Natura 2000 i Rekijokidalen : en konfrontation mellan lokalt kulturellt och regionalt drivet naturskydd

Abstract

Natura 2000 är den Europeiska Unionens program för upprätthållandet av naturens biodiversitet. Målet är att varje land utser skyddsområden vilka sedan bildar ett nätverk av skyddsområden över hela EU området. Områdena utses på basen av två direktiv, fågeldirektivet och habitatdirektivet.

När Finland år 1995 gick med i EU förband man sig samtidigt att följa unionens direktiv angående naturskydd. I samband med implementeringen av Natura 2000, d.v.s. då de områden som skulle ingå i skyddsnätverket, utsågs, uppstod många konflikter. Denna text behandlar konflikten mellan miljömyndigheter och markägare. Resultaten baserar sig på temaintervjuer med markägare i Rekijokidalen i Egentliga Finland och representanter för miljömyndigheterna. Texten behandlar implementeringen av Natura 2000 i Rekijokidalen. Dalen är Finlands största en hetliga vårdbiotop och skiljer sig från andra Natura områden främst för att man på lokal nivå i viss mån var medveten om områdets biologiska värde redan innan Natura 2000 blev aktuellt, det fanns alltså en lokal nayurskyddskultur.

Miljömyndigheterna representerar ett globalt naturskyddstänkande där man strävar mot ett gemensamt mål. Typiskt för det globakla är att det är starkt präglat av naturvetenskapen. Detta betyder att Åtgärder bestäms strikt utgående från vad naturvetenskapen anser vara det bästa tillvägagångssättet. Man har ett universella och vetenskapligt etablerade metoder för insamling av observationer i och kunskap om naturen. Varitationen i naturiakttagelser är mycket liten eftersom samma formulär för insamlande av data används för ett stort antal områden. Typiskat för det globala är därutöver att ansvaret för naturskyddsprogrammet ligger långt ifrån den lokala nivån där de konkreta verkningarna av programmet uppstår. Den regionala miljöcentralen har i uppgift att nå ett mål som är uppsatt på en högre spatial nivå, d.v.s. för hela EU området. Detta innebär att den verkstälande myndigheten inte har möjlighet att påverka målsättningarna och därför heller inte känner ansvar genmtemot de parter som påverkas av programmet. Man har ett resultatansvar framför allt.

Det lokala representeras av markägarna som i sista hand påverkas av Natura 2000. På lokal nivå är det gemensamma målet att upprätthålla en gemensam biodiversitet abstrakt. Uppfattningen om hur naturen bör skyddas är till skillnad från miöljömyndigheternas uppfattning präglat av ett helhetsmässigt synsätt, d.v.s. man grundar inte naturskyddstanken enbart på naturv etenskapliga fakta utan integrerar villkor för en hållbar utveckling innehållande sociala och ekonomiska aspekter såväl som biologiska. Uppfattningen om kunskapen skiljer sig också från miljömyndigheternas. Där miljömyndigheterna upppskattar en helhetsmässig och universal kunskapsinsamling är den lokala uppfattningen präglad av en satrk lokal förankring. På lokal nivå finns det dessutom kunskap om naturen från en lång tidsperiod. Således kan man se fluktuationer i omgivningen ur ett längre tidsperspektiv, vilket sällan är möjligt för naturvetenskapen. Markägarna är vidare ofta beroende av naturen som inkomstkälla. Marken innebär en försäkring inför framtiden.

I texten presenteras alltså en konfrontation mellan två olika naturskyddskulturer, det regionalt styrda naturskyddet samt det lokalt kulturella naturskyddet. Det upstår konflikter som långt kan förklaras av skillnaderna i dessa kulturer. Det uppstod en frustration över att ett existerande naturskydd skulle ersättas av ett uppifrån styrt, d.v.s. Natura 2000. Genom att överbygga dessa kulturella skillnader och skapa en ömsesidig uppskattning kan