Browsing by Title

Sort by: Order: Results:

Now showing items 12293-12312 of 25615
  • Ampuja, Marko (1999)
    Tutkielmassa tarkastellaan Theodor W. Adornon teoriaa kulttuuriteollisuudesta ja sen merkitystä nykyisen mediatutkimuksen kannalta. Tutkimuksessa kartoitetaan aluksi Adornon kulttuuriteollisuusanalyysien teoreettisia taustoja. Adornon kulttuuriteollisuutta koskevat tekstit ovat osa Frankfurtin koulukunnan kriittistä yhteiskunta- ja kulttuuriteoriaa, mutta ne sisältävät myös Adornolle leimallisia marxilaisia ja psykoanalyyttisiä perspektiivejä mm. vaihtoarvon hallitsevuudesta, yksilön ja yhteiskunnan välisistä suhteista ja totaliteetista. Tutkimuksen seuraavassa vaiheessa käydään läpi Adornon kulttuuriteollisuusteorian eri ulottuvuuksia sekä selvitellään niiden historiallista syntykontekstia 1940-1950-luvun Yhdysvalloissa. Adornon mukaan moderni joukkoviestintä ja populaarikulttuuri oli läpikotaisin yhdenmukaista ja ideologista, ja sen pääfunktiona oli sosiaalisen järjestyksen ylläpito ja yksilön "vallitseviin oloihin" sopeuttaminen. Adorno näki, että vain modernistinen taide toimi yhteiskunnan kriittisenä negaationa. Adornon näkemyksiä on kritisoitu mediatutkimuksessa voimakkaasti parin viime vuosikymmenen aikana. Tutkielmassa käydään läpi erityisesti niitä kritiikkejä, joita Adornon kulttuuriteollisuusteoriaa kohtaan on esitetty kulttuurintutkimuksen piirissä. Arvostelut Adornon kulttuuriteollisuusteorian monoliittisuudesta ja joukkoviestinnän vastaanoton unohtamisesta ovat osin oikeutettuja, mutta monet kritiikit ovat ongelmallisesti sidoksissa vain kulttuurintutkimuksen paradigmaan, minkä seurauksena niissä ei havaita kulttuuriteollisuusmallin ansioita. Tutkielman viimeisessä luvussa Adornon kulttuuriteollisuusteoriaa sovelletaan kriittisenä haasteena nykytutkimukselle. Erityisesti sitä käytetään merkityksenantoon ja vastaanottoon yksipuolisesti keskittyneen aktiivisen yleisön teorian ja muiden postmodernististen medianäkökulmien kritisoimiseksi. Tutkielmassa pyritään osoittamaan, että Adornon tapa tarkastella medioita totaliteettina on edelleen ajankohtainen mediatutkimuksen lähtökohta. Tätä perustellaan mm. esittelemällä kriittisiä näkökulmia globaalien mediajärjestelmien kehityksestä sekä mediatuotannossa ilmenevien konsumerististen arvojen ja myynnin edistämisen kulttuurisesta läpitunkevuudesta.
  • Tammi, Tuukka (Stakes, 2007)
    The increase in drug use and related harms in the late 1990s in Finland has come to be referred to as the second drug wave. In addition to using criminal justice as a basis of drug policy, new kinds of drug regulation were introduced. Some of the new regulation strategies were referred to as "harm reduction". The most widely known practices of harm reduction include needle and syringe exchange programmes for intravenous drug users and medicinal substitution and maintenance treatment programmes for opiate users. The purpose of the study is to examine the change of drug policy in Finland and particularly the political struggle surrounding harm reduction in the context of this change. The aim is, first, to analyse the content of harm reduction policy and the dynamics of its emergence and, second, to assess to what extent harm reduction undermines or threatens traditional drug policy. The concept of harm reduction is typically associated with a drug policy strategy that employs the public health approach and where the principal focus of regulation is on drug-related health harms and risks. On the other hand, harm reduction policy has also been given other interpretations, relating, in particular, to human rights and social equality. In Finland, harm reduction can also be seen to have its roots in criminal policy. The general conclusion of the study is that rather than posing a threat to a prohibitionist drug policy, harm reduction has come to form part of it. The implementation of harm reduction by setting up health counselling centres for drug users with the main focus on needle exchange and by extending substitution treatment has implied the creation of specialised services based on medical expertise and an increasing involvement of the medical profession in addressing drug problems. At the same time the criminal justice control of drug use has been intensified. Accordingly, harm reduction has not entailed a shift to a more liberal drug policy nor has it undermined the traditional policy with its emphasis on total drug prohibition. Instead, harm reduction in combination with a prohibitionist penal policy constitutes a new dual-track drug policy paradigm. The study draws on the constructionist tradition of research on social problems and movements, where the analysis centres on claims made about social problems, claim-makers, ways of making claims and related social mobilisation. The research material mainly consists of administrative documents and interviews with key stakeholders. The doctoral study consists of five original articles and a summary article. The first article gives an overview of the strained process of change of drug policy and policy trends around the turn of the millennium. The second article focuses on the concept of harm reduction and the international organisations and groupings involved in defining it. The third article describes the process that in 1996 97 led to the creation of the first Finnish national drug policy strategy by reconciling mutually contradictory views of addressing the drug problem, at the same as the way was paved for harm reduction measures. The fourth article seeks to explain the relatively rapid diffusion of needle exchange programmes after 1996. The fifth article assesses substitution treatment as a harm reduction measure from the viewpoint of the associations of opioid users and their family members.
  • Zimin, Filipp (2008)
    This thesis in the area of environmental economics examines medical waste. The goal is to assess the current practices employed by healthcare institutions regarding categorisation, handling, data collection, data analysis, and to evaluate the recent trends in waste’s price and quantity movements. This goal is to be accomplished using the index number theory. I have analysed the data for two hospitals in Finland: Kuopio University Hospital for the years 2003 through 2006 and Oulu University Hospital for the period of 2004 to 2005. I have discovered major flaws in the current categorisation and handling practices. Waste is divided into very uneven categories, with only part of the waste types being recognised. The current method of categorisation is mainly based on the classification of waste used by the waste managing companies. I propose to make it common practice to identify all the waste types and record simultaneously each waste type’s quantity and service price charged for that quantity. I also propose determining all the main factors used in handling each waste type at the healthcare institution to establish the total price for that type and give examples of how to accomplish this. The index number theory and its main concepts are introduced. I criticise the practices of healthcare institutions of adding the quantities of different wastes together to report total amount as wrong. Regardless of units of measurement various wastes constitute different values. I propose the use of index numbers instead. I argue that relative changes and index numbers should be measured in natural logarithms and results presented in log-percentages. The index numbers are shown to be ideal tools for examining medical waste. The changes in the total value of waste are decomposed into changes due to variations of prices and changes due to variations of quantities. These are calculated using five different index number formulas. I demonstrate a great degree of consistency between these index numbers and show that the calculated values are within one log-per cent for all index numbers, and within half a log-per cent for precision index numbers. The index number formulas used in the analysis are Laspeyres, Paasche, Fisher, Edgeworth and Montgomery-Vartia indices. The chief references used in this thesis are “The Making of Index Numbers” by Irving Fisher (1927), “From Binary Index Comparisons to Index Series” by Yrjö Vartia (1995) and “Relative Changes and Index Numbers” by Yrjö Vartia (1976) as well.
  • Alaranta, Antti (Helsingin yliopisto, 2006)
    For many athletes, sport is not safe enough without medicines. Heavy physical training causes several physiological and pathophysiological changes and stress in respiratory, cardiovascular, immunologic, endocrinological, and musculoskeletal systems in highly-trained athletes. If athletes suffer from asthma, high blood pressure, or cardiac arrhythmia, sport challenges their bodies under unique stresses, which raise the likelihood of a chronic or catastrophic harm. The present study aimed at determining the use of prescribed medication and factors associated with it in a large number of elite athletes compared with a representative control sample of the general population. Of all the athletes (N = 494) financially supported by the National Olympic Committee, 446 completed a structured questionnaire (response rate 90.3%) in 2002. A control group (N = 1503, response rate 80.1%) comprised an age-matched sample from the population-based study collected by the National Public Health Institute. The use of prescribed asthma and allergy medication, non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAID), and oral antibiotics during the past seven days is 2-4-fold in elite athletes compared with the general population of the same age. Allergy medication is most commonly used medicine group among athletes followed by NSAIDs, asthma medication and oral antibiotics. Every fifth athlete reported of the adverse effects associated with the use of NSAIDs. The frequency of self-reported asthma medication is clearly lower than the reported occurrence of physician-diagnosed asthma in a large sample of Finnish Olympic athletes. Use of asthma medication is most frequent in endurance athletes, but no difference is found between winter and summer sport athletes. Female athletes use asthma medication more often than males. No evidence of overuse of inhaled 2-agonists is found. Treatment of airway inflammation seems unsatisfactory. Endurance athletes have physician-diagnosed allergic rhinitis and they use allergy medication more often than athletes in other events or control subjects. Female athletes use allergy medication more frequently than male athletes. Only half of the athletes reporting allergic rhinitis take allergy medication. More attention needs to be paid to the optimal management of allergic rhinitis in highly-trained athletes. All the above-mentioned medicines have potential adverse effects that may have deleterious impact on the maximum exercise performance of elite athletes. Thus, any unnecessary medicine use should be minimized in elite athletes.
  • Pohjanoksa-Mäntylä, Marika (Helsingin yliopisto, 2010)
    The range of consumer health and medicines information sources has diversified along with the increased use of the Internet. This has led to a drive to develop medicines information services and to better incorporate the Internet and e-mail into routine practice in health care and in community pharmacies. To support the development of such services more information is needed about the use of online information by consumers, particularly of those who may be the most likely to use and to benefit from the new sources and modes of medicines communication. This study explored the role and utilization of the Internet-based medicines information and information services in the context of a wider network of information sources accessible to the public in Finland. The overall aim was to gather information to develop better and more accessible sources of information for consumers and services to better meet the needs of consumers. Special focus was on the needs and information behavior among people with depression and using antidepressant medicines. This study applied both qualitative and quantitative methods. Consumer medicines information needs and sources were identified by analyzing the utilization of the University Pharmacy operated national drug information call center (Study I) and surveying Finnish adults (n=2348) use of the different medicines information sources (Study II). The utilization of the Internet as a source of antidepressant information among people with depression was explored by focus group discussions among people with depression and with current or past use of the antidepressant(s) (n=29, Studies III & IV). Pharmacy response to the needs of consumers in term of providing e-mail counseling was assessed by conducting a virtual pseudo customer study among the Finnish community pharmacies (n=161, Study V). Physicians and pharmacists were the primary sources of medicines information. People with mental disorders were more frequent users of telephone- and Internet-based medicines information sources and patient information leaflets than people without mental disorders. These sources were used to complement rather than replace information provided face-to-face by health professionals. People with depression used the Internet to seek facts about antidepressants, to share experiences with peers, and for the curiosity. They described that the access to online drug information was empowering. Some people reported lacking the skills necessary to assess the quality of online information. E-mail medication counseling services provided by community pharmacies were rare and varied in quality. Study results suggest that rather than discouraging the use of the Internet, health professionals should direct patients to use accurate and reliable sources of online medicines information. Health care providers, including community pharmacies should also seek to develop new ways of communicating information about medicines with consumers. This study determined that people with depression and using antidepressants need services enabling interactive communication not only with health care professionals, but also with peers. Further research should be focused on developing medicines information service facilitating communication among different patient and consumer groups.
  • Lind, Petra (2003)
    Utvärderingens syfte är att analysera Tidningen till klassen -projektets resultat. Projektet förverkligades i 68 svenskspråkiga skolklasser år 2002 och syftet var att få eleverna att läsa mera dagstidningar, öka deras kunskaper om dagstidningar samt förorsaka en positiv förändring i attityderna till dagstidningar. Eleverna i undersökningen studerar i svenskspråkiga grundskolor eller gymnasier/yrkesutbildningar. Medieanvändningen testades med hjälp av postenkäter både före och efter projektet för att kunna konstatera vilka effekter projektet har haft. Projektet misslyckades när det gäller förbättringar i elevernas läsvanor och attityder till dagstidningar. Tidningsläsandet förblev på samma nivå efter projektet. Också attityderna till dagstidningar förblev i stort sett oförändrade. Däremot skedde en förbättring i kunskapen om dagstidningar. Eleverna hade lärt sig mera om tidningar. Den viktigaste faktorn som verkade styra resultatena gällande tidningsläsning var elevernas attityder till projektet. Elever som var positivt inställda till projektet började också läsa mera. Projektets implementering i skolorna, till exempel lärarnas aktiviteter under projektets gång och deras förmåga att uppmuntra eleverna till tidningsläsning, kan avgöra projektets framgång.
  • Vieraankivi, Henrik (2011)
    I min pro gradu-avhandling undersöker jag hur media bidrar till att konstruera bilden av invandring till Finland. Mitt material består av tre nationella tidningar, varav Helsingin Sanomat och Huvudstadsbladet representerar dagstidningar och Iltalehti kvällspressen. Bakgrunden för undersökningen är en tre månaders period under vintern 2008-2009, då invandring låg högt på den politiska agendan. Under denna period skärptes den politiska retoriken mot invandring. Detta tillskrivs främst sannfinländarnas valframgång i kommunalvalet hösten 2008. Materialet består av s.k. hårda nyheter om invandring från tidningarnas inrikessidor samt åsiktsjournalistik i form av ledare och kolumner. Tidigare forskning i medierapportering om invandring och den finländska politiska debatten om invandring utgör den teoretiska bakgrunden för avhandlingen. Långvariga kartläggningsprojekt av medierapporteringen om invandring har utförts av Centret för forskning om etniska relationer och nationalism, gällande finlandssvenska tidningar (se Haavisto 2007) och av Journalismin tutkimuskeskus, gällande finskspråkiga tidningar (se Raittila & Vehmas 2005). Dessa utgör bakgrundskunskap som jag bygger vidare på. Andra viktiga källor är Kaarina Horstis (2005) avhandling, som handlar om medierapporteringen om asylsökande och mångkulturalism och Outi Lepolas (2008) avhandling gällande riksdagsdebatter om invandring och mångkulturalism på 1990-talet. I analysen använder jag kritisk diskursanalys, men tar inslag ur ramanalys och retorikanalys. Ett centralt begrepp i min avhandling är nyhetsgenre och jag undersöker hur nyhetens konventioner påverkar sättet på vilket frågor om invandring presenteras. Media bygger upp olika tolkningar av den sociala verkligheten genom att beskriva berättelser. Jag analyserar rapporteringen av den politiska debatten ur detta perspektiv och ser på vilka talarpositioner ges åt de olika politiska aktörerna i debatten. I rapporteringen om invandrargruppers ankomst till Finland var en krisinramning dominerande. Genom negativa metaforer konstrueras invandring som ett hot mot det finska samhället. Frågan om asylsökande, framom andra invandrargrupper, får mycket utrymme i tidningarna och bidrar till att rama in diskussionen om invandring i stort. I rapporteringen om den politiska debatten från perioden förekommer tillspetsad retorik mot invandring också från politiker ur de stora partierna. Genom denna retorik konstruerar man invandring som ett hot. Denna retorik tillhör den invandrarkritiska diskursen. Andra diskurser genom vilka man behandlar invandring i materialet är den arbetsrelaterade diskursen och den mångkulturella diskursen. Argument som stödjer sig mot dessa diskurser är dock mycket färre och hamnar i skymundan av den invandrarkritiska diskursen.
  • Nordqvist, Andrea (2000)
    Avsikten med detta pro gradu-arbete var att undersöka tvåspråkiga finlandssvenska hushålls mediebruk i Finland som ett av många uttryck för en tvåspråkig identitet. Eftersom det varken finns någon entydig definition på begreppet identitet eller begreppet tvåspråkighet användes en vid "hanteringsram". Identiteten granskades främst ur minoritets- och språksynvinkel; tvåspråkigheten utgående från den finlandssvenska befolkningsgruppen. För att öka förståelsen för varför dagens tvåspråkiga mediefält ser ut som det gör i Finland gavs en historisk tillbakablick på såväl finlandssvenskarna som de finlandssvenska medierna. I den empiriska delen granskades och jämfördes tvåspråkiga och enspråkigt svenska hushålls mediebruk i fyra regioner i Svenskfinland: Västra Nyland, Östra Nyland, Mellannyland samt Åboland. Undersökningen byggde på material som Finska Gallup-Media samlat in inom ramen för sin Regionmedieundersökning (Aluemediatutkimus). Det analyserade materialet bygger på undersökningar gjorda hösten 1998 samt vintern och våren 1999. Av den empiriska undersökningen framgick att mediebruket bland tvåspråkiga hushåll avspeglar en tvåspråkig identitet. Att så var fallet motiverades bland annat med att de flesta i undersökningen, såväl tvåspråkiga som enspråkigt svenska, hade en god förståelse av finska. Trots detta existerade skillnader i språk- och mediebruk mellan dessa grupper, vilket togs som en indikation på att en tvåspråkig identitet faktiskt existerar och bland annat avspeglar sig i bruket av medier. De medier vars användning undersöktes var dagstidningar, radio och TV. Det visade sig att de tvåspråkiga hushållens val av medier på endera språket dels kunde kopplas samman med mängden tillbudsstående alternativ, d.v.s. utbudet, dels med omgivningens språkbruk. Jämfört med finlandssvensk radio och TV är utbudet på tidningssidan digert och i förhållande till bruket av de två övriga medierna läses svenskspråkiga och finskspråkiga tidningar relativt jämnt, med en liten dominans för de svenskspråkiga alternativen. På radio- och TV-sidan dominerar däremot finskt lyssnande och tittande.
  • Ahlbäck, Johan (2008)
    I denna uppsats undersöks de möjliga samband som idag föreligger mellan människors förlitande på massmedier, och konsumtion av nyheter och politisk information i dessa, och deras valdeltagande i Finland. Syftet med uppsatsen är att studera vilken betydelse mediekonsumtionen har för de finländska väljarnas benägenhet att rösta, ifall mediekonsumtionen aktiverar eller passiverar väljarna, samt ifall konsumtionen av olika massmedier påverkar människor på olika sätt. Teorier inom politisk kommunikationsforskning gör gällande att massmediernas bevakning av politiken, och väljarnas förlitande på dessa, kan ha en aktiverande men även en passiverande påverkan på människor i politiska sammanhang. För att utreda vilken betydelse mediekonsumtionen har för de finländska väljarna studerar jag i uppsatsen hur mycket olika människor i Finland dagligen följer med nyheter och politik i massmedierna och hur detta i sin tur avspeglats i deras valdeltagande i de finländska riksdagsvalen åren 1999 och 2003. I undersökningen beaktas också olika sociodemografiska och socialpsykologiska faktorer som traditionellt betonats som viktiga för människors valdeltagande. Väljarnas förmåga att förstå den politiska informationens innehåll som de konsumerar i massmedierna beaktas även. Som underlag för uppsatsens empiriska undersökning används två enkätundersökningar berörande valen 1999 och 2003, gjorda av European Social Survey, vardera omfattande drygt 1 700 röstberättigade svarspersoner. Som analysmetod används logistisk regressionsanalys. Resultaten av uppsatsens analyser tyder på att massmedier och mediekonsumtion i Finland snarare har en aktiverande än en passiverande påverkan på väljarna. Aktiv mediekonsumtion uppvisar i regel endast positiva samband med människors benägenhet att rösta. Såväl i riksdagsvalet 1999 som 2003 går dessa positiva samband att belägga även efter att viktiga kontrollvariabler använts. Den aktiverande påverkan som mediekonsumtionen lyckas åstadkomma är dock begränsad. Det är främst väljarnas bruk av tidningar som medför positiva och statistiskt signifikanta samband med valdeltagandet medan deras bruk av televisionen inte gör detta. Det är även främst de väljare som inte har några svårigheter med att förstå den politiska informationens innehåll som de konsumerar i massmedierna som tenderar att aktiveras av tidningsläsandet. De väljare som har tydliga svårigheter med detta påverkas inte på något sätt alls av mediekonsumtionen.
  • Hellman, Matilda (2002)
    Avsikten med avhandlingen är att ringa in begreppet mediekritik och undersöka i vilken skepnad mediekritik förekommer i fyra finländska dagstidningar. Arbetet består av en litteraturöversikt och två analyser av dagstidningars mediekritik. Litteraturöversikten presenterar begreppet mediekritik och behovet av mediekritik. I ett skilt kapitel diskuteras mediernas mediebevakning. I undersökningen analyseras dagstidningstexter. Undersökningssamplet består av tidningarna Aamulehti, Helsingin Sanomat, Hufvudstadsbladet och Vasabladet från vecka 37 år 2000. I en kvantitativ innehållsanalys gallras tidningarnas mediekritik ut och i en kvalitativ analys undersöks sedan vilka ämnen som dryftades i mediekritiken den veckan. I den kvalitativa analysen undersöks tidningstexterna ur nio olika synvinklar som behandlats i avhandlingens litteraturöversikt. Resultatet från den kvantitativa analysen visar att mediekritiken främst tar sig uttryck i tre former: a) puffar om kommande program i närheten av tidningarnas TV-tablåer, b) spalter, kåserier och kolumner och c) så kallad spontan kritik, som uppstår som en reaktion på att vissa händelser blivit strängt medialt bevakade. Den spontana kritiken uppstod vecka 37 främst som ett led i att två finländska pantfångar hållits gisslan på den filippinska ön Jolo. Allmänt taget kan man säga att mediekritiken i dagstidningarna oftast förekom i genrer för åsiktsjournalistik, som underströk att skribenten förmedlade sina egna ställningstaganden. Mediekritiken innehöll kritik av bland annat mediernas benägenhet att koncentrera sig på substanslöshet och trivialiteter, hur journalister bemöter olycksoffer, nya mediala fenomen, ämnesval för bevakningen samt tillvägagångssätt för densamma. Den viktigaste källan för avhandlingen är Heikki Luostarinens texter om mediekritik. Andra källor är bland annat texter av Taisto Hujanen, Dan Josefsson, Michael Schudson och John McManus. En viktig källa är också C-kasettinspelningar från förlaget Ordfronts medietribunal på Göteborgs Bokmässa år 2000. På tribunalen uttalade sig bland annat Arne Ruth.
  • Lindfors, Johanna (2013)
    I avhandlingen undersöks hur politiker i Finland medietränas inför mötet med journalister. Studien tar upp skillnader mellan partiernas medieträning inför riksdagsvalen 2007 och 2011 och redogör för hur politiker, journalister och medietränare upplevde denna träning. Avhandlingen fokuserar rätt långt på det konkreta mötet mellan politiker och journalister i valrörelserna och hur det uppfattas av de berörda parterna. Utifrån de ovan nämnda aktörsgruppernas synpunkter diskuteras även medieträningens inverkan på hur medborgarna uppfattar politiken och politikerna. Detta diskuteras mot bakgrunden av teorin om professionalisering av politiken och journalistiken. Grundmaterialet består av temaintervjuer med fem politiska journalister, sju kandidater som ställde upp i riksdagsvalen samt med en medietränare och en stilkonsult. Samtliga åtta riksdagspartiers kampanjledare eller utbildningsansvariga intervjuas kring partiernas mediträning, både inför valet 2007 och valet 2011. Medieträning i Finland går rätt långt ut på att ge politiker grundläggande redskap inför intervjuer i tv eller tidning. Partiledarna får mest stöd och träning, medan den breda massan kandidater lämnas ensamma. Deras okunskap om det journalistiska arbetet är stor. Avhandlingen visar också att medialiseringen av politiken lett till ett ökat behov av medieträning, dvs kunskap om hur journalister och politiker arbetar. De två yrkesgrupperna har glidit längre från varandra vilket skapat konflikter i mötet dem emellan. Misstroendeförhållanden och fördomar men också osäkerhet och rädsla frodas på både redaktioner och i riksdagshuset. Politikerna är oftast skeptiska till journalisternas sätt att jobba, medan journalisterna anser att politikerna inte förstår hur medierna fungerar. Politikerna har även lärt sig metoder att kringgå journalisternas frågor vilket skapar irriation på redaktionerna. Gällande medieträningens inverkan på valresultatet kan nämnas att det för partiernas del inte hängde på hur mycket medieträning partiet ordnat. För den enskilda kandidaten kan träningen däremot ha större betydelse. Avhandlingen visar även tecken på att medieträningen har större effekt på mötet mellan journalisten och politikern än på förhållandet mellan politikern och väljaren. Medieträningens effekter på väljarna är dock svåra att mäta. Effekterna är oftast osynliga och ska egentligen inte märkas för att ha uppnått resultat. I bästa fall kan medieträning ändå leda till ett ökat allmänt intresse och ökad kunskap om politik hos medborgarna.
  • Aherto, Suvi (2008)
    Tutkielman tutkimuskohteena on medikalisaatio sekä akateemisessa että etenkin julkisessa keskustelussa - mediassa. Teoreettisena viitekehyksenä on medikalisaation käsite sekä kansainvälisessä että suomalaisessa keskustelussa. Tutkimuksen empiirisessä osiossa tutkitaan medikalisaatiokirjoittelua Helsingin Sanomissa. Aineistona on vuosina 1990 – 2006 Helsingin Sanomissa julkaistut artikkelit, joissa medikalisaatio tai jokin sen synonyymeista (medikalisoituminen, lääketieteellistyminen jne.) esiintyy eksplisiittisesti. Tutkimuksessa kysytään pääkysymyksenä missä määrin ja millä tavoin medikalisaatio käsitteenä tulee suureen julkisuuteen? Täydentävinä tutkimuskysymyksinä: millaisia aiheita käsitellään artikkeleissa, joissa medikalisaatio on esillä ja miten medikalisaatio on niissä ymmärretty? Ketkä artikkeleissa puhuvat ja ketkä eivät puhu? Nouseeko aineistosta teemoja, joiden yhteydessä medikalisaatio on erityisesti esillä? Miten käsitettä on näiden teemojen yhteydessä käytetty? Tutkielmassa käsitellään Helsingin Sanomien artikkeleita määrällisesti esittämällä artikkeleiden määrällinen kehitys valitulla ajanjaksolla (1990 – 2006). Artikkeleita tutkitaan sisällönanalyysin avulla sisällöllisesti ja jaetaan teemoihin, joiden yhteydessä medikalisaation käsite on eniten esillä. Tuloksista voidaan havaita, että medikalisaation eksplisiittisesti sisältävien artikkeleiden määrän kehityksessä on tapahtunut merkittävä muutos 1990-luvun loppupuolella. Medikalisaatio eksplisiittisesti on silloin noussut myös lehtien sivuille. Medikalisaation käsite näkyy pääosin neljässä teemassa: mielenterveyden, vallan, ikääntymisen ja naisen medikalisaatioissa. Näitä teemoja käsitellään tutkielmassa akateemisen keskustelun tarjotessa analyysille taustan. Teemoista merkittävimmän sisällön saa valta. Vallan käsite sinänsä on esillä erityisesti lääkärivaltana työkyvyttömyyden määrittelyssä, mutta valta esiintyy myös kaikkien muiden teemojen käsittelyssä. Medikalisaation teoreettisista käsityksistä lääketieteen ja lääkäriprofession valta siis näyttää saavan eniten "kannatusta" julkisessa keskustelussa. Medikalisaatiolle mediassa leimallista on, että äänessä ovat pääosin asiantuntijat. Kirjoittajina niin akateemisessa kuin laajemmin julkisessa keskustelussa toimivat lääkärit, tutkijat ja sosiaali- ja terveysalojen asiantuntijat. Medikalisaation käsite on ilmeisesti vielä liian haastava "tavallisen kansan" keskusteluun, koska ns. tavalliset kansalaiset eivät medikalisaatiokeskustelussa pääse ääneen. Tärkeimpinä käytettyinä lähteinä ovat medikalisaation kansainväliset klassikot, kuten Zola, Illich ja Conrad & Schneider sekä suomalaisista ns. Kuopion koulukunta ja uutena medikalisaatioasiantuntijana mm. Sanna Rikala.
  • Hellström, Jani; Hellström, Jani (2015)
    Tässä työssä tutkitaan organisaatioiden medioitumista sekä organisaatioiden omien verkkomedioiden vaikutusta maineeseen digitaalisessa ympäristössä. Organisaatioiden perinteiset viestintäkeinot ovat osoittautuneet ongelmallisiksi, sillä verkon ja sosiaalisen median myötä kuluttajilla on yhä enemmän valtaa päättää, mitä he kuluttavat ja missä. Organisaatiot ovatkin kuumeisesti etsineet uusia keinoja viestiä keskeisille sidosryhmilleen. 2010-luvulla organisaatiot ovat yhä enenevissä määrin alkaneet rakentaa omia verkkomedioitaan, joiden voi nähdä tuovan ne yhä lähemmäksi perinteistä mediaa ja jopa haastavan ne kilpailussa huomiosta. Uudenlaisella viestintäkeinolla voi olla vaikutuksia organisaatioiden maineeseen. Tutkimuksessa edetään ensiksikin organisaatioiden julkisuuden kautta. Keskeisenä näkökulmana hyödynnetään mediatutkimuksessa yleistynyttä medioitumisen käsitettä, jonka avulla on mahdollista tarkastella organisaatioiden suhdetta julkisuuteen nykyisessä viestintäympäristössä sekä historiallisessa viitekehyksessä. Tavoitteena on löytää nykyisestä tutkimuksesta osa-alueita, joiden avulla organisaatioiden medioitumista on mahdollista tarkastella. Toiseksi työssä pyritään arvioimaan organisaatioiden verkkomedioiden ja aktiivisen verkkojulkaisemisen vaikutusta keskeisiin sidosryhmiin. Tarkastelun apuna käytetään mainetutkimusta, joka auttaa ymmärtämään vaikutuksia etenkin pitkän aikavälin näkökulmasta. Tavoitteena on saada selville, miten sidosryhmät kokevat verkkomedioiden vaikuttavan organisaatioiden maineeseen. Tutkimus on laadullinen tapaustutkimus. Työn tapauksena käytetään musiikintekijöiden edunvalvontajärjestö Teosto ry:tä, joka edustaa noin 29 000:ta kotimaista ja noin kolmea miljoonaa ulkomaista musiikintekijää. Tutkimuksen aineisto on kerätty kahdeksan puolistrukturoidun teemahaastattelun avulla. Haastateltavat on valittu neljästä erilaisesta taustasta ja valinnoilla on pyritty saamaan mahdollisimman erilaisia vastauksia. Aineiston analyysi on suoritettu teemoittelun avulla. Tutkimuksesta käy ilmi, että on olemassa neljä osa-aluetta, joiden valossa organisaatioiden medioitumista on mahdollista tarkastella. Osa-alueita ovat organisaation altistuminen julkisuudelle, organisaation ja median välinen yhteistyö, organisaation ja yhteiskunnan välinen suhde sekä organisaation omaehtoinen julkisuus ja sen tuottaminen. Tulosten perusteella tutkimuksen kohdeorganisaatiossa on havaittavissa selkeää medioitumista. Tutkimus myös tukee sitä, että organisaatioiden omilla verkkomedioilla voi olla vaikutusta maineeseen etenkin mielikuvien, luottamuksen, dialogin ja arkeen kytkeytymisen kautta. Medioitumisen kannalta keskeisiä lähteitä työssä ovat Litchska ja Karmasin, Pallas ja Fredriksson, Seppänen ja Väliverronen sekä Ampuja et al. Maineen kannalta työn keskeisimmät lähteet ovat Fombrun, Lange et al., Laaksonen et al., Aula ja Heinonen sekä Deephouse.
  • Hiedanpää, Pasi Antero (2010)
    Tutkimuksen tarkoitus on selvittää, voiko peliteorioita käyttää mainetutkimuksessa. Tarkastelun kohteena ovat suomalaiset yritykset ja niiden mainekerronta Helsingin Sanomissa vuosina 2002–2008. Tarkastelu tapahtuu yritysten ja niiden sidosryhmien toiminnan uutisoinnista. Tästä muodostuu medioitunut mainepeli, jossa yritys ajaa maineensa etua ja sidosryhmät jotakin muuta sille tärkeää etuisuutta. Se voi olla esimerkiksi puhdas ympäristö tai työpaikan turvaamisesta koituvat tulevaisuuden palkat. Maine on mielikuvia ja kerrontaa, jonka rakentamisessa medialla on keskeinen merkitys. Se on myös kommunikointia sidosryhmien kanssa. Tässä työssä median sidosryhmä roolin on sivuutettu ja se toimii pelialustana, jossa mielikuvia ja kerrontaa jaetaan. Mediassa muodostuu yritysten metamaine, joka on niiden kannalta merkitsevämpää, kuin yksittäisen yksilön käsitys kohteen maineesta. Keskeisimpiä lähteitä ovat John F. Mahonin, Colin F. Camererin. Michael A. Spencen, Robert Axelrodin ja Ilkka Kiesepän teokset. Tutkimusmetodi on median seulonta ja lähiluku. Aineistona on suomalaisyritysten maineartikkelit Helsingin Sanomien kotimaa-, ulkomaat-, talous- ja mielipidesivuilla. Suomen laajalevikkisimpänä sanomalehtenä Helsingin Sanomilla on suuri merkitys yritysten kokonaismaineelle. Työssä selvitetään yritysten maineenhallintaa sanomalehdessä peliteoreettiselta näkökannalta. Alustavana tutkimusaineistona oli 1887 artikkelia aikaväliltä 1.1.2003–31.12.2007. Määrä täsmentyi 32 maineartikkeliin ja 9 yritykseen. Ajallisen jatkumon aikaansaamiseksi nämä ketjutettiin yrityksen ja mainetapahtuman ympärille, siten että yhtä yritystä ja sen tiettyä mainetapahtumaa pystyttiin tarkastelemaan sarjana. Kattaakseen kaikki mainesarjat aineiston tarkastelu laajennettiin 1.1.2002–31.12.2008 aikavälille. Tämän seurauksena artikkelimäärä kasvoi koskemaan 421 artikkelia, jotka käsittelivät näitä 9 yritystä sekä niiden 13 eri mainetapahtumaa. Aineiston analysoinnissa käytettiin mainesumman käsitettä, joka muodostuu kun osapelin yritykselle koituneiden mainehyötyjen summista. Tutkija teki arvion mainehyödystä, joka oli yksinkertaistettu saamaan arvoja (-1, 0, +1). Näistä yksittäisistä tapauksista muodostui yrityksen maineen muutos tarkasteluaikavälillä. Tutkimustulosten valossa osa yrityksistä pyrki aktiivisesti pelaamaan maineensa puolesta, mutta yleisesti näin ei ollut. Aktiiviset pelaajat, joiden strategia tähtäsi yhteistyöhön, pärjäsivät muita paremmin. Myös maineen maasidonnaisuus nousi esille. Kaukana ulkomailla syntyneet mainetapahtumat saivat yleisesti positiivisemman arvion Helsingin Sanomissa. Selitys tähän löytyy enemmän mediasta, kuin itse pelaamisesta.
  • Jåfs, Pia (2007)
    Denna avhandling pro gradu undersöker invandrares arbetsmarknadsintegration. Fokus ligger på invandrare som är bosatta i Österbotten. Det kvantitativa material som använts har sammanställts av Statistikcentralen för att undersöka flyttningsrörelsens inflytande på arbetsmarknaden. Materialet innehåller uppgifter över en tredjedel av alla invandrare i arbetsför ålder (15-64 år) som flyttade till Finland mellan åren 1989 och 1993. Arbetsmarknadsintegrationen har studerats ur ett longitudinellt och ett jämförande perspektiv och materialet har analyserats med hjälp av statistiska metoder. I materialet ingick 10 485 invandrare, varav 483 personer bosatte sig i Österbotten under ankomståret. Vid de uppföljande åren 1997 och 2000 var 272 respektive 215 fortfarande bosatta i landskapet. Utgångspunkten för studien är hypotesen om att det i Österbotten finns faktorer som påverkar arbetsmarknadsintegrationen på ett positivt sätt. Dessa är exempelvis den relativt sett låga arbetslösheten, hög andel privatföretagare och den i tiderna positiva inställningen till mottagande av flyktingar. Den definition som i studien använts om begreppet ”stark arbetsmarknadsintegration” innebär att man under det undersökta året varit sysselsatt 11-12 månader. I de empiriska analyserna (korstabells-analyser och logistisk regressionsanalys) används definitionen för invandrare som jobbat 11-12 månader under både år 1997 och år 2000. Den teoretiska referensramen som presenteras över olika faktoerer som påverkar invandrares arbetsmarknadsintegration, består av individuella (humankapital, etniska resurser), förmedlande (socialt kapital) och strukturella (lagstiftning, politik, attityder) faktorer. De österbottniska invandrarnas sysselsättning och arbetsmarknadsintegration har ökat mellan åren 1997 och 2000. I analyserna framträder speciellt tre faktorer med statistiskt signifikanta skillnader: "plats för avläggande av examen", "familjestorlek" och "utbildningsnivå". Invandrare med examen avlagd i Finland har en starkare arbetsmarknadsintegration än invandrare med utbildning avlagd annanstans. Personer med stor familj (minst tre personer) har även starkare integration än individer med mindre familj. Ovannämnda resultat stöder teorier om betydelsen av individuella och förmedlande faktorer. Invandrare med finländsk examen och stor familj har även större benägenhet att stanna kvar i Österbotten än invandrare med examen avlagd utanför Finland eller ensamboende invandrare eller personer i hushåll med två personer. I motsats till teorierna om humant kapital, visar resultaten för denna undersökning inte att en hög utbildning inte har en avgörande betydelse för arbetsmarknadsintegrationen. Resultaten visar att invandrare i Österbotten klarar sig bra på arbetsmarknaden, även i jämförelse med invandrare i rurala landskap och Nyland. Att familjestorleken har en central roll för arbetsmarknadsintegrationen, är ett resultat som inte framkommit i tidigare forskning. De viktigaste källorna: Forsander 2002; Hyyppä 2002; Putnam 2001; Lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande
  • Mäkinen, Netta (Helsingin yliopisto, 2015)
    Uterine leiomyomas, or fibroids, are benign tumors arising from the smooth muscle lining of the uterus, the myometrium. Although they represent one of the most common neoplasms in women with an estimated prevalence of 20-40% during the reproductive years, the molecular mechanisms underlying their tumorigenesis have remained relatively unknown. The aim of this thesis was to elucidate the molecular genetic characteristics of uterine leiomyomas using next-generation sequencing technology. Exome sequencing of 18 uterine leiomyomas and the respective normal myometrium from 17 Finnish (Caucasian) patients led to the identification of recurrent somatic mutations in mediator complex subunit 12 (MED12) gene. This, and further Sanger sequencing of 207 additional leiomyomas revealed that a remarkable 70% (159/225) of the tumors harbor MED12 mutations. MED12 is a component of the Mediator complex, which participates in the regulation of global as well as gene-specific transcription. All the observed mutations resided in exon 2 or the intron 1-exon 2 junction, an evolutionarily conserved region of the gene, suggesting that malfunction of the region contributes to tumorigenesis. This was the first time MED12 mutations have been implicated in human tumorigenesis. To validate the finding and determine the frequency of MED12 exon 2 mutations in another ethnic group, a series of 28 uterine leiomyomas from 18 South African patients underwent Sanger sequencing for the mutations. Altogether 50% (14/28) of the tumors displayed a mutation, indicating that MED12 mutations occur frequently also in uterine leiomyomas of South African women. Overall, the result confirms the role of these mutations in the growth and development of leiomyomas regardless of ethnicity. Original identification of MED12 exon 2 mutations took place in a series of histopathologically conventional uterine leiomyomas which account for approximately 90% of the tumors. To assess the frequency of MED12 mutations in rarer clinical leiomyoma subtypes, 103 histopathological uterine leiomyoma variants, as well as 34 uterine leiomyomas from 14 patients with hereditary leiomyomatosis and renal cell cancer (HLRCC) syndrome, a disease caused by heterozygous germline mutations in fumarate hydratase (FH) gene, entered the study. Both the histopathological leiomyoma variants (17%; 18/103) and leiomyomas from HLRCC-patients (9%; 3/34) harbored MED12 mutations significantly less frequently than conventional leiomyomas (P less than 0.001), proposing that MED12 mutation positivity is a key characteristic of conventional leiomyomas. Of note, none of the MED12 mutation-positive tumors from HLRCC-patients displayed biallelic FH inactivation, a well-known attribute of tumors in HLRCC, suggesting that MED12 mutations and biallelic FH inactivation may be mutually exclusive. Exome sequencing of 27 uterine leiomyomas (12 MED12 mutation-negative and 15 MED12 mutation-positive) and their corresponding normal myometrium revealed no additional recurrent somatic mutations in either MED12 mutation-negative or -positive tumors. The result emphasizes the significance of MED12 mutations for the tumorigenesis of uterine leiomyomas. Alterations undetectable by exome sequencing, such as structural rearrangements, intronic variants, and epigenetic events, probably have an impact to the development of MED12 mutation-negative lesions. The discovery of MED12 mutations is a giant step forward in understanding the pathogenesis of uterine leiomyomas, hopefully leading to improved diagnosis, personalized medical treatments, and prognosis in the future.
  • Langinauer, Gabriela (Helsingin yliopisto, 2015)
    Vuonna 2013 sai Suomessa 4699 lasta mielenterveydenhäiriöihin sairaalahoitoa, eli 4,4 % koko väestön lapsista (0-17 vuotiaat). Vaikka Suomessa lapset voivatkin koko ajan paremmin, on lapsille suunnattujen palveluiden tarve lisääntynyt, mihin kuuluu esimerkiksi lastenpsykiatriset hoitopalvelut. Lastenpsykiatriset hoidot perustuvat lapsen ja aikuisen väliseen vuorovaikutukseen ja lapsen omia voimavaroja vahvistaviin terapioihin ja harjoituksiin. Hoitohenkilökunta pyrkii tukemaan lasta mutta myös vanhempaa vanhemmuudessaan, ja hoidossa olevan lapsen kanssa pärjäämisessä. Pidän tärkeänä, että hoitohenkilökunnan näkemyksiä hoidollisesta työstä huomioidaan ja kuullaan, koska hoitohenkilökunta on perusta koko lastenpsykiatriselle hoidolle. Heidän näkemykset hoitojen toimivuudesta ovat hyvin arvokkaita toiminnan kehittämisessä ja muutosten laatimisessa. Lastenpsykiatrisessa hoidossa hoitohenkilökunta rakentaa ja muokkaa hoitoa henkilökohtaisten tekijöiden ja työpaikan resurssien yhteisvaikutuksessa, ja toimii moottorina jokaisessa hoitosuhteessa. Tämän tutkielman tavoitteena on tarkastella hoitohenkilökunnan näkemyksiä ja kokemuksia Turvan sairaalassa lastenpsykiatrisessa yksikössä harjoitetusta turvaistavasta hoitomenetelmästä (THM). Tutkielman metodologinen lähestymistapa on tulkitseva fenomenologinen analyysi (IPA), jonka avulla tulkitsen kuuden (N=6) Turvan sairaalan lastenpsykiatrisen yksikön hoitohenkilökunnassa toimineen henkilön kokemuksia ja käsityksiä THM:stä. Tutkimusaineisto koottiin puolistrukturoidulla syvähaastattelurungolla. Tekemistäni havainnoista nousi esiin neljä seuraavaa kattoteemaa; teorian sisäistäminen ja menetelmän harjoittaminen, hoidolliset resurssit ja rajoitukset, työntekijän rooli ja vanhempien osuus hoidossa. Tekemäni johtopäätösten perusteella oli vanhempiin että työkavereihin kohdistuvan yhteistyön laadulla merkittävä vaikutus hoidon etenemiseen ja työntekijän työssäjaksamiseen. Aika ja henkilöstöpula vaikeuttivat hoidon toteuttamista työntekijän toivomalla tavalla ja teorian ja hoitomenetelmän ymmärtäminen sekä hoitomenetelmän oppien sisäistäminen vaikuttivat hoidon etenemiseen. Tämän tutkielman tuloksissa ilmenee tulkintani mukaan, että työntekijät pitivät lapsen hyvinvoinnin kannalta tärkeänä vahvaa vanhemmuutta, ja että kun työntekijä pystyi tarjoamaan keinoja ja ymmärrystä vanhemmalle oli hoito toimivin. Pro gradu-tutkielman tärkeimpiä lähteitä olivat; Smith J., Flowers, P., Larkin, M. (2009). Interpretative Phenomenological Analysis. Theory, Method and Research; Crittenden, P. (2008). Raising Parents: Attachment, Parenting and Child Safety; Langinauer, A. (2011). Turvallisuuden merkitys varhaislapsuudessa. Langinauer A. ja Hakuni-Järvinen P. (2008). Lastenpsykiatrian turvaistavan perhehoidon seurantatutkimus; Bowlby, J. (1994). En trygg bas; Seikkula, J. (1994). When the boundary opens: Family and hospital in co-evolution. Journal of Family Therapy