Browsing by Subject "suomenruotsalaiset"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-8 of 8
  • Grönlund, Nina (Augu)
    Genast efter vinterkrigets slut började det spridas rykten om att genombrottet på Lähde-avsnittet vid Summa år 1940 skulle ha berott på de finlandssvenska soldaternas dåliga stridsförmåga eller rentav feghet. I vissa kretsar påstods det att de finlandssvenska soldaterna, inte bara vid Lähde utan även annorstädes, skulle ha varit sämre än de övriga. Dylika anklagelser mot de svenskspråkiga soldaternas insats i vinter- och fortsättningskriget har förekommit på olika håll sedan dess. Syftet med detta arbete är att belysa dessa anklagelser, att undersöka om de har någon grund, samt att testa hypotesen att de bottnar i schismer mellan vårt lands finsk- och svenskspråkiga befolkning genom att undersöka förhållandet mellan dessa språkgrupper. Som källor fungerar främst intervjuer, huvudsakligen med finsk- och svenskspråkiga krigsveteraner. Även Internet och litteratur har utnyttjats. Även om det än idag är förhållandevis lätt att på Internet hitta kritik mot de finlandssvenska soldaternas krigsinsats, visade min undersökning att det är en rätt liten grupp fanatiker som står bakom denna kritik. Att anklagelserna inte är så utbredda visade även de intervjuer jag utförde med krigsveteraner. Största delen av veteranerna var nämligen lyckligt omedvetna om existensen av dylika anklagelser. Min granskning av de mest kritiserade aspekterna i den finlandssvenska krigsinsatsen antyder att största delen av anklagelserna är ogrundade. De svenskspråkiga soldaterna tycks ha varit precis lika dugliga som sina finskspråkiga vapenbröder. Detta bekräftades också av veteranerna; den överväldigande majoriteten av dem ansåg att de finlandssvenska soldaterna var minst lika bra som alla andra. Utredningen av förhållandet mellan de finsk- och svenskspråkiga finländarna ger belägg för antagandet att anklagelserna mot de finlandssvenska soldaterna beror på de finskspråkigas motvilja mot den finlandssvenska minoriteten. Förhållandet har aldrig varit oproblematiskt; vår historia har sett två större språkstrider, och slagsmål mellan de olika språkgruppernas representanter har förekommit rätt allmänt. Idag är situationen måhända bättre, men ännu finns det en minoritet bland de finskspråkiga som förhåller sig negativt till finlandssvenskarna. Min övertygelse är att det är denna negativa inställning som förklarar anklagelserna mot de finlandssvenska soldaterna nu och tidigare.
  • Mujunen, Virpi (2004)
    Sosiaalipsykologisessa tutkimuksessa kieli ja identiteetti nähdään usein olevan molemminpuolisessa vuorovaikutussuhteessa keskenään. Koska suuri osa aikaisemmasta tutkimuksesta on käsitellyt identiteetin vaikutusta käyttäytymiseen, tämän tutkimuksen tarkoitus oli päinvastainen eli selvittää, miten kieli vaikuttaa identiteettiin. Tutkimuksessa keskityttiin lähinnä kahteen kysymykseen: Ensinnäkin selvitettiin objektiivisen etnolingvistisen vitaliteetin, henkilökohtaisten kielikontaktiverkostoiden ja etnisen identiteetin välisiä suhteita. Toisaalta haluttiin saada selville mikä merkitys lapsuuden kielitaustalla on etniselle identiteetille. Viitekehyksenä näiden tekijöiden välisiä suhteita tarkasteltaessa oli Gilesin, Bourhisin ja Taylorin (1977) sekä Allardin ja Landryn (1986, 1992, 1994) esittämät etnolingvistisen vitaliteetin mallit. Jälkimmäisen mallin mukaan kielikontaktiverkostot toimivat välittäjinä sosiologisen ja psykologisen tason välillä. Tutkimuksen otos koostui 563 ruotsinsuomalaisesta, joista 51% oli Etelä-Suomen läänistä ja 49% Länsi-Suomen läänistä. Naisia tutkimukseen osallistuneista oli 56% ja vastaavasti miehiä 44%. Tutkimusaineistona käytettiin syksyllä 2000 professori Karmela Liebkindin ja professori Anders Langen johtamaa tutkimusta varten kerättyä aineistoa (”Suomalaiset ja ruotsalaiset vähemmistönä ja enemmistönä: Stereotypiat, ryhmäsamastuminen ja minä-käsitys”). Aineisto analysoitiin pääasiassa hierarkkisten regressioanalyysien avulla. Tutkimuksen tulokset tukivat aikaisempia tutkimuksia, joiden mukaan kielikontaktiverkostot toimivat välittäjinä etnolingvistisen vitaliteetin sekä identiteetin välillä. Objektiivinen vitaliteetti eli tässä tapauksessa kunnan kielisyysaste luo puitteet, joissa kielikontaktiverkostot voivat kehittyä. Nämä verkostot ovat kuitenkin niitä, jotka vaikuttavat etniseen identiteettiin. Samoin toisesta kysymyksestä saadut tulokset tukivat aiempaa tutkimusta eli lapsuuden kielitausta oli merkittävä etniselle identiteetille.
  • Nordqvist, Andrea (2000)
    Avsikten med detta pro gradu-arbete var att undersöka tvåspråkiga finlandssvenska hushålls mediebruk i Finland som ett av många uttryck för en tvåspråkig identitet. Eftersom det varken finns någon entydig definition på begreppet identitet eller begreppet tvåspråkighet användes en vid "hanteringsram". Identiteten granskades främst ur minoritets- och språksynvinkel; tvåspråkigheten utgående från den finlandssvenska befolkningsgruppen. För att öka förståelsen för varför dagens tvåspråkiga mediefält ser ut som det gör i Finland gavs en historisk tillbakablick på såväl finlandssvenskarna som de finlandssvenska medierna. I den empiriska delen granskades och jämfördes tvåspråkiga och enspråkigt svenska hushålls mediebruk i fyra regioner i Svenskfinland: Västra Nyland, Östra Nyland, Mellannyland samt Åboland. Undersökningen byggde på material som Finska Gallup-Media samlat in inom ramen för sin Regionmedieundersökning (Aluemediatutkimus). Det analyserade materialet bygger på undersökningar gjorda hösten 1998 samt vintern och våren 1999. Av den empiriska undersökningen framgick att mediebruket bland tvåspråkiga hushåll avspeglar en tvåspråkig identitet. Att så var fallet motiverades bland annat med att de flesta i undersökningen, såväl tvåspråkiga som enspråkigt svenska, hade en god förståelse av finska. Trots detta existerade skillnader i språk- och mediebruk mellan dessa grupper, vilket togs som en indikation på att en tvåspråkig identitet faktiskt existerar och bland annat avspeglar sig i bruket av medier. De medier vars användning undersöktes var dagstidningar, radio och TV. Det visade sig att de tvåspråkiga hushållens val av medier på endera språket dels kunde kopplas samman med mängden tillbudsstående alternativ, d.v.s. utbudet, dels med omgivningens språkbruk. Jämfört med finlandssvensk radio och TV är utbudet på tidningssidan digert och i förhållande till bruket av de två övriga medierna läses svenskspråkiga och finskspråkiga tidningar relativt jämnt, med en liten dominans för de svenskspråkiga alternativen. På radio- och TV-sidan dominerar däremot finskt lyssnande och tittande.
  • Slotte, Anna-Maria Kristina (2008)
    Finlandssvenska teckenspråkiga döva utgör en minoritet inom en minoritet i flera avseenden, dels inom det finländska dövsamfundet och dels inom den finlandssvenska minoriteten. Syftet med avhandlingen är att beskriva och klarlägga aspekter som kan anses vara av betydelse för de finlandssvenska teckenspråkiga dövas upplevelser av tillgänglighet och delaktighet i det finländska samhället. Fenomenen tillgänglighet och delaktighet undersöks utifrån nationella och internationella dokument inom handikappområdet, samt internationell forskning som beskriver tillgänglighet och delaktighet i relation till döva. Två teckenspråkiga gruppintervjuer med sju informanter utfördes med en fenomenologisk-hermeneutisk forskningsansats. Intervjuerna utfördes med hjälp av teckenspråkstolk och de videobandades. Tematiska frågor om kommunikation, samhälle, dövas värld och finlandssvenska dövas roll ställdes. För undersökningen har bl.a. Hoyer 2000a, Hedrén et al 2005, Ladd 2003, Londen 2004, Luukkainen 2008, Molin 2004, Murray et al 2007 och Young et al 2000 utgjort centrala källor. Kommunikationens betydelse blir framträdande i samspelet med andra livsvärldar. Den hörande världen och den döva världen har helt olika utgångspunkter och följaktligen kom upplevelserna av tillgänglighet och delaktighet att formas därefter. En fungerande kommunikation, betydelsen av visuell information om vad som händer i omvärlden, vilja och ansvar att informera hörande samt aspekten av att rymmas med i samhället, var framträdande i hörande världen. Medan modersmålets betydelse samt en gemensam visuell förståelse var aspekter som karaktäriserade upplevelserna i dövas värld. Avhandlingen visar att ytterst är delaktighet en känsla av att förstå och bli förstådd, där många olika aspekter ingår och bildar ett överlappande komplext sammanhang. Det här diskuteras inom ramen för Habermas 1988 teori om kommunikativt handlande. Tillgänglighet är de redskap och verktyg som möjliggör delaktighet.
  • Olsson, Oscar (Finlands svenska arbetareförbund, 1920)
  • Corin, Lotta Erica (Helsingfors universitet, 2013)
    Syftet med denna avhandling är att ur ett livsloppsperspektiv granska hur 65-85 åriga svenskspråkiga folkpensionärer med full folkpension upplevelser sin ekonomiska och sociala trygghet. Det centrala är att analysera hur (1) könet och (2) generationen ur ett livsloppsperspektiv samspelar med de uppfattningar som folkpensionärerna har gällande sin ekonomiska och sociala trygghet. I avhandlingen utnyttjas socialgerontologiska teorier gällande livsloppet, generationer och genusteorier. Ett livsloppsperspektiv ger en möjlighet att analysera huruvida det samhälle folkpensionärerna växt upp i och de livserfarenheter de har påverkar deras upplevelser om tryggheten. Könsperspektivet ger en möjlighet att analysera i vilken mån de olika livsvillkor män och kvinnor har och haft påverkar de subjektiva upplevelserna individerna har av sin välfärd. Generationsteorier av JP Roos, Semi Purhonen och Karl Mannheim används för att skapa en bild av huruvida de gemensamma erfarenheter som individer som levt under samma tidpunkt i ett samhälle delar kan inverka på upplevelserna av den ekonomiska och sociala tryggheten. Som material används 14 stycken temaintervjuer utförda sommaren 2011 samt enkäter som samlats in i samband med Folkpensionsanstaltens och Svenska social- och kommunalhögskolans forskningsprojekt 'Folkpensionärers sociala och ekonomiska trygghet'. Intervjuerna ges en större analytisk tyngdpunkt än enkäterna. I analysen av intervjuerna används narrativa metoder och innehållsanalys. I analysen av enkäterna används frekvensanalyser samt korstabeller. Det centrala resultatet är att folkpensionärerna upplever sin ekonomiska situation som trygg och de är även relativt nöjda med den, trots deras objektivt sätt låga inkomster. Paradoxen i att folkpensionärerna är rätt nöjda trots sina små inkomster förklaras delvis med egendom, besparingar och samboende. Den sociala tryggheten skapas i sin tur av möjligheten av att bo självständigt samt de sociala kontakterna. Centralt är därmed att folkpensionen ensam inte erbjuder en källa till ekonomisk och social trygghet. Paradoxen som framställs förklaras vidare med folkpensionärernas uppväxt och livserfarenheter. En ekonomisk knapphet i uppväxten eller under livsloppet överlag samt en anpassning till att leva ekonomiskt noggrannt har lett till att förväntningarna gällande ekonomin med tanke på pensionsåldern inte varit höga. Pensionsåldern utgjorde för många folkpensionärer inte heller någon stor förändring i det ekonomiska och dessutom påpekades att konsumtionsbehoven i pensionsåldern är låga. Genom att jämföra sin livssituation med finländares situation tidigare i historien upplever folkpensionärerna sig också ha det relativt bra ställt. Folkpensionärernas ekonomiska trygghet och nöjdhet har därmed formats dels av pensionärernas individuella livslopp och dels av olika generationserfarenheter som uttrycks aningen olika bland de som är födda på 1920–30-talen i jämförelse med de som är födda på 1940-talet. Gällande männens och kvinnornas uppfattningar av sin ekonomiska och sociala trygghet i pensionsåldern framkommer däremot inga tydliga skillnader. Skillnaderna mellan männen och kvinnorna framkommer främst gällande livsvägarna till att erhålla folkpension och sakna arbetspension. Sammanfattningsvis visar föreliggande avhandling att det finns också andra förklaringar till upplevelsen av den ekonomiska och sociala tryggheten än bara de faktiska inkomsterna. Det framkommer vidare att det finns flera olika vägar till 'folkpensionärsskapet'. Folkpensionärer är därmed inte är en homogen grupp, trots att de folkpensionärs män som intervjuades haft liknande livslopp med knappa ekonomiska resurser i barndomen, något annat arbete än traditionellt lönearbete i vuxenlivet, en låg utbildning och olika, främst hälsorelaterade, skäl till att inte ha kunnat jobba fram till pensionsåldern medan kvinnorna ofta levt ett liv präglat av omsorg av barnen och/eller föräldrarna och deltagit i arbetslivet i en begränsad utsträckning. I denna avhandling fokuseras bara på finlandssvenska folkpensionärer, vilket kan ha en inverkan på resultaten.
  • Linkoaho-Nordling, Maria (2008)
    Tutkielmassa tarkastellaan taustaltaan kaksikielisten lasten sosiaalisen identiteetin kehittymistä sen kautta, mieltävätkö lapset kuuluvansa suomenruotsalaisten ryhmään. Tutkimuksessa keskitytään lapsiin ja esitellään lasten omia mielipiteitä, kokemuksia ja selostuksia. Niiden kautta on pyritty jäsentämään kaksikielisyyttä sosiaalisen identiteetin näkökulmasta suomenruotsalaisuuden kentällä. Tutkimuksessa pyritään kartoittamaan lasten identifikaatioprosessia ja suomenruotsalaisten ryhmään kuulumista teema-alueiden avulla. Sosiaalista identiteettiä selitetään ja tulkitaan yhdistäen teoreettisia näkökulmia, aikaisempaa tutkimusta ja tämän tutkimuksen laadullisen aineistonanalyysin tuloksia. Tutkimuksen kohteena on Espoossa sijaitsevan Finnon koulun 23 ensimmäistä luokkaa käyvää lasta. Tutkittavista lapsista 13 on tyttöjä ja 10 on poikia. Tutkimusjoukkoon on valittu kahdelta ensimmäiseltä luokalta kaikki kielitaustaltaan kaksikieliset lapset siten, että toisen vanhemman kieli on suomi ja toisen ruotsi. Haastattelut toteutettiin käyttämällä teemahaastatteluperiaatetta ja haastattelut suoritettiin marraskuussa vuonna 2006. Kvalitatiivinen aineisto on käsitelty Atlas.ti-ohjelman avulla ja sen avulla saatuja tuloksia on analysoitu. Lasten sosiaalisen identiteetin havaittiin olevan vielä iduillaan. Tärkeimmäksi tulokseksi hahmotettiin, että lapset liittivät suomenruotsalaisuuden kielitaitoon. Monet tutkituista lapsista eivät tunteneet käsitettä suomenruotsalaisuus. Tulosten pohdinnassa merkittävänä tekijänä lasten identiteetin kehittymisen kannalta nähtiin taustaltaan kaksikielisten lasten valmiudet puhua ja ymmärtää kahta kieltä, suomea ja ruotsia. Keskeiseksi nousi näiden taustaltaan kaksikielisten lasten sosiaaliseen identiteettiin vaikuttavana tekijänä koulu ja siellä vallitsevat prinsiipit. Sosiaalisen identiteetin myönteinen kehittyminen vaikuttaa keskeisesti suomenruotsalaisen ryhmätunteen kehittymisessä. Tarkastelussa pyrittiin ottamaan huomioon suomenruotsalaisuuteen vaikuttavat muut tekijät kuten kielen, kulttuurin ja historian merkitys. Tutkimuksen tärkeimpinä kirjallisina lähteinä ovat toimineet Henri Tajfelin teos Human groups and social categories (1981), Catharina Lojander-Visapään suorittama tutkimus Med rätt att välja (2001) ja Peter L. Bergerin ja Thomas Luckmannin Todellisuuden sosiaalinen rakentuminen (1994) sekä tutkimukset suomenruotsalaisuudesta, sen ominaisuuksista ja asemasta suomalaisessa yhteiskunnassa (esim. Allardt & Starck 1981 ja McRae, 1999). Keskeisiä ovat olleet myös lasten tutkimusta käsittelevät empiiriset tutkimukset sekä identiteettiä ja kaksikielisyyttä käsittelevä kirjallisuus.