Commercial law

 

Recent Submissions

  • Erä-Esko, Ensio (Hanken School of Economics, 2018-08-01)
    Skatterätt av hävd, är nämnd som en rätt i grundlagen också för kyrkan, i det finländska samhället. I Finland ger ett differentierat samhälle dock historiskt problem om religionen inte är enhetlig eller språket finska eller svenska. Trots det har man med specialarrange-mang och skild lagstiftning strävat efter att svara mot att även minoritetsrätter förblir i kraft. Alla offentligrättsliga samfund får sin rätt tillgodosedd om det är av evangelisk-luthersk eller ortodox konfession. Utvecklingen av skattelagar tar in religionssamfund vil-ket ger en beredskap på möjligheter till bredd i utdelningen. Samfundsskatten ersatt med statsanslag riskerar att minska den enskilda medlemmens rätt att bidra enligt en personlig skattebetalningsförmåga. Personskatt behöver kompletteras med samfundskatt när inkomst kan tas ut via kapitalskatt i stället för personskatt. Särskilt tydligt kommer denna olägenhet till synes när det är frågan om en förmögen person som själv kan ta ut avkastning av kapitalet med en lägre skatt i stället för skatt från löneinkomst. I en rätt kompensation till församlingar bör detta missförhållande skilt beaktas om ett stat-ligt budgetanslag kompenserar skattetagaren. Samhällsansvaret och den sociala etiken har i dag ansetts vara grunden för kyrkoskatten och föreslås analogt också gälla vid statsanslag. Den enskilda medlemmens rätt och skyldighet att betala kyrkoskatt ger även rätt att påverka genom val av representanter, som besluter om fördelningen av resurserna inom sitt offentli-grättsliga samfund. Vad anbelangar samfundsskatten har tidigare mantalsavgift även ålagts samfund. Andelen av samfundsskatten, som tillfaller kyrkan är inom samhället byggt på kristen moral och etik med kyrkor, samt med begravningsplatser för alla invånare. Andelen samfundsskatt kan vara mellan 1,5 % till 3 % av samfundets totala beskattningsbara vinst för att rimligt täcka även kostnader, som är utgifter för personer, utan tillhörighet till något av de officiella kyrkosamfunden. Den ortodoxa kyrkan har fått såväl statsunderstöd som en avskild skatteandel som kompensation för utebliven samfundsbeskattning. Den Tyska evangelisk-lutherska församlingen i Finland och Olaus Petri borde på enahanda grunder få en motsvarande avskild andel av samfundsskatten före fördelningen på grund av sina delä-gares aktieinnehav och sin täckning över hela riket. Kyrkostyrelsen har sedan under drygt sextio år utvecklats från en stödorganisation för för-samlingar evakuerade från områden av Finland, som sedan år 1944 är under rysk förvalt-ning. Då detta behov ingalunda kan vara fortgående, utan dessa områdens invånare etable-rat sig i någon inhemsk församling, blir kyrkostyrelsens ursprungliga uppgifter överflödig. I dag svarar kyrkostyrelsen för mera omfattande uppgifter: • Koordinera den evangelisk-lutherska kyrkans verksamhet. • Svara för de kyrkligt anställdas uppgifter. • Vara förmedlare av bidragande medel för kyrklig verksamhet. • Sköta kontakter inom ett internationaliserande samhälle. Risken med stor konsolidering är dock att det demokratiska inflytandet minskar och med-lemmarna saknar inflytande trots kyrkosynoden. Det kan leda till att medlemmar tar mindre ansvar och känner sig mindre motiverade till eget initiativ. Fattiga församlingars medlem-mar betalar högre kyrkoskatt. Skulle kyrkan vara utan kyrkoskatt skulle en återgång till de förhållandena, som fanns för tusen år äga rum med avgifter för tjänster och förrättningar. Harmoniseringen av kyrkoskatten, så att den även i ett integrerat samhälle kan verka för att bevara moral och etik samt slår vakt om vårt kulturarv, anser jag väl motiverat. Det innebär att olika europeiska regioner kan ha skilda nationella system oberoende av strävandena ef-ter en enhetlig skatteharmonisering som också skulle beträffa kyrkoskatten. I välstånds Fin-land bidrar kyrkan till det sociala samhället med över halva skatteprocentuttaget i en för-samling. Konkurrenssituationen om individen gör det viktigt, i varje sammanhängande region, såväl för att bibehålla sin nationella rätt och särprägel, där kyrkans skatteuttag kan symbolisera det samhällsansvar och det stabila mål som ett samhälle önskar slå vakt om med sina med-lemmar. Utan en fungerande skatteuppbörd, med rättvis fördelning för medlemmarnas och till samhällets gagn riskerar man den anarki som uppstod i östra Europa efter år 1918. En entydig, rättvis och neutral kodifiering av skattelagarna i ett rättssamhälle tryggar sta-tens bestånd och överlevnad. Den kontinuerliga samhällsutvecklingen kräver dock att inne-hållet och uppgiften för församlingarna i mån av möjlighet följer med utvecklingen. Svarar kyrkan för ett behov finns inget hinder för motiveringar till dess fortbestånd. En relativt låg skatt kan vara en trygghetsfaktor som gagnar stabilitet. Speciellt med kyrkoskatt är att, trots politiska ändringar av gränser, en äldre rätt kan ha bevarad rätt att få bära upp skatt via sta-ten, som i Frankrike, på de områden som införlivades med denna republik efter kejsar Wil-helm II:s fall. Inom Norden har lutherdomen och det sociala välståndet tillsammans med andra lagar enats om sitt bidrag till medborgarna och rimliga välfärdstjänster i staten. Den historiska dimensionen har visat på att kyrkan kan hålla ihop samhället. Önskar vi i Norden bevara välfärdssamhället förefaller dock paretoeffekten och en kyrka, om än latent, omfattad av de flesta, ge generellt sätt lägre total skatteutgift, i och med att församlingarna kan bjuda också rationellt tjänster, förutom begravning också eftermiddagsvård, diakon och social åldringsvård, som kan komma alla till del. All skatt bör ha rätt att vara nationell för dess invånare. De schweiziska kantonerna där 20 av 26 har kyrkoskatt också för juridiska personer, visar på en allmän samfundsskatt, medan 6 kantoner kan ha en annan finansiering genom kommun eller kanton. Dessutom kan man helt befria en församling från att finansiera verksamheten med personskatt. Inom ett rikes gränser kan finnas med självstyrelse flera, enligt behovet, verksamma skatter. Utgifterna och anslag kan leda till förändringar av finansieringen för en församling. Integration i sam-hället med ekonomi och social välfärd beaktar ändå i görligaste mån OECD-modeller. Den direkta personbeskattningen i kyrkan kan ge upphov till en flagrant ojämlikhet. De skilda kyrkosamfunden är heller inte jämställda. Enbart en fördelning av en given del från samfundsskatten förefaller mig bättre följa Alexys motiverade moralisk1374 och social rätts-etisk giltighet.1375 Redan Hobbes hänvisar också till såväl naturliga, positiva som moraliska lagar som följer ett mönster som leder till det att medborgarna upplever dessa som rätt-visa.1376 Rawls berättigade syn på principer om skydd för religiös och moralisk integri-tet,1377 kan antyda vikten av en koordinerad religion som härskar, där medborgarens natur-liga rättsplikt kan upprätthållas av en rättvis författning.1378 En social och moralisk rättse-tisk skatt fördelad av staten för det nationella välståndet och de rättsnormer som gäller kan i framtiden bättre svara mot en likvärdig behandling av alla invånare i landet, oberoende av den enskildes kyrkliga tillhörighet, men där den rättsnormering som i dag gäller också i morgon kan anses ha laga kraft. Kyrkoskatt ger bättre en neutral balans för staten med sin moral och etik än t.ex. islamsk tro, där zakat är obligatorisk förall inkomst i en stat och tron det högsta. Konverteringar har alltid varit möjliga och i en islamsk stat avgör ofta överheten, Khanen, tron. Ändå kan även flera olika trosinriktningar finnas i ett rike såvida inte ett erkänt Kalifat gäller för riket. Dagens kristna värderingar är i regel numera mer humana.
  • Norrgård, Marcus (Svenska handelshögskolan, 2006-03-30)
    Den här boken handlar om ansvar för avtalsingrepp, d.v.s. otillbörliga ingripanden i kommersiella avtalsförhållanden, i finsk rätt. Man kan indela avtalsingreppen i åtminstone fyra olika typfall. Det grundläggande typfallet, som utgör kärnan för avtalsingreppsproblematiken, kallas medverkan till avtalsbrott. Frågan är om det är ansvarsgrundande att en i förhållande till ett giltigt avtal utomstående person förmår den ena avtalsparten att begå ett avtalsbrott. Det andra typfallet, medverkan till avtalsenligt upphörande av avtal, innebär att den utomstående personen förmår avtalsparten att säga upp eller på annat sätt avsluta avtalet på ett avtalsenligt sätt. I det tredje typfallet, ingrepp i prekontraktuella förhållanden, förmås den presumtiva avtalsparten att inte ingå avtal. I det fjärde typfallet, utnyttjande av redan begånget avtalsbrott, utnyttjar den utomstående det av avtalsparten redan begångna avtalsbrottet till egen fördel. Frågan analyseras inom ramen för regleringen mot otillbörlig konkurrens (1 § lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet) i ljuset av konflikten mellan konkurrensfrihet och respekten för avtal. Argumenten för och emot ett ansvar hämtas bl.a. från rättsekonomins teori om effektiva avtalsbrott, grundrättigheterna och utländsk rätt. Undersökningen resulterar i att den utomstående bör vara ansvarig för medverkan till avtalsbrott. Detta gäller såväl ersättning enligt skadeståndslagen som förbud (såväl förbudsdom som interimistiskt förbud). Frågan om det senare avtalets ogiltighet diskuteras också. I fråga om de tre andra typfallen bör ansvar inte uppkomma.
  • Sund-Norrgård, Petra (Svenska handelshögskolan, 2002-10-25)
    Internets ökade betydelse gjorde att företagen började inse vilka problem som kan uppstå av att en webbsida med ett domännamn i form av deras varumärke olovligen handhas av en utomstående part. Konflikterna blev därför fler medan existerande tvistlösningsmekanismer ansågs dyra, tungrodda och ineffektiva. Ur detta behov föddes sedermera Uniform Domain Name Dispute Resolution Policy (UDRP). Detta internationella tvistlösningsförfarande skapades för att tillämpas på s.k. cybersquatting, dvs. situationer där domännamn, som inkräktar på andras varu- eller servicemärken, registreras i ond tro t.ex. för framtida försäljning. Jag granskar i denna avhandling huvudsakligen förutsättningarna för överföring eller upphävning av domännamnsregistreringar i enlighet med UDRP, varför jag fokuserar på artikel 4.a och då i synnerhet på innebörden av begreppet ”registrering och användning i ond tro”. Arbetet bygger huvudsakligen på en analys av de avgöranden som fattats inom ramen för UDRP. Syftet är att genom en systematisk undersökning av tillämpningen av begreppet ond tro beskriva och utvärdera rättstillämpningen inom UDRP. De granskade avgörandena är 396 st. till antalet och har meddelats under tidsperioden 14.1.2000-15.8.2001.
  • Enkvist, Joachim (Svenska handelshögskolan, 2008-11-07)
    Den här boken handlar om framtidens television och vissa marknadsförings- och upphovsrättsliga spörsmål som aktualiseras i samband med nya former av televisionssändningar. TV-tekniken har utvecklats mycket under de senaste åren, och det är framförallt sändningstekniken som har genomgått de största förändringarna. Tyngdpunkten i detta arbete har lagts på förmedling av TV-sändningar över Internet med hjälp av P2P-tekniken (peer-to-peer) och vilka marknadsförings- och upphovsrättsliga spörsmål detta aktualiserar. Den nya förmedlingstekniken möjliggör en rad nya marknadsföringsmetoder, och i boken behandlas hur dessa metoder förhåller sig till nuvarande marknadsföringsrättsliga reglering. Förmedling av upphovsrättsskyddat material över Internet har inneburit ett flertal reformer av gällande upphovsrättslagstiftning i syfte att stärka rättsinnehavarnas ensamrätt. En viktig fråga som boken behandlar är hur gällande upphovsrättslagstiftning skall tolkas i förhållande till nya distributionsformer över Internet. I boken tas även upp frågor i anknytning till problemet med att en stor del av det material som förmedlas över Internet sker utan rättsinnehavarens samtycke, vilket innebär en ekonomisk förlust för rättsinnehavaren. I boken framläggs alternativa lösningar för hur förmedlingen över Internet kan tilldela rättsinnehavaren ekonomisk ersättning, trots att förmedlingen är avgiftsfri.