Browsing by Subject "nyheter"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-8 of 8
  • Friström, Pamela Maria Helena (2010)
    Målsättningen med min pro gradu-avhandling är att diskutera och problematisera fenomenet kampanjjournalistik - särskilt ur etnicitetsperspektiv. I avhandlingens teoriavsnitt presenteras och definieras begreppet kampanjjournalistik, och argument för och emot mediekampanjer gås igenom. Vidare redogör jag för forskning kring kampanjjournalistik samt för forskning kring ras och etnicitet i medierna. För den empiriska delen av arbetet gör jag en fallstudie av en serie tidningstexter - Vasabladets rapportering om avvisningen av den ryskukrainska familjen Schymanskyj hösten 2002. Totalt handlar det om 13 texter - förstasidespuffar, nyhetsartiklar, reportage och notiser. Jag gör en kritisk diskursanalys av materialet enligt van Dijks modell för att försöka utforska huruvida artiklarna i det valda fallet kan uppfattas som kampanjjournalistik. Jag frågar mig också hur den eventuella kampanjen tar sig uttryck och vilket målet för den eventuella kampanjen i så fall är. Syftet med fallstudien är att illustrera och konkretisera den diskussion och de frågeställningar kring kampanjjournalistik som föregår analysen. Min bedömning är att Vasabladets rapportering om fallet Schymanskyj kan betraktas som kampanjjournalistik. Analysen visar att Vasabladet gör ett s.k. indirekt ställningsstagande där tidningen 1) vill väcka sympati för familjen Schymanskyjs öde – och det i kombination med 2) en viss myndighetskritik. Alla fall av kampanjjournalistik är naturligtvis olika, bland annat i grad av aggressivitet, och i Vasabladets fall handlar det onekligen om ett exempel på en mer subtil kampanj. Det tjänar ändå som ett dugligt exempel på kampanjjournalistik av sitt slag - en form av försiktig kampanj - i en minst sagt kontroversiell journalistisk genre.
  • Jägerhorn-Tabermann, Jenny (Helsingin yliopisto, 2018)
    Tiedekunta/Osasto Fakultet/Sektion – Faculty Helsinfors universitet, Statsvetenskapliga fakulteten Laitos/Institution– Department Svenska social- & kommunalhögskolan och Statsvetenskapliga fakulteten Tekijä/Författare – Author Jägerhorn-Tabermann, Jenny Työn nimi / Arbetets titel – Title Den finlandssvenska kulturjournalistiken i förändring – ”kris” eller paradigmskifte? En granskning av kultursidornas utveckling i HBL, VBL och ÅU 2007–2017. Oppiaine /Läroämne – Subject Journalistik och kommunikation Työn laji/Arbetets art – Level Pro gradu-avhandling Aika/Datum – Month and year Augusti 2018 Sivumäärä/ Sidoantal – Number of pages 97 Tiivistelmä/Referat – Abstract Syftet med denna pro gradu-avhandling är att undersöka hur de finlandssvenska tidningarnas kulturbevakning förändrats under åren 2007–2017 via en studie av Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Åbo Underrättelser. Såväl inom den offentliga debatten som inom forskning har kulturjournalistikens ”kris” diskuterats med jämna mellanrum. Avhandlingen granskar vad som menas med ”kris” och om det finns belägg för krisdiskussionen när det gäller den finlandssvenska kulturbevakningen. I den teoretiska delen tar jag avstamp i Pierre Bourdieus teori om kulturens fält och kulturellt kapital, samt i Maarit Jaakkola och Heikki Hellmans (2009, 2012) tidigare forskning om friktionen mellan det estetiska och det journalistiska paradigmet. Jag undersöker om man också i Svenskfinland kan se samma tendens av ett paradigmskifte inom kulturjournalistiken mot ett mera nyhetsorienterat innehåll. Undersökningsmetoden är kvantitativ innehållsanalys. Mina resultat visar att kultursidorna i Svenskfinland har utvecklats väldigt olika. HBL:s och ÅU:s kultursidor präglas av en kontinuitet och en viss konservatism, medan VBL:s kultursidor genomgått större förändringar. I VBL syns den journalistiska vändningen således klarast. VBL sticker ut i mina resultat på flera sätt; vad gäller den ökade populariseringen, den växande andelen kulturnyheter i förhållande till recensioner, maskuliniseringen av recensioner, och också genom att antalet kulturartiklar ökat till skillnad från de andra två tidningarna. Att man i Österbotten starkt följer med utvecklingen i Sverige, där populariseringen och paradigmskiftet syntes redan för tio år sedan, kan delvis förklara det här. Antalet recensioner har minskat i alla undersökta tidningar. Men i HBL kvarstår recensionen 2017 som den klart vanligast förekommande artikeltypen, den utgör drygt hälften av allt material på kultursidan. Antalet kulturartiklar har under 2007–2017 minskat i både HBL och ÅU, medan de har ökat i VBL. Andelen kultursidor i jämförelse med det totala antalet sidor har ändå procentuellt sett hållits intakt i alla tre tidningar. Det vittnar om att tidningarna trots ekonomiska utmaningar och nedskärningar fortfarande värdesätter kultursidorna. Att tala om en ”kris” inom kulturjournalistiken i Svenskfinland finns det därför inte belägg för. Samtidigt visar min avhandling att det är svårt att ge ett generellt svar, eftersom variationen mellan de tre tidningar jag har undersökt är så stor. Kan tänkas är hela krisdiskussionen en del av det maktspel inom kulturfältet som också Bourdieu hänvisar till – ett sätt att bevara kulturjournalistiken fin och exklusiv. Att tala om kulturjournalistiken i kris är därför onödigt ödesmättat, mera träffande är det att tala om kulturjournalistiken i förändring. Ett exempel på detta är hur tv-drama börjat uppfattas som finkultur på kultursidorna, och bidrar till att omdefiniera distinktionen mellan högt och lågt. Avainsanat – Nyckelord – Keywords Journalistik, kulturjournalistik, kultur, nyheter, paradigmskifte, kulturkritik, tidningar, recensioner, Svenskfinland, kris. Säilytyspaikka – Förvaringställe – Where deposited Muita tietoja – Övriga uppgifter – Additional information
  • von Kügelgen, Michaela (Helsingfors universitet, 2011)
    Sedan sekelskiftet har dagstidningar gått igenom stora förändringar och står nu inför fler utmaningar än någonsin förr. Webbmedierna ökar i omsättning i samma takt som dagstidningarna tappar prenumeranter och annonsintäkter. Det nuvarande medieklimatet ställer nya krav på dagstidningarna och tvingar till förändringar. Syftet med den här pro gradu-avhandlingen är att granska förändringar i framställningen av Hufvudstadsbladets (Hbl) huvudnyheten med fem års intervaller under perioden 1995–2010. Från varje undersökt år granskas en månad. Hur har huvudnyheten strukturerats och presenterats under den här tidsperioden? Vilka faktorer har bidragit till förändringen och hur syns förändringarna i tidningen? Studien baserar sig på kvantitativ innehållsanalys av materialet samt intervjuer med Hbl:s chefredaktör Hannu Olkinuora och layoutchef Marita Granroth. I studien granskas antalet ingångar i huvudnyheten och hur väl huvudrubriken och huvudbilden korrelerar. Intervjuerna ger djup för den kvantitativa analysen och belyser hur man på Hbl resonerat kring de förändringar som skett under perioden 1995–2010. Resultatet visar att antalet ingångar har ökat med 21 procent från år 1995 till år 2010. Bland annat upplyfta citat, grafik och faktarutor har ökat avsevärt. Samtidigt har korrelationen mellan bilden och rubriken blivit sämre, endast 39 procent av bilderna år 2010 stod i direkt korrelation till rubriken, då samma siffra år 1995 var 50 procent. På basis av förändringarna i presentationsformerna kan man dra slutsatser om att dagstidningen har fått en ny roll i dagens medievärld. I stället för direkt hårda nyheter ska dagstidningarna erbjuda fördjupningar och bakgrunder till de nyheter som de flesta redan läst på webben. Dagstidningarna är tvungna att komma på nya lösningar och vara redo att gå ett steg vidare för att hänga med i mediekonkurrensen. I stället för att direkt rapportera nyheter blir dagstidningens roll mer kompletterande i förhållande till de övriga medierna. Forskningen inom det här området är liten och den här studien baserar sig i huvudsak på Hannu Pulkkinens och Pekka Mervolas forskning om de finländska dagstidningarna. Pulkkinen har forskat om tidningens arkitektur och uppbyggnad och Mervola har gjort en historisk översikt på den finländska pressen.
  • Othman, Hanna (Helsingin yliopisto, 2020)
    Denna pro gradu-avhandling undersöker vilka samhällsfrågor som lyfts upp i rapporteringen om sångtävlingen Eurovision song contest. Fokus ligger på vilka frågor som tas upp i den finländska tidningspressen i artiklar som behandlar tävlingen under åren 1964-1965, 1989-1990 och 2014-2015. Det första åratalet som granskas är år 1964 eftersom Finland då deltog för fjärde gången och medverkan i tävlingen har redan etablerats som en tradition. Därefter görs nedslag med 25 års mellanrum för att kunna se hur rapporteringen har förändrats. Tidningarna som undersöks är Hufvudstadsbladet som är Finlands största svenskspråkiga dagstidning, Helsingin sanomat som är Finlands största finskspråkiga dagstidning och Iltasanomat som är en finskspråkig kvällstidning. Urvalet föll på dessa tidningar eftersom de alla getts ut under åren i fråga. Eurovision song contest arrangerades för första gången år 1956 av European Broadcasting Union som är en europeisk tv- och radio-union. Målet med att arrangera den första sångtävlingen var att i efterkrigstida Europa skapa en gemenskap och en europeisk identitet, dessutom ville unionen testa ny sändningsteknik. Länderna skickar en representant som sedan tävlar mot de andra ländernas sångare. Tävlingen är fredlig och texterna får inte innehålla religiösa eller politiska budskap, men då flera europeiska länder samlas på en och samma plats så kan man inte undvika att också samhällsfrågor kommer att diskuteras. Den här avhandlingen visar att också artiklarna om tävlingen som ofta hittas på nöjes- eller tv-sidorna innehåller ämnen som berör samhället, konflikter och värdefrågor. I avhandlingen lyfts tre teman fram per årtionde, men granskningen visar att flera av ämnena återkommer under flera år. År 1964 kan vi läsa i artiklarna att Sverige inte deltar eftersom det pågår en skådespelarstrejk i landet, också andra år har olika strejker hotat tävlingen. År 1964 hoppar en demonstrant upp på scenen under showen och kräver att den portugisiska och den spanska diktatorn ska avgå. Både år 1964 och 1965 nämns det att östeuropeiska länder som vanligtvis tävlar i sin egen sångtävling, Intervision, nu också kan se Eurovision song contest. Kalla krigets slut och Berlinmurens fall färgar rapporteringen år 1989 och 1990. Jugoslavien vinner tävlingen 1989 och står värd därpå följande år, trots att landet höll på att genomgå stora förändringar och skulle komma att splittras kort därefter. Berlinmuren föll på hösten 1989 vilket inspirerade många låtskrivare som sjöng om fred och murar i sångtävlingen år 1990. Krig och fred har varit återkommande teman i Eurovision song contest genom åren, det här samma året sjöng också Frankrike om problematiken kring rasdiskriminering men låten som vann var en hyllningslåt till att de europeiska staterna skulle gå samman i Europeiska unionen några år senare. Under 2000-talet har Eurovision song contest ofta förknippats med HBTIQ- frågor och ämnet kommer regelbundet upp i rapporteringen, speciellt år 2014 då den skäggiga dragqueenen Conchita Wurst vinner tävlingen. Ämnet nämns också år 2015 eftersom Ryssland stramat till lagen kring homosexuellas rättigheter. Rysslands representanter får utstå högljutt buanden i direktsändningen både år 2014 och 2015 eftersom landet är inblandat i Krimkrisen som pågår i Ukraina, reportrarna i alla tidningar som undersöks nämner saken. Finlands egen representant år 2015 är punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät som består av fyra medelålders män med funktionsvariationer. Deras medverkan sägs ha krossat fördomar i hela Europa. För att vara en tävling som ska handla om musik och samhörighet hinner man på 60 år få in väldigt många konflikter och samhällsfrågor. Tidningspressen hinner också under dessa år förändras, men alla år behandlar de ändå Eurovision song contest trots att intresset ibland är svagare och ibland starkare. Eurovision song contest har varit en del av det finländska tv-utbudet under så gott som hela televisionens historia i Finland och har varit tillgänglig för alla finländare.
  • Granholm, Marie (2005)
    Jag har undersökt hur intervjuobjekt används i dagstidningsnyheterna ur en jämställdhetssynvinkel. Hur könsfördelningen i nyheterna ser ut och hur den uppkommer undersöks med hjälp av kvantitativ innehållsanalys av nyhetsartiklar och med kvalitativ analys av temaintervjuer. Mitt material är dels tre nummer vardera av sex olika dagstidningar från Finland och Sverige, dels temaintervjuer med tio journalister på tre finlandssvenska redaktioner. I litteraturöversikten går jag igenom hur kvinnor och män enligt tidigare forskning representeras i nyheterna, vilka orsakerna till den rådande könsfördelningen är, vilka olika roller som finns i nyheterna samt vilka åtgärder tidigare forskning föreslår för att åtgärda att könsfördelningen i nyheterna är ojämn. Undersökningens första del är kvantitativ, och behandlar hur många kvinnliga och manliga intervjuobjekt som förekommer i olika slags roller i nyheterna. Antalet kvinnliga och manliga källor i tidningens olika avdelningar, och skillnaderna mellan de finländska och svenska tidningarna tas också upp. Den andra delen är kvalitativ och tar upp varför könsfördelningen i nyheterna ser ut som den gör. Genom temaintervjuer har jag försökt kartlägga journalisternas inställning till könsfördelningen i nyheterna och en eventuell förändring av den, hur en sådan kunde gå till och vad den kunde leda till. Resultaten visar att könsfördelningen var ojämn bland intervjuobjekten. Kvinnorna var mindre representerade än männen inom alla kategorier, och antalet kvinnor var ungefär 30 procent. Könsfördelningen var jämnast i kategorin för intervjuobjekt som representerade "vanliga människor". Förutom att kvinnorna numerärt var färre än männen användes de också mer sällan som huvudpersoner i artiklarna och oftare som intervjuobjekt bland en mängd andra. Likheterna var större än skillnaderna mellan de finländska och de svenska tidningarna. Journalisterna var medvetna om att könsfördelningen mellan intervjuobjekten idag är ojämn, och positivt inställda till en förändring av den. Däremot var inställningarna mer negativa eller likgiltiga till att själv göra något för förändringen, eller uppleva att man hade möjlighet att medverka till en förändring. Förutom den här skillnaden beskrivs också exempelvis kontrasten mellan möjligheten att öka antalet kvinnliga intervjuobjekt inom de rådande nyhetsvillkoren eller inom förändrade villkor.
  • Palo, Hanna (2006)
    Avhandlingen handlar om nyheter och nyhetsarbete. Tyngdpunkten ligger på material som producerats på annat håll än på redaktionerna, till exempel pressmeddelanden, men som publiceras som nyheter. Avhandlingen fokuserar på problematiken som uppstår när journalistiska ideal ställs mot realiteterna i det snabba arbetet på en nyhetsredaktion. Syftet med avhandlingen är att ta reda på hurdana nyheter som görs utgående från presskonferenser och diskutera varför de blir som de blir. I arbetet ingår en översikt över vad nyhetsjournalistik är och vilka faktorer som har en inverkan på vad som blir nyheter och hur nyheter byggs upp. I avhandlingen finns också två undersökningar. Den första undersöker hurdana nyheter som görs från fyra presskonferenser och i den andra undersöker hur stor andel av nyheterna har sitt ursprung i presskonferenser. Resultaten från undersökningarna är rätt så entydiga. Nyheterna som gjorts från presskonferenserna är väldigt lika pressmeddelandet. Nästan genomgående är nyheternas vinkling samma som i pressmeddelandet, formuleringar och hela meningar är kopierade och de personer som intervjuats är de som fanns på presskonferensen. Dessutom är informationen som gavs på presskonferensen den enda information journalisterna använt när de sammanställt sin nyhet. Den andra undersökningen visar bland annat att 38 procent av de händelser som finns med på Finska Notisbyråns dagslista bevakas av något nyhetsmedium och att över hälften (54 procent) av de presskonferenser som ordnas mellan klockan 10 och klockan 12 bevakas av nyhetsmedierna. Av en nyhetssändning eller en dagstidning består i medeltal 17 procent av innehållet av nyheter som fanns med på FNB:s dagslista. Tillsammans visar undersökningarna att en stor del av presskonferenserna blir till nyheter i medierna och att de nyheterna troget förmedlar presskonferensens budskap. Avhandlingen som helhet belyser det dagliga nyhetsarbetets problem. Undersökningarna visar hur rutinmässigt nyheter från presskonferenser görs och i vilken utsträckning de når sändningarna och tidningarna, medan teoridelen fördjupar sig i de bakomliggande orsakerna och diskuterar varför nyheterna blir som de blir.
  • Nyman, Caroline (2001)
    Det ställer speciella krav på en journalist att arbeta på ett minoritetsspråk. Också den journalistiska produkten blir annorlunda på grund av språket och arbetssättet. Utgående från de finlandssvenska etermedierna har vi behandlat de här frågorna. Vi anser att de finlandssvenska journalisterna har ett speciellt ansvar vad gäller den svenskspråkiga publiken och det svenska språkets fortlevnad i Finland. Vi har gjort en undersökning där vi har beräknat andelen svensk- respektive finskspråkiga intervjuer i inrikesinslagen i huvudnyhetssändningarna i Aktuellt klockan 17 (radio) och Tv-nytt. Dessutom har vi gjort en enkätundersökning och två fokusgruppintervjuer bland de finlandssvenska nyhetsjournalisterna för att få reda på hur de ser på sin situation. Undersökningarna visar att cirka 80 procent av intervjuerna i inrikesinslagen är gjorda på svenska och att de finlandssvenska nyhetsjournalisterna anser att det är viktigt att försöka hitta människor som kan uttala sig på svenska. De finlandssvenska nyhetsjournalisterna är mycket medvetna om sitt uppdrag som minoritetsspråksjournalister. Även om journalisterna som deltog i undersökningarna är överens om ansvaret att bevara det svenska språket levande i Finland är de inte helt överens om hur det borde gå till. Åsikterna om när man borde kräva svenskspråkiga intervjuer varierar. Det gör också synen på om man borde göra nyheter med en finlandssvensk synvinkel eller mera allmänt hållna riksnyheter på svenska. I fokusgruppintrevjuerna kom speciellt de regionala skillnaderna fram. Journalisterna i Vasa upplever det som självklart och ganska enkelt att arbeta på svenska och hitta svenskspråkiga intervjuobjekt medan journalisterna i Helsingfors tycker att det är problematiskt. Framtiden för de finlandssvenska etermedierna ser just nu relativt ljus ut. Radioreformen medförde en till radiokanal på svenska och en digital tv-kanal på svenska kommer att starta. Men i och med digitaliseringen kommer medieutbudet att öka och konkurrensen blir hårdare. Också grunden för minoriteternas medieutbud, public service-ideologin, är på längre sikt hotad. Våra undersökningar visar dock att de finlandssvenska journalisterna är professionella och de kommer därför säkert att klara av också framtidens utmaningar.
  • Nordberg, Annina (2001)
    Det ställer speciella krav på en journalist att arbeta på ett minoritetsspråk. Också den journalistiska produkten blir annorlunda på grund av språket och arbetssättet. Utgående från de finlandssvenska etermedierna har vi behandlat de här frågorna. Vi anser att de finlandssvenska journalisterna har ett speciellt ansvar vad gäller den svenskspråkiga publiken och det svenska språkets fortlevnad i Finland. Vi har gjort en undersökning där vi har beräknat andelen svensk- respektive finskspråkiga intervjuer i inrikesinslagen i huvudnyhetssändningarna i Aktuellt klockan 17 (radio) och Tv-nytt. Dessutom har vi gjort en enkätundersökning och två fokusgruppintervjuer bland de finlandssvenska nyhetsjournalisterna för att få reda på hur de ser på sin situation. Undersökningarna visar att cirka 80 procent av intervjuerna i inrikesinslagen är gjorda på svenska och att de finlandssvenska nyhetsjournalisterna anser att det är viktigt att försöka hitta människor som kan uttala sig på svenska. De finlandssvenska nyhetsjournalisterna är mycket medvetna om sitt uppdrag som minoritetsspråksjournalister. Även om journalisterna som deltog i undersökningarna är överens om ansvaret att bevara det svenska språket levande i Finland är de inte helt överens om hur det borde gå till. Åsikterna om när man borde kräva svenskspråkiga intervjuer varierar. Det gör också synen på om man borde göra nyheter med en finlandssvensk synvinkel eller mera allmänt hållna riksnyheter på svenska. I fokusgruppintervjuerna kom speciellt de regionala skillnaderna fram. Journalisterna i Vasa upplever det som självklart och ganska enkelt att arbeta på svenska och hitta svenskspråkiga intervjuobjekt medan journalisterna i Helsingfors tycker att det är problematiskt. Framtiden för de finlandssvenska etermedierna ser just nu relativt ljus ut. Radioreformen medförde en till radiokanal på svenska och en digital tv-kanal på svenska kommer att starta. Men i och med digitaliseringen kommer medieutbudet att öka och konkurrensen blir hårdare. Också grunden för minoriteternas medieutbud, public service-ideologin, är på längre sikt hotad. Våra undersökningar visar dock att de finlandssvenska journalisterna är professionella och de kommer därför säkert att klara av också framtidens utmaningar.