Browsing by Subject "tidningar"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-6 of 6
  • Jägerhorn-Tabermann, Jenny (Helsingin yliopisto, 2018)
    Tiedekunta/Osasto Fakultet/Sektion – Faculty Helsinfors universitet, Statsvetenskapliga fakulteten Laitos/Institution– Department Svenska social- & kommunalhögskolan och Statsvetenskapliga fakulteten Tekijä/Författare – Author Jägerhorn-Tabermann, Jenny Työn nimi / Arbetets titel – Title Den finlandssvenska kulturjournalistiken i förändring – ”kris” eller paradigmskifte? En granskning av kultursidornas utveckling i HBL, VBL och ÅU 2007–2017. Oppiaine /Läroämne – Subject Journalistik och kommunikation Työn laji/Arbetets art – Level Pro gradu-avhandling Aika/Datum – Month and year Augusti 2018 Sivumäärä/ Sidoantal – Number of pages 97 Tiivistelmä/Referat – Abstract Syftet med denna pro gradu-avhandling är att undersöka hur de finlandssvenska tidningarnas kulturbevakning förändrats under åren 2007–2017 via en studie av Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Åbo Underrättelser. Såväl inom den offentliga debatten som inom forskning har kulturjournalistikens ”kris” diskuterats med jämna mellanrum. Avhandlingen granskar vad som menas med ”kris” och om det finns belägg för krisdiskussionen när det gäller den finlandssvenska kulturbevakningen. I den teoretiska delen tar jag avstamp i Pierre Bourdieus teori om kulturens fält och kulturellt kapital, samt i Maarit Jaakkola och Heikki Hellmans (2009, 2012) tidigare forskning om friktionen mellan det estetiska och det journalistiska paradigmet. Jag undersöker om man också i Svenskfinland kan se samma tendens av ett paradigmskifte inom kulturjournalistiken mot ett mera nyhetsorienterat innehåll. Undersökningsmetoden är kvantitativ innehållsanalys. Mina resultat visar att kultursidorna i Svenskfinland har utvecklats väldigt olika. HBL:s och ÅU:s kultursidor präglas av en kontinuitet och en viss konservatism, medan VBL:s kultursidor genomgått större förändringar. I VBL syns den journalistiska vändningen således klarast. VBL sticker ut i mina resultat på flera sätt; vad gäller den ökade populariseringen, den växande andelen kulturnyheter i förhållande till recensioner, maskuliniseringen av recensioner, och också genom att antalet kulturartiklar ökat till skillnad från de andra två tidningarna. Att man i Österbotten starkt följer med utvecklingen i Sverige, där populariseringen och paradigmskiftet syntes redan för tio år sedan, kan delvis förklara det här. Antalet recensioner har minskat i alla undersökta tidningar. Men i HBL kvarstår recensionen 2017 som den klart vanligast förekommande artikeltypen, den utgör drygt hälften av allt material på kultursidan. Antalet kulturartiklar har under 2007–2017 minskat i både HBL och ÅU, medan de har ökat i VBL. Andelen kultursidor i jämförelse med det totala antalet sidor har ändå procentuellt sett hållits intakt i alla tre tidningar. Det vittnar om att tidningarna trots ekonomiska utmaningar och nedskärningar fortfarande värdesätter kultursidorna. Att tala om en ”kris” inom kulturjournalistiken i Svenskfinland finns det därför inte belägg för. Samtidigt visar min avhandling att det är svårt att ge ett generellt svar, eftersom variationen mellan de tre tidningar jag har undersökt är så stor. Kan tänkas är hela krisdiskussionen en del av det maktspel inom kulturfältet som också Bourdieu hänvisar till – ett sätt att bevara kulturjournalistiken fin och exklusiv. Att tala om kulturjournalistiken i kris är därför onödigt ödesmättat, mera träffande är det att tala om kulturjournalistiken i förändring. Ett exempel på detta är hur tv-drama börjat uppfattas som finkultur på kultursidorna, och bidrar till att omdefiniera distinktionen mellan högt och lågt. Avainsanat – Nyckelord – Keywords Journalistik, kulturjournalistik, kultur, nyheter, paradigmskifte, kulturkritik, tidningar, recensioner, Svenskfinland, kris. Säilytyspaikka – Förvaringställe – Where deposited Muita tietoja – Övriga uppgifter – Additional information
  • Othman, Hanna (Helsingin yliopisto, 2020)
    Denna pro gradu-avhandling undersöker vilka samhällsfrågor som lyfts upp i rapporteringen om sångtävlingen Eurovision song contest. Fokus ligger på vilka frågor som tas upp i den finländska tidningspressen i artiklar som behandlar tävlingen under åren 1964-1965, 1989-1990 och 2014-2015. Det första åratalet som granskas är år 1964 eftersom Finland då deltog för fjärde gången och medverkan i tävlingen har redan etablerats som en tradition. Därefter görs nedslag med 25 års mellanrum för att kunna se hur rapporteringen har förändrats. Tidningarna som undersöks är Hufvudstadsbladet som är Finlands största svenskspråkiga dagstidning, Helsingin sanomat som är Finlands största finskspråkiga dagstidning och Iltasanomat som är en finskspråkig kvällstidning. Urvalet föll på dessa tidningar eftersom de alla getts ut under åren i fråga. Eurovision song contest arrangerades för första gången år 1956 av European Broadcasting Union som är en europeisk tv- och radio-union. Målet med att arrangera den första sångtävlingen var att i efterkrigstida Europa skapa en gemenskap och en europeisk identitet, dessutom ville unionen testa ny sändningsteknik. Länderna skickar en representant som sedan tävlar mot de andra ländernas sångare. Tävlingen är fredlig och texterna får inte innehålla religiösa eller politiska budskap, men då flera europeiska länder samlas på en och samma plats så kan man inte undvika att också samhällsfrågor kommer att diskuteras. Den här avhandlingen visar att också artiklarna om tävlingen som ofta hittas på nöjes- eller tv-sidorna innehåller ämnen som berör samhället, konflikter och värdefrågor. I avhandlingen lyfts tre teman fram per årtionde, men granskningen visar att flera av ämnena återkommer under flera år. År 1964 kan vi läsa i artiklarna att Sverige inte deltar eftersom det pågår en skådespelarstrejk i landet, också andra år har olika strejker hotat tävlingen. År 1964 hoppar en demonstrant upp på scenen under showen och kräver att den portugisiska och den spanska diktatorn ska avgå. Både år 1964 och 1965 nämns det att östeuropeiska länder som vanligtvis tävlar i sin egen sångtävling, Intervision, nu också kan se Eurovision song contest. Kalla krigets slut och Berlinmurens fall färgar rapporteringen år 1989 och 1990. Jugoslavien vinner tävlingen 1989 och står värd därpå följande år, trots att landet höll på att genomgå stora förändringar och skulle komma att splittras kort därefter. Berlinmuren föll på hösten 1989 vilket inspirerade många låtskrivare som sjöng om fred och murar i sångtävlingen år 1990. Krig och fred har varit återkommande teman i Eurovision song contest genom åren, det här samma året sjöng också Frankrike om problematiken kring rasdiskriminering men låten som vann var en hyllningslåt till att de europeiska staterna skulle gå samman i Europeiska unionen några år senare. Under 2000-talet har Eurovision song contest ofta förknippats med HBTIQ- frågor och ämnet kommer regelbundet upp i rapporteringen, speciellt år 2014 då den skäggiga dragqueenen Conchita Wurst vinner tävlingen. Ämnet nämns också år 2015 eftersom Ryssland stramat till lagen kring homosexuellas rättigheter. Rysslands representanter får utstå högljutt buanden i direktsändningen både år 2014 och 2015 eftersom landet är inblandat i Krimkrisen som pågår i Ukraina, reportrarna i alla tidningar som undersöks nämner saken. Finlands egen representant år 2015 är punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät som består av fyra medelålders män med funktionsvariationer. Deras medverkan sägs ha krossat fördomar i hela Europa. För att vara en tävling som ska handla om musik och samhörighet hinner man på 60 år få in väldigt många konflikter och samhällsfrågor. Tidningspressen hinner också under dessa år förändras, men alla år behandlar de ändå Eurovision song contest trots att intresset ibland är svagare och ibland starkare. Eurovision song contest har varit en del av det finländska tv-utbudet under så gott som hela televisionens historia i Finland och har varit tillgänglig för alla finländare.
  • Hintsanen, Katja Helena (2008)
    I uppsatsen kartlägger jag medborgarjournalistiken som försök i Finland. Jag reder ut varför tidningarna Nya Åland och Länsi-Uusimaa, som provat på medborgarjournalistik, inte längre sysslar med riktningen. Dessutom visar jag hur medborgarjournalistiken skiljer sig från den konventionella journalistiken i Finland. Min forskning består av fem temaintervjuer med tre chefredaktörer och två journalister och den kvalitativa analysen är en innehållsanalys där jag sorterat materialet enligt teman. I min forskning har jag också analyserat utdrag ur sex pilotintervjuer med journalister och chefer på tidningarna Västra Nyland, Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat. Respondenterna från pilotintervjuerna representerar tidningar, som under min undersökning inte hade provat på medborgarjournalistik. I min forskning kommer jag fram till att tidningarna Nya Åland och Länsi-Uusimaa inte längre sysslar med medborgarjournalistik, bland annat eftersom försöken gjordes på initiativ av utomstående forskare, eftersom tidningarna inte var engagerade i medborgarjournalistik och för att tidningarna upplevde att de redan sysslar med någonting liknande. Respondenterna kan inte heller tänka sig att på nyhetsplats ta ställning till en viss fråga, vilket har förekommit i medborgarjournalistiken. Jag presenterar också en modell över skillnaderna mellan medborgarjournalistiken och den konventionella journalistiken i Finland. De viktigaste källorna är Jay Rosens (1999) What are Journalists for? och Heikki Heikkiläs (2001) Ohut ja vankka journalismi. Kansalaisuus suomalaisen uutisjournalismin käytännöissä 1990-luvulla, som båda behandlar medborgarjournalistik.
  • von Kraemer, Nicolas (Helsingfors universitet, 2016)
    I början av 1930-talet växte i Finland fram en nationalsocialistisk rörelse som både byggde vidare på en redan etablerad finländsk högerradikal verksamhet och en allt mäktigare tysk nazism. Trots den finländska nazismens starka kopplingar till Tyskland kom de finländska nazisterna att fokusera på att skissera fram ett nytt politiskt system för Finland. De samhällsvisioner nationalsocialisterna talade för publicerades i de olika nazistiska organisationernas egna tidningar och tidskrifter. I detta arbete går jag in på dessa visioner och vad de gick ut på. Frågeställningen är egentligen tudelad: Hur såg de nazistiska visionerna ut, och kan de betraktas som en enhetlig ideologi? Varifrån kom inspirationen till visionerna? Syftet med arbetet är att kartlägga den hittills bristfälligt utforskade finländska nazismens politiska innehåll. I klarspråk betyder detta att visionernas hållbarhet som politisk ideologi analyseras. Materialet består av fem finländska nazistiska tidningar – För Frihet och Rätt, Hakaristi, Hakkorset, Herää Suomi och Kansallissosialisti – ur vilka sammanlagt 125 artiklar används. Med dessa artiklar som bas presenteras och analyseras den finländska nazismens politiska visioner som en helhet. I det första kapitlet diskuteras innebörden av de politiska visionerna och den kritik av demokratin samt hyllande av ledarskapet som dessa innehöll. I det andra kapitlet behandlas det korporativa ekonomiska system samt omorganisering av näringslivet som nazisterna förespråkade. Slutligen diskuteras den raslära och nationella enhet som hela det nationalsocialistiska systemet skulle stå på. I avslutningen presenterar jag forskningsresultaten som tyder på att den finländska nazismen – enligt de ideologibegrepp som definierats i inledningen – utan vidare kan betraktas som en politisk ideologi. De finländska nazisterna uttalade sig om samhällets alla områden samt tog sig an konkreta problem i det finländska samhället. De lät sig inspireras av både rådande ideologiska trender och finsk nationalism och mytologi. Mycket av inspirationen kom från Tyskland. Ideologin visade sig dock vara svårimporterad och nästan omöjlig att plantera i den finska jordmånen, och mötte därför på hårt motstånd i Finland.
  • Pohjola, Teresa (2000)
    Undersökningens syfte är att beskriva valdebatten inför valet till Europaparlamentet och kommunalvalet 1996 i lokal- och regionpressen och undersöka om tidningarna har en tendens att koncentrera sig på ettdera valet. Mediebevakningen täcker tidningarna Borgåbladet, Kotkansilmä, Kymen Sanomat, Poiju och Östra Nyland-Kotka Nyheter. Här granskas insändare och ledare. Avsikten är också att undersöka hur dagordningsteorin och teorin om andra hands val fungerar. Jag undersöker vilka valteman har lyfts upp i dagordningen, om det finns speciella finlandssvenska sakfrågor och hurdan debatten kring EU har varit. Syftet är också att beskriva regionala socioekonomiska bakgrundsfaktorer i södra Kymmenedalen och östra Nyland och fundera över deras möjliga inverkan på debatten. Metoden som används i undersökningen är kvantitativ innehållsanalys kombinerad med en pro-et-contra-analys av några mest debatterade sakfrågorna och frågor om EU. Den viktigaste källan som används i undersökningen i synnerhet för EP-valets del är Reifs och Schmitts (1980) undersökning om EP-valen. Undersökningen visar att ledarna och insändarna i de undersökta tidningarna hade en tydlig tendens att koncentrera sig på kommunalvalet. Nästan tre av fyra artiklar behandlade primärt kommunalvalet. Ledarna försökte dock lyfta upp EP-valet: Över 40 procent av ledarna behandlade primärt EP-valet. De mest diskuterade sakfrågorna i valen 1996 var arbetslösheten, frågor om social- och hälsovårdstjänster och åldringarnas och pensionärernas ställning. En pro-et-contra-analys har gjorts av ett par av de mest diskuterade sakfrågorna. Finlandssvenska sakfrågor togs upp i Borgåbladet och Östra Nyland-Kotka Nyheter. Den viktigaste finlandssvenska sakfrågan var tryggandet av sfp-mandatet. Tidningarna verkade ha makten över dagordningen, i synnerhet i några sakfrågor. Den partipolitiska bakgrunden verkade spela en större roll i valdebatten i östra Nyland än i södra Kymmenedalen. De socioekonomiska bakgrundsfaktorerna torde ha gjort att till exempel arbetslöshetsfrågan låg på dagordningen. Reifs och Schmitts teori fungerade delvis i båda valen. Valdeltagandet blev lågt, intresset för EP-valet var lamt men valkampanjen i kommunalvalet var mycket större. Små och nya partier fick mera röster i EP-valet men i kommunalvalet röstades dock enligt gamla vanor - regeringspartierna förlorade inte särskilt mycket. Antalet förkastade röster var också mycket större än i kommunalvalet.
  • Harmo, Nuutti (Helsingfors universitet, 2016)
    Tutkielman tarkoituksena on selvittää, kuinka yleisesti ruotsin olla-verbin (vara) konjunktiivimuoto vore esiintyy nykyruotsissa ja vertailla sen käyttöä suomenruotsissa ja ruotsinruotsissa. Tutkimusaineisto koostuu Språkbankenin vapaasti käytettävistä korpuksista, jotka sisältävät muun muassa sanomalehtitekstiä, kaunokirjallisuutta ja internet-keskustelupalstojen keskusteluja. Kaikkiaan aineistossa on noin 9 miljardia sanetta 192 erillisessä korpuksessa. Aineistoon on tehty hakuja Språkbankenin Korp-käyttöliittymän kautta ja tarkasteltu näiden hakujen tuloksia. Sananmuodon vore esiintymistiheyttä tarkastellaan yleisesti kaikissa Språkbankenin vapaasti käytettävissä korpuksissa sekä vertailevasti suomenruotsalaisissa ja ruotsalaisissa sanomalehtikorpuksissa. Sanomalehtiaineistoja on yhteensä 652 miljoonaa sanetta 37 ruotsalaisessa ja 30 suomenruotsalaisessa korpuksessa. Vertailtavaksi on valittu nimenomaan sanomalehtiteksti, koska noin 9 % Språkbankenin sanomalehtiaineistojen tekstistä on peräisin suomenruotsalaisista lehdistä, kun kaikissa Språkbankenin aineistoissa suomenruotsalaista tekstiä on vain 0,9 %. Tarkemman tutkimuksen kohteena ovat hypoteettiset ehtolauseet, joissa predikaattiverbi on joko konjunktiivissa, indikatiivin preteritissä tai skulle + infinitiivi -rakenteen osana. Tutkielmassa vertaillaan näiden eri ehtolausetyyppien esiintymistiheyttä suomenruotsalaisissa ja ruotsalaisissa sanomalehtikorpuksissa. Tutkimus osoittaa, että vore esiintyy suomenruotsalaisessa aineistoissa selvästi harvemmin kuin ruotsalaisissa aineistoissa. Sananmuodon esiintymistiheys on keskimääräistä suurempi vanhemmissa aineistoissa, mutta yllättäen myös joissakin internetin keskustelufoorumeilta kerätyissä aineistoissa. Sananmuodon vore keskimääräinen esiintymistiheys kaikissa Språkbankenin korpuksissa on 182,8 kertaa miljoonaa sanetta kohti, mutta suomenruotsalaisissa aineistoissa vain 97,3. Tutkielman tulosten perusteella skulle vara -rakenteen käyttö on suomenruotsalaisissa sanomalehtiaineistoissa yleisempää kuin ruotsalaisissa sanomalehtiaineistoissa. Havainto on linjassa sen muun muassa Svenska Akademiens Grammatikin (Teleman et al. 1999) esittämän näkemyksen kanssa, että tätä rakennetta käytetään suomenruotsissa laajemmin kuin muissa ruotsin alueellisissa kielimuodoissa.