Browsing by Subject "rusmedelspolitik"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-1 of 1
  • Tigerstedt, Christoffer (2001)
    Den statscentrerade alkoholpolitiska traditionen i Finland, Norge och Sverige bröt samman på 1990-talet. I avhandlingen dryftas strategiskt tänkande och kontrollpolitiska åtgärder som ingått i denna tradition. Dessutom berörs olika tolkningar om hur traditionen bröts. Som material används offentliga dokument, forskningslitteratur och statistik. Den europeiska integrationen påverkade när och hur den alkoholpolitiska traditionen upphörde. Undersökningen visar dock att den folkhälsobaserade alkoholpolitik som dominerat sedan 1970-talet har befäst den individuella konsumentens ställning och samtidigt kringskurit den statliga alkoholpolitikens spelrum. Folkhälsotänkandet tog avstånd från 1950- och 1960-talets normativa moralreglering och disciplinära metoder. Såväl den statliga alkoholadministrationen som nykterhetsrörelsen anpassade sig till detta tänkande. Ansvaret för dryckesbeteendet överfördes i allt högre grad på individerna, som olika experter försåg med neutrala råd och riskberäkningar. De starka alkoholpolitiska statsapparaterna i Finland, Norge och Sverige möjliggjorde en speciell tillämpning av folkhälsotänkandet som tog sikte på att hålla befolkningens sammanlagda alkoholkonsumtion under kontroll. I avhandlingen analyseras hur detta så kallade totalkonsumtionstänkande såväl begränsade som respekterade konsumenternas frihet. I detta sammanhang granskas texter av den finländske sociologen Kettil Bruun, som bidrog till utvecklandet av totalkonsumtionstänkandet. Upplösningen av den alkoholpolitiska traditionen innebär också att alkoholpolitiken upphör att existera som ett separat, koordinerat verksamhetsfält inom det socialpolitiska systemet. Historiskt sett är detta en ny situation. Alkoholpolitiken och socialpolitiken har länge varit närbesläktade områden. Under förbudslagstiden (1919-1932) fungerade alkoholkontrollen som ett surrogat för socialpolitiken eller fattigvården - ett surrogat, som också hindrade utvecklandet av en egentlig socialpolitik. Då förbudslagen upphörde, blev alkoholpolitiken en egen subpolitik med egna administrativa organ, experter och offentliga diskussioner. Denna subpolitik började försvagas fr.o.m. 1960-talet och upphörde att existera som en följd av 1990-talets administrativa reformer.