Browsing by Subject "improvisation"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-4 of 4
  • Pink, Sarah; Ruckenstein, Minna Susanna; Willim, Robert; Duque, Melisa (2018)
    In this article, we introduce and demonstrate the concept-metaphor of broken data. In doing so, we advance critical discussions of digital data by accounting for how data might be in processes of decay, making, repair, re-making and growth, which are inextricable from the ongoing forms of creativity that stem from everyday contingencies and improvisatory human activity. We build and demonstrate our argument through three examples drawn from mundane everyday activity: the incompleteness, inaccuracy and dispersed nature of personal self-tracking data; the data cleaning and repair processes of Big Data analysis and how data can turn into noise and vice versa when they are transduced into sound within practices of music production and sound art. This, we argue is a necessary step for considering the meaning and implications of data as it is increasingly mobilised in ways that impact society and our everyday worlds.
  • Seppänen, Sirke; Toivanen, Tapio; Makkonen, Tommi; Jääskeläinen, Iiro P; Anttonen, Mikko; Tiippana, Kaisa (2020)
    Objectives Teaching involves multiple performance situations, potentially causing psychosocial stress. Since the theater-based improvisation method is associated with diminished social stress, we investigated whether improvisation lessened student teachers’ stress responses using the Trier Social Stress Test (TSST; preparatory phase, public speech, and math task). Moreover, we studied the influence of interpersonal confidence (IC) – the belief regarding one’s capability related to effective social interactions – on stress responses. Methods The intervention group (n = 19) received a 7-week (17.5 h) improvisation training, preceded and followed by the TSST. We evaluated experienced stress using a self-report scale, while physiological stress was assessed before (silent 30-s waiting period) and during the TSST tasks using cardiovascular measures (heart rate, heart rate variability [HRV]), electrodermal activation, facial electromyography (f-EMG), and EEG asymmetry. Hypothalamus-pituitary-adrenal (HPA-axis) reactivity was assessed through repeated salivary cortisol sampling. Results Compared to the control group (n = 16), the intervention group exhibited less f-EMG activity before a public speech and higher HRV before the math task. The low IC intervention subgroup reported significantly less stress during the math task. The controls showed a decreased heart rate before the math task, and controls with a low IC exhibited higher HRV during the speech. Self-reported stress and cortisol levels were positively correlated during the post-TSST preparatory phase. Conclusions These findings suggest that improvisation training might diminish stress levels, specifically before a performance. In addition, interpersonal confidence appears to reduce stress responses. The decreased stress responses in the control group suggest adaptation through repetition. Keywords: Improvisation; Anticipatory anxiety; Interpersonal confidence; Psychophysiology; Teacher education; Trier Social Stress Test
  • Lindqvist, Jens (Helsingin yliopisto, 2017)
    Denna forskning är gjord för att reda ut och klarlägga skillnaden mellan begreppen improvisation och komposition inom musik samt för att undersöka musikers perception av sitt eget improviserande. Även interpretation av musik behandlas i sammanhanget. Först på de senaste 30 åren har forskningslitteraturen inom improvisation ökat markant. Debatten har gått het över skillnaderna och likheterna mellan komposition och improvisation. Dessutom har improvisation i nutida konstmusikkretsar blivit en trend på detta årtusende, och det förekommer mycket komponerad musik som gagnar sej av improvisatoriska element både i kammarmusiksammanhang och i orkestermusik. Även grupper som helt ägnar sej åt fri improvisation dyker upp som svampar ur jorden. Första delen av forskningen ägnar sej åt kritisk litteraturgranskning där jag tar ställning till rådande åsikter och kategoriseringar samt kommer med egna synvinklar på fenomenen improvisation, komposition och interpretation. Andra delen av forskningen handlar om hur två musiker uppfattar sitt eget musicerande. Musikerna blir intervjuade om hur de övat och uppfört improvisation inom en komposition. Även improvisationsdelen i musikstycket har analyserats för att kunna jämföras med resultatet i intervjuerna. Analysen beskriver vad musikerna gör när de spelar. Improvisationen är inte utskriven i noter. Resultatet av genomgången av litteraturen är den att man helt enkelt inte kan dra några absoluta gränser mellan komposition och improvisation. Detta beror bland annat på att dessa fenomen skapas genom liknande kreativa tankesätt. Också synen på dem som handling, objekt eller process påverkar deras likheter och olikheter. Resultatet av analysen och intervjun är den att en del av det som musikerna påstod sej göra när de improviserade sker även i verkligheten i improvisationerna. Till exempel tjänar improvisationen som en vändning eller utveckling i kompositionen, vilket även var musikernas intention. Däremot påstod musikerna att de inte var påverkade av den genomkomponerade delen av musikstycket när de improviserade men sådana influenser är ändå hörbara vid analysen av improvisationerna. Slutsatsen av litteraturgenomgången blir att skillnaderna och likheterna mellan komposition och improvisation kanske bäst kunde visualiseras genom att lägga upp dem på en linje där totalt kontrollerad komposition är ena ytterligheten och fri improvisation den andra, och där mitten av linjen behärskas av blandade former av komposition och improvisation samt genrebaserad improvisation. Musikstycket Strukturen som användes som forskningsobjekt i analysen, kategoriserades till komposition innehållande improvisation i överensstämmelse med vad som upptäcktes i litteraturgenomgången. Gällande analysen och intervjuerna kan man i stora drag märka att det som för musikerna var målet med improvisationen, dvs. en vändning eller en utveckling, även konkretiserades i själva spelandet. Däremot verkade influenserna från den genomkomponerade delen av stycket som hörs i improvisationerna förekomma mer på ett undermedvetet plan eftersom musikerna inte medgav att de hade tagit inspiration från den komponerade delen av stycket.
  • Poutiainen, Ari (The Finnish Musicological Society, 2019)
    Acta Musicologica Fennica 28
    In modern jazz improvisation, violinists frequently employ only a limited part of the fingerboard. This often results in performances in which most of the wider, more expressive violin range remains unemployed. Among the key issues of left-hand violin technique are fingering, shifting, and position playing. These are infrequently discussed in the pedagogical literature for jazz violin. This study presents a fingering strategy that focuses on these technical matters. The strategy is targeted to formulaic modern jazz improvisation and is communicated through applications of idiomatic musical patterns. The strategy excludes the use of open strings and relies instead on schematic fingering. This fingering approach reflects well, for example, the tactile and kinesthetic aspects of violin playing and with it idiomatic patterns can be effectively performed in all keys and violin positions. In support of the strategy, related approaches from the pedagogical literature of classical and jazz violin are examined. Relevant guitar and mandolin methods are discussed in detail as well. In Part I, the research method resembles comparative research, however also essentially including some elements of practice-based research. Part II presents the fingering strategy mostly in terms of practicebased information. This strategy draws from the author’s wide experience in and knowledge of jazz violin performance and pedagogy. The strategy appears to provide a significant alternative fingering approach through which modern jazz can be effectively improvised across the entire violin fingerboard. This study proposes that a particular approach to the application of schematic fingering may be ideal for jazz violin improvisation.