Diplomatins ideal och praktik : Utländska sändebud i Stockholm 1746–1748

Abstract

During the 1740s, the War of the Austrian Succession influenced the foreign policy of many European countries. The Swedish Diet of 1746–1747 dealt with different alliance options, resulting in the diplomatic corps to engage more actively in government affairs in Stockholm. This dissertation examines diplomacy as a social practice created by individual agents by focusing on the relationship between diplomacy, opinions, and everyday conflicts.

The study builds on previous research on early-modern diplomacy, public opinion and foreign envoys in Sweden during the Age of Liberty. Contrary to studies highlighting foreign influence on Swedish politics, it focuses on influence in the opposite direction by discussing how local politics influenced the diplomatic agency of different embassies. The theoretical framework builds on the notion of early-modern diplomatic agents as an epistemic community with a shared set of norms and the notion that early-modern society was characterized by competing normative systems.

The study addresses three questions. First, and building on ideas of parallel diplomatic cultures in Europe, I examine Stockholm as a diplomatic arena. Second, following the notion of normative competition, I examine the norms defining the social scope of diplomacy. Finally, I discuss the mechanisms behind diplomats’ management of opinion and conflict. Methodologically, the study is influenced by new diplomatic history. The perspective is actor-centred, focusing on the actions of individual diplomats rather than state interests on the macro level. The sources come largely from the British, Danish and French embassies in Stockholm and the Swedish authorities.

I show that Stockholm, as a diplomatic arena, was a shared experience that nonetheless contained diverging elements for the envoys in the city. This confirms the need for taking local and regional characteristics of early-modern European diplomatic cultures into consideration. I further highlight several norms underlying diplomatic practice. Envoys were supposed to fulfil expectations of diplomatic cooperation, impartial behaviour in public, social obligations at court and at the embassy, as well as discretion and abstinence in relation to political debates and rumours amongst the public. In all, I demonstrate that the diplomatic conflict which took place during 1747-1748 in Stockholm was a result of tensions around these norms, but also the result of an accumulation of conflict within the diplomatic everyday life and the political situation in the Swedish capital.

På 1740-talet påverkades den europeiska allianspolitiken av österrikiska tronföljdskriget. Olika allianspolitiska alternativ aktualiserades under den svenska riksdagen 1746–1747, vilket avspeglade sig i ett ökat engagemang inom diplomatkåren i Stockholm. I avhandlingen undersöks diplomati som en social praktik skapad av enskilda aktörer genom en granskning av kopplingen mellan diplomati, opinionsbildning och konflikthantering på mikronivå.

Undersökningen bygger på forskning kring tidigmodern diplomati, opinionsbildning och utländska sändebud i frihetstidens Sverige. I motsats till perspektiv som fokuserat på utländska makters inflytande över svensk politik fokuserar studien på en påverkan i motsatt riktning genom en diskussion kring hur det politiska läget påverkade det diplomatiska aktörskapet vid olika beskickningar. Tolkningsramen utgörs dels av uppfattningen om tidigmo-derna, diplomatiska aktörer som en epistemisk gemenskap med gemensamma normativa uppfattningar, dels av uppfattningen om en konkurrens mellan olika normativa system i det tidigmoderna samhället.

Utgående från dessa ansatser besvaras en tredelad frågeställning. Mot bakgrund av uppfattningen om parallella diplomatiska kulturer i Europa undersöks vilken typ av diplomatisk tjänstgöringsort Stockholm utgjorde. Med utgångspunkt i normkonkurrensbegreppet granskas vilka normer som avgränsade diplomatins sociala spelrum. Slutligen undersöks hur opinions-bildningens och konflikthanteringens mekanismer såg ut. Metodologiskt företräder undersökningen kulturhistorisk diplomatiforskning. Perspektivet är aktörscentrerat med fokus på enskilda sändebuds handlingsutrymme i stället för statsintressen på makronivå. De huvudsakliga källorna utgörs av brittiska, danska och franska beskickningsarkiv och svenska myndighetsarkiv.

Avhandlingen visar hur Stockholm i egenskap av diplomatisk arena både utgjorde en delad upplevelse och olika erfarenheter för sändebuden, vilket understöder vikten av att beakta lokala och regionala säregenheter inom det tidigmoderna Europas diplomatiska kulturer. Ur granskningen av den diplomatiska praktikens normer framgår att diplomatkåren förväntades uppfylla ett diplomatiskt samarbete, ett opartiskt beteende i det offentliga, sociala förpliktelser vid hovet och ambassaden samt en diskretion och avhållsamhet visavi politiska debatter och rykten bland allmänheten. Slutligen visar undersökningen att den diplomatiska konflikt som utspelade sig i Stockholm 1747–1748 var en följd av spänningar kring dessa normer, tvister i den diplomatiska vardagen samt det politiska läget i den svenska huvudstaden.