptionen hotar allmänhetens förtroende för politikerna, tjänstemännen och myndighetsutövandet i stort är central i diskursen om korruption. I strävan att upprätthålla förtroendet spelar bilden, ytan och dessas föreställda ”renhet” en elementär roll; i allmänhetens ögon är den offentliga förvaltningen varken något mer eller mindre än vad den förefaller att vara.
  • Kautto, Jonna (Helsingin yliopisto, 2014)
    Kvinnliga mördare porträtteras i media ofta som antingen onda eller galna (Berrington & Honkatukia, 2002) medan mäns våld ofta normaliseras (Venäläinen, 2016). Mycket av den tidigare forskningen har fokuserat på kategoriseringen av antingen manliga eller kvinnliga mördare. Syftet med denna avhandling var att granska diskurserna kring manliga och kvinnliga mördare i media i jämförande syfte, för att se hur porträtteringen av manliga och kvinnliga förövare skiljer sig åt (om alls). Avhandlingen strävar till att svara på två forskningsfrågor: 1) vilka diskurser används då det talas om manliga och kvinnliga mördare i media? och 2) Finns det någon skillnad i hur man talar om kvinnliga respektive manliga mördare i media, och vad är dessa skillnader? Materialet utgjordes av artiklar från Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat från tidsperioden 2007-2018. Artiklarna behandlade mord och dråp som skett i Finland och analyserades med hjälp av kritisk diskursanalys. Analysen av materialet delades upp i två delar. I första fasen gjordes en heltäckande analys av materialet för att identifiera ofta förekommande diskurser. I den andra fasen gjordes en djupare analys av några utvalda artiklar. Ur materialet identifierades fyra ofta förekommande diskurser: 1) Tragedi diskursen, 2) Förövaren som känslokallt monster, 3) Mental instabilitet som förklaring till våldet, samt 4) Våld som ett samhälleligt problem. Medan det inte förekom några tydliga skillnader i framställningen av manliga och kvinnliga förövare bekräftade analysen ändå delvis tidigare forskningsresultat. Kvinnorna saknade ofta handlingsutrymme och porträtterades ofta som antingen mentalt instabila eller tragiska, och mäns våld normaliserades.
  • Granit, Eva Antonia (Helsingin yliopisto, 2022)
    This thesis explores the culture of the discussion forum Incels.is and incels’ perceptions of women, feminism and men who are sexually successful with women. “Incel”, or “involuntary celibate” is in this case an identity linked to the internet-based incel movement, a subculture characterised by the fact that its members desperately want to engage in sexual and/or romantic relationships with women but are unable to. Incels’ use of language is often hateful, extremely misogynist, and violent. The incel movement, like the alt-right, is a growing phenomenon and therefore requires more research and attention. The empirical material of the thesis consists of posts that I, with the research method of netnography, have collected from Incels.is. The posts have then been analysed with critical discourse analysis. The theoretical framework for this thesis lies in an understanding of gender as socially and societally constructed; I mainly utilise the concept of hegemonic masculinity to shed light on how incels perceive their own and other men’s masculinities. The analysis shows that incels blame their sex- and lovelessness almost entirely on women. According to incels, the societal and cultural wins of feminism in the West has resulted in women not being obligated to have a male partner. This means women can be more selective when picking their partner which has resulted in men like incels not getting picked, and therefore remaining celibate and alone. Incels are of the opinion that they as men are expected to be hypermasculine, and because they don’t live up to the unrealistic expectations put on men they are derided and neglected by women, other men, and society as a whole. Incels both criticise and praise hegemonic masculinity, which makes their gender expressions a good example of hybrid masculinity. Incels are an example of how hybrid masculinities can reinforce the gender hierarchy rather than challenge it. This thesis is an addition to the growing research on incels and other male-dominated online subcultures. Its contribution to this body of research is the observation that incels through hybrid masculinity simultaneously obscure and reinforce their privileged position as men.
  • Sariola, Anna Emilia (Helsingfors universitet, 2014)
    I min pro gradu-avhandling vill jag ta fasta på det samhälleliga klimatet angående invandringspolitik och rasism i Finland. Politiska rörelser med nationalistiska tankar har under de senaste åren blivit allt starkare runt om i Europa. Syftet med min undersökning är att studera hur unga tänker om rasism i Finland i dag och jag lyfter jag upp elevernas tolkning av rasism som det centrala. Mina forskningsfrågor är: - Hur förhåller sig till och hurdana föreställningar om rasism har skolelever? samt - Kan man finna olika diskurser i ungas berättelser och i så fall vilka? Jag anser att det är viktigt att forska i vad unga har för tankar för att se på vilka de framtida tendenserna i samhället kan vara. Det är inte alls sagt att man reflekterar över de olika, 'självklara', sätten att agera i vardagen och jag tror att det är nyttigt att forska i de diskurser som leder oss. Materialet består av skrivna berättelser av 42 elever i årskurserna 9 och 10 i Helsingfors. Informanterna var 14-17 år och materialinsamlingen skedde under våren 2013. Eleverna läste insändaren Finland – ett tryggt land för alla? (Holm 2012, Bilaga 3.) och skrev därefter ner sina tankar. Narrativerna analyserar jag med hjälp av diskursanalys. Jag fann fyra olika typer av diskurser: 1) den kritiserande unga, 2) den engagerade unga, 3) den agerande unga och 4) den indifferenta unga. I analysen av diskurserna använder jag mig av ett narrativt och diskursanalytiskt närmandesätt och koncentrerar mig på informanternas tolkningar av verkligheten med grunden i socialkonstruktivismen. För att göra min analys levande och visa hur de unga producerar diskurser och hur diskursanalysen har tagit sin form i denna avhandling, presenterar jag utdrag, citat, ur informanternas texter. Citaten demonstrerar hur mina informanter uttrycker sig, samt ger läsaren en möjlighet att iaktta min argumentation om materialet och förstärker validiteten av min analys. Enligt mina forskningsresultat uttrycker endast den kritiserande unga direkt sina personliga rasistiska åsikter. Han visar på en tydlig kritik mot och tvivel för hur allmänt förekommande rasismen i Finland är. Den engagerade unga är upprörd över de orättvisor som människor utsätts för. Den indelning i 'de' och 'vi' som den engagerade unga skapar handlar närmast om 'rasisterna' och 'offrena'. I diskursen används uttryck som att tycka synd om offren. Ett betydande konstaterande av den agerande unga är att rasism har blivit tabu i Finland. Diskriminerande praxis, som även kunde kallas gömd och osynlig rasism, är svårt att ta tag i och blir lätt ett tabu då ämnet är känsligt och syftet är att korrigera ett allmänt sätt att tänka och fungera. Den minst framträdande diskursen är diskursen om den indifferenta unga. Den indifferenta unga diskuterar sitt eget språkbruk och kommer då närmare förståelsen för hur han själv bidrar till att upprätthålla ojämlika maktförhållanden genom att använda diskriminerande ord. Ordval har betydelse för rådande samhälleliga uppdelningar i 'de' och 'vi'. Dylika maktförhållanden uppehålls genom vad Skutnabb-Kangas (1988, 262–264) kallar för ideologisk rasism. Denna typ av rasism syns enligt henne i språket, i hur vi talar om andra människor och folk. Enligt mina resultat representerar de fyra olika diskurserna en variation av attityder och åsikter som även kan hittas i samhället i stort. Matilainen (2011) konstaterar att det finns vissa vanliga motiveringar till att ett land inte borde ta in fler invandrare. De har att göra med ekonomi, sociala aspekter, moraliska aspekter samt faktorer angående utbildning. (Matilainen 2011, 179–180.) Ungdomarna i Matilainens forskning, som även i min forskning, använde sig av dessa motiveringar. Min forskning har visat på att ungas diskurser om rasism kommer väl fram i narrativa berättelser.