Infliksimabihoidon vaikutus veren valkosolujen geeniekspressioon tulehduksellisissa suolistosairauksissa

Abstract

Suomessa tulehduksellisten suolistosairauksien esiintyvyys on kasvussa. Yksi toissijaisista lääkkeistä sairauteen on biologinen lääke infliksimabi, joka on TNF-alfa-estäjä. TNF-alfa on tärkeä sytokiini tulehduksellisissa sairauksissa.

Infliksimabista vain noin 1/3 saa hyvän hoitovasteen. 1/3 ei saa vastetta ollenkaan, ja 1/3 menettää saadun vasteen, eikä vastetta osata ennustaa. Tämän tutkimuksen tarkoituksena oli etsiä biomarkkereita geeniekspressioprofiileista RNA-sekvensoinnilla ja ymmärtää erilaisten lääkevasteiden eroja.

Tutkielmassa tutkittiin 15 potilaan veren valkosolujen geeniekspressioita ennen (0vk) ja jälkeen (12vk) infliksimabihoidon, sekä verrattiin vasteensaajien ja ei-vasteensaajien geeniekspressioiden profiileja.

RNA eristettiin näytteistä, sekvensoitiin ja analysoitiin Chipster-ohjelmalla. Ekspressiotasot erosivat merkitsevästi aikapisteiden välillä 17 geenin osalta, joista tärkein on DUSP2-geeni. DUSP2 laskee epäsuorasti interleukiini-17 pitoisuutta, jolloin tulehdusreaktio vaimenee. Verrattaessa vasteensaajien ja osittaisen vasteensaajien geeniekspressioprofiileja ennen ja jälkeen hoidon, ei selvää trendiä näkynyt geenien ilmentymisessä. Tutkimuksessa ei ollut mukana 12 viikon näytteitä ei-vasteensaajilla, joten siihen ei voitu verrata.

Tässä tutkimuksessa ei löytynyt biomarkkeria infliksimabin hoitovasteen ennustamiselle, mutta saatiin tärkeää tietoa DUSP2-geenin aktiivisuudesta. Kaikilla infliksimabihoidon saaneilla DUSP2- geenin ekspressio nousi veressä.

I Finland har incidensen av inflammatoriska tarmsjukdomar ökat. En andrahandsmedicin för sjukdomen är biologiska läkemedlet infliximab, som är en TNF-alfa-blockerare. TNF-alfa är en viktig cytokin bland inflammatoriska sjukdomar.

På infliximabbehandlingen svarar bara 1/3 bra. 1/3 får ingen respons alls och 1/3 förlorar responsen de fått. Man kan inte förutsäga hurdan responsen blir. Avsikten med denna undersökning var att hitta biomarkörer från genexpressionsprofilen med hjälp av RNA- sekvensering och förstå skillnaden mellan olika terapisvar.

I denna studie undersökte man vita blodkroppars genexpression av 15 patienter före (0 veckor) och efter (12 veckor) infliximabbehandlingen, och jämförde genexpressionsprofiler mellan de som svarade och de som inte svarade på behandlingen.

RNA isolerades från proven, sekvenserades och analyserades med Chipster-programmet. Expressionsnivåerna i de olika tidpunkterna avvek tydligt hos 17 gener, varav den viktigaste var DUSP2. DUSP2 sänker indirekt koncentrationen av interleukin-17 varvid inflammationsreaktionen minskar. När man jämför genexpressionsprofiler före och efter behandlingen mellan de som fick en god respons och de som fick en delvis respons, hittades ingen tydlig trend i genernas uttryck. I studien fanns det inte 12-veckors prov av de som inte fick någon respons alls och därmed inte kunde jämföras.

I denna studie hittades inga biomarkörer för responsen av infliximab, men man fick viktig information om aktiviteten av DUSP2. Hos alla som fick infliximabbehandling ökade DUSP2- genens uttryck i blodet.