Handikappservice förändras som en del av de pågående förändringsprocesserna inom kommunernas välfärdsservice. Studien granskar socialarbetets roll och position i dessa processer. Med utgångspunkt i socialarbetets idémässiga kopplingar till sociala rörelser har jag lyft fram handikapprörelsens inflytande på uppfattningar om handikapp och funktionshinder. Parallellt med samhällsförändringarna och diskursskiftet gällande handikappmodeller förändras även socialt arbete. I denna studie har uppmärksamheten fästs vid empowerment och dialog som idéemässiga, etiskt motiverade, men också rent praktiska element i socialt arbete. Studien lyfter fram forskning som varit riktgivande och påverkat diskussionen om handikappmodeller och empowerment i socialt arbete. Uppfattningar om handikapp och funktionshinder påverkar samhällsplaneringen, hur lagstiftningen och kriterierna för service formuleras och tillämpas. Allt detta påverkar åter innehållet i socialarbetarnas arbete och alternativen i servicebrukande funktionshindrade människors vardag. En annan dimension av dessa processer är den som framträder i möten mellan socialarbetare och funktionshindrade människor. Studien tillför ett bidrag till diskussionen om socialarbetets roll och position. Samtidigt har en målsättning varit att gynna praktisk verksamhet: öka socialarbetarnas självreflektion och -kännedom inom hadikappservice, förbättra möjligheterna till samarbete över organisations- och sektorsgränser samt i slutändan, hitta idéer och verktyg för att vidareutveckla dialogiska arbetssätt. Forskningsproblemet har stigit ur praktiska behov. Genom mina kontakter i arbetet med funktionshindrade människor och socialarbetare från hela Finland har en allmän bild av socialt arbete inom handikappservice formats. Frågorna som väckts i praktiken hänger ihop med bemötande, dialog, praxis, samarbete och de etiska aspekterna i allt detta. Forskningsfrågan granskar vad det är som påverkar att slutresultatet, socialt arbete som erbjuds, blir som det blir. Den kvalitativa forskningsprocessen startade som utvecklingsinriktad aktionsforskning och omformades i slutändan av processen. Därför granskas samma process i studien först i aktionsforskningens deltagarorienterade referensram och sedan ur det individuella perspektivet, i innehållsanalysen av fokusgruppsmaterial. Forskningsresultaten lyfter fram något av den potential som socialt arbete bär på och väcker frågor om huruvida socialarbetarnas kompetens idag utnyttjas till fullo. Resultaten lyfter också fram gränserna. Då är det frågan om vem som sätter gränserna som blir intressant, speciellt i förhållande till den underutnyttjade potentialen. Ställs gränserna och kraven för arbetet utifrån eller har socialarbetarna möjlighet att vara med och definiera dem? Studien pekar på faktorer som påverkar och till en del förklarar de existerande skillnaderna mellan olika kommuner, i frågan om socialt arbete som erbjuds inom handikappservice. Nyttan för forskningen är att den, inom det finska socialarbetets fält, marginella gruppen av socialarbetare som arbetar med handikappservice, i denna studie blir hörda och dokumenterade.

Socialarbetare balanserar ofta mellan olika intressen och värden. När klientens önskemål inte stämmer överens med organisationens riktlinjer, vad bör socialarbetaren prioritera? Vad är viktigast, att klienten själv får bestämma över sitt liv eller att klienten har det tryggt? Spelar det någon roll om klienten har utvecklingsstörning? Samtidigt som intressekonflikter och etiska dilemman är en oundviklig del av det praktiska sociala arbetet finns det inget facit på dem. I denna avhandling har jag studerat intressekonflikter och etiska överväganden i socialt arbete inom omsorgen om personer med utvecklingsstörning. Följande frågor tjänade som utgångspunkt för studien: Hurdana intressekonflikter och etiska dilemman kan det uppstå i socialt arbete inom omsorgen? Hur hanterar socialarbetare dessa situationer? Undersökningsmetoden var halvstrukturerade kvalitativa intervjuer, och sammanlagt intervjuade jag elva socialarbetare. De centrala teoretiska begreppen var Lipskys (1980) gräsrotsbyrokrat och reflexivitet (Fook 2005; Karvinen-Niinikoski 2005). Jag kodade intervjutranskriptionerna och kategoriserade innehållet i intervjuerna enligt systemet som Strauss och Corbin (1990) kallar öppen kodning. Resultaten visar att intressekonflikter och etiska dilemman i socialt arbete inom omsorgen kan delas in i två analytiska grupper: konflikter som uppstår mellan olika värden och parter samt konflikter som är relaterade till organisationen. De centrala konflikter som uppstår mellan olika värden och parter kan sammanfattas i frågorna: Hur långt bör socialarbetaren respektera klientens självbestämmanderätt? Vem är klienten: personen med utvecklingsstörning, hans eller hennes anhöriga eller bådadera? Och hur kan man i praktiken förverkliga rättviseprincipen? Konflikter som är relaterade till organisationen synliggör för sin del socialarbetarens dubbla lojaliteter mot klienten och organisationen. Studien visar att socialarbetare har olika strategier att hantera intressekonflikter och etiska dilemman. De använder sig av sina egna resurser, söker stöd i sitt nätverk och försöker ändra på situationen. Andra strategier är vidare att de accepterar realiteterna och drar gränser för det egna arbetet, använder sig av rationella metoder och har ett empatiskt förhållningssätt. Resultaten pekar vidare på att den egna erfarenhetsbaserade kunskapen samt stödet från kollegerna och den närmaste chefen har stor betydelse i oklara situationer. Resultaten stämmer således överens med tidigare undersökningar där det kollegiala stödet har identifierats som en central faktor som stödjer socialarbetare i deras arbete. Därtill påvisar resultaten att konflikten mellan socialarbetarens roll som gräsrotsbyråkrat och den egna organisationen aktualiseras först i socialarbetarnas relationer till högre chefer. Vidare är ett reflexivt förhållningssätt till det egna arbetet en del av den egna professionalismen.

Avsikten med denna avhandling är att undersöka bilden av bostadslösheten i finländsk press, närmare bestämt den bild som förmedlas av de två morgontidningarna Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet. Undersökningen utgår från att tidningarnas rapportering är en av många faktorer som påverkar vår uppfattning och vår bild av det samhälle vi lever i. Avhandlingen kritiserar myterna om bostadslösheten som självvald eller enbart självförvållad och visar på hur strukturella faktorer ofta utgör den grundläggande orsaken till bostadslösheten. I avhandlingen diskuteras också hur vår bild av bostadslösheten påverkar arbetet för att minska densamma. Bilden kan antas påverka såväl politiska beslut som den enskilde myndighetspersonens, till exempel socialarbetarens, handlande. Miss­upp­fatt­ningar och felaktiga antaganden kan därför få ödesdigra följder. Den empiriska analysen bygger på de artiklar om bostadslöshet som publicerats i Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet mellan åren 1990 och 2001. Undersökningen visar på en stor bredd i tidningarnas rapportering. Båda tidningarna ger också såväl strukturella som individcentrerade förklaringar till bostadslösheten. Fördelningen mellan strukturell respektive individcentrerad problembild är ganska jämn om man ser till antalet artiklar. Däremot syns en skillnad i den grafiska utformningen av de olika artiklarna. Artiklar med individcentrerad problembild får ofta mera utrymme, innehåller fler bilder och ser rent layoutmässigt mera "spännande" ut än artiklar som behandlar bostadslösheten ur ett mera samhällsinriktat perspektiv. Det är alltså möjligt att en läsare som inte är specifikt intresserad av ämnet i högre grad väljer att läsa artiklarna med individcentrerade problembilder. I förlängningen kan det betyda att medelläsarens bild av bostadslösheten snedvrids och att de individcentrerade faktorerna lyfts i förgrunden, medan de strukturella faktorerna hamnar i skymundan. Den empiriska delen omfattar också en genomgång av vem det är som får komma till tals i tidningarna och ge sin syn på bostadslösheten. Det visar sig att bostadslösa och statliga och kommunala tjänstemän är de som oftast kommer till tals. Däremot lyser politikerna med sin frånvaro, vilket är en tydlig skillnad mot resultaten av en liknande undersökning av pressens rapportering kring välfärdsservicen i allmänhet.

Avhandlingens syfte är att erhålla kunskap om erfarenheter av rasism och de rasistiska handlingsmönster som socialarbetare märker i sitt arbete samt på vilket sätt socialarbetare upplever att de kan påverka rasism. Materialet består av två fokusgruppintervjuer, som hölls i mars 2021. Deltagarna bestod av socialarbetare med erfarenhet av klientarbete och som hade intresse att diskutera frågor om rasism i socialt arbete. Efter en genomgång av olika teorier om rasism har jag valt att använda Dominellis (1997) anti-rasistiska teori om undvikande strategier, vars syfte är att utveckla anti-rasistiska strategier för socialt arbete. Enligt Dominelli (1997, 125) upprätthåller alla vita rasism genom samverkan med institutionell och kulturell rasism. Med ”alla vita” hänvisar Dominelli även till socialarbetare som omedvetet kan upprätthålla rasism i sitt vardagliga arbete. Materialet analyserades med hjälp av diskursanalys. Utgående från analysen har jag konstruerat tre diskurser. Den första diskursen, idealet att bekämpa rasism, har jag delat in i socialarbetarens roll och utmaningar till anti-rasistiskt socialt arbete. Diskursen präglas av å ena sidan socialarbetarnas vilja att göra förändring men å andra sidan socialarbetarutbildningens avsaknad av kurser om rasism samt arbetsplatsernas sätt att inte aktivt motarbeta eller diskutera rasism. Den andra diskursen, den gömda strukturella rasismen och den outvecklade rasismdiskussionen, delade jag in i tre underkategorier: synen på rasism, den rådande samtalskulturen och reflektion kring varför det är svårt att tala om rasism. Diskursen präglas av att rasismen i Finland kom att konstrueras som gömd och osynlig, den rådande samtalskulturen sågs som icke-konstruktiv och tung och socialarbetarna berättade att deras resurser inte alltid räcker till att motarbeta rasism. Socialarbetarna speciellt i den första gruppintervjun uttryckte oro över utvecklingen av den allmänna rasismdiskussionen, vilken karaktäriserades som negativ och rå. Varför det är svårt att tala om rasism har inget entydigt svar. Å ena sidan upplevde socialarbetarna att motarbetande av rasism är så pass tungt, att de noga måste överväga de egna resursernas tillräcklighet. Rasism konstruerades som ett känsligt ämne, vilket kräver rätt tid och plats för att diskuteras. Å andra sidan påpekade socialarbetarna att vitas fördelar framom svartas gör ämnet svårt att diskutera. Socialarbetarna berättade att de märkt av ojämlikheten i sina egna nätverk men även på arbetsplatsen, där till exempel en klient blivit nekad boende på grund av rasistiska fördomar. Den tredje diskursen, självgranskning och svårigheter att tackla rasism, delade jag in i rasistiska handlingsmönster som socialarbetarna identifierat och kritisk självreflektion. Socialarbetarna identifierade fyra olika nivåer av rasism under gruppintervjuerna: 1) mellan klient och klient, där klienten, ofta vit och finsk, anser sig ha mer rätt till stöd än en icke-vit klient, 2) mellan professionell och klient, där en professionell beter sig rasistiskt mot en icke-vit klient, 3) bland professionella, där de professionella beter sig rasistiskt mot andra professionella, samt 4) mellan klient och professionell, där en klient beter sig rasistiskt mot en icke-vit professionell. Under gruppintervjuerna beskrev socialarbetarna att de upplevde kritisk självreflektion som viktigt men även svårt, eftersom det kräver mod och vilja att fundera över det egna beteendet. Även stödet som fås av arbetsparet upplevdes betydelsefullt. Rasismen i socialt arbete i Finland kan utgående ifrån analysen tolkas som gömd och osynlig. Utifrån analysresultaten kan det konstateras att en aktivare och mer öppen diskussion om rasism behövs både inom socialt arbete på arbetsplatsen och redan inom socialarbetarutbildningen. Socialarbetarna som deltog i gruppintervjuerna tycker det är viktigt att tala om rasism men saknar kollektiva resurser och redskap för att motarbeta rasism i sitt vardagliga arbete.

Syftet med avhandlingen var att försöka förstå betingelserna för socialt arbete med närståendevården på Åland genom att sätta in det i ett ekonomiskt, organisatoriskt, socialt och kulturellt sammanhang. Den åländska kontexten var av speciellt intresse. Utgångspunkten har främst varit att fokusera på hur arbetet med närståendevården löper i kommunerna samt vilka villkor arbetet i kommunerna har. Fokus lades också på hur central fråga närståendevården är för åländskt socialt arbete. Som avhandlingens teoretiska referensram fungerar en kontextuell utgångspunkt. Malcolm Paynes teori om hur socialt arbete konstrueras av politiska, sociala och ekonomiska förhållanden utgör huvudteorin. Ett kvalitativt närmandesätt har använts i den empiriska studien, därtill har den kvalitativa forskningsintervjun använts som metod. Analysmaterialet består av tio temaintervjuer med åländska socialsekreterare/socialarbetare. Resultatet visar att närståendevården utgör en liten del av socialsekreterarens/socialarbetarens vardag men att det hör till en av de angenämare uppgifterna. Faktorer som lagstiftning, kommunens ekonomi och politik bidrar till konstruerandet av det sociala arbetet tillsammans med klientelet och socialarbetaren. Den åländska kontexten i form av ett samhälle som kännetecknas av en befolkning med en stark identitet och ett starkt socialt nätverk bidrar också. Resultatet stöder således Paynes teori om konstruktionen av socialt arbete.

Detta arbete kan kallas för en fronetisk samtidsanalys (Flyvbjerg 2001, Noro 2004) beträffande diskussionen om ledarskap i socialt arbete under åren 1999-2006. Den fråga jag önskar granska genom materialet är på vilket sätt ledarskapet uppmärksammas som funktion eller professionell färdighet när man utvecklar socialt arbete. Hur beskrivs ledarskap och hur beaktas ledarskap i den socialpolitiska diskussionen? Beaktar man arbetets organisering och hur arbetet leds då man planerar förändringar inom socialpolitiska program och socialt arbete? Genom den fronetiska litteraturstudien försöker jag svara på frågan i vilken riktning socialt arbete och ledarskapet inom socialt arbete utvecklas. Den här genomförda fronetiska samtidsbeskrivningen baserar sig på litterära källor och egna erfarenheter av ledarskap inom socialt arbete. De litterära källorna kan indelas i tre grupper; ledarskapslitteratur, finländsk litteratur kring socialt arbete producerad främst under 1999-2006 och Tidskrifterna Janus 2000-2006 och Sosiaaliturva 2001-2006. Tidskrifetrna Janus och Sosiaaliturva har granskats systematiskt utgående från den modell som presenteras av Hart (1998). Den övriga socialpolitiska litteraturen används för att i en av Noro (2004) inspirerad samtidsanalys beskriva trender. Den fronetiska analysen som utgår från Flyvbjerg (2001) sammanfogar materialet till en helhet som besvarar de fronetiska frågorna. Antalet inlägg i Janus och Sosiaaliturva som explicit behandlar ledarskap och organisering som funktion var få. Ledningstekniska frågor ss. konkurrensutsättning och målstyrning finns med som bakgrundsvariabler då man beskriver den organisationskultur inom vilken verksamheten utförs. De citerade källorna är samstämmiga beträffande att nyliberalism och New Public Management (NPM) är centrala drivkrafter för den socialpolitiska utvecklingen i Finland under den aktuella tidsperioden (se bl.a. Juhila 2006 och Rajavaara 2007). Den operativa ledningens roll i socialt arbete förändras i och med marknadsanpassningen. Från att ha varit substansledare övergår man till att vara allmänledare där man leder arbetsprocesser och förändring. Ledarskapet ses som en profession man utbildas till och något myndigheterna vill satsa på. I början av 2000-talet verkar man inom socialt arbete ha svårt att anpassa sig till den nya retoriken och betoningen av ekonomisk rationalitet och processtänkande. Mot slutet av perioden börjar man i Sosiaaliturva påtala vikten av att definiera relevanta mätare för socialsektorn på den egna verksamhetens villkor. Man börjar anpassa ledarskapets och managerialismens redskap till den egna sektorns behov.

Avsikten med avhandlingen är att studera på vilket sätt pojkars genus och pojkdom konstrueras i socialt arbete inom barnskydd och förklara samt beskriva pojkars barnskyddsprocesser. Frågeställningen är: Hur konstrueras pojkars klientskap i barnskyddsarbete och vilken betydelse har denna konstruktion för pojkar? Studiet baserar sig på två pojkars barnskyddsberättelser. Berättelserna uppfattas som den helhetsbild som socialarbetarna utgår ifrån i sitt arbete med ifrågavarande pojkar. Studiet genomfördes på två socialkontor i två olika kommuner. Förståelsen om pojkar och pojkars problemförhållanden bygger på genusforskning samt det s.k. nya barndomsperspektivet. Forskningsmetoden i avhandlingen är fallstudie. Materialet består av pojkars barnskyddsdokument. Dokumentationsmaterialet har dessutom kompletteras med intervju med socialarbetare. Intervjuerna med socialarbetare karakteriseras som vagt strukturerade temaintervjuer där utgångspunkten var att låta socialarbetarna självständigt berätta om sina tankar och erfarenheter om handläggningen av pojkarnas ärende. Materialet sammanställdes till en kronologisk struktur med hjälp av en tidsaxelanalys och därefter har materialet vidare utarbetats till en enhetlig berättelse. Materialet har analyserats genom en mönstermatchningsanalys och explikationsuppbyggnadsmodell. Mönstermatchningsanalys går ut på att man jämför anteciperade mönster med det empiriska materialet. I materialet framträdde två generella mönster. Pojkarnas problemförhållanden uppmärksammades och konstruerades främst utgående från händelser där pojkars beteende framträdda som aggressivt eller oroligt. Den övergripande konstruktionen av pojkarna var att de uppfattades som besvärliga. Det aggressiva och oroliga beteendemönstret framträdde i flera olika sammanhang och denna typ av beteende var också förekommande i de anmälningar som gjordes till barnskyddet gällande pojkarna. Det andra mönstret som var framträdande i pojkars barnskyddsberättelser var att pojkarna uppfattades som utmanande för det sociala arbetet inom barnskydd, eftersom socialarbetarna upplevde att den tillgängliga vården och servicen inte är tillräcklig eller annars lämplig för att tillgodose pojkarnas behov. Socialarbetarna hade svårigheter att erbjuda eller finna lämpliga eller passande serviceformer för pojkarna. Studiet visade att pojkars ställning inom barnskyddsarbete inte är hegemonisk och att det finns skäl att utveckla barnskyddets beredskap i att bemöta pojkars behov av service. Det framkom också att konstruktionen av pojkars genus är förekommande i barnskyddsarbete och denna konstruktion är av betydelse för utförandet av det praktiska sociala arbetet. Konstruktionen av pojkars genus har också betydelse i socialarbetarnas utvärdering av pojkars behov av skydd.

The aim of this thesis, is to realistically describe how the need for help and support among boys are expressed and recognized, as well as to show how relationships between boys and adults condition the way boys are approached in school. The analysis draws upon an ethnographic study that was conducted in two upper level-secondary schools in Helsinki. The field work took place from 1. September 2008 to 29. May 2009. The theoretical framework is based on Roy Bhaskar s and Margaret S.Archer's work on critical realism. In the analysis I have also employed Derek Layder s domain theory and Thomas J. Scheff's theory on social bonds. The study approaches two questions: (1.) How are boys' problems and need of support recognized in the everyday life activities in classrooms? (2.) How do relationships between adults and boys condition adults ability to recognize boys' problems in school and how do relationships condition the encounters between adults and boys in school? The first research question focuses on how boys' need for support are recognized in everyday practice in the classrooms. The offset is that supportive practices in schools derive from teachers observations of a problem within the everyday life setting in class. The second research question focuses on relationships between adults and boys in school, and on social encounters between boys and adults. The premise is that problems in schools can be defined as relational and that relationships condition everyday life encounters between adults and pupils in schools. The ethnographic description begins with an analysis of how boys' problems and need for support manifest themselves in the classroom. Observations from within the classroom walls help to make descriptions of everyday school-problems concrete. However, since classrooms are primarily social contexts constituted by individuals and relations between them and each classroom have its own social "setting," descriptions of problems that arise within a classroom, and the discussion of these descriptions, must be seen as "situated". That a given problem that arises in one classroom is concrete,does not mean that this problem exists - at least not in the same shape - outside this particular classroom. There are problems in classrooms that are more clearly linked to boys than to girls. Boys tend to show more problems regarding school motivation and have more problems with disturbing behavior. This does not mean that all problems regarding boys on classrooms are gender specific. Boys, just like girls, have various kinds of problems in class, and "boys" must be understood as a heterogenic category when it comes to problems in school. From a social relationship perspective, problems with boys in schools can be understood in terms of un-attuned or unsecure social bonds. An insecure relationship can be defined as constituted by either too tight or too loose bonds. Too loose bonds often manifest themselves in terms of indifference in the child - in particular towards school or towards adults in school. Another way in which "loose bonds" manifest themselves is by the pupil becoming invisible in class and lack social influence within social interplay in school. Adults' ability to recognize different pupils vary and some pupils are more commonly left unnoticed than others. Too tight bonds can be defined as conflicted relationships or as strained relationships. The conclusion of the relationally oriented study is that the quality of social bonds between students and adults effects adults' ability to recognize boys and encounter boys needs and desires. How boys experience welfare workers is also conditioned by the quality of social bonds between boys and welfare professionals. The study shows that there are three types of adult-boy relationships in school that do not enable constructive encounters between adults and boys. Boys' that are not taken seriously is a category of boys whose problems are not recognized as "real" problems. Motivational problems and boys reluctant attitudes towards schoolwork can be often viewed as a natural boy feature, and not as a real problem. Boys' who don't evoke feelings is another category of boys whose problems are unnoticed in school. The study suggests that the typical boy, who is neither particularly loud nor overly quiet, is often left unnoticed. Boys who do well do not evoke emotions within the everyday life in classrooms. The typical boy is easily regarded as someone who is doing just fine, in reference to the noisy and loud boys' and the silent poor boys. Boys who evoke negative emotions is a category of boys whose problems are mainly regarded as a problem for the class environment and not as a problem for the individual. Behavioral problems are often recognized in class, but it is common that interventions target the problem with the classroom environment and not the problem with the individual. The study concludes with a model that can be used to identify different qualities in social bonds between adults and pupils in school. The foundational thought of the model is that adults in schools can evaluate their relationships to pupils by reflecting on three elements in social relations. (1.) The level of insight: the extent to which the adult know about the individual life career of a pupil. (2.) The level of influence: the extent to which the adults' initiatives are recognized by the pupil. (3.) Emotional atmosphere: the quality of emotions that derives from the interplay between and an adult and a pupil.

This master’s thesis explores the links between social work and precarization and adjacent concepts, which is a rapidly growing field of interest in the scholarly literature in social work. The research is conducted as an integrative literature review consisting of 31 peer-reviewed publications in the field of social work. The theme is approached through two main research questions: 1) What are the links between social work and precarization that the scholarly literature in social work identifies and discusses? 2) How are the terms precarization, precariat and precarity conceptualized in the scholarly literature in social work? The conducted literature review shows that the conceptualizations in the examined scholarly literature vary and reflect the broader academic and political debate on precarization and adjacent concepts. The literature highly emphasize the political dimensions of precarization and adjacent concepts and their potential contribution to critical social work practices. The links between precarization and social work that the scholarly literature identifies are categorized in three main themes using a zooming perspective: precarization as a new societal context for social work, precarization from the perspective of the social worker, and social work with migrants with precarious legal status. In conclusion, the master’s thesis suggests that precarization is regarded a challenge for social work, but it also opens up space for transformative social change. The engagement with precarization and adjacent concepts contributes to social work by providing critical perspectives on the centrality of wage labor in social work, suggestions on the recalibration of critical and radical social work, and tools to analyze how the migration administration produces precarity among migrants and how this process challenges the nationally bound social work. Denna magisteravhandling undersöker kopplingarna mellan socialt arbete och prekarisering och närliggande koncept, ett område som i tilltagande takt blivit föremål för intresse i den vetenskapliga litteraturen i socialt arbete. Avhandlingen är en integrativ litteraturöversikt som består av 31 kvalitetsgranskade publikationer i socialt arbete. Jag närmar mig temat genom två centrala forskningsfrågor: 1) Vilka kopplingar mellan prekarisering och socialt arbete identifierar och diskuterar forskningen i socialt arbete? 2) Hur konceptualiserar forskningen i socialt arbete prekarisering och de närliggande begreppen prekaritet och prekariat? Litteraturöversikten visar att konceptualiseringarna varierar och reflekterar den bredare akademiska och politiska debatten om prekarisering och närliggande koncept. Litteraturen betonar starkt de politiska dimensionerna i prekarisering och närliggande koncept och deras potentiella kontribution till kritiska praktiker i socialt arbete. Kopplingarna mellan prekarisering och socialt arbete som den vetenskapliga litteraturen identifierar är kategoriserade i tre teman som jag analyserar ur ett zoomningsperspektiv: prekarisering som ny samhällelig kontext för socialt arbete, prekarisering ur socialarbetarperspektiv och socialt arbete med migranter med prekärt juridiskt status. Sammanfattningsvis föreslår magisteravhandlingen att prekarisering betraktas som en utmaning för socialt arbete men skapar även utrymme för transformativ social förändring. Engagemanget med prekarisering och närliggande koncept kontribuerar till socialt arbete genom att erbjuda kritiska perspektiv på lönearbetets centralitet i socialt arbete, förslag på förkovran av kritiskt och radikalt socialt arbete samt redskap för att analysera hur migrationsadministrationen producerar prekaritet bland migranter och hur denna process utmanar det nationellt inramade socialarbetet.

Det finländska basinkomstförsöket genomfördes 2017–2018, försöket var en del av statsminister Juha Sipiläs regeringsprogram och syftet med försöket var att få information om hur socialskyddet kunde förnyas och effektiveras. Magisteravhandlingen undersöker hur diskussionen kring det finländska basinkomstexperimentet som genomfördes 2017–2018 ser ut i finländsk media. Forskningsfrågorna magisteravhandlingen söker svar på är: ”Vilka konkurrerande diskurser förekommer i diskussionen och nyhetsrapporteringen kring det finländska basinkomstförsöket under åren 2017–2019?” och ”Hurdan bild förmedlas av basinkomstförsökets deltagare i media och diskussionen på social media?”. Avhandlingens material består av nyhetsartiklar publicerade mellan åren 2017–2019 vilka handlar om basinkomstförsöket samt diskussinlägg som diskuterat artiklarna på social media. Artiklarna är 12 till antalet och publicerade av Yle, Iltalehti och Helsingin Sanomat. Diskussionsinläggen utgör totalt 659 stycken. Materialet analyserades med diskursanalys och kritisk diskursanalys. Som teoretisk referensram har kritisk teori och ett kritiskt perspektiv tillämpats. Resultaten i magisteravhandlingen tyder på att diskussionen i media bestått av flertal konkurrerande diskurser kring basinkomst och basinkomstexperimentet. De olika diskurserna betonade olika aspekter av basinkomstförsökets genomförande och resultat. I analysen identifieras tre huvuddiskurser som betonar olika aspekter av basinkomstdiskussionen. Första huvuddiskursen betonade sysselsättning och arbetsliv. Andra handlade om hur en basinkomst förhåller sig till byråkrati och myndighetsarbete. Tredje diskursen handlade om hur hälsa och en basinkomst samspelar och förhåller sig till varandra. Analysen av materialet tyder på en ideologisk motsättning mellan dem som anser att basinkomstens syfte är att förbättra livskvalitet hos medborgarna och mellan dem som anser att basinkomstens främsta syfte är att förbättra sysselsättningen, vara ekonomiskt lönsam och minska byråkrati.