Browsing by Subject "kommunikation"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-11 of 11
  • Johansson, Anna (Helsingin yliopisto, 2018)
    Syftet med denna avhandling är att med forskningsmetoden samtalsanalys undersöka den verbala kommunikationen mellan äldre personer med demens och vårdare med särskilt fokus på hur vårdare formulerar reparation i sekvensens tredje drag. Denna avhandling utgör således en kvalitativ studie av förståelse och problemlösning i samtal. En av de vanligaste följder av demens är minnesstörning men även en påverkan på språkförmågan är ett utmärkande drag vid demens. Materialet utgörs av autentiska samtal mellan vårdare och äldre personer med demens, inspelade på ett svenskspråkigt dagcenter för äldre i södra Finland. Materialet omfattar i sin helhet 30 timmar videoinspelat tal och spelades in mellan juni−september år 2004. Studien visar att flera faktorer har betydelse för de reparationspraktiker som tillämpas av vårdaren. Utgående från mitt material och de reparationer som tillämpas av vårdarna har jag kunnat utläsa att problemsituationer i samtal som ger upphov till reparation bl.a. beror på ett långt fysiskt avstånd mellan samtalsdeltagarna och språkliga svårigheter. Därtill påvisar studien att det inte finns ett direkt samband mellan typ av problem i interaktionen och typ av reparationsinitiativ. Däremot förekommer en högre frekvens av öppna reparationsinitiativ vid bl.a. hörselproblem. Materialet består av totalt 124 reparationer av vårdaren i sekvensens tredje drag. Hur reparationerna utformas har varit grund för kategoriseringen av detta material. Utgående från materialet kan jag utläsa att det vanligaste sättet som vårdaren tillämpar reparation är genom att repetera den ursprungliga problemkällan. De näst mest frekventa reparationerna är att vårdaren omformulerar sitt yttrande. Vid bl.a. hörselproblem tillämpar vårdaren reparation genom att tala långsammare och fysiskt omplacera sig. En annan reparationspraktik med syftet att förtydliga för personen med demens är att införa tillskott av informationen genom att ge en mer utförlig beskrivning. Samtalssekvenserna i materialet är både dyader och flerpartssamtal och studien visar att vårdaren är mer benägen att tillämpa flera olika reparationspraktiker samtidigt i reparationsturen i flerpartssamtal än i dyader bl.a. på grund av att samtalsdeltagarna talar samtidigt. Denna avhandling kan betraktas som ett bidrag till interaktionsforskningen med fokus på hur reparationer byggs upp språkligt med särskild tyngdpunkt på reparation i samtalssekvensens tredje drag.
  • Westerholm, Sofia (Helsingin yliopisto, 2021)
    Smarttelefonerna finns överallt i dag och forskningen kring deras effekter på människan breddas ständigt. En stor del av forskningsfältet riktar sig ändå mot telefonernas fysiska eller psykiska effekter. I denna avhandling ligger fokus i stället på de sociala effekterna. Syftet med denna avhandling är att genom kvaltitativa, individuella intervjuer ta fasta på om och hur i så fall vuxna personer upplever att smarttelefonerna påverkar deras sociala relationer. Fokus ligger på de allra närmaste relationerna, och på hur kommunikationen till ens närstående påverkas av att smarttelefonen flyttat in som en tredje part i relationen. Datamaterialet består av intervjuer med åtta vuxna finlandssvenskar i arbetsför ålder. I samband med dataanalysen har materialet kategoriserats enligt sex huvudkategorier. Huvudkategorierna är baserade på centrala teman som informanterna på sätt eller annat betonat under intervjuernas gång. Dessa huvudteman är telefonen stör sociala stunder, fördelarna väger tyngre, phubbing gör ont, telefonkontakt är ytligare, olika skärmtider skapar relationsproblem och framtida användningen oroar. Syftet med denna avhandling är inte att ta fram generaliserbara resultat, utan att bredda synen på hur vuxna personer kan uppleva smarttelefonernas intåg i vardagslivet. Resultatet av studien visar att smarttelefonerna upplevs som mycket fördelaktiga i vardagen och ingen av informanterna är redo att avstå från sin smarttelefon. Däremot upplevs telefonerna som hinder och problemskapare då de flyttar in i de sociala stunderna och då ens närstående väljer smarttelefonen framom en själv. Det gör ont att bli dissad på grund av en smarttelefon och sådant tär på såväl kommunikationen som relationen. Inför framtiden önskas därför mer telefonfri tid och social samvaro utan risk för att komma på andra plats efter en telefon.
  • Söderman, Markus Bengt (Helsingin yliopisto, 2018)
    Syftet med denna avhandling pro gradu har varit att undersöka vad som ligger bakom finlandssvenskars språkval i digitala webbmiljöer. Samhället har sedan 1990-talet digitaliserats i rask takt och i den västerländska civilisationen har ett liv utan internet blivit allt mer främmande. Därför är det viktigt att det uppkopplade samhället även fungerar för språkliga minoriteter och därför behöver vi undersöka hur denna grupp navigerar på internet och när de använder vilka språk och varför. Urvalet består av unga finlandssvenskar från Helsingforsområdet som alla är födda mellan åren 1995–2000. Alla talar svenska som L1-språk, men de flesta talar även finska som L1-språk, vilket avspeglar den finlandssvenska populationen väl som till hög grad är tvåspråkig, speciellt i den finländska huvudstadsregionen. Informanterna kontaktades och datan samlades in under år 2017 där det totala inspelade materialet var lite över 9 timmar långt. I studien används modern mjukvara för skärminspelning samt annoteringsprogrammet Elan vilket ger en bild av hur informanterna navigerar på sex olika webbsidor och möjliggör mätning av tiden med hög precision. Den insamlade datan operationaliserades och fördes in i SPSS där de olika variablerna kunde mätas mot varandra och jämföras med den enkätundersökning som också utgjorde en del av undersökningen. Tillvägagångsättet att samla in den här typen av data för språkforskning är relativt nytt och öppnar upp för nya framtida möjligheter inom språkforskningen. Resultaten pekade på att kompetens i finska och identifikation med den finskspråkiga folkgruppen korrelerade negativt med hur lång tid informanterna uppehöll sig på webbsidor med svenskspråkigt innehåll, det vill säga att inga belägg kunde efter hypotesprövning finnas för att en finlandssvensk identitet eller kompetens i svenska skulle ha någon påverkan på hur mycket finska eller svenska informanterna använder sig av i webbmiljöer. En negativ korrelation innebär att tiden på svenskspråkiga sidor blir mindre när informanterna uppger en högre identifikation med och kompetens i det finska språket.
  • Stenström, Malin (Helsingin yliopisto, 2020)
    Under de senaste åren har online dejtande blivit allt mer populärt i och med den dejting appar såsom Tinder. Det är inte längre lika tabu att träffa någon online som det var förr. Även om möjligheterna att träffa en potentiell partner blivit lättare är det ändå många som är singla. Enligt undersökningar gjorda av Finska befolkningsförbundet anger många barnlösa 20-34 åringar att orsaken till att de inte skaffat barn beror på avsaknaden av en lämplig partner. Syftet med denna avhandling är att betrakta rådande uppfattningar om dejtande, parrelationer och kärlek. Det empiriska materialet består av insändare som publicerades under tidsperioden 24.12.2016 - 15.01.2017 i Helsingin Sanomat och 8 intervjuer med singelkvinnor i åldern 23-34. I intervjuerna beskriver kvinnorna en drömdejt och en mardrömsdejt samt berättar om sina upplevelser om dejtande. Som analysmetoder för detta material har använts kritisk diskursanalys och autoetnografi. Inom diskursanalysen ligger intresset för spänningar i diskurserna medan autoetnografin används för att lyfta fram forskarens personliga upplevelser. Autoetnografi har använts i denna avhandling för att bättre kunna granska dejtande som ett kulturellt och socialt fenomen. Forskningsanalysen består av tre delar 1) analysen på insändare där orsakerna till varför det är svårt att hitta en partner granskas 2) vad avgör en bra dejt och 3) vilka är de rådande uppfattningar om relationer och kärlek när det kommer till dejtande? Centrala teorier för forskningen är Anthony Giddens ren relation samt forskning om den terapeutiska parrelationen av Jaana Maksimainen. Andra utgångspunkter för forskningen utgörs av Eva Illouz, Elisabeth Beck-Gernsheim, Ulrich Beck och Anne Swidler. Dessa teorier används för att beskriva de historiska och kulturella förändringar inom parrelationer samt de rådande föreställningar om kärlek och parrelationer. Det kulturella idealet för en relation är en relation där kommunikation utformar en väsentlig och viktig del av parrelationen. I analysen av insändarna nämns flera orsaker till varför det är svårt att hitta en partner och resultaten tyder på två stridande syner, en där kvinnor anses vara kräsna och hjärntvättade av populärkultur och en annan där det viktigaste för en relation är fungerande kommunikation. Resultatet visar hur idealrelationen och positiva upplevelser av bra dejter till stort sett konstrueras av den terapeutiska parrelationssynen. Kommunikation har en stor betydelse ifall en dejt upplevs som lyckad och i vad som önskas av en drömdejt. Både populärkultur och terapikultur bidrar till och formar de kulturella föreställningar om relationer och kärlek men terapikulturen har en större inverkan. Även om populärkultur har en inverkan på synen av dejtande förhåller sig kvinnorna i intervjuerna skeptiska till en ”Hollywood kärlek”. Baserat på forskningen fastställs kommunikation som idealet för parrelationer.
  • Löflund, Mia Maria (2008)
    Det att den nationella normstyrningen har ersatts med informationstyrning har lett till att äldreomsorgen utveklas på olika sätt i olika kommuner beroende på kommunens äldrepolitiska strategi och uppgjorda utvecklingsprogram. Utmaningen för kommunerna är att de äldres antal kommer att öka samtidigt som den ekonomiska situationen kommer att försämras. Den övergripande tanken med denna studie är att kartlägga och att ge en bättre förståelse för ledarskapet inom äldreomsorgen i Finland. Jag har undersökt äldreomsorgen både inom den offentliga sektorn och inom den offentligt finansierade privata sektorn. Min arbetshypotes är att ledaren har en svår position mellan olika aktörer. Personal, klienter, klienters anhöriga, chefer, politiker och medlemmar i styrelser inom den privata sektorn är aktörer som ställer krav på ledarskapet. Utgående från effektivitets-, kommunikations- och kompetensperspektivet har jag besvarat min forskningsfråga. Vilka färdigheter kräver ledarskapet inom äldreomsorgen för att nå balans mellan olika aktörers krav? Undersökningen utfördes med kvalitativa temaintervjuer med tio ledare inom äldreomsorgen i tio kommuner i landskapet Kymmenedalen. Av dessa tio ledare arbetade åtta inom den offentliga och två inom den offentligt finansierade privata sektorn.Materialet samlades in sommaren 2006. Forskningsresultatet visar att ledarskapet inom äldreomsorgen påverkas av både effektivitets- och kommunikationskrav samt att ledarskapet kan ses i relation till kompetens. Trots att ledarna via New public management har fått mera ansvar och större befogenheter är deras makt begränsad. Ledarna befinner sig i ett dilemma då arbetet är splittrat och kraven från olika aktörer är många men de klagar inte över att arbetet är outhärdligt. Resultatet visar att kontakten till de äldre och managementuppgifterna prioriteras framom det personalinriktade ledarskapet då tiden inte räcker till. Materialet visar att det är svårt att balansera mellan effektivitets- och kommunikationskraven. Både personal och ledarskapet kan bli i kläm.
  • Bergman, Mats (1999)
    In this study, Charles Sanders Peirce's semiotic conception of communication is examined, both on its own terms and in relation to a number of theoretical issues in media and communication studies. The main goal of the study is to outline a Peircean approach to communication inquiry, and to show that it can be of contemporary relevance in media studies. The study is mostly reconstructive, and attempts to give a balanced picture of Peirce's semiotic thought. The goal is pursued through an interpretation of Peirce's theory of signs that focuses on its communicative, normative, and social aspects. In addition, the Peircean approach is elaborated by contrasting it to certain constructionistic perspectives. The study is divided into two parts, of which the first is concerned with Peirce's conception of communication, and the second with the appropriation of semeiotic, Peirce's theory of signs, in media and communication studies. The study examines Peirce's view of inquiry, paying special attention to the role of semeiotic. It is established that Peirce adheres to a social and co-operative theory of research and science. Further, the study shows that semeiotic is based on Peirce's critical common-sensism and phenomenology, and that it is closely associated with logic. In combination, these elements give Peirce's theory of signs its characteristic teleological and normative nature. In the closer examination of semeiotic that follows, the relational and experiential aspects of the theory are emphasised. Special attention is given to Peirce's account of the interpretant, as that forms an important part of his approach to communicative processes. The main components of the Peircean conception of communication are a sharing-model of mediation, a pragmatic account of meaning, a dialogic view of communality, an experimental approach to contextualisation, and an affirmation of self-control. The dialogic approach to communicative rationality, which permeates Peirce's entire philosophy, unites subjectivity and intersubjectivity. In the semeiotic theory of meaning, this connection is made with the help of the concept of habit. In spite of the richness and promise of semeiotic, it has rarely been used as a framework for media and communication studies. This study contributes to a reevaluation of the Peircean alternative by showing that Peirce gives us the basic elements needed for a theory of communication, and that the semeiotic point of view is in certain ways more adequate for the study of communicative processes than some recently popular types of constructionism - without denying that mutual complementation is both possible and desirable.
  • Hemmilä, Annika (Helsingfors universitet, 2017)
    Åbo Tidning var den enda existerande tidningen som publicerades i Finland under 1808–1809 års kriget mellan Sverige och Ryssland. Det så kallade finska kriget var en del av Napoleonkriget (1803–1815), som sträckte sig runtom i hela Europa. Villkoren för freden i Tilsit 1807 blev avgörande för Sveriges och Finlands framtid. Ett av dessa villkor var att under fransk ledning tvinga Portugal, Danmark-Norge och Sverige till kontinentalblockad mot Storbritannien. Sverige var motvilligt att stöda handelsblockaden vilket inte lämnade några andra möjligheter för Ryssland än att anfalla Finland. I denna avhandling har informationsspridningen under finska kriget undersöks. Källmaterialet utgörs av alla de 204 nummer av Åbo Tidning som utkom under krigsåren. Åbo Tidnings roll som informationsspridare var komplicerad på grund av att den officiella tidningen fanns i Stockholm. Tidningens skribenter uppskattade högt upplysningstänkandet och i ledning av Frans Mikael Franzén verkade den främst som medelklassens språkrör. Eftersom tidningen plötsligt började att utge nyheter ur en rysk synvinkel är det väsentligt att redogöra för hur den ryska krigsledningen försökte övertyga läsarna. I avhandlingen klarläggs de samtida informationskanalernas roll före, under och efter den ryska invasionen. Avhandlingens forskningsfråga är att undersöka vilka retoriska strategier den ryska krigsledningen använde för att övertala det finska folket och hur de utnyttjade Åbo Tidning för detta ändamål. Som teoretisk referensram har använts olika teorier om retorik och propaganda. Harold D. Lasswells kommunikationsmodell har tillämpats för att analysera tidningen i sin helhet. Retoriken i tidningsnotiserna och kungörelserna som publicerades på order av den ryska krigsledningen har analyserats närmare. Dessutom speglas retoriken i tidningstexterna mot tidigare forskning. I början av 1800-talet levde den klassiska vältalighetskonsten i Sverige och Ryssland. Retoriken byggde på berömda talares beprövade praxis. Tolkningen av tidningstexterna visar likheter mellan den ryska retoriken och de tidigare regenterna som styrde Sverige och Ryssland. Begrepp, som användes även av både Katarina II och Gustav III återkommer i Åbo Tidning. ”Det allmänna lugnet och säkerheten”, ”det sannskyldiga bästa” och ”aktning och god ordning” var eftersträvade mål för de upplysta despoterna. Den egna godheten och den faderliga kärleken framhävs i samband med att motståndaren svartmålas och kritiseras. Åbo Tidning innehöll endast lite information om själva krigshändelserna. Ockupationen leddes av den ryska överbefälhavaren Wilhelm Friedrich Buxhoevden, som redan från början hade ett tätt samarbete med landshövdingarna och speciellt Åbo landshövding Knut von Troil. Han hade en central roll mellan den ryska överbefälhavaren och den lokala tidningen. Många centrala händelser hade uteslutits, men detta orsakades högst sannolikt inte av redaktionens dåliga öga för nyheter utan snarare av en känsla för situationen. Att utelämna vissa saker kan vara en medveten strategi. En närmare analys av texterna visar att den ryska krigsledningen använde de samtida övertygelsemedlen både när de informerade om praktiska saker och krigshändelser.
  • Slotte, Anna-Maria Kristina (2008)
    Finlandssvenska teckenspråkiga döva utgör en minoritet inom en minoritet i flera avseenden, dels inom det finländska dövsamfundet och dels inom den finlandssvenska minoriteten. Syftet med avhandlingen är att beskriva och klarlägga aspekter som kan anses vara av betydelse för de finlandssvenska teckenspråkiga dövas upplevelser av tillgänglighet och delaktighet i det finländska samhället. Fenomenen tillgänglighet och delaktighet undersöks utifrån nationella och internationella dokument inom handikappområdet, samt internationell forskning som beskriver tillgänglighet och delaktighet i relation till döva. Två teckenspråkiga gruppintervjuer med sju informanter utfördes med en fenomenologisk-hermeneutisk forskningsansats. Intervjuerna utfördes med hjälp av teckenspråkstolk och de videobandades. Tematiska frågor om kommunikation, samhälle, dövas värld och finlandssvenska dövas roll ställdes. För undersökningen har bl.a. Hoyer 2000a, Hedrén et al 2005, Ladd 2003, Londen 2004, Luukkainen 2008, Molin 2004, Murray et al 2007 och Young et al 2000 utgjort centrala källor. Kommunikationens betydelse blir framträdande i samspelet med andra livsvärldar. Den hörande världen och den döva världen har helt olika utgångspunkter och följaktligen kom upplevelserna av tillgänglighet och delaktighet att formas därefter. En fungerande kommunikation, betydelsen av visuell information om vad som händer i omvärlden, vilja och ansvar att informera hörande samt aspekten av att rymmas med i samhället, var framträdande i hörande världen. Medan modersmålets betydelse samt en gemensam visuell förståelse var aspekter som karaktäriserade upplevelserna i dövas värld. Avhandlingen visar att ytterst är delaktighet en känsla av att förstå och bli förstådd, där många olika aspekter ingår och bildar ett överlappande komplext sammanhang. Det här diskuteras inom ramen för Habermas 1988 teori om kommunikativt handlande. Tillgänglighet är de redskap och verktyg som möjliggör delaktighet.
  • Schüller, Ronja (Helsingin yliopisto, 2019)
    Globalization is changing and challenging our society. As a result of this change, there is also a growing possibility to develop well-functioning multilingual environments. In the future, teachers and leaders of different associations may often work in environments where two languages are used in parallel with one another. This leads us to the question, how to lead and communicate pedagogically using multiple languages? Multilingualism and multilingual schools, along with their potential, have been discussed in the Finnish media, which makes the discussion about multilingual practices relevant. This study’s aim is to examine how football coaches in a multilingual environment communicate and lead while using multiple languages. The thesis has been written in collaboration with the project UPS-HIFK, a cooperation between the University of Helsinki, FSI (Finlands svenska idrott) and the football club, HIFK. UPS-HIFK was part of a study project called “Ung på Svenska” which was financed by Kulturfonden. The study is inductive and qualitative and data has been gathered through both video and interviews. Moreover, the main participants consisted of four football coaches who were observed in their natural working environment. The coaches were also interviewed to get a deeper understanding of their experiences of the multilingual practice. The coaches’ leadership was examined through Chelladurai’s (2017) multidimensional leadership model as well as through transformational leadership theory; while the multilingual working methods were studied through García’s (2009) multilingual strategies. The results demonstrate a complex leadership role that is shaped by context, as well as players- and coaches’ characteristics. Furthermore, the coach and the environment supported the players' individual growth in many areas, including language development. The coach altered his language depending on the players' language skills and who he was communicating with. The multilingual strategies used could occasionally work as resources for the coaches’ leadership and communication. The coaches showcased a flexible and dynamic communication style that was supported by body language. Every coach had developed their own micro practice to cope in the multilingual working environment. The conditions were given, but every coach’s varying level of language skills and leadership style shaped the outcome of the praxis. The results show that a multilingual approach could be incorporated in other similar environments. However, leaders in these environments need to put effort into planning the work and language acquisition, while maintaining a positive an open mindset to reassure that the environment is pedagogical and developing for the participants.
  • Jäntti, Annika (2004)
    Syftet med denna pro gradu -avhandling var att undersöka hurudan bild en finländsk och en amerikansk såpopera, dvs. Dolda liv och De vackra och de djärva, ger om öppenhet i parförhållanden. Den teoretiska referensramen utgjordes av en litteraturöversikt som behandlar öppenhet i interpersonella förhållanden. Med den teoretiska referensramen strävade jag till att svara på följande fråga. Vad har hävdats i litteraturen om öppenhet i parförhållanden? Undersökningen gjordes huvudsakligen med en kvalitativ undersökningsmetod, och materialet analyserades ur interaktionssynvinkeln. Vilken bild såpoperorna ger om öppenhet i parförhållanden undersöktes med hjälp av följande frågor. Är kvinnorna eller männen öppnare? Vad berättar personerna i serierna med hjälp av öppenheten? Vilka funktioner för öppenheten förekommer det? Är öppenheten ömsesidig? Hur bemöts öppenheten, positivt eller negativt? Vilken betydelse har hemligheterna för parförhållandet? Den finländska serien jämfördes också med den amerikanska. Den ytligaste nivån av öppenheten visade sig vara den vanligaste öppenhetsnivån i båda serierna och samtalen var färre och längre i De vackra och de djärva än i Dolda liv. Det förekom betydligt mera öppenhet i den först nämnda serien: 626 öppenhetsbudskap mot 370. Dolda liv gav en modernare bild av mannen än De vackra och de djärva vad beträffar öppenhet: i Dolda liv var männen öppnare än kvinnorna. I De vackra och de djärva var det tvärtom. Det var vanligast i båda serierna att med hjälp av öppenheten berätta om sina tankar om den andra parten och parförhållandet och den allmännaste öppenhetens funktion utgjordes av att framföra sina tankar. Öppenheten var ömsesidig i 92,7 % av episoderna av den amerikanska serien och 42,8 % av episoderna av den finländska serien. Det var vanligare att bemöta sin partners öppenhet positivt i De vackra och de djärva än i Dolda liv. I den först nämnda serien mötte kvinnan eller mannen sin partners öppenhet enbart positivt i 82,9% av episoderna. I Dolda liv gjordes motsvarande i 50 % av episoderna. Hemligheterna visade sig vara vanligare och mer betydelsefulla för parförhållandet i Dolda liv än I De vackra och de djärva. De viktigaste källorna utgjordes av Hargie et al. (1995), Hinde (1997) och Dindia & Allen (1992).
  • Hillo, Celia (Helsingin yliopisto, 2017)
    Denna avhandling behandlar kvinnliga finländska journalisters upplevelser av näthat. Fenomenet drabbar många grupper i samhället, men särskilt utsatta är personer som verkar i offentligheten. Det står klart att journalister av båda könen möter hat i samband med arbetet, men kvinnliga journalister möter i större grad sexualiserat hat. Näthatet är inte enbart bekymmersamt för de drabbades del, utan också från ett bredare samhälleligt perspektiv. Detta eftersom det riskerar att leda till självcensur och därigenom till att färre röster hörs i den offentliga diskussionen. Avhandlingen utforskar journalisternas erfarenheter av näthat och utreder vilka konsekvenser näthatet haft dels på ett yrkesmässigt plan, dels på ett personligt plan. En central frågeställning är huruvida näthatet lett till utövande av självcensur. Den teoretiska diskussionen kretsar kring att begreppsligt klargöra vad hatretorik är och belysa det komplexa förhållandet mellan hatretorik och yttrandefrihet, som åtnjuter ett starkt skydd. Detta innebär utmaningar i strävan att stävja förekomsten av hatretorik. I takt med internets utbredning har bedömningen av yttrandefrihetens gränser blivit en allt mer komplicerad uppgift. Studiens empiriska material utgörs av kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer med sju kvinnliga journalister, som verkar i olika positioner inom press, radio och tv på olika håll i Finland. Av resultaten framgår det att deltagarna mött varierande former av näthat, från öknamn och nedsättande kommentarer till våldtäkts- och mordhot. Invandrings- och flyktingfrågor är teman som med hög sannolikhet triggar näthat, följt av exempelvis feminism. Vidare framgår tydliga upplevelser av sexualiserat hat och sexism. Studien visar att näthatet i allmänhet inte lett till utövande av självcensur, men likväl att detta inträffat för en deltagares del. Det framgår att näthatet även kan ha en provocerande och därigenom sporrande verkan att bita sig fast i ämnen, trots risken för negativa följder. Avhandlingen bidrar med ökad förståelse om de reaktioner känslor som kan väckas av näthat och om de konsekvenser näthatet kan ha. Med detaljerade beskrivningar breddar avhandlingen kunskapsläget om näthat riktat mot en yrkesgrupp, som spelar en mycket central roll för informationsförmedlingen i samhället och därigenom för demokratin. Förbättrad insyn i journalisters upplevelser av näthat gör det lättare att bedöma på vilket sätt de som utsätts kunde stödas och kan sporra till diskussion om hur näthatet effektivare kunde tacklas.