This Master's thesis is part of a project on marginalisation in school. The main focus of this study is to review how eighth-graders, reflect on and challenge structures of gender, gender roles, sexuality and heteronormativity in school. Although the school as an institution should be safe, inclusive and equal, structures that are problematic exist. The thesis used a feminist poststructuralist approach and gender was an important theme. The theoretical framework of the thesis described gender, sex and sexuality through both a societal perspective and a school perspective. The material for the study was collected from 2013 to 2014. The sample in this thesis consisted of 11 individual interviews and 4 group interviews with students in the eighth grade in a school in the capital area in Finland. The method of analysis was qualitative content analysis. How students challenge gender roles, heteronormativity and sexuality is something that there is not much research about. Hence, it was central to analyse what kind of structures exist in the school. It emerged that the students have to put up with stereotypical gender roles, threats of violence, appearance requirements, offensive name-calling, and a pressure to select a suitable hobby. Boys behave violently towards girls to a greater extent than the other way around. The results also indicate that the school is a very unsafe place for students with a non-heterosexual orientation. In school there is in general very little discussion about heteronormativity and sexuality. There were students in school who challenged the norms. There was a group of girls that explicitly challenged the structures. They questioned girl- and boy colours, and that educational materials, practices and environments in the school were heteronormative and gender-divided. Although there has been a change from previous research in that students are challenging structures, results indicate that gender roles and heteronormative structures still exist in school, which is problematic. Overall the thesis demonstrates that it is very hard to be a student in the eighth grade today. Bullying and excluding structures in school are common. The schools should actively review their own practices. Students who challenge the structures give hope to that despite everything, small changes in the everyday life in school are possible.

Tiivistelmä – Referat– Abstract Syftet med magisteravhandlingen är att undersöka föräldrars konstruktioner av könsroller i podcast, utifrån ett genusperspektiv. Genom en kritisk diskursanalys har 26 podcastavsnitt från 6 olika podcasts analyserats. Undersökningen bestod av tre forskningsfrågor: 1)Hur gestaltas de olika föräldrarollerna i podcastarna? 2) Vilka olika diskurser om det moderna föräldraskapet framkommer i podcastarna? 3) Vilka värderingar, normer och förväntningar utgående från ett genusperspektiv återkommer i podcastarna? Utifrån socialkonstruktivismen och genusteori analyseras hur personerna i podcasten konstruerar kön. Från materialet bildades två diskurser utgående från föräldrarnas diskussioner och teman i podcastarna. Det förekom en livsstilsdiskurs som innefattade organiseringen av vardagslivet samt föräldraroller. En välmåendediskurs som innehåller underkategorierna föräldrarnas mående, mammasamvete och föräldraskam. Podcastarna ger en humoristisk och ärlig bild av vardagen som förälder. Resultaten visar att föräldrar i dagens samhälle står inför stora krav och förväntningar på föräldraskap som förstärks på grund av sociala mediers tillgänglighet och användning av föräldrarna. Kraven på föräldrarna bidrar till att många av föräldrarna upplever stress i vardagen och psykisk ohälsa. Avhandlingen visar att de familjepolitiska förändringarna har till viss del bidragit till att papporna är mera delaktiga i barnens första levnadsår. När barnen blir äldre är ansvaret mera hos mammorna. Att organisera familjelivet bidrar ofta till psykisk ohälsa hos kvinnorna då handlingsutrymmet minskar. Podcastarnas diskuterade ofta hur det är att vara förälder i dagens samhälle och vilka egenskaper det förväntas att en mamma ska ha. Upphovspersonerna påpekar hur viktigt det är att finna sin egna föräldraroll och kunna acceptera den. Resultetet visar att de diskuterar sina egna positiva och negativa egenskaper i föräldrarollen och på så vis även egna könsstrategier. En del av förväntningarna och framförallt förväntningar på mammorna verkar till viss del bestå av traditionella genusordningar och det blir tydligt om man ser till skammandet som mammorna hamnar utför på sociala medier.

I denna avhandling undersöks ogifta mödrars liv och känslor under återuppbyggnadstiden i Finland, åren 1949–1951. Källmaterialet består av 62 ogifta mödrars korrespondens med socialskötaren Sylva Salo vid Helsingin Ensikoti. Ensikoti var ett hem för ogifta mödrar i Helsingfors, som grundades år 1942 av den socialdemokratiska kvinnoföreningen Työläisäitien ja Lasten kotiyhdistys. Syftet med avhandlingen har varit att få en bättre förståelse av mödrarnas vardag och familjerelationer, vilka ekonomiska och samhälleliga realiteter som påverkat dem samt hurudana känslor de hyste för sin situation, sina barn och deras fäder. Avhandlingen stöder sig på teoretiska ramverk kring brevtolkning, där brev betonas vara ett skriftligt material med egna, framträdande egenskaper. Brev har karaktären av en dialog och formas av de konventioner och sociala normer som är rådande vid skrivandets tidpunkt. Avhandlingen lyfter fram tidigare outforskade aspekter i ogifta mödrars liv och vardag i återuppbyggnadstidens Finland. Bland de undersökta mödrarna fanns en mångfald av livssituationer och öden representerade. Kvinnorna var inte en enhetlig grupp, även om de mötte liknande utmaningar på grund av att de var ogifta mödrar. Att samtidigt arbeta och ta hand om ett barn var utmanande, och många sökte aktivt efter olika lösningar samt kämpade för att få en bättre och stabilare tillvaro med sitt barn. De flesta av de undersökta kvinnorna förblev ensamstående vårdnadshavare till sina barn efter att de lämnat Ensikoti. Få hade familjer som kunde försörja dem och de flesta mödrar började arbeta relativt snabbt efter förlossningen. Då det fanns få dagsvårdsalternativ att ty sig till vid tidpunkten, innebar detta att mödrarna antingen måste söka sig till sådana arbeten där de kunde sköta sitt barn vid sidan om, eller att de behövde en familjemedlem som kunde sköta barnet medan de arbetade. Om ingen sådan familjemedlem fanns, begränsade detta märkbart mödrarnas arbets-och inkomstmöjligheter. Ett annat problem som mödrarna stötte på i ordnandet av sin samlevnad med sitt barn var bristen på bostad. Bostadsbristen var stor efter kriget och speciellt i städerna kunde det vara omöjligt att hitta en hyreslägenhet. Således bodde de flesta trångt, hos sina egna familjer eller hos människor de tjänstgjorde hos. Många hade även svårigheter med att få underhållsbidrag betalt åt sig av barnens fäder, vilket ytterligare försvårade kvinnornas ekonomiska situation. De omgivande samhällsnormerna och strukturerna dikterade de möjligheter som kvinnorna hade för att klara av och hantera sin situation. Kvinnorna upplevde en mångfald av olika positiva och negativa känslor som de försökte hantera och leva med, och breven till Sylva Salo var en kanal för dem att uttrycka dessa känslor. De flesta blev inte bortstötta av sina familjer, även om de kunde ha spända relationer till sin familj. Istället hade de ofta större utmaningar med att förhålla sig till andra personers attityder och skvaller och att hantera de känslor som dessa väckte. Kvinnornas förhållande till barnens fäder varierade, vissa hade ingen kontakt med dem medan andra funderade på giftermål och således skiftade känslorna till dem också. Kvinnornas moderskap fick ofta en stark betoning i de undersökta breven, då kvinnorna skrev om starka känslor av kärlek och omsorg för sina barn och betonade barnet som den viktigaste aspekten i sitt liv.