Browsing by Author "Westergård, Anki"

Sort by: Order: Results:

Now showing items 1-1 of 1
  • Westergård, Anki (2006)
    Inför riksdagsvalet 2003 lyftes det fram tre huvudkandidater i medierna, nämligen de så kallade statsministerkandidaterna Paavo Lipponen (sdp), Anneli Jäätteenmäki (centern) och Ville Itälä (saml). I denna avhandling görs en innehållsanalys av hur Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat som de två största dagstidningarna inom respektive språkgrupp behandlade detta ”statsministerval”; hur beskrev man dessa tre kandidater? Vem eller vilka personer och partier fick komma till tals och varför? Och hur kom det sig att det blev ett så utpräglat statsministerval överhuvudtaget? De genomgångna tidningstexterna analyseras utgående från vem som säger och vad som sägs angående denna statsministerkonstellation, varpå texterna delas in i kategorier för att läsaren ska få en bättre översikt av materialet. Det har även funnits tillgång till användning av enkätfrågor gjorda av Finska Gallup. De tillfrågade har bl.a. svarat på om de tänker rösta på någon av de tre statsministerkandidaterna med avsikt att de vill påverka att en viss person väljs till statsminister. Som sammanfattning kan man säga att de tillfrågade mera såg valet som ett riksdagsval, än ett regelrätt statsministerval. Om man läser de båda dagstidningarna Hbl och HS får man dock ett intryck av att det är fråga om ett utpräglat statsministerval. Det som också framkommer i avhandlingen är att de tre olika kandidaterna behandlades olika. Av dessa tre var det Jäätteenmäki som kritiserades mest, både av skribenter men också av andra politiker som man lät komma till tals på politiksidorna. Det bestående intrycket av rapporteringen inför riksdagsvalet 2003, är att den var skev och gagnade vissa kandidater och partier mer än andra. En av avhandlingens viktigaste källor har varit Moring & Himmelsteins (1993) ”Politiikka riisuttuna”, där man behandlar teman nära besläktade med denna avhandling. Också McCombs (1981) och det så kallade agenda setting, Asp (1986) om förhållandet mellan medier och politik samt Carlson (2000) som undersökt partier och kandidater på väljarmarknaden, har varit viktiga källor.