Browsing by Subject "socialkonstruktionism"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-8 of 8
  • Sjöberg, Cathrina (2004)
    Syftet med avhandlingen var att få svar på frågan hur missbruk (alkoholmissbruk) som socialt problem konstrueras och hur klienten definieras inom några enheter vid Svenska socialservicebyrån (Sosve) i Helsingfors. Dessutom ville jag få svar på hur behovsbedömningen sker, vilka åtgärder personalen vidtar när de misstänker ett missbruk. Eftersom undersökningen utfördes inom ramen för den svenska verksamheten önskade jag även få svar på frågan huruvida ramen för den svenska verksamheten önskade jag även få svar på frågan huruvida vård på svenska för r0missbrukare behövs och vem som skall ge vård på svenska. Undersökningen, som genomfördes som temaintervjuer begränsades till att omfatta 13 socialarbetare, familjearbetare och daghemsföreståndare. Resultatet visar att flertalet av de intervjuade träffat på missbruk hos föräldrar till barn på dag hem. Inom barnskyddet träffar socialarbetarna regelbundet på föräldrar till barn på daghem. Inon barnskyddet träffar socialarbetarna regelbundet på föräldrar med missbruksproblem. det gemensamma för de intervjuade är att de utgår från barnet när de konstruerar problemet. Om barnet visar tecken på att fara illa är det en orsak till att åtgärder bör vidtas. Missbruk upplevs som ett svårt problem bland de intervjuade. Alla som deltog i undersökningen ser svårigheteri att tolka huruvida det handlar om missbruk hos föräldern när ett barn far illa. De undersökta anser sig inte ha tillräcklig kunskap om missbruksfrågor. När problemet är konstaterat vet personalen på daghem inte vad de kan hänvisa föräldrarna. Den egna organisationen kan inte erbjuda service för missbruksklienter och var service i övrigt finns var okant för de intervjuade. Ingen av de intervjuade kände till huruvida klienter med missbruksproblem kan få vård och service på svenska. Hur service och vård skall ordnas på svenska för missbrukare är inte definierat inom ramen för Svenska socialservicebyråns verksamhet. Dylig service kand erbjudas endast om det finns svenskspråkig personal inom stadens övriga enheter eller vid A-kliniker. Var svenskspråkig personal finns inom övriga enheter var okänt för de intervjuade. Resultatet visar att den svenskspråkiga klienten med missbruksproblem inte vård på svenska.
  • Ljunggren, Andrea (Helsingin yliopisto, 2021)
    Det har utförts mycket studier om arbetssäkerhet inom organisationer. Trots detta har få studier utförts inom en barnhemskontext och ur ett diskursivt perspektiv. Syftet med denna undersökning var att undersöka hur handledare på barnhem i södra Finland konstruerar sin arbetssäkerhet i bemötandet av barn och unga. Som teoretisk grund för studien användes ett socialkonstruktionistiskt och diskursivt perspektiv på säkerhet. Undersökningens material bestod av 17 semistrukturerade intervjuer med handledare från två barnskyddsorganisationer i södra Finland. Som metodansats tillämpades kritisk diskursiv psykologi. Resultaten visar att handledarna konstruerar sin säkerhet på ett mångsidigt sätt, och att det uppstår spänningar mellan de olika konstruktionerna. Handledarna använde olika tolkningsrepertoarer för att på olika sätt konstruera säkerhet men också osäkerhet i sitt arbete. Inom dessa tolkningsrepertoarer påbjöds handledarna olika subjektspositioneringar, där de subjektspositionerade sig som utsatta och maktlösa eller som säkra och förstående handledare. Handledarna tillskrev även barnen och ungdomarna subjektspositioneringar som säkerhetsrisker eller som utsatta och psykiskt illamående. Användningen av motstridiga tolkningsrepertoarer och subjektspositioneringar resulterade i ideologiska dilemman för handledarna. Värderingar kring säkerhet och osäkerhet ställdes mot varandra, och även värderingar kring handledarnas egen säkerhet mot värderingar kring empati för barnens utsatthet. Breda samhällsdiskurser om barnomsorg och barnskydd samt diskurser kring risker och säkerhet samverkar med handledarens egen produktion av tolkningsrepertoarer för att skapa en komplex konstruktion av handledarnas säkerhet. Framtida forskning borde vidare undersöka hur handledare kan stödjas i arbetet för att kunna utföra god omsorg för barn och unga på barnhem. Det kunde även vara va intresse att undersöka hur chefer och förmän inom barnskyddsorganisationer och barnhem konstruerar säkerhet i arbetet, och undersöka om det existerar eventuella variationer mellan handledarnas och chefernas konstruktion av säkerhet i arbetet. Med tanke på undersökningens resultat om konstruktioner av osäkerhet och ideologiska dilemman gällande säkerhet i handledarnas utsagor, skulle det vara viktigt att på en samhällelig och organisatorisk nivå diskutera och vidare studera de ideologiska dilemman som existerar kring arbetssäkerhet inom barnhemverksamheten i Finland och hur dessa kan hanteras genom stöd från arbetsgivare och andra beslutsfattare.
  • Nyroth, Camilla (Helsingin yliopisto, 2020)
    Rasism är ett vidsträckt samhälleligt och socialt problem. Inom finskt socialt arbete, är rasism fortsättningsvis en relativt lite studerad fråga. I Finland, där rasism studerats i relation till människor från majoritetsbefolkningen, har man ofta intresserat sig för så kallade extrema ”vita” grupperingar. Det har emellertid hävdats att också så kallade vanliga ”vita” finska människor påverkas av och medverkar till rasism. Avhandlingen intresserar sig för hur socialarbetare, företrädesvis vita, skapar mening om ras och rasism. Avhandlingen utgår från en förståelse där rasism anses som ett relationellt fenomen, varmed ingen kan skriva sig ut från rasism. Avhandlingen har vidare inspirerats av fältet för vithetsstudier. Att tala om socialarbetarna som företrädesvis vita, är inte att tala om vithet som deras essens, men som ett sätt att synliggöra den (makt)position de intar i relationer av rasism. Materialet utgörs av sex individuella intervjuer som har granskats med hjälp av ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt. I enighet med den diskursanalytiska traditionen ligger intresset på meningsskapande praktiker, alltså vad som görs med hjälp av språket. Intresset ligger på de sätten hur socialarbetarna talar om ras och rasism. Utifrån de olika sätten socialarbetarna talar om ras och rasism konstrueras diskurser, genom vilka man försöker synliggöra hur socialarbetarna skapar mening om ras och rasism. Analysen av materialet visade att mening skapades om ras och rasism genom tre diskurser: den ambivalenta, den undvikande och den antirasistiska. Den ambivalenta diskursen konstrueras av en kluvenhet mellan vikten att lyfta fram rasism och viljan att upprätthålla goda relationer med kollegor. I relation till klienter konstrueras kluvenheten mellan vikten att erbjuda rätt sorts stöd men oron att inte kunna göra det. I den undvikande diskursen konstrueras ras till en obetydlig fråga genom betoning på allas likhet och unikhet. Möjlig förekomst av rasism på arbetsplatsen minimeras genom att bortförklara rasismkritik som allt annat än rasism. I den antirasistiska diskursen diskuteras ras i relation till socialarbetarna. Att tala om sig i rasifierade termer synliggör den (makt)position som socialarbetarna intar i relationer av rasism, samtidigt som detta talande kan återskapa (makt)positionen man försöker motstå. Utifrån analysresultaten kan det konstateras att kampen mot rasism blir viktig samtidigt som kritiskt förstådda sätt att tala kan återskapa rasifierade maktrelationer.
  • Sevón, Fanny (Helsingin yliopisto, 2018)
    Syftet med denna avhandling är att nå en djupare förståelse i hur yrkesgrupper som är utsatta för negativa attityder genom subjektspositionering konstruerar sina professionella identiteter. Försäljning kan betraktas vara ett sådant yrke, och forskning redan sen 1950-talet, fram tills idag, påvisar en mängd negativa attityder gentemot försäljare och försäljningsyrket. Trots detta anses försäljning ha en grundläggande funktion för flera företag och deras framgång (Manning, Reece & Ahearne, 2010), och rekrytering av försäljare anses vara allt viktigare (Lee, Sandfield & Dhaliwal, 2007). Detta gör försäljare en speciellt intressant målgrupp att studera. Därmed är forskningsfrågan jag i denna avhandling försöker besvara, hur försäljare genom subjektspositionering strävar till att konstruera en positiv professionell identitet, trots de negativa attityder som allmänt existerar gentemot dem. För mitt material intervjuade jag tio försäljare från huvudstadsregionen. Intervjuerna utfördes under hösten 2017 och var semistrukturerade. De analyserades kvalitativt enligt retorisk diskursanalys. Målsättningen med retorisk diskursanalys var att nå en djupare förståelse i hur deltagarna argumenterade för att positionera sig på olika sätt, och på så sätt i hur de strävade till att konstruera en positiv professionell identitet. Studiens resultat visade deltagarna positionera sig på fem olika sätt i strävan att konstruera en positiv professionell identitet, samt för att hantera de negativa diskurser som allmänt existerar gentemot försäljare. Resultaten visade även att de existerade motstridigheter i vissa av de olika subjektspositionerna. Detta antyder på att försäljare antar en ambivalent ställning till sitt yrke, vilket i sin tur kräver speciellt aktiv och intensiv subjektpositionering. Ingen tidigare forskning har gjorts om hur just försäljare konstruerar en identitet, och avhandlingen kontribuerar därmed med en ny förståelse i vilka utmaningar försäljare står inför vid identitetskonstruktion.
  • Klemets, Mikaela (Helsingin yliopisto, 2019)
    Denna magisteravhandling är en kvalitativ studie där jag har undersökt hur socialarbetare kan utvecklas genom att delta i ett processnätverk. Syftet med min magisteravhandling var att undersöka hur socialarbetares yrkeskompetens utvecklas, samt hur socialarbetares intention att öka barns delaktighet kan utvecklas i och med deltagandet i ett processnätverk. Jag utgick ifrån socialkonstruktionism som ett övergripande perspektiv, där mitt intresse var att undersöka hur deltagarna konstruerar sin verklighet. Ett sociokulturellt perspektiv och dialogisk kunskapssyn, samt delaktighet bildar den teoretiska referensram som jag har utgått ifrån i min avhandling. Studien är kvalitativ med deltagande observation och kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. I undersökningen har förutom jag själv, som arbetade inom funktionshinderservicen, 7 socialarbetare deltagit i processnätverket. Jag gjorde intervjuer med 5 av socialarbetarna som arbetade inom funktionshinderservicen och en av dem i en intresseorganisation för personer med funktionsnedsättning. Vid analysen av det insamlade materialet använde jag mig av innehållsanalys. Citat finns som stöd för resultaten. Resultaten från undersökningen visar att deltagarna i processnätverket fått ett annat perspektiv på barnet och barnets delaktighet i sin egen process. Socialarbetarna har blivit mera medvetna om att det är barnet och inte föräldrarna som är klienten. Då jag i intervjuerna och vid analysen av intervjusvaren använt mig av Shiers delaktighetsmodell så kan jag konstatera att deltagarnas mentala beredskap att öka barns delaktighet har utvecklats. Gällande kategorin öppningar i Shiers delaktighetsmodell så har socialarbetarna kommit sig upp åtminstone en nivå på modellen. Vilket visar att socialarbetarna önskar göra barnen delaktiga i sin egen process. Nu har också socialarbetarna mera kunskap kring hur de kan förverkliga detta. Dock verkar det som att organisationerna inte möjliggör den ökade delaktighet som socialarbetarna skulle vara beredda att genomföra. Resultaten visar att deltagarna har fått ny kunskap om metoder och verktyg som de kan använda sig av i mötet med barnen. Exempel på sådant är användning av bilder, bildmatta, känslokort, leklåda osv. Socialarbetarnas erhållna kunskap har jag förklarat med en dialogisk kunskapssyn. Deltagarna har i processnätverket fört olika sorters dialoger, diskussioner, samtal, inre dialog, föreläsning osv. Språket som verktyg spelar en stor roll och interaktionen med de andra deltagarna. Dialog har förts i processnätverket och att dela med sig av erfarenheter och diskutera tillsammans med andra har lett till att den kunskap som man hade tidigare har förändrats och socialarbetarna har genom dialogen erhållit nya insikter kring barns delaktighet.
  • Korhonen, Hanna (Helsingfors universitet, 2017)
    Virtuella team är arbetsenheter som blir allt vanligare i organisationer. Ledarskap i virtuella team är ett växande intresseområde för forskning och i studier strävar forskare ofta efter att hitta det goda ledarskapet för dessa team. Det finns dock i forskningen delade meningar kring hur ledarskapet bör definieras i dessa team som ofta beskrivs som autonoma team. Den så kallade språkliga revolutionen har bidragit till ökad förståelse för att språket har en betydande roll i att konstruera den sociala verkligheten, och ur detta perspektiv förstås ledarskap som något som skapas i mänsklig interaktion; som sociala konstruktioner. Det finns ändå endast ett fåtal studier som undersökt ledarskap i virtuella team ur ett diskursivt eller socialkonstruktionistiskt perspektiv. För att illustrera hur ledarskapet i virtuella team konstrueras samt hurdana maktrelationer som skapas har jag i denna avhandling valt ett socialkonstruktionistiskt närmandesätt. Syftet med denna pro gradu -avhandling är att analysera hur ledare och teammedlemmar i virtuella team konstruerar ledarskap, hur de förhåller sig till konstruktionerna och hurdana maktrelationer som konstrueras i relationen. Jag intervjuar teammedlemmar och ledare från två virtuella team från ett IKT-serviceföretag i Finland. Med hjälp av diskursanalys analyserar jag hur parterna positionerar sig själva och varandra i förhållande till konstruktionerna. För att illustrera konstruktionerna identifierar jag även så kallade tolkningsrepertoarer i analysen. Två tolkningsrepertoarer som parallellt genomsyrar parternas konstruktioner är ledarskapet på avstånd och det tillgängliga ledarskapet. Ledarna strävar i deras identitetsförhandlingar efter att vara människonära och inspirerande för att styra teamet mot effektivt håll. Teammedlemmarna strävar i deras identitetsförhandlingar efter frihet och autonomi för att arbetet för dem ska upplevas som meningsfullt. Ledare konstruerar mer asymmetriska maktrelationer, men båda parterna konstruerar både symmetriska och asymmetriska maktrelationer i relation till varandra. Avhandlingens relevans diskuteras. Alltfler arbetar i virtualiserade och distribuerade sammanhang, så en ökad förståelse för språkets konstruerande roll och dess konsekvenser i virtuella ledarskapsrelationer är aktuellt för många.
  • Mannström, Amanda (Helsingfors universitet, 2017)
    I min pro gradu-avhandling undersöker jag medierepresentationen av ätstörningar och hur den uppfattas av personer som insjuknat i en ätstörning. Min frågeställning utgår från hur medierepresentationen utformas som en del av den rådande hälsokulturen, som belyser vikten av att ta hand om sig själv men som också har kritiserats för att den får oss att känna press och därmed göra oss sjuka. De teoretiska verktyg som jag använder i min avhandling har jag hämtat från forskning om hälsokommunikation, forskning om medier och representation, samt forskningen om ätstörningar ur medicinskt, psykologiskt och feministiskt perspektiv. Det allmänna teoretiska synsättet har formats av feministisk teori. Jag utgår jag från att ätstörningar existerar också om vi slutar att prata eller skriva om dem, men ser ändå socialkonstruktionismen som intressant för den här undersökningen eftersom medierepresentationen av ätstörningar kan sägas vara social konstruerad. Jag har analyserat 22 artiklar som publicerats av svenska Yle under en datainsamlingsperiod på ett år, samt intervjuat fem personer som lider av eller har lidit av en ätstörning. Jag har använt närläsning som metod för att identifiera följande element i texterna: 1) synlighet (visibility), 2) röst (voice), 3) markörer (markers), 4) anspråk eller krav (claims), 5) tema (theme) och 6) etiskt förhållningssätt. För intervjuundersökningen har jag använt temaintervju som metod. Jag diskuterar medierepresentationen av ätstörningar i det analyserade materialet I förhållande till Ätstörningsförbundets riktlinjer till journalister. Mina resultat visar att medierepresentationen av ätstörningar i det analyserade materialet är saklig men att representationerna ofta faller inom ramen för den stereotypiska grundstoryn, det vill säga handlar om en ung kvinna som lider av anorexi. Detta är problematiskt eftersom det leder till en ensidig bild av ätstörningar och till att färre personer kan identifiera sig med de historier som berättas. Intervjuundersökningen visar att de insjuknade har en negativ inställning till offerrollen som ofta tilldelas dem och att de saknar mångfald I de berättelser som får synlighet. Ur ett bredare perspektiv visar mina resultat att medierepresentationer både påverkar och påverkas av de kulturella strömningar som finns i samhället under en viss period. Mediernas sätt att skriva om ätstörningar spelar roll för hur vi talar om ätstörningar och vem som anses vara sjuk. I det analyserade materialet kopplas ätstörningar ihop med hälsa, motion och idrott. Däremot finns det inte lika manga kopplingar till modevärlden och skönhetsideal. Detta tyder på att medierepresentationen och med den bilden av ätstörningar har förändrats.
  • Näse, Frida (Helsingfors universitet, 2016)
    I denna pro gradu-avhandling undersöker jag hur så kallade samkönade parrelationer representeras genom paret Allan och Udo ur Minna Lindeberg och Linda Bondestams bilderbok Allan och Udo (2011). Boken uppges på bakpärmen vara en allåldersbok och därför närmar jag mig inte boken ur ett barnlitteraturteoretiskt perspektiv utan ur ett socialkonstruktionistiskt psykologiskt perspektiv där en för min avhandling central tanke är att fiktiva karaktärer är verkliga och utgör för läsaren potentiella själv: den socialpsykologiska teoretikern Kenneth J. Gergen menar att fiktiva berättelser och karaktärer erbjuder scenarion för hur man själv kan agera i (par)relationer. Medan den enda litteraturvetenskapliga text jag har hittat som kommenterar Allan och Udo enligt min iakttagelse fokuserar på att ensidigt definiera Allan och Udos relation utgående från sexualitet – ett reducerande och begränsande fokus som enligt forskning jag citerar i min avhandling försvårar människors parrelationer – fokuserar jag i min tur på att problematisera den skildrade kommunikationen mellan Allan och Udo. Jag undersöker vad Allan och Udo säger till varandra, med vilka tonfall de skildras kommunicera och hurdant kroppsspråk de skildras använda. Jag betraktar fiktiva dialoger som naturligt förekommande kommunikation inom berättelsevärlden och använder mig i min analys av paret Allan och Udo av parrelationsforskarna John Gottmans samt Howard J. Markman, Scott M. Stanley och Susan L. Blumbergs termer och begrepp för att beskriva kommunikation inom parrelationer. Jag stöder mig bland annat också på parrelationsforskaren Robert Jay Greens iakttagelse att parterna i så kallade samkönade par är betydligt mera jämställda än parterna i så kallade heterosexuella par. Dessutom stöder jag mig på Gergens iakttagelse att parrelationer så som vi i västvärlden konstruerar dem idag – vi ingår dem i syfte att uppnå individuellt välbefinnande – kan bli ett hot mot det vi kallar våra individuella själv. I min analys föreslår jag att den skildrade kommunikationen mellan Allan och Udo inte egentligen kan kallas för kommunikation: jag föreslår att hela berättelsen om Allan och Udo handlar om att Udo använder våld mot Allan och om att Allan tar på sig ansvaret. Jag föreslår att det övergripande scenariot som Allan och Udo erbjuder för att agera i parrelationer är ett scenario där våldsbeteende är normaliserat. Sålunda föreslår jag att Allan och Udo inte är en allåldersbok. Allan och Udo har omtalats som den finlandssvenska bilderbokens första homopar men med hänvisning inte minst till Greens iakttagelse föreslår jag i min analys också att Allan och Udo inte är ett så kallat samkönat par. Jag föreslår att Allan och Udo är ett förklätt mycket traditionellt heterosexuellt par i så kallade bögkläder. I min avhandling ifrågasätter jag sättet på vilket så kallade samkönade parrelationer representeras genom paret Allan och Udo. Jag argumenterar för att Allan och Udos påstådda homosexualitet har varit i fokus inte bara inom litteraturvetenskapen utan också i många andra sammanhang: våldet i boken har passerat osynligt förbi. Ytterligare frågar jag mig om det inte borde myntas ett nytt begrepp som tillägg till begreppet queerforskning, nämligen: skåpheterosexualitetsforskning.