Dokumentation av socialt arbete med döva psykiatriska sjukhuspatienter i patienternas journaler

Abstract

Undersökningen strävar efter att kartlägga det sociala arbetet vid ett psykiatriskt sjukhus. Forskningspopulationen är 31 döva patienter som för första gången vårdas pa en öppen, akutpsykiatrisk avdelning och som har teckenspråk som sitt första språk. Undersökningens huvudsakliga material är SOS-bladen i patientjournalen, på vilka socialarbetaren dokumenterar sitt arbete. Mötet mellan de döva patienterna och socialarbetaren analyseras med hjälp av sjukvårdsdistriktets statistikprogram för socialarbetare. Metoden som används för att analysera texterna pa SOS-bladen är tematisk kodning. Med hjälp av denna metod skapades en kodapparat som möjliggjorde analys av socialarbetarens texter. I praktiken undersökte forskaren sina egna texter. Eftersom döva patienter inom psykiatrin aldrig tidigare har kartlagts i Finland hade undersökningen också en deskriptiv sida. Undersökningen var aktuell också för att hälsovården idag star på tröskeln till att ta i bruk den elektroniska patientjournalen, vilken möjliggör att hälsovårdspersonal på ett annat sätt kan läsa olika texter som skrivits om patienten. Materialet som används i undersökningen hade skapats som en arbetsprodukt vid aktivt patientarbete vid ett psykiatriskt sjukhus under åren 1996 - 2000 då Dövas Servicestiftelse genom ett projekt strävade efter att utveckla psykiatrisk avdelningsvård för döva vid Lappvikens sjukhus. Socialkonstruktivismen har därför använts som teoretisk bakgrund. Både de döva patienterna och dokumentationen utgjorde fokus för denna undersökning. Frågeställningar var: Vad består det sociala arbetet som gjorts med döva patienter på ett psykiatriskt sjukhus av samt hur socialarbetaren har dokumenterat detta arbete i de döva patienternas journaler? Undersökningen strävade efter att ge svar på den mer specifika frågan: Vilken sorts kunskap skapades om det sociala arbete och om patienterna? Resultaten av undersökningen gav ny information om döva psykiatriska patienterna som inte tidigare existerat i Finland. Socialarbetarens dokumentation på SOS-bladet visade sig vara kort formulerade men var i de fiesta fall mycket djupgående och behandlade komplexa sociala situationer. Overraskande var att socialarbetaren ofta tagit ställning till olika saker och gjort en bedömning. Brister i dokumentationen framkom också, bl.a. var patientens egen syn på olika ärenden inte alltid dokumenterad. Socialarbetaren hade heller inte alltid dokumenterat sitt arbete på SOS-bladet.