Yliopiston etusivulle Suomeksi På svenska In English Helsingin yliopisto

Betydelser i barnfamiljsbroschyrer : Systemisk-funktionell analys av den tänkta läsaren och institutionen

Show full item record

Files in this item

Files Size Format View/Open
betydel.pdf 1.870Mb PDF View/Open
Use this URL to link or cite this item: http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-10-6050-2
Vie RefWorksiin
Title: Betydelser i barnfamiljsbroschyrer : Systemisk-funktionell analys av den tänkta läsaren och institutionen
Author: Lassus, Jannika
Contributor: University of Helsinki, Faculty of Arts, Department of Finnish, Finno-Ugrian and Scandinavian Studies
Thesis level: Doctoral dissertation (monograph)
Abstract: This thesis concerns Swedish and Finland-Swedish brochures to families with children, presenting family allowances from the social insurance institutions in the two countries. The aim of the study is to analyse what meanings are conveyed with reference to the conceivable reader and the institution in the brochures. The material consists of information brochures in Swedish from Kela, the social insurance institution of Finland, and Försäkringskassan, the Swedish social insurance agency, issued during 2003–2006.

The general theoretical framework is systemic-functional linguistics (SFL) as presented by Halliday & Matthiessen (2004) and Holmberg & Karlsson (2006). The study consists of a quantitative study of the lexical choices of the social insurance brochures. Furthermore, a qualitative process and participant analysis is annotated with the UAM Corpus tool and the results are quantified. Speech functions and modal auxiliaries are analysed qualitatively.

The analysis shows that material and relational processes are most common. The relational and verbal processes are used more in the Sweden-Swedish brochures, while the material processes are more common in the Finland-Swedish brochures. The participants in the brochures are the institution, mentioned by its name, and the conceivable reader, directly addressed with “you” (du). In addition, the referent “child” is often mentioned.

The participants assigned for the reader are Actor, Receiver, Carrier and Speaker. In the Finland-Swedish texts, the reader is often an Actor, while the reader in the Sweden-Swedish texts is a Carrier. Thus, the conceivable reader is an active participant who takes care of his or her own matters using the internet, communicates actively to the institution and has legal rights and obligations. The institution is visible in the texts but does not have an active role as the name of the institution is mostly used in circumstances. The institution is not often a participant, but when it is, it is Actor, Receiver, Listener and Carrier, expecting the clients to address it.

Speech functions are performed in different ways. For instance, questions structure the reading process and commands are realised by modal auxiliaries, not by imperatives. The most common modal auxiliary is kan (can, may), and another common auxiliary is ska (shall, must). Statements are surrounded by subordinate clauses and adverbs that describe situations and criteria.

The results of the study suggest that the brochures in the two countries are similar, in particular when produced in similar ways, that is, when the Finland-Swedish texts are not translated. Existing differences reflect the differences in the institutions, the social insurance systems and the cultural contexts.

KEYWORDS: Finland-Swedish, Swedish, comparative analysis, SFL, discourse analysis, administrative language, institutional discourse, institutional communicationI avhandlingen undersöks sverigesvenska och finlandssvenska socialförsäkringsbroschyrer till barnfamiljer. Det är frågan om broschyrer som blivande föräldrar och barnfamiljer får då de väntar barn eller nyligen har fått barn. Texterna utges av två olika institutioner i två olika kulturer men på samma språk: svenska. De undersökta broschyrerna publicerades under åren 2003–2006 och utgavs av Folkpensionsanstalten (FPA) i Finland och Försäkringskassan (FK) i Sverige.

Det jag undersöker i broschyrerna är hur den tänkta läsaren och institutionen synliggörs i texterna och vilka betydelser som anknyts till dem. Jag utgår från en språkvetenskaplig teori utvecklad av Michael Halliday: systemisk-funktionell lingvistik. Denna teori utgår från att språk är kontextbundna och betydelsebärande och att det går att identifiera olika nivåer och skikt i språk. För svenskans del har teorin introducerats bland annat av Per Holmberg och Anna-Malin Karlsson (2006).

I avhandlingen utförs olika delanalyser. Broschyrernas ordval analyseras kvantitativt. Processbetydelser och deltagare analyseras i en manuell, kvalitativ analys med hjälp av programmet UAM Corpus tool varefter kvantitativa beräkningar utförs. Språkhandlingar och modala hjälpverb analyseras kvalitativt. Det är främst betydelsen i de olika språkliga dragen som analyseras.

Verben i ett språk bär processbetydelser. De processbetydelser som här är aktuella är materiella, relationella, verbala och mentala processer. Resultaten visar att materiella och relationella processer är vanligast i materialet. De relationella (t.ex. finnas, gälla, ha) och verbala (t.ex. anmäla, kontakta) processerna är vanligare i de sverigesvenska texterna medan de materiella processerna (t.ex. ansöka, betala, lämna) är betydligt vanligare i de finlandssvenska texterna.

Kommunikationsparterna är i första hand den tänkta läsaren, som vanligen tilltalas med ”du”, och institutionen som benämns med ett substantiv (institutionsnamnet), emedan även referenten ”barn” nämns ofta. Till kommunikationsparterna knyts olika roller, deltagare, utifrån vilket slags processbetydelse verbet bär. Läsaren som deltagare är Aktör, Mottagare, Bärare, Talare. I de finlandssvenska texterna är läsaren oftare deltagaren Aktör, emedan läsaren i det sverigesvenska materialet oftare är Bärare. Läsaren är en aktiv deltagare som kommunicerar över internet och som har rättigheter och skyldigheter. Institutionen är synlig i texterna men förekommer vanligen i omständigheter och bestämningar, det vill säga är inte en deltagare i texterna. Då institutionen är deltagare är den Aktör, Mottagare, Lyssnare och Bärare, och väntar på kontakt från klienten.

Språkhandlingarna, till exempel att uppmana till handling eller begära information, utförs på olika sätt. De frågor som finns är närmast textstrukturerande. När institutionen vill ha information av klienten använder den andra medel än den direkta frågan. Uppmaningar till handling görs vanligen med modala hjälpverb, inte med befallande imperativ. Det vanligaste modala hjälpverbet är "kunna", och ett vanligt modalt hjälpverb är även "ska". Påståendena omgärdas av bisatser och adverb som anger situationer och villkor av olika slag.

Analyserna visar att broschyrtexterna i de två länderna liknar varandra, i synnerhet i de fall då de är producerade på liknande sätt, alltså då de finlandssvenska texterna inte är översättningar. De skillnader som finns beror på skillnader mellan institutionerna och socialförsäkringssystemen, vilka i sin tur är förankrade i de två kulturerna.Väitöskirja käsittelee ruotsinruotsalaisia ja suomenruotsalaisia etuusesitteitä, joissa tiedotetaan sosiaaliturvaan kuuluvista perhe-etuuksista. Erityisesti keskitytään tarkastelemaan ajateltuun lukijaan ja toisaalta laitokseen liitettyjä merkityksiä; niitä tutkitaan systeemis-funktionaalisen kieliopin (SFL) metodein (Halliday & Matthiessen 2004 ja Holmberg & Karlsson 2006). Tutkimusmateriaalina on viisi Kelan ruotsinkielistä esitettä vuosilta 2003–2006 sekä seitsemän Ruotsin Försäkringskassanin esitettä samalta ajalta.

Väitöskirja koostuu eri osatutkimuksista: Sananvalintoja tutkitaan kvantitatiivisesti. Prosesseja ja osallistujia analysoidaan kvalitatiivisesti UAM Corpus tool -ohjelman avulla, ja tulokset esitetään myös kvantitatiivisesti. Myös modaalisten apuverbien merkityksiä sekä puhefunktioita tutkitaan.

Tutkimus osoittaa, että teksteissä yleisimpiä ovat materiaaliset prosessit ja suhdeprosessit. Suhdeprosessit ja verbaaliset prosessit ovat yleisempiä ruotsinruotsalaisissa teksteissä, kun taas materiaaliset prosessit ovat yleisempiä suomenruotsalaisissa teksteissä.
Teksteissä viestitään ensisijaisesti ajatellulle lukijalle, jota yleensä sinutellaan käyttämällä sanaa du. Toinen keskeinen kommunikaation osapuoli on laitos, joka mainitaan käyttämällä sen nimeä. Myös tarkoite ”lapsi” mainitaan usein. Lukijaosallistuja on Toimijan, Kohteen, Kantajan ja Puhujan roolissa. Suomenruotsalaisissa teksteissä lukija on usein Toimija, ruotsinruotsalaisissa taas usein Kantaja. Lukija on siis aktiivinen osallistuja, joka hoitaa omia asioitaan internetin välityksellä ja viestii aktiivisesti laitoksen suuntaan. Hänellä on myös laillisia oikeuksia ja velvollisuuksia. Laitoksen nimi näkyy tekstissä, mutta laitos ei ole aktiivinen osallistuja. Usein laitos esiintyy määritteissä ja olosuhteissa. Laitos on osallistujana Toimijan, Kohteen, Kantajan ja Kuuntelijan roolissa. Sen sijaan että laitos osallistuisi aktiivisesti, se odottaa lukijalta yhteydenottoja.

Puhefunktioita toteutetaan eri tavoin. Kysymykset ohjaavat lukijan lukemista, ja käskyissä käytetään imperatiivin sijaan esimerkiksi modaalisia apuverbejä. Tavallisin näistä on kunna (voida) sekä ska (pitää). Sivulausein ja adverbein kuvataan tilanteita ja ehtoja.

Väitöskirjan tulos on, että ruotsinruotsalaiset ja suomenruotsalaiset esitteet ovat samankaltaisia, etenkin jos tuotantotapa on sama, eli suomenruotsalainen teksti on suoraan ruotsiksi kirjoitettu. Eroavuudet johtuvat laitosten ja sosiaaliturvan erilaisuuksista, jotka ovat sidoksissa kulttuurikontekstiin.

AVAINSANAT: Suomenruotsi, ruotsi, vertaileva tutkimus, SFL, diskurssianalyysi,
virkakieli, institutionaalinen viestintä
URI: URN:ISBN:978-952-10-6050-2
http://hdl.handle.net/10138/19627
Date: 2010-02-06
Copyright information: This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
This item appears in the following Collection(s)

Show full item record

Search Helda


Advanced Search

Browse

My Account