Regression of albuminuria and its association with incident cardiovascular outcomes and mortality in type 1 diabetes : the FinnDiane Study

Show full item record



Permalink

http://urn.fi/URN:NBN:fi:hulib-201910163707
Title: Regression of albuminuria and its association with incident cardiovascular outcomes and mortality in type 1 diabetes : the FinnDiane Study
Alternative title: Regression av albuminuri och dess association med hjärt- och kärlsjukdom samt mortalitet i typ 1-diabetes : FinnDiane-studien
Author: Jansson, Fanny
Other contributor: Helsingin yliopisto, Lääketieteellinen tiedekunta
University of Helsinki, Faculty of Medicine
Helsingfors universitet, Medicinska fakulteten
Publisher: Helsingin yliopisto
Date: 2019
Language: eng
URI: http://urn.fi/URN:NBN:fi:hulib-201910163707
http://hdl.handle.net/10138/306113
Thesis level: master's thesis
Abstract: Background: The traditional view of inevitable progression from early albuminuria to end-stage renal disease has recently been challenged in type 1 diabetes. However, the characteristics of regression of albuminuria are not widely understood. Particularly little is known about the clinical consequences of regression. Objective: To assess the rate of albuminuria regression, as well as its impact on cardiovascular disease (CVD) and mortality in type 1 diabetes. Methods: A total of 3,642 individuals from the FinnDiane Study were included. Albuminuria stage was categorized using consensus reference limits in two out of three consecutive measurements to normal range, microalbuminuria, and macroalbuminuria. Regression was defined as a change from a higher category of albuminuria pre-baseline to a lower current stage. Data on CVD and vitality status were retrieved from national registries. Individuals were followed over a median of 14.0 years (IQR 11.9–15.9). Results: Altogether 102 (23.3%) individuals with prior microalbuminuria and 111 (23.4%) with prior macroalbuminuria regressed. With those with normal albumin excretion as reference, the age-adjusted HRs (95% CI) for CVD were 1.42 (0.75-2.68) in individuals with regressed microalbuminuria, 2.62 (1.95-3.54) with sustained microalbuminuria, 3.15 (2.02-4.92) with regressed macroalbuminuria, and 5.49 (4.31-7.00) with sustained macroalbuminuria. Findings were similar for all-cause and cardiovascular mortality. Conclusions: Progression of diabetic nephropathy confers an increased risk of CVD and premature mortality. Notably, regression reduces the risk to the same level as for those who did not progress.Bakgrund: Det har traditionellt ansetts att även de tidigaste formerna av albuminuri oundvikligen framskrider till terminal njursvikt i typ 1-diabetes. Trots att denna syn ifrågasatts på sistone är albuminuriregression ett relativt okänt fenomen. Framför allt har de kliniska konsekvenserna av regression inte undersökts. Studiens syfte: Att kartlägga graden av albuminuriregression och att studera regressionens inverkan på hjärt- och kärlsjukdom samt mortalitet hos patienter med typ 1-diabetes. Metoder: Studien omfattade 3642 personer från FinnDiane-kohorten. Graden av albuminuri klassificerades som normal albuminutsöndring, mikroalbuminuri eller makroalbuminuri på basis av internationella referensgränser i två av tre påföljande mätningar. Regression definierades som en förändring till ett mindre avancerat albuminuristadium vid studiens basalbesök i jämförelse med den tidigare graden av albuminuri. Uppgifter om hjärt- och kärlsjukdom samt mortalitet erhölls från nationella register. Den genomsnittliga uppföljningstiden var 14,0 år (kvartilavstånd 11,9–15,9). Resultat: Sammanlagt 102 (23,3 %) personer med tidigare mikroalbuminuri och 111 (23,4%) med tidigare makroalbuminuri hade regredierat. De åldersjusterade hasardkvoterna (95 % konfidensintervall) för hjärt- och kärlsjukdom i jämförelse med personer med normal albuminutsöndring var 1,42 (0,75–2,68) för personer med regredierad mikroalbuminuri, 2,62 (1,95–3,54) med oförändrad mikroalbuminuri, 3,15 (2,02–4,92) med regredierad makroalbuminuri och 5,49 (4,31–7,00) med oförändrad makroalbuminuri. Mortalitetsrisken följde ett liknande mönster. Slutsatser: Progression av diabetisk nefropati ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom samt för förtidig död. Dock, ifall regression av albuminuri uppnås, återgår även risken till en nivå som är jämförbar med den tidigare.
Subject: albuminuria
cardiovascular disease
diabetic nephropathy
mortality
type 1 diabetes


Files in this item

Files Size Format View

There are no files associated with this item.

This item appears in the following Collection(s)

Show full item record