Browsing by Subject "semiotik"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-5 of 5
  • Palmén, Fredrik (Helsingin yliopisto, 2021)
    Syftet med avhandlingen är att undersöka hur rederierna Viking Line och Tallink Siljas reaktioner på coronaviruspandemin tog sig i uttryck på Facebook på våren 2020. Forskningen tar både fasta på hur kommunikationen på Facebook har sett ut samt hur rederierna säger sig ha upplevt krisen. Avhandlingen svarar på frågan hur kommunikationen har sett ut och på vilket sätt den skiljer sig från tiden före pandemin. Dessutom ger analyserna svar på hur rederiernas kommunikation skiljer sig från varandra. Avhandlingen strävar efter att belysa de teman som rederierna har kommunicerat på Facebook under coronaviruspandemins första fas i Finland, samt vilka metoder som använts för att förstärka budskapen i inläggen. Detta analyseras ur mottagarens synvinkel, alltså på vilket sätt Facebookinläggen kan tolkas och vilka upplevelser de väcker. Studien grundar sig i teori om kriskommunikation och intryckshantering. Metoderna som används är kvalitativ forskningsintervju, tematisering och kvalitativ semiotisk innehållsanalys. Den sistnämnda är av störst relevans eftersom den möjliggör breda insikter i hur kommunikationen på Facebook har sett ut. Analyserna av inläggen fokuserar på inläggens bilder och texter, medan exempelvis kommentarer och reaktioner utesluts. Eftersom det inte är ändamålsenligt att analysera varje inlägg som publicerats, görs en innehållstematisering av inläggen. Tematiseringen bidrar med ett målstyrt urval bestående av totalt tio inlägg som analyseras noggrannare med hjälp av den semiotiska analysen. Forskningens resultat tyder på liknande upplevelser av pandemin hos både Tallink Silja och Viking Line. De teman som lyftes fram i kommunikationen var också i stort sett samma, men skillnader i kommunikationen noteras också. En signifikant skillnad är rederiernas förhållningssätt till social media som kriskommunikationskanal. Viking Line använder sig på ett bredare plan av social media i kriskommunikationen, medan Tallink Silja främst utnyttjar andra kanaler. Avhandlingen kan fungera som grund för vidare forskning i kriskommunikation på social media. Det som exempelvis inte tas upp i denna forskning är vilka reaktioner kommunikationen har väckt hos mottagarna. Avhandlingen riktar sig till kommunikatörer som med hjälp av social media vill utveckla sin kommunikation eller kriskommunikation, särskilt när krisen slår till mot organisationen utifrån.
  • Kukkonen, Pirjo (International Semiotics Institute, 2009)
    Acta Semiotica Fennica ; 31
    Kanteletar representerar den poetiska genren folkdikten, la poësie populaire, som avspeglar den nationalromantiska tanken om folkdiktningen som en ”själens grammatik” så som J. G. von Herder (1744–1803) beskrivit den. I Kanteletar-sånganalyserna är det frågan om att översätta och tolka känslan och själen till svenska och lyssna på det sjungande jagets olika röster. Den semiotiska översättningsanalysen fokuserar på översättarnas röster genom att kommentera två huvudsakliga företeelser som avspeglar Kalevala-språket och -metriken: allitterationerna och parallellismerna vilka återspeglar det som Julia Kristeva kallar chora, den livgivande rytmen.
  • Kukkonen, Pirjo (Suomen Semiotiikan Seura, 2014)
    Acta Semiotica Fennica ; 44
    Denna bok är en parallelläsning av det finska originalet (924 s.) och den svenska översättningen (852 s.) där syftet är att visa hur Kilpifinskan, som länge ansågs vara oöversättbar, blir Warburtonsvenska i en ståtlig kostymering där språket är i huvudrollen. Språket är ”rymligt som själva salen på Alastalo”.
  • Nordman, Ronja (Helsingin yliopisto, 2018)
    I min avhandling pro gradu analyserar jag mitt eget översättningsarbete genom att tillämpa semiotikern Algirdas Greimas aktant- och modalitetsmodeller. Aktanterna utarbetades ursprungligen för analys av myter, där allmänt förekommande personer och ting beskrevs av subjektet (hjälten i historien), objektet (det subjektet söker), hjälparen (den subjektet får stöd av), motståndaren (den som står i vägen för subjektet), sändaren (den subjektet får objektet från) och mottagaren (den subjektet för objektet till). Greimas fann även 6 modaliteter, som han använde för att beskriva hur aktanterna interagerade med varandra. Dessa var faire (’att göra’), devoir (’att vara tvungen’), pouvoir (’att kunna’), savoir (’att veta’), vouloir (’att vilja’) och être (’att vara’). År 2002 föreslog Andrew Chesterman i sin artikel Semiotic modalities in translation causality att dessa modaliteter även kunde användas för att analysera vad som sker under en översättares arbete. Min avhandling följer Chestermans förslag, men även den grundläggande aktantmodellen har lagts till i analysen. Syftet med avhandlingen är att utreda hur aktanterna och modaliteterna kan appliceras på ett översättningsarbete, och jag granskar även om någon av aktanterna och modaliteterna kan observeras oftare än de andra och varför, samt vad en översättare kan lära sig om sig själv med hjälp av denna typ av analys. Avhandlingen är en s.k. översättningsgradu, vilket syftar på att jag översatt mitt eget material och fört ett noggrant protokoll över översättningsarbetet. Texten jag har översatt är Nyyti ry:s texthelhet Opi elämäntaitoa (Lär dig levnadskonst), som består av 15 webbtexter i längden 0,5–3 sidor och faller inom genren livskunskapstexter. Utöver denna texthelhet och min översättning av den fungerar även protokollet jag fört under översättningsarbetet samt de revideringsförslag jag fått av dem som granskat översättningen som material för min analys. Jag analyserar alla 572 översättningsval separat och använder mig även av kategoriseringar av översättningsproblem, översättningsstrategier samt revideringar för att strukturera min analys. Min analys är deskriptiv och kvalitativ. I avhandlingen framför jag några generella riktlinjer för hur aktanterna och modaliteterna kan appliceras på ett översättningsarbete, men konstaterar även att en avgränsning av dem kan vara svår och att det finns utrymme för tolkning. Jag menar att aktanterna subjekt, objekt, sändare och mottagare samt modaliteten faire är så övergripande för alla översättningsval att inget kvantitativt data om deras förekomst kan framställas. Jag konstaterar att både hjälpare och motståndare förekommer frekvent i mitt översättningsarbete, men att hjälparen i regel representeras av dem som granskat min text, medan motståndaren kan representeras av flera typer av översättningsproblem och -svårigheter. Jag uppmärksammar även att modaliteten devoir förekommer betydligt oftare än de andra modaliteterna och hittar orsaker till detta bland annat i att jag uppfattat mina hjälpare som auktoriteter vars förslag blivit en form av yttre tvång. Jag noterar också att ett översättningsval sällan beskrivs av endast en modalitet utan att modaliteterna ofta förekommer i kombination med varandra, i synnerhet pouvoir som inte alls förekommer ensam. Slutligen finner jag att översättare kan lära sig mycket om sina arbetsmetoder, sina preferenser och sina förhållanden till auktoriteter med hjälp av en greimasiansk analys.
  • Bergman, Mats (1999)
    In this study, Charles Sanders Peirce's semiotic conception of communication is examined, both on its own terms and in relation to a number of theoretical issues in media and communication studies. The main goal of the study is to outline a Peircean approach to communication inquiry, and to show that it can be of contemporary relevance in media studies. The study is mostly reconstructive, and attempts to give a balanced picture of Peirce's semiotic thought. The goal is pursued through an interpretation of Peirce's theory of signs that focuses on its communicative, normative, and social aspects. In addition, the Peircean approach is elaborated by contrasting it to certain constructionistic perspectives. The study is divided into two parts, of which the first is concerned with Peirce's conception of communication, and the second with the appropriation of semeiotic, Peirce's theory of signs, in media and communication studies. The study examines Peirce's view of inquiry, paying special attention to the role of semeiotic. It is established that Peirce adheres to a social and co-operative theory of research and science. Further, the study shows that semeiotic is based on Peirce's critical common-sensism and phenomenology, and that it is closely associated with logic. In combination, these elements give Peirce's theory of signs its characteristic teleological and normative nature. In the closer examination of semeiotic that follows, the relational and experiential aspects of the theory are emphasised. Special attention is given to Peirce's account of the interpretant, as that forms an important part of his approach to communicative processes. The main components of the Peircean conception of communication are a sharing-model of mediation, a pragmatic account of meaning, a dialogic view of communality, an experimental approach to contextualisation, and an affirmation of self-control. The dialogic approach to communicative rationality, which permeates Peirce's entire philosophy, unites subjectivity and intersubjectivity. In the semeiotic theory of meaning, this connection is made with the help of the concept of habit. In spite of the richness and promise of semeiotic, it has rarely been used as a framework for media and communication studies. This study contributes to a reevaluation of the Peircean alternative by showing that Peirce gives us the basic elements needed for a theory of communication, and that the semeiotic point of view is in certain ways more adequate for the study of communicative processes than some recently popular types of constructionism - without denying that mutual complementation is both possible and desirable.