Global Development Paradigms in Local Realities : A Case Study of the MDGs in Tanzania

Abstract

Denna pro gradu -avhandlings främsta målsättning är att analysera och förklara förhållandet mellan två centrala utvecklingsparadigm - det neoliberala och mänskliga paradigmet. Analysen baserar sig på en fallstudie av FN:s Millenniemål i Tanzania. Millenniemålen är ett konkret resultat av det mänskliga utvecklingsparadigmet och utgör därför ett intressant forskningsobjekt för denna studie. Utgångspunkten är att det neoliberala utvecklingsparadigmet har dominerat biståndssamarbetet sedan början av 1980-talet, men att det mänskliga paradigmet som varit dess alternativ, nu verkar ha tagit en starkare roll åtminstone i den offentliga debatten. Vilken roll dessa mål sedan fått i praktiskt biståndssamarbete på lokal nivå och huruvida det mänskliga utvecklingsparadigmet förstärkts genom att dessa mål har lanserats, är centrala frågor för denna studie. I denna avhandling utgår jag ifrån att de olika paradigmen och deras uppkomst baserar sig på historiska trender inom utvecklingsteorier. De neoliberala och mänskliga utvecklingsparadigmen är normativa paradigm som stöds av Världsbanken respektive FN. De är direkt kopplade till biståndssamarbetet, som är en normativ, politisk process. Analysen av dessa paradigms roller görs ur en neo-Gramsciansk referensram. Den neo-Gramscianska teorin om hegemoni ger analytiska redskap att förklara de maktrelationer som definierar paradigmens roller. Det neoliberala paradigmet representerar intellektuell hegemoni medan det mänskliga paradigmet utgör en mot-hegemonisk kraft till den. Avhandlingens främsta slutsats är att det mänskliga utvecklingsparadigmets roll är fortfarande svag jämfört med det neoliberala paradigmet. Jag hävdar att det neoliberala paradigmet har lyckats absorbera de centrala dragen av det mänskliga paradigmet för sin egen nytta. Detta innebär att FN och Millenniemålen inte idag representerar ett alternativ till neoliberal utveckling, utan legitimerar den i stället. Millenniemålens roll har förblivit främst retorisk, medan neoliberala reformer har fortskridit i Tanzania. När den offentliga diskussionen fokuserar sig på Millenniemålen, finns det en risk att biståndssamarbetes verkliga substans blir i skymundan. Samtidigt framstår FN:s roll i att skapa världsomfattande utvecklingsnormer som relativt svag. Avhandlingen är gjord med kvalitativa metoder. En central del av forskningsmaterialet består av intervjuer som gjorts i Tanzania under sommaren 2007. Förutom dessa intervjuer, har Tanzanias två fattigdomsstrategier (poverty reduction strategies) analyserats.