Efter nationalsocialisternas maktövertagande i Tyskland 1933 började allt fler människor fly landet. De som flydde var främst politiska motståndare till den nya regimen och judiska flyktingar. Till Finland tog sig de första flyktingarna under våren 1938. Under sommaren samma år började en stundvis häftig polemik i den finländska pressen om förhållandet till flyktingarna. I denna pro gradu-avhandling jämförs sex större finländska dagstidningars syn på de centraleuropeiska flyktingarna samt mängden och genren av artiklar som tillägnades frågan. De studerade tidningarna är: Ajan Suunta, Helsingin Sanomat, Ilkka, Suomen Sosialidemokraatti, Svenska Pressen och Uusi Suomi. Dessa tidningar representerade antingen direkt eller indirekt de olika partipolitiska grupperingarna i landet och syftet med avhandlingen är att ge en möjligast representativ bild av flyktingdebatten i Finland. Källmaterialet har avgränsats till en tidsperiod från juli 1938 till slutet av augusti 1939, då flyktingdebatten gick som hetast i landet. Som teoretiska ramverk stöder sig avhandlingen på mentala uppdelningar av världen i ”Vi” och ”De”. För den nationalistiska högerpressen, Ajan Suunta och Uusi Suomi, representerade flyktingarna ett Andre, som framkallade typiska anti-immigrationsattityder och farhågor hos skribenterna. Då majoriteten av flyktingarna som tog sig till Finland dessutom var judar övergick kritiken mot flyktingarna även till antisemitiska stereotypier och karaktäriseringar. De mångfacetterade antisemitiska stereotypierna som förekom både i Ajan Suunta, och Uusi Suomi tyder också på att tidstypiska antisemitiska föreställningar var välkända i Finland under mellankrigstiden. En positivare syn på flyktingarna förmedlades dock också i pressen. Suomen Sosialidemokraatti yrkade på klasstillhörighet med de politiska flyktingarna, medan både Svenska Pressen och Suomen Sosialidemokraatti åberopade solidaritet med samtliga flyktingar. Flyktingarna ansågs därutöver utgöra ett konkret bevis på det nationalsocialistiska Tysklands orättfärdighet och flyktingarna användes även som ett antifascistiskt slagträ. Av de studerade tidningarna hängav Ajan Suunta och Suomen Sosialidemokraatti det absolut största intresset till flyktingfrågan. Det var även dessa tidningar som representerade bägge ytterligheter i den offentliga debatten om flyktingarna. Ilkka och Helsingin Sanomat tillägnade frågan det minsta spaltutrymmet och deras syn på flyktingarna var tämligen neutral. Av dessa hade dock Ilkka en försiktigt positiv syn, medan Helsingin Sanomat hade en mer kritisk inställning. De främsta argumenten som användes för att kritisera mottagandet av flyktingar var att dessa anlände i alltför stora mängder, att Finland inte hade råd med att ta emot ytterligare flyktingar, att man borde prioritera de så kallade finskbesläktade stamfrändeflyktingarna och att man ej ville skapa en inhemsk ”judefråga” genom att öka den judiska minoriteten i landet. Därutöver förekom stereotypier av judarna som stormrika och sluga affärsmän som inte var i behov av hjälp, utan endast utnyttjade situationen till egen vinning. I majoriteten av argumentationen som användes för att befrämja mottagandet av flyktingarna framfördes att flyktingarna var förföljda offer av nationalsocialistisk terror samt både Tyskland och finländska ytterhögern kritiserades för nonchalans i frågan. Motsättningsvis appellerade man till medmänsklighetskänsla, solidaritet och humanism hos läsarna.

Tämän tutkielman tarkoituksena on tutkia ja selvittää yhteisiä tekijöitä nuorten naisten kiinnostukseen teknologian opiskeluun. Tutkielmassa käsitellään seuraavia kysymyksiä: mitkä tekijät vaikuttavat siihen, että naiset opiskelevat teknologiaa? Mitä Suomessa ja Norjassa tehdään tämän tavoitteen saavuttamiseksi? Tutkielma sisältää tapaustutkimuksen kahdesta pohjoismaisesta hankkeesta, Shaking up Tech (Suomi) ja Ada (Norja). Teoriaosio esittelee mahdollisia esteitä naisten teknologian opiskeluun, naisten kysyntää tekniikan aloilla ja työkaluja joilla naisia voi kannustaa opiskelemaan teknologiaa. Lähteet tutkielmalle ovat "Cracking the code: girls' and women's education in science, technology, engineering and mathematics (STEM)" (UNESCO 2017) ja " Why So Few? Women in Science, Technology, Engineering” (AAUW 2010). Näiden lisäksi olen tehnyt kvalitatiivisen tutkimuksen, jossa haastattelen kuutta teknologiaa opiskelevaa naista. Naiset ovat syntyneet vuosina 1994-2000 ja tulevat eri puolilta Suomea. Yksi heistä on osallistunut Shaking up Tech -tapahtumaan vuonna 2018. On monia tekijöitä jotka vaikuttavat siihen, että naiset eivät opiskele teknologiaa suuressa määrin. Näihin kuuluu esim. sosiaaliset tekijät (sosiaaliset normit, ryhmädynamiikka, stereotyyppiset uhat), työllisyystekijät (palkkaolosuhteet, roolimallien puute, teknisten alojen miesvaltaisuus) ja yhteiskunnalliset tekijät (taloudellinen eriarvoisuus, palkkaerot, lainsäädäntö, kiintiöt). Positiiviset vaikutukset työryhmille joissa on sukupuolijakauma voidaan perustella kollektiivisen älykkyystekijän kautta. Tämän tutkielman jälkeen tuloksia voidaan käyttää hankkeiden toiminnan kehittämiseen tai uuden hankkeen luomiseen.