Browsing by Subject "kvinnoideal - reklam"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-1 of 1
  • Nuutinen, Nina (2001)
    Syftet med arbetet är att med hjälp av Festingers teori (1962) om den kognitiva dissonansen åskådliggöra sambandet mellan det smala kvinnoidealet i massmedier och symptom på ätstörningar hos unga kvinnor. Forskningshypotesen går ut på antagandet att ständig exponering för det smala kvinnoidealet i massmedier leder till att kvinnoidealet internaliseras av kvinnan. Internalisering antas i sin tur leda till missnöje med den egna kroppen. Missnöjet med den egna kroppen antas i arbetet utgöra ett tecken på dissonans. För att reducera den upplevda dissonans, som kvinnoidealet ger upphov till, kan kvinnan antingen förändra sin omgivning, förkasta kvinnoidealet genom rationalisering eller förändra sitt beteende dvs. banta och bli smalare. Antagandet är att ju mera man är missnöjd med sin kropp desto större blir strävan till smalhet. Denna strävan till smalhet kan i sin tur leda till symptom på ätstörningar. Undersökningen var kvantitativ och den baserade sig på en amerikansk undersökning om förhållandet mellan massmedier och ätstörningar (Stice et al. 1994). Syftet med den empiriska delen var att testa den antagna modellen av de ovannämnda faktorerna. Urvalet bestod av 224 studeranden i yrkeshögskolor, vilkas medelålder var 22 år. Som analysmetod användes strukturell ekvationsmodell med manifesta variabler. Den antagna modellen blev inte bekräftad av det insamlade datat. En omarbetad modell blev bekräftad av datat. I den omarbetade modellen hade internaliseringen av kvinnoidealet och socialisationen av könsroller lämnats bort. Resultaten tyder på att exponeringen för det smala kvinnoidealet i massmedier leder direkt till symptom på ätstörningar och indirekt till symptom på ätstörningar via missnöje med den egna kroppen och strävan till smalhet. Forskningshypotesen blir således delvis bekräftad. Missnöje med den egna kroppen och strävan till smalhet kommer tydligt fram i resultaten: även om 77,1 % av de undersökta enligt viktindex är normalviktiga, anser 80,8 % av svarandena sin idealvikt vara lägre än sin nuvarande vikt och 50,2 % anser sig att ha behov av att banta. Resultaten tyder på att kvinnorna har internaliserat det smala kvinnoidealet, vilket leder till missnöje med den egna kroppen och strävan till smalhet. Dessa kan i sin tur leda till symptom på ätstörningar.