Browsing by Subject "mode"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-3 of 3
  • Kärkkäinen, Anna Katarina (2008)
    Denna avhandling behandlar modeindustrin i Finland. Avhandlingens syfte är att undersöka kulturella mellanhänders (cultural intermediaries) roll i smakformningsprocessen inom modeindustrin i Finland samt att utreda vilka metoder och kanaler de använder för att förmedla kunskap om smak och mode. Samtidigt utreds hur de kulturella mellanhänderna själva uppfattar sin roll inom modeindustrin. Materialet i undersökningen består av sju intervjuer med moderedaktörer, designers, butiksägare och stilister. Som utgångspunkt i denna avhandling används Mike Featherstones beskrivning av kulturella mellanhänder som ambassadörer för den postmoderna konsumtionskulturen. De kulturella mellanhänderna arbetar med symbolisk produktion av kulturella produkter och deras roll i smakförmedlingsprocessen och smakbildandet är central i fråga om mode. Speciellt moderedaktörer och butikers inköpare har en stor inflytelse gällande konsumenternas val och smak. De kulturella mellanhänderna har vad Pierre Bourdieu kallar legitim smak som de förmedlar vidare till konsumenterna via bland annat modetidningar. Förutom sin roll som smakförmedlare fungerar de kulturella mellanhänderna som apostlar i en nästan religiös process att skapa ett kollektivt koncept om och en kollektiv tro på mode. Kulturella mellanhänder arbetar inom modefältet som är beläget mellan det konstnärliga fältet och det ekonomiska fältet. Modeindustrin är ytterst hierarkisk och statusskillnaden mellan å ena sidan det konstnärliga designmodet och å andra sidan det ekonomiska massmodet är tydlig. Den empiriska studien visar att de kulturella mellanhänderna legitimerar sin smak genom åtskilliga motiveringar och samtidigt legitimerar de sin position som smakbildare inom modeindustrin. De tar avstånd från konsumenterna som befinner sig på utkanterna av det hierarkiska modefältet och förmedlar den goda smaken vidare i form av ett glädjebudskap av mode.
  • Räsänen, Tinja (Helsingin yliopisto, 2020)
    På sommaren år 1818 gav friherre Fredrik C. Boije ut det första numret av Boijes Magasin, en av Sveriges första modetidskrifter och en av de mest långvariga på sin tid. Den kom ut en gång i månaden fram till slutet av år 1844. Det handlade om en tidskrift som var riktad till en kulturell läsare oavsett kön. Innehållet varierade mellan vers och prosa, ritningar över byggnader, trädgårdar, möbler, porträtt och det nyaste klädmodet. I varje nummer publicerades fyra planscher, varav en kolorerad, som visade upp klädmodet från europeiska städer. I denna pro gradu-avhandling behandlas ett växande konsumtionssamhälle under första hälften av 1800-talet, med fokus på lyx och smak som Boijes Magasin förmedlade till de svenska läsarna. Som teoretisk referensram används Pierre Bourdieus teori kring smak samt forskning om konsumtion och livsstil. Avhandlingens källmaterial baserar sig på ett urval av reportage och notiser ur Boijes Magasins 26 årgångar. Mellan åren 1818–1822 hade årgångarna i genomsnitt 48 sidor och mellan 94–191 sidor åren 1823–1844. Tidningens reportage och notiser behandlas både kvantitativt och kvalitativt genom en närläsning av varor av olika slag – kläder, accessoarer, möbler och dylikt. Den kvantitativt baserade analysen ger en bild om vad Boijes Magasin presenterade och eventuella förändringar under åren 1818–1844. Den kvalitativa analysen gör det möjligt att fördjupa sig i källmaterialet för att närmare reda ut frågor kring lyx och smak. Avhandlingen lyfter fram en värld av olika slags varor under 1800-talet, både klädmässigt och inredningsmässigt samt i dyra och mindre dyra material. Varorna var aktuella för sin tid och samtidigt började nya och lyxiga varor började träda fram. Samhället var fyllt med många skrivna och oskrivna regler för hur man skulle klä sig och bete sig inom sin egen sociala position. Modereportagens längd varierade mellan några meningar till två sidor och största delen av klädmodet som presenterades kom från Paris, Wien och London. Dessa tre städer hade redan länge stått som förebild för överklassen för det fanns ett hov i alla tre städer. De var bland de största städerna i Europa under 1800-talet och där hade det tidigt utvecklats stora marknader och en konsumtion av lyxprodukter. Modereportagen visade en värld där överklassen hade en mängd olika kläder för olika ändamål och olika tidpunkter på dagen. Det handlade om utstyrslar för baler och bröllop, hur man skulle klä sig då någon gått bort samt hur man klädde sig då man var hemma eller gick på visit. Huvudbonaderna för kvinnor ändrades från månad till månad i de modereportage som Boijes Magasin publicerade. Herrskapshemmen fylldes med bekvämligheter och hemmen inreddes sakta med olika möbler, tavlor och textilier. Till det sociala livet hörde att ordna olika tillställningar, som tebjudningar och middagar och man gjorde visiter hos andra. Boijes Magasin visade både vardagliga föremål blandat med lyxföremål. Nya material såsom kashmir och mahogny blev vanligt i kläder och möbler. Även de dyraste föremålen gjordes i billigare varianter och nådde således ut till den växande medelklassen.
  • Heikkilä, Sampsa (2005)
    Etnografiani tutkii kokemuksen "samankaltaisuutta" erilaisissa sosiaali-historiallisissa olosuhteissa. Editoidun audiovisuaalisen materiaalin käyttöön perustuva systemaattinen tutkimus kartoittaa variabiliteettia, eli "jotenkin" samankaltaisuutta geneerisessä ilmaisukulttuurissa. Performanssiteorian, musiikkikokemuksen ja puheen etnografian metodien ja teorioiden pohjalta tehty työ tulkitsee näistä lähtökohdista käsin musiikillista mediaatiota erilaisissa symbolisissa kommunikaatioprosesseissa. Työn kontribuutio on näiden tutkimusalojen piirissä niin, että sen pohjalta tehtyjä antropologisia väittämiä voidaan hyödyntää esteettisiin konfiguraatioihin perustuvien performanssikulttuurien tutkimuksessa. Havaintojen validiteettia ja relevanssia lisää monipuolinen audiovisuaalisen materiaalin käyttö. Työ pohjautuu n. 5 kuukauden pituiseen kenttätyöhön Sevillan provinssissa Espanjassa. Etnografinen materiaali on flamenco-puheyhteisöistä. Etnografinen metodi hyödyntää haastatteluaineistoja, etnografista video-elokuvaa, sosiaalihistoriallisia dokumentteja sekä antropologista kirjallisuutta. Tutkimusongelma on yleisluonteinen: kuinka tulkita kyseistä informaation paljoutta? Ongelman jäsentämiseksi asetettu hypoteesi olettaa draamallisten muotojen kehityksen mahdollisuuden kokemuksen samankaltaisuudessa. Tutkimuskysymykset ovat näistä kaikista lähtökohdista käsin: Mitkä ovat ilmaisukulttuurin symbolisten kommunikaatioprosessien varioidut muodot ja mitkä niiden funktiot? Mitkä ovat sosiaalihistorian dynamiikan ehdollistamat performanssistruktuuritilanneriippuvaiset "ehdot"? Ongelmat ja kysymykset on tutkittu etnografian metodologian alueella analysoimalla ja tulkitsemalla työn visuaali-antropologinen toteutus. Puheen merkityksellisten tyylien, tyylillisten struktuurien sekä tyylillisten muotojen funktio ja merkitys sosiaalisesti jaettuina prosesseina nousee päällimäiseksi tulkinnaksi kahdella osa alueella. Kulttuurinen subversio ja metaforinen identifikaatio. Kumpaankin osa-alueeseen liittyy symbolisesti tulkitseva yksilö sosiaali-historiallisena agenttina ja aktorina. Osa-alueiden laajempaa tutkimusta ja oman työni rajallisia mahdollisuuksia hahmottaen on työn päätteksi ehdotettu metodologista reduktiota, jolla työn narratiivisesta kokonaisuudesta erottuvia piirteitä voidaan ymmärtää kahdella tavalla 1) ehdollisina "partikulaareina muotoina"; 2) performanssin yleisinä ehtoina. Yleisesti työn merkitys on paikallisessa kulttuurin jatkuvuuden tutkimuksessa ja symbolisten arvojen "taidevälityksessä". Yksilöä painottavan sosiaalitieteen kentässä sen merkitys on genren ja muiden symbolisten muotojen tulkitsevan käytön hahmottamisessa ja ymmärtämisessa.