Browsing by Subject "konsolidering"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-2 of 2
  • Fredriksson, Mikael Karl-Johan (2007)
    Syftet med avhandlingen är att göra en komparativ studie av demokratiseringsprocessen i Spanien och Portugal under perioden 1974 - 1986. Studien fokuseras på den politiska transitionen från diktatur till demokrati och speciellt konsolideringen av demokratin i de berörda länderna. Avhandlingen är förklarande och teoriprövande, vilket betyder att en eller flera teorier i form av konkreta hypoteser prövas på ett empiriskt material. Frågan jag undersöker är således om man med hjälp av vissa faktorer kan förklara demokratins framåtskridande i de berörda länderna samt huruvida konsolideringen varit framgångsrik eller inte. Rent konkret innebär det att två demokratiseringsteorier står i centrum och att jag testar dem på demokratiseringsprocessen i de bägge länderna. Först behandlas Dankwart Rustows transitionsteori som utgår ifrån politiska processer och eliten som aktiva aktörer i demokratiseringsprocessen och sedan tar jag upp Juan Linz och Alfred Stepans tredimensionella definition av konsoliderad demokrati. Mitt val motiverar jag med att eftersom de undersökta länderna, Spanien och Portugal, båda är ekonomiskt utvecklade länder, går det inte att använda den traditionella moderniseringsskolan och enbart ekonomiska variabler som förklaring till demokratiseringen. Avhandlingen består av en deskriptiv teoretisk del och en analytisk empirisk del. I den teoretiska delen redogörs först allmänt om vilka olika syner på demokrati som finns och hur man kan mäta graden av demokrati. Vidare beskrivs själva demokratiseringsprocessen som består av övergången, det vill säga transitionen, från diktatur till demokrati samt konsolideringen av demokratin. Den empiriska delen av avhandlingen, som egentligen är tvådelad behandlar först transitionsprocessen i de båda länderna och sedan själva konsolideringen av demokratin. De oberoende variabler jag analyserar i den empiriska delen är i stort sett de variabler som Linz och Stepan använder i sin teori, förutom att jag har velat ta med en internationell dimension av demokratins konsolidering i de bägge länderna. De sju undersökta variablerna är: 1) Statsbildning och nationell identitet, 2) Civilsamhälle, 3) Politiskt samhälle, elitförhållanden och ändrade strukturer, 4) Rättsstat, 5) Statsbyråkrati och statens roll, 6) Ekonomiskt samhälle och ekonomisk utveckling samt 7) Geopolitiska och internationella faktorer. Utfallet av den empiriska undersökningen visar att även om utgångsläget var liknande för både Spanien och Portugal, var slutligen skillnaderna fler än likheterna när man jämför demokratiseringsprocessen i de bägge länderna. Man talar om den spanska reformen i motsats till den portugisiska sönderbrytningen. Trots de stora skillnaderna kan man konstatera att den empiriska analysen har visat att både Spaniens och Portugals demokratier bör anses vara väl konsoliderade och att de uppfyller de krav på en konsoliderad demokrati som Linz och Stepan ställer.
  • Krokfors, Linda Johanna (2005)
    Latinamerika demokratiserades i samband med den tredje demokratiseringsvågen. Efter demokratisering är det viktigt att landet bryter med ickedemokratiska procedurer och inkorporerar demokratiska principer istället. De latinamerikanska länderna har varken brutit med de tidigare procedurerna eller arbetat för att konsolidera de nyformade demokratiska institutionerna. Många länder har därför ickekonsoliderade demokratiska system. Organisationen för de amerikanska staterna (OAS) är en mellanstatlig regional organisation som främst har liberala karaktärsdrag. Arbetsfältet är brett och OAS arbetar bl.a. med fredlig konfliktlösning och för att hjälpa staterna forma gemensamma normer och principer. Noninterventionsprincipen har en stark ställning i OAS stadga, men efter det kalla krigets slut har den fått ge vika för demokratiprincipen. OAS medlemsländer har 1991 beslutat om att tillåta ett kollektivt ingripande i en medlemsstats interna angelägenheter när den konstitutionella demokratiska ordningen är allvarligt hotad eller bruten. Enligt resolution 1080 kan OAS permanenta råd sammankallas till möte för att diskutera hur OAS bäst kan ingripa för att hjälpa landet återgå till normal demokratisk ordning. Det permanenta rådet kan ta vissa kollektiva åtgärder och kan antingen sammankalla det konsulterande utrikesministermötet eller generalförsamlingen som fortsätter konfliktlösningen. I undersökningen granskas OAS ingripande vid konstitutionella kriser i de ickekonsoliderade latinamerikanska länderna åren 1991-2001. De ickekonsoliderade länderna påträffas genom att analysera kvantitativ data framställd av Cynthia McClintock, som baserar sig på Freedom House data och Latinobarometros opinionsundersökningar. Först identifieras alla konstitutionella kriser där den demokratiska ordningen varit hotad eller bruten genom litteraturstudier av Economist Intelligence Units analyser. Därefter presenteras de konstitutionella kriser som inträffat under den undersökta tidsperioden och OAS ingripande granskas kvalitativt. OAS har ingripit vid konstitutionella kriser enligt dess mandat med både lyckad och misslyckad framgång. Fyra ingripandena har skett i enlighet med resolution 1080 och ett ingrepp berättigades specifikt av OAS generalförsamling för att konsolidera demokratin. Vid en identifierad konstitutionell kris ingrep inte OAS. OAS insats kan vara viktig och organisationen kan försvara demokratin i medlemsländerna om kommunikationen löper, det permanenta rådet sammankallas snabbt och länderna är eniga om hur man bäst ska ingripa för att hjälpa landet återgå till demokratisk ordning.